måndag 16 januari 2012

Vi saknar en vän och granne

Matte är ledsen, och då är jag det också. Jag har inte förstått det än, säger matte, men mattes och min vän och granne, faktiskt min favoritgranne, finns inte mer här hos oss i skogen. Kommer aldrig mer att göra det. Hon har gått över en bro som jag inte vet vart den leder, inte för människor.

Matte måste meddela många andra vad som hänt, det har hon lovat. Hon mejlar några, för prata mer i telefonen orkar hon inte i kväll. Det gör hon i morgon. (Hon har skrivit om det här på sina Dagsländor.)

Det står en så vacker blombukett här hemma, matte visar den på sin blogg också. Den skulle min favvogranne ha fått. Men matte hann inte ge henne den.


Matte är samtidigt lite glad, glad över att allt gick så fort. Och över att min favvogranne slapp flytta. Och över att hon slapp lida och ligga länge och vänta på den där bron eller tröskeln som hon har vandrat över nu.

Hon hann ju till och med se till att Myse kom! För det var hemma hos henne han valde att hoppa in i en bil och bli skjutsad hem till oss. Hon bodde på andra sidan ängen.

Nu gråter matte igen, för att det känns så enormt tomt, säger hon. Svårt det där när sorg, saknad, tacksamhet och till och med viss glädje blir till en konstig mix.

Ha det gott, alla vänner, vi ses snart här igen.
För jag vill inte att min blogg ska fortsätta att
vara så  full av pauser som den är nu.

21 kommentarer:

  1. Vi beklagar sorgen!! Vi vet hur jobbigt det är att förlora någon sådär plötsligt och oväntat! Visst det är alltid jobbigt att förlora någon. Vi skickar våra mest tröstande kramar till din matte och till dig! KRAM!

    SvaraRadera
  2. Varma tröstande kramar från oss här i Julita också!

    SvaraRadera
  3. Vi skickar också kramar!
    Och så känns det skönt att matten har dig, Kasper. För jag tror att du är väldigt bra på att trösta en ledsen matte! (Och du får säkert hjälp av de andra också!)

    SvaraRadera
  4. Förstår att det är sorgligt att bli av med en favoritgranne! Speciellt när det inte finns så väldigt gott om dom hos er på vintern i alla fall. Matte har i alla fall dig och katterna att trösta sig med, och jag vet att ni gör allt för att hon ska bli glad igen när hon har fått fatt i alla som ska meddelas. Kramis!

    SvaraRadera
  5. Emma, Malte, BrittMarie, Rudi, Eva, Kjelle Bus, Ludde!
    Vi gör så gott vi kan, tröstar varandra. Mest är det förstås vi som tröstar matte. Vi finns hos henne här på kontoret.
    Myse låg för sig själv i "kaminrummet", men matte hämtade hit honom också.
    När matte tittar på oss allihop, så ser hon nästan riktigt glad ut.
    Vi både får och ger en massa pussar och gos, och katterna spinner väldigt högt.

    SvaraRadera
  6. Åhhh, vad tråkigt.
    Att mista någon man tycker mycket om och dessutom bästa granne är inte lätt, det förstår vi.
    Hoppas hon har det bra där hon är nu.
    Tur att ni fyrbentingar finns, för vi lever ju i nutid och det kan behövas i jobbiga stunder.
    Ha det så bra o vi tänker på er.
    Vov o kram!

    SvaraRadera
  7. Stora tröstkramar till din matte. Men skönt för din favoritgranne att hon slapp ligga lnge och vänta på att få gå över bron.
    Din matte vet, precis som min att en dag då har man bara alla ljusa minnen kvar även om saknaden alltid finns med som en del av livet

    SvaraRadera
  8. Kasper, ge matten en extra slick idag, det behöver hon. Be katterna också att vara så där extra extra snälla.

    SvaraRadera
  9. Beklagar sorgen och tänker på er, kram!

    SvaraRadera
  10. Styrkekramar från mig och matte. Det är inte kul för oss som blir kvar när någon går över bron. Det enda man kan glädjas åt är att det hela gick fort. Matte säger att det är hemskt att se någon ligga och lida länge.
    Styrke kramar och nosbuffar från oss

    SvaraRadera
  11. Jag vet heller inte var folk tar vägen som går över bron men en sak är säkert vi kommer att träffas där när vi går över, för de väntar på oss. Matten har sagt att vi väntar på varandra för att kunna springa utan minsta krämpor, vi blir unga på nytt.

    Tröstetaxpussisar i mängd.

    SvaraRadera
  12. Grabbarna boys - nej, det är inte så lätt att mista någon, även om man är glad för dens skull som man mist. Ni förstår väl vad jag menar. Och vi med fyra ben vardera, vi ÄR till tröst! Goa att krama om, och sånt. :)

    Sigge - väldigt skönt för min favvogranne, det hade varit extra förfärligt för just henne om hon hade tvingats ligga overksam länge, och till och med flytta från sin stuga och sina älskade kaminer.
    Fast vemodigt tomt känns det nu, här ute i skogen. Hon hörde så påtagligt hit. Men som du säger, det här är en del av livet! Av just livet. Och fina och roliga minnen kommer det att finnas massor av!

    Pelle - faktiskt så HAR vi varit extra snälla mot matte idag, känner på oss att hon är lite dämpat vemodigt ledsen. Hon hade väldigt svårt att somna i går kväll, så hon hämtade Myse. Han låg kvar, hela natten, och det brukar han inte göra. Han kommer, stannar en stund, och sen hittar han ett annat sovställe. Men inte i natt.
    I morse gjorde han nån sorts runda, men sen hoppade han tillbaks upp till matte. Vi sov länge sedan, alla tre. Innan matte måste upp för att fortsätta med telefonerandet.

    SvaraRadera
  13. Anna - Egentligen är det här ju inte sorgligt, det blir bara så tomt. Det var precis vad vi alla önskade för hennes del. Vi känner både tacksamhet och ett stort vemod, samtidigt, säger matte.
    Snällt av er att tänka på oss, tror det hjälper! Och vi, vi tänker på er. På Timsen. Livet är inte alltid så lätt, ens när man har varandra.

    Gizmo - precis så är det. Så är det för de anhöriga också, och saknaden hos dem är enorm! Åh, en sån farmor hon var!! Säger t.ex. barnbarnen.

    Hillman - så menar min matte också att det är, alla möts vi igen fast vi inte vet precis hur. Det vet ju bara dom som har gått före. Dom väntar, och vi kommer! Allihop. Inte bara tvåbenta, utan vi också! Vi som älskar dom. Känns väldigt fint.

    SvaraRadera
  14. Jag och Greta beklagar sorgen! Vi har tänt ett ljus här hemma för att skänka er och er granne en tanke! Kasper, du får lova att krama om matte ordentligt och finnas där för henne. Men som din matte även skrivit på sin sida, er granne behövde inte flytta, som hon inte ville. Man måste se det fina i det.

    Jag tycker inte alls att det gör något med pauser i bloggen. Ibland har man viktigare saker att göra, eller så känner man inte för att blogga helt enkelt. Men vi och säkert många andra finns här ändå.

    Kramar

    SvaraRadera
  15. Läste de tråkiga nyheterna på Din mattes blogg, men som de flesta andra redan har skrivit, underbart att Er kära granne inte behövde flytta till annat boende. Jag är säker på att Du med hjälp av katterna tar väl hand om matte.

    SvaraRadera
  16. Nisse - oh så fint, med ett tänt ljus. Tack för det!
    Det är ju som du säger, allt är egentligen väldigt bra, bara det att tomrummet efter vännen och favvogrannen är så stort. Det blir allt tydligare.
    Bloggeriet går lite i vågor, men jag tycker ju att när vi nu har skaffat inte bara en utan till och med två bloggar, då ska vi väl hålla dom igång!

    Kikkan - vi tar verkligen hand om matte. Myse är faktiskt helt suverän på det, jag tror den bästa av oss allihop just nu. Han busar och gosar och tokrusar och tigger extramat och försöker använda tangentbordet på egen tass och får matte att skratta.
    Jag är också väldigt bra, för jag ligger och sover vid hennes fötter. :) Och när det gäller att få henne att gå ut i friska luften - DÅ är det jag som är suveränen!

    SvaraRadera
  17. Nu gråter jag med en skvätt, det är så ledsamt! Din matte skrev så fint till mig i somras när vi hade sorg, hon skrev att ord inte räcker till och det hade hon alldeles rätt i så här kommer en stor varm cyberkram från oss i Borås <3

    SvaraRadera
  18. Matte Lotta - tack ska du ha, hälsar matte. Visst blir det tomt här, och matte kommer att vara ganska ledsen ganska ofta. Men hon har oss till tröst, och hon säger att vi betyder väldigt, väldigt mycket. Och jag märker att det är så. Vi gosar tillsammans lite extra mycket.

    SvaraRadera
  19. Tråkiga nyheter, men sånt är livet säger matte. Jag skickar flera varma blötpussar som tröst, hoppas dom hjälper lite.....

    SvaraRadera