lördag 7 januari 2012

Tråkbilder - men han ÄR mysig, han kattvalpen

Tänkte bara som hastigast berätta att min eländiga matte inte hade kameran med sig ut i nästan-skogen i dag heller!!!! Men inomhus finns den!!  Och där tar hon minsann bilder!

Gissa på vem - jo, på kattvalpen förstås! Ni kan titta hos henne!

Men ett par bilder fick jag i alla fall hit till mig. Titta bara, nu börjar vi nästan hälsa på varann!

När matte tittade på Stjärnorna på slottet (åh så fint det programmet var den här gången, säger hon) - då låg både Myse och Petrus i mattes knä, dom fick rum med lite hjälp av fåtöljkarmen. Rygg mot rygg låg dom. Ett tag sov Myse med sitt huvud lite ovanpå Petrus! Myse har en fullkomligt magisk inverkan på oss allihop, säger matte.

Petrus som ALDRIG har låtit NÅGON annan än matte och mig komma sig så där nära förut...!!!!


Men en bit in på Midsomer Murders kom Petrus på att han väl inte fick förlora ansiktet helt! Så han väste  lite och hoppade ner! Men han stannade fortfarande inne. Ända till alldeles nyss.


Jag tror förresten att Myse fjäskar lite för Petrus...

Om skrotmatten inte tar med kameran ut i morgon heller, då tänker jag flytta!!! Det finns ju snö hos mig nu!!! Bara lite, men i alla fall tillräckligt för att rulla i!!!

PS. Det där att ingen annan än jag och matte någonsin fått komma Petrus så där nära stämmer inte - mattes förra hund, collie Klara, och Petrus var verkliga bästisar. Petrus älskade Klara och ooh så han sörjde när hon dog.

6 kommentarer:

  1. Ja du Kasper denna osannolika historia blir bara mer och mer osannolik men samtidigt helt fantastisk!
    Myse måtte njuta i fulla drag nu när han får vara inne i värmen och slippa kyla och jakt på ett hem.

    SvaraRadera
  2. Så skönt att läsa och se hur Myse anpassar sig hos er :-) Han verkar ju trivas såå bra!
    Och vem vet, kanske blir Myse och Petrus bästa vänner nu ;-)

    SvaraRadera
  3. Jag måste snart lära mig att kolla näsduksförrådet innan jag läser här;)
    Både din o Myses hälsande och det där med knäsovande...!
    Och inte fjäskar han LITE;D De kommer att bli superpolare de där tror jag!
    PUSS på er alla!
    SV Tror faktiskt aldrig siameserna bråkat på riktigt! Bara så'nt här "tjafs" ibland. Knät är "gångbart", men ska inte böjas eller sträckas:( ONT! så tack för puffar o viftande. (Mötte förresten din kollega Sushi igår så jag fick japspuss!)

    SvaraRadera
  4. Det är självklart att man sörjer en vän som dör, jag saknar fortfarande min "brorsa", fast det går bättre men på julafton, när alla dofterna kom, då var jag tvungen att gnälla och leta lite.

    Taxpussar.

    SvaraRadera
  5. Klart man inte kan förlora ansiktet helt heller ;-)
    Sköönt att läsa att Myse pysen redan trivs hos er !

    SvaraRadera
  6. Sigge - förunderlig och helt fantastiskt är sannerligen hela den här historien.
    Myse njuter, och han stortrivs. Bådar gott inför en framtida ute/innetillvaro, som de andra katterna har. Men den dröjer månader än, hoppas jag.

    Emma o Malte - ja, vem vet! :) Just nu är matte såå tacksam för att de är såpass vänner som de är, inte minst för Petrus skull. Det är redan helt fantastiskt, Petrus första kattvän (eller åtminstone nästan-kattvän) i hela hans liv!
    Det här blir så bra, så bra. :)

    Eva - kan säga att matte också blir tårögd ibland när hon ser på våran nyaste katt tillsammans med de andra. Så fantastiskt altl har blivit.
    Men han är allt en liten buse också, den där kattvalpen... ;) En sån liten piggis...
    BRA att Sushi vet hur en jappe ska uppföra sig! Vi SKA pussas! ;)
    Och så fortsätter vi att hoppas på god och snar bättring för ditt knä!

    Hillman - ja Hillman, så är det. Vi sörjer och saknar de vi förlorat.
    Åh, så dom alla sörjde Klara här. Jag fanns ju inte då, men dom har berättat). Och mest av alla sörjde matte och Petrus.
    Nu sörjer vi Mysan, men hennes son Myse tröstar oss.

    Kjelle Bus - Petrus är MYCKET mån om sin image! Det har vi märkt förr. :) Men ibland glömmer han sig, är nog när han njuter väldigt mycket.
    Myse ja - han är ju ett underbart litet kapitel för sig. En hel lååång roman, hoppas vi.

    SvaraRadera