Livstecken

Hallåå!!! Vi finns, det gör vi. Sämre har det varit med uppkopplingen. En och annan skärmdump har Telia fått, och ett och annat datum för ett fungerande internet jag fått. Senaste budet är den 27, alltså på fredag.. Faktum är att redan i kväll har allt fungerat på ett sätt det inte gjort på månader - om än med en del smärre hack (men såna petitesser räknas liksom inte). Så nu får vi se.

De tider uppkopplingen fungerat någotsånär har jag måst använda datorn till annat än den egna bloggen.

Sedan senaste inlägget har snö kommit och gått. Isgator likaså. Katterna har ett par gånger jagats av främmande hund - på egna tomten! Grrr... Och så har vårens intåg proklamerats.

Rapporter om grymheter och ofattbart våld är legio. Då känns det nästan futtigt att sura alltför mycket över några veckor utan fullt fungerande internet.


Av nödtvång datorfria, och därmed för min del också tevefria, kvällar har gett mig en ny kofta. Noga räknat en och en halv. Men jag ska allt sticka färdigt den halva också. :)

Ovanligt frekvent umgänge med de fyrbenta har det också blivit, vilket den här bilden får symbolisera. De har inte saknat datorn ett dugg.

Tänk att det gick att ladda upp bilden! Snabbt dessutom!

Och tänk, om Telia håller vad den här kvällen åtminstone halvt om halvt lovar, då kan vi börja besöka bloggvänner igen.

Det blir roligt!

Men ännu vågar jag inte ropa hej. Även om jag gärna ville. Fast tänk, bara tänk om mitt internet fungerar även i morgon... och på fredag... och på lördag ... och på... ja, tänk...

De sitter där, tiggarna

De sitter där. Sitter och sitter. På marken.  På en dyna kanske, men ändå. De sitter i köpcentrum. De sitter snart sagt överallt. Tiggarna. Romerna.

Jag förtränger så gott jag kan. Ger inget, för då kan det bara komma fler…  Och jag kan ju inte hjälpa att det finns de som slänger glåpord, till och med spottar på dem…

Men – sitter där, det gör de. I snö, regn, kyla. De borde inte finnas, men det gör de. Och jag ser dem, trots att jag försöker förtränga. När jag går förbi med fyllda kassar.

Klart det är synd om dem, men inte är väl det min sak.  Det är Rumäniens sak. EU:s sak. Jag betalar förresten till Läkare utan Gränser…

Tiggarna är helt enkelt ett kolossalt störande och irriterande moment i tillvaron.

Okej – jag har tyckt riktigt illa om dem. Men också om mig själv, om mitt eget sätt att reagera. Jag har försökt "tala mig tillrätta", men det har inte hjälpt ett endaste dugg. Samvetet har gnagt.

Dessutom – att onaturligt skynda förbi, titta åt annat håll, låtsas inte se, det kändes helt enkelt ovärdigt. För ganska många månader sedan bestämde jag mig för att ”göra upp” med mig själv. Det måste finnas ett annat sätt att förhålla sig.

Det finns det.

Nu  tittar jag, möter deras blickar.  Och tänk, en sådan skillnad det gör!  De inser att jag kanske inte kan ge dem pengar, men jag kan ge dem en liten gest, rentav ett vänligt leende som nog inte är särskilt glatt, men respektfullt. Ett leende kan uttrycka respekt. För den delen också förståelse och empati. 

Och nästan alltid ser jag gensvar. Möter en blick – vi ser varandra. Får kontakt människa till människa. Vi  förstår.

Detta enkla, att ”våga” se den person som sitter där får konsekvenser. Varelsen är faktiskt en individ. En medmänniska, inte ett ”något” under sjalar och filtar. En medmänniska, värd att bli sedd.

Det är flera månader sedan jag bestämde mig för att inte titta bort. Det handlar om värdighet, mänsklig värdighet. Tiggarnas värdighet. Och min. Så nu fegar jag inte ur längre.

Om jag ger pengar? Nja, ibland förstås, men jag har ju inte så gott om dem. Och ibland är jag plötsligt utan guldtior. Men det andra jag ger – jag ser att det betyder mycket. Klart det gör för den som alltför ofta bara möter förakt och negligerande.  Ibland ren och skär elakhet.

Sist en varning – det är riskabelt, det där att se folk i ögonen. Man kan beröras. På riktigt. Så att man får försöka blinka bort tårar.

Det finns också någon enstaka som inte alls vill möta min blick. En ganska gammal man som jag några gånger gett en slant tittar åt sidan, medan han mumlar ett tack. Jag ser visserligen inte hans ögon, men väl hans kroppsspråk som han inte kan dölja. 

Jag är övertygad om att han efter ett långt strävsamt liv upplever det som fruktansvärt förnedrande att behöva sitta här, i ett annat land och tigga. 

Det var inte det här han ville med sitt liv. Han tittar bort, känner en sorts skam.

PS. Jag ser att ”man” nu på allvar ska försöka komma tillrätta med framförallt romernas situation. Dels i deras hemland, dels här. Riktade insatser från både samhälle och hjälporganisationer.

Det är bra. Men inte befriar det mig från att se den medmänniska som faktiskt befinner sig inom min synkrets. För i och med det angår han/hon mig. Så enkelt ser jag det.

Hur situationen hanteras av andra – det är förstås upp till var och en. Jag valde så småningom, som sagt, att inte se bort. Det fick konsekvenser.

Dagens Telia - äntligen besked. Kanske...

Supportsamtal och rätt surt krav på ordentligt besked. 

Problem inom hela mitt område, vilket jag redan visste.. 

Bekymmer med en nod (en omkopplingspunkt eller nåt sånt…). Vilket jag också redan visste.

Radiolänken tydligen fixad (vilket jag inte visste), då visade sig ett fel även på själva stationen (eller nåt sånt…). 

Reservdelar fanns inte tillgängliga, och nu är de beställda. När de anländer ska allt bli så bra – nytt förhoppningsdatum är 15, 16, 17 februari (detta år).

Ett ovanligt ärende och ett ovanligt problem, konstaterade den iofs trevlige supportkillen som verkligen ansträngde sig för att ta reda på läget. Hm…

Kompensationens storlek får vi tala om när allt är fixat. Men ATT kompensation utgår, det är helt klart.

Puh – bara att fortsätta hoppas, alltså. 

Men nog får man ligga i, för att få besked. Av fem mejl negligerades samtliga. 

Tigande Telia och snöröjande Matte

Sämre och sämre tycker jag att min uppkoppling blir. Och Telia tiger. Såg att de avslutat mitt ärende den 27! Kallade det "Klart". Jag meddelades inte men hittade det på "mina sidor".
Tre mejl sedan dess, det tredje innehåller bl.a. denna bild.

Nu känns det faktiskt riktigt surt.

En som däremot inte är sur är glada Matte, som dök upp här sent i går kväll. Tror nog det blir en sväng i morgon kväll också. Klickbilder.

Alla fyrbenta sover - snart gör nog jag det också. :)

Men först en kopp te, framför kaminen.

Fototriss - B som i ... ja vaddå? :)

Botten upp - i väntan på morgonens smoothie. Fast då med botten ner. :)

Dessvärre faller blicken samtidigt på detta - kunde vara Blomma, men får stå för Bistert. Bistert öde för en julstjärna.

Lite bus med Kasper, efter smoothien. Bus förstås, men viktigast här är Bollsockan. Som synes ett älskat och välanvänt föremål., Faktiskt den enda leksak Kasper tycker är något att ha. En tennisboll instoppad i en socka.

Så blev mina snabba B-motiv. Borde antagligen letat i arkivet i stället. där finns bl.a. en del blommor, betydligt vackrare än den stackars misshandlade julstjärnan. Bredvid finns för övrigt ett högst levande och fortfarande vackert blommande exemplar. Men där får ni tro mig på mitt ord.
En hop andra - spännande - tolkningar på B... hittar ni här.

Utanför trissen - fast den kunde ha ingått som ytterligare ett  Bistert.
Snön som fallit under natten plogades nyss, och då ser det ut så här vid min utfart. 

Inneliv

Kasperia
Jag, Kasper, har fått tre innekatter. Annat blir det minsann i vår och sommar. :) Titta här, jag ligger på golvet och matte har inte särskilt stor chans att få sitta i fåtöljerna framför kaminen. Fast ibland kör hon förstås ner en eller annan katt på golvet. Bra, för då får ju jag sällskap.

Katteria

Ibland ser det ut så här också. Kolla Filip, hehehe. Han ser nåt i andra fåtöljen, nåt läskigt, för så där ska det väl inte se ut.

- Hihi, det var ju bara jag! Jag gillar att knö mig in under saker.

Matteria

Och matte sitter och kämpar vid datorn - det är mycket jag borde göra här just nu. Så här dags funkar uppkopplingen bra, men då är jag ju rätt trött. Jag kan i alla fall förundras över att efter någon månad så dyker det plötsligt upp en rosa knopp i den vita azalean. 

En god (?) sak är att jag nu vet att min usla uppkoppling under så stor del av dygnet beror på för dålig kapacitet på en radiolänk, eller nåt sånt. Borde varit åtgärdat i december, men nu hoppas man hinna i januari. Inte många dagar att vinka på. Å andra sidan sa man inte under vilket år... Det handlar alltså om ett omfattande arbete. Dags att kräva nedsatt avgift! 

Prickar - fototriss

Prickar är tema nr 288. Det första prickiga min blick faller på är muggen med pennor. Den är en av de två muggar som fått härbärgera pennor i minst 30 år. Kanske jag borde... :D

Kaspers ögon och nos är som tre svarta prickar i allt vitt. Klart Kasper ska vara med i den här trissen också. :)

- Men matte, varför sitter jag här??

Fler prickiga trissar hittar du här. 

Den är här nu

Vintern är här, den här snön försvinner inte i en handvändning. Titta, ett sånt monster vi fått intill uppfarten! Egentligen en vänlig varelse tror vi, men på sin vakt. Redo till försvar om det skulle behövas.

Mer snö har fallit, uppfarten är plogad än en gång. Kasper är lycklig.

Att ha ett "Grönt Rum" är mysigt. :)

Fast Myse tycker det är mysigare i mattes knä.

Snö är för hundar. Inte för katter. Hoppfullt optimistiskt kollar de läget ibland men vänder snabbt och skuttar tillbaks  till innekattlivet. Sannerligen inte ofta Maxi och Filip ligger tillsammans så här, Men vad gör man, när man samtidigt vill vara nära kaminen. Och matte. Och Kasper...  Och när Myse hann först till mattes knä.

Säga vad man vill - och det gör man ju - men vackert är det med en massa snö. Och sol. Kameran får inte följa med på promenad, men det går att fota genom glasdörrar också. 

Sedan var det dags att gå ut och skotta.

Liten rapport - felet med min uppkoppling är inte åtgärdat. Eller ens lokaliserat. Ledningar funkar, stabil kontakt från station till modem. Någonstans på vägen finns det kanske nåt trådlöst - teknikern lämnar över. Jag tror att mätningarna fortsätter över helgen. Synd att det inte blev aktuellt med fiber. För få intresserade. 

Rapport

Fortfarande dålig uppkoppling - nätteknikern upptäckte inget fel - kunde det möjligen bero på nån lampa jag hade...
NEJ, det kunde det inte!!!
I eftermiddag och kväll har han mätt min uppkoppling. Klart den har funkat ovanligt bra, men verkligen inte klanderfritt.
Han hör av sig i morgon, dvs i dag,torsdag.
Pratade med Matte med stort M, han var här och plogade. Även han har Telia som bredbandsleverantör - och lika segt är det hos honom, på kvällarna. Felanmäl, sa jag. Hoppas han gör det.
För övrigt - det blir ingen fiber här. Av 200 tillfrågade har bara 30 visat intresse, och det är ett för litet underlag. Synd.

Ljus - försenat söndagstema

Ljus i färg och svartvitt - lite försenat eftersom det skulle vara ett söndagstema.
Men eftersom en massa blötsnö fallit på min plogade och grusade uppfart och "gårdsplan" kom snälle Matte med stort M.
Han känns som en ljusets ängel i mörker och snöelände... ;)
Han sprider ljus på många plan.
Och så har han ju ljus på traktorn.

Mer svartvitt finns här.

Så här ser det ut där jag är - fototriss 287

Bilen - den ska backas, vändas och tas upp till vägen - som inte heller är sandad. Så ser det ut hos mig. Inte så särskilt vida vyer... :)

Undrar hur det här ska gå...

- Tror knappast du klarar det här, matte...

- Men snälla matte, varför köpte du inte en rejäl säck? Eller två!!

Fler så här ser det ut...  hittar du här.

Ser ljuset...

Lägesrapport - i går rasade uppkopplingsmöjligheterna totalt. Allt vägrades. Gamla modemet via kabel direkt in i datorn, Uppkoppling via eget modem och router. Och självfallet genom den Sigges matte skickat.
Säkert pga viss oskicklighet från min sida, men inte enbart.

Systemåterställning i morse redde upp det mesta. Inspirerande - möblerade om sladdar och jack och modem- och routerplacering igen. Hehe, varför göra något halvhjärtat...

Under eftermiddagen och kvällen tilltog frustrationen - jag kollade och såg att Telia har supporten öppen till kl 21. Greppade telefonen och talade äntligen med en människa och inte en automat.

Ojojoj, sa han, jag kollar nu och ser att du haft 47 (eller om det bara var 43) hack och och nerkopplingar de senaste timmarna. Inget fel på din utrustning, vi skickar ut en nättekniker!! 

Närmsta kvarten fick jag två SMS - det första att ärendet lämnats vidare för åtgärd, och ett andra där jag får veta att på onsdag vid lunchtid ska jag ha en fullgod uppkoppling hela dygnet.

Det hoppas jag verkligen!! Men varför har jag inte tagit kontakt tidigare!!??


I övrigt är det halare än halt utanför dörren, men ljuset återkommer så sakteliga! Det känns, även om det ännu knappt syns. Julen är undanstoppad, men den här resten får finnas kvar ett tag till. Riset får så fina ljusgröna skott. Men löparen - nej, den går bort! I morgon.

Undrar om det så här dags går att se På Spåret - ska i alla fall försöka. Längtar till onsdag..

Sladdelände...

Matteria
Ibland blir det bara för mycket. Sladdar, sladdar, sladdar. Trassel, trassel, trassel...

Före:

Den stationära som inte används, med tillbehör...

Efter:

Överblivet - trots att allt, inkl. stationära datorn, fortfarande har ström och fungerar. 

Nu gäller det att fixa till det nöjaktigt även i "mysdatorhörnan" där jag kan sitta och läsa bloggar och se på dator-teve och sånt. Detta provisorium åstadkom jag i kväll, hehehe...

Sigggematte Helena - känner du igen ditt modem. :D

För så är det - i dag med posten fick jag ett nytt modem, och det fungerar faktiskt bättre än mitt gamla. Fast inte som det trådlösa det egentligen är. Men tillsammans med router så gör den min tillvaro betydligt trevligare. Tack snälla!!!

Förresten så uppskattar inte minst Myse nya ordningen på kontoret, för även där sitter jag en hel del med datorn. Men trots det - lite fick jag allt krypa till korset, återställa brevkorgarna så att han fick tillbaks sin sovplats bakom stora skärmen. Vill gärna ligga där, när jag sitter vid datorn och jobbar.

Vi lever och det är vinter

Uppkopplingen strular, det är inte alltid jag, dator, modem, router och Telia har samma uppfattning om när det är som viktigast att den gör det.

Hur som helst, här är en glad en, som struntar blankt i det där med datorer. :)

Kasper är lycklig över den igensnöade uppfarten, Dryga decimetern kompakt snö - ljuvligt!

Själv var jag lite bekymrad. Men bara lite. Litade på snöängeln Matte med stort M - jag hörde på avstånd att det plogades på lilla skogsvägen, den som är bara Mattes och Ankis. 

Och visst. :)

Alltid lika glada Matte...

Kasper tog det med jämnmod han gillar Matte skarpt. Och snö finns ju nästan överallt. Här ser ni hur en monsterhund ser ut... om jag inte sett det med egna ögon skulle jag aldrig tro att det var han. :)

Vi ska bli bättre på att visa oss på bloggarna - men det har varit lite mycket ett tag. Plus en strulande uppkoppling.

Senkommen nyårsnattsrapport

Kasperia
Lite trist är det just nu. Matte har åtagit sig  en massa saker som förutom att de tar tid kräver att datorns uppkoppling fungerar - och det gör den inte varken under sena eftermiddagar eller hela långa kvällar.

Men jag tänkte i alla fall berätta för er att min Nyårsafton blev jättebra! Matte bar ut mitt sovtäcke i bilen, och draperade det kring min bur. Inte en enda glipa lämnade hon, men det kändes tryggt med just täcket. Hon ställde in min sena kvällsmat i buren också, men i buren äter jag ALDRIG!  Hrm...


Matteria
En stund efter 23 startade jag och Kasper vår rullande nyårsafton. Mot E20 bar det iväg i sakta mak. Hala småvägar, tack, tack för dubbdäcken.

En närmast surrealistisk upplevelse att på helljus köra i 60-70, på sin höjd 80 km/tim på motorväg.  mil efter mil efter mil. Inga möten! Inte ett ljud hördes från Kasper. Han som aldrig ligger ner i bilen - månne han lagt sig nu, när utsikten var ju obefintlig.

Intressant program på radion. Samsändning med P2 framemot midnatt, Lugn, vacker musik. Rätt plötsligt började himlen flamma och spraka. Nästan bländande, skönt att vara på motorväg. Inte ett ljud från Kasper!! Underbart.

Vid Åkers Styckebruk vände vi. Lufsade vidare i sakta mak, men nu åt andra hållet. Fortfarande for bomber och granater och såna där sökande ljusknippen över himlen...
Herregud, hur ska de känna sig, de krigsoffer som flytt för att komma undan vidriga ljud- och ljusfenomen som fått förödande konsekvenser.

En stund efter 1 var vi hemma igen. Buren avtäcktes, Kasper skuttade lycklig ut ur bilen.
Och kvällsmaten var uppäten, matskålen tom!!! Helt fantastiskt. Underbart!


Båderia :D
Nu vet vi. Nyårsafton, Valborgsmässoafton - då befinner vi oss hädanefter på någon motorväg nånstans! Motorvägar är bra tycker både Kasper och matte, för där kan man masa fram i lugnt tempo utan att störa någon, och inga möten, inga omkörningar, liksom bara att lufsa på... Inte speciellt ansträngande för en trött matte. Inget alls att titta på för Kasper, tryggt att vara omgiven av sitt eget älskade täcke.

Men - alla vilda djur, alla som skadar sig, alla som farit illa vid en ovärdig tillverkningsprocess, negativ miljöpåverkan. Och så alla dessa pengar som i stället kunnat göra så mycket gott för att lindra nöd och elände.
Usch!!!!  Varför försöker ingen ansvarig på allvar stoppa eländet!!??