tisdag 20 december 2011

Mysan är fortfarande borta

Mysan har inte kommit hem. Nu går vi ut och letar igen.  Vi saknar henne så, jag också! Tittar ofta vid dörren. Då tror/hoppas matte att det beror på att Mysan är utanför och vill in. Men så är det inte.

Som sagt - nu går vi ut.

Om och när hon kommer hem, då skriver jag det här. På en gång.

Tack för att ni bryr er, och för att ni tänker på oss! På Mysan.

Hos matte finns bilder.

3 kommentarer:

  1. Men så hemskt du Kasper. Jag försår att ni är ledsna och uppgivna. Vi håller verkligen tummarna för att Mysan hittar hem igen och att ingenting hänt henne. Nu är kisekatter duktiga på att komma hem helskinnade även efter längre frånvaro men jag förstår ju att ni vill ha Mysan hos er NU.
    Vi tänker på er. Ge matte en ordentlig kram från både mig och Greta. Du får självklart en god och stor kram du med Kasper.

    SvaraRadera
  2. Tack Nisse, för trösteord. Matte har varit med om att katter försvunnit och aldrig kommit tillbaks, ganska många, det kan bli så när man bor i skogen. Hon har bott i en annan skog än den här tidigare i livet.
    Men hon har också varit med om att de varit borta åtskilliga dagar och sedan kommit hem igen. Minst ett par gånger har de varit sjuka, alldeles tydligt. För t.ex. Petrus är det helt naturllgt att stanna borta minst ett par dagar ibland. Men inte längre.
    Men nu har vi fått lite förnyat hopp. Sigge svamphund kommer hit och hjälper oss leta.
    Tänk, såna underbara både hundar och människor det finns!!
    (Och Nissar, förstås...)

    SvaraRadera
  3. Nä, så trist fasen att jag inte bor lite närmre för då skulle jag och matten hjälpt er leta efter Mysan.

    Taxpussisar.

    SvaraRadera