tisdag 20 december 2011

Inget spår någonstans

Vi har satt upp ett anslag igen, uppe vid postlådorna.
Matte fick ingen respons på sitt anslag i somras, innan vi fångade Mysan i grävlingsfällan.
Men kanske att någon ser det här och kan hjälpa henne och oss.




Vi har gått runt igen,
in på många tomter
och försökt höra
om hon skulle
jamsvara
på mattes rop.
Gjorde hon inte.
Inte någonstans.

9 kommentarer:

  1. Hoppas, hoppas! Tänk om hon hade luktat svamp, då hade nog Sigge kunnat hitta henne...

    SvaraRadera
  2. OJ, detta hade jag missat. Jag hoppas verkligen att hon hittar hem fort igen. Min ena katt hon går ut lite varje dag och matte är alltid lite orolig för att ngt ska hända. Men hon vill så gärna ut och skriker som en galning om hon inte får... SÅ NU får hon.. Trots mattes oro..
    Håller tassar och klor att Mysan hittar hem jätte fort.

    SvaraRadera
  3. Hoppas att ni hittar henne!!! Vi håller tummarna och tassarna så hårt vi kan!! KRAM!!!

    SvaraRadera
  4. F---------N sa matte nu.
    Vi har varit borta hela dagen och hoppades på goda nyheter här.
    Tänkte, trodde att hon kommit hem igen.
    Vi lider här också, tänk om vi kunde hjälpa på nåt sätt.

    SvaraRadera
  5. Allihop - matte börjar nu bli säker på att något allvarligt hänt Mysan. Det här är absolut ingen frivillig bortovaro.

    Här vill vi bara tacka er för alla kommentarer, för att ni tänker på oss och håller både tummar och tassar.

    Matte är väldigt ledsen (Och Sigge, din matte har fått mejl. Var kanske väldigt synd att hon inte kunde stanna hos dej! Men det gick ju faktiskt inte.)

    SvaraRadera
  6. Din matte har svar på sitt mejl.
    Mattes förslag kan kanske vara värt ett försök

    SvaraRadera
  7. Nu blir det snart tårar här också! Knäppte på nu för att kika in här och hoppades SÅ att få läsa glada nyheter.
    Stackars, stackars er matte och er alla!
    Vi fortsätter att hoppas och be!

    SvaraRadera
  8. Hon kommer tillbaka HEM till dig och matte!
    Vem vet under vilket hus hon smyger på höstens alla möss? Alltför spännande och då kan hon ju inte svara. Hon är inte hungrig, hon har tjock päls och har det bra, någonstans. Så länge... Snart kommer hon ihåg att ni finns. Och var! Stensäkert.

    Min matte grät när jag kom hem igen efter en hel sommar i mitt hemliga skogshus. Då var det oktober och jag tyckte det blev lite kyligt. Sedan dess har jag faktiskt inte gått ut igen. Jag blev en frivillig innekatt. Det är väldans skönt.

    Fin annons! Jag vet att hon kommer tillbaka. Men inte när...

    Håll ut och trösta matte!

    SvaraRadera
  9. Har ni tittat i alla uthus men det har ni förstås. Kan hon ha kommit in under huset hos er? Jag har tyvärr inga idéer om vart hon skulle kunnat tagit vägen. Tycker såååå synd om er.

    Tröstetaxpussisar i mängd.

    SvaraRadera