Det mörknar

Nu faller höstmörkret tungt. Lika bra att låta det synas även på bloggen. Alltså - ny header. Cirka fem minuter mindre dagsljus varje dag, i våra trakter. Över en halvtimme i veckan! Tidigare i höst försvann dagsljuset ännu snabbare minns matten. Visserligen vänder det om några veckor, men det känns som en evighet dit. Trots att dagarna normalt bara rusar.

Här två av mattens beroenden - ingefära och vattenmelon, visserligen melon i miniformat, men  god ändå.

Ingefära, äpplen och citroner ska bli marmelad. Senaste beroendet, ;)
Äpplen som Royal Gala och Granny Smit kostade 16.90 per kilo, de ekologiska som jag köpte exakt det dubbla. Men vet ni vad - de doftade. En underbar doft som spred sig över nästan hela fruktavdelningen. Jag sniffade och kollade vilka äpplen som spred den.

I gröna/blå rummet funderar grodprinsarna vidare över tillvarons mysterier. T.ex. över varför det läggs miljoners miljarder på att utforska Mars medan människor svälter och förgiftas ihjäl här på Tellus. Kanske också vad någon människa ska göra med de där viktiga ytterligare 10 miljonerna man tycker sig behöva när man redan har sparade 1 890. Bara som exempel.

Här är en till som undrar. Oh, dessa ögon ... Jag älskar dem och hela den de finns hos.

Filip ögon lyckas jag inte fånga på bild, men i verkligheten är de rätt förtrollande, de också.

Tänk, nu finns här bara tre fyrfotingar. Jag och som jag tror även Kasper önskar nog att katterna fortfarande vore fler än två. Petrus och Maxi - ni fattas oss.
Här är de som finns kvar. Filip i mathyllan, Myse vid lilla klöspelaren och Kasper på väg nånstans.  Rätt vanliga positioner för dem alla tre. Som synes bjöd dagen faktiskt på en solglimt. :)

Och nu ska här tändas i kaminen, jag blev visst så absorberad av att åstadkomma ny blogglayout att jag glömde underhålla elden.

En väldigt vanlig dag

 - Ser ju lugnt och skönt ut...

- ...men bäst att kolla innan jag hoppas i.

- Himla tur att jag kollade i tid - kallt är det ju! Gott att dricka, men jag backar upp på land. 

Hemma igen och där sitter Myse på en trave loggs och väntar.

Myse följde med in- Han badar aldrig, tycker att bra katt reder sig själv. Och så är det ju.

Filip föredrog att fräscha upp sig i en fåtölj.

Stora björken förnekar sig inte - altanen svämmar över av löv.

Myse betraktar städeriet inifrån...

Och så kan man undra - varför är det så svårt att fullfölja ett projekt. Att sy fast t.ex. den sista ärmen och skaffa knappar till färdigstickade koftan? (Ärmen är nu på plats, men fortfarande inga knappar.) Tänker osökt på Karin Boye det är vägen som är mödan värd. När världen - både den nära och den fjärran - är i gungning, då är det skönt att ha en stickning att ta till. Men ingen ny får påbörjas innan alla knappar sitter där de ska!! 

Här igen :)

Efter mattes frustrerande utflykter är vi här igen. Hoppas inte alla har glömt oss! Om matte fortsätter strula så ska hon göra det lite mindre publikt, lovar hon

Bäst det, för vi fyrbenta håller koll.

Jag och Filip gillar att hålla till under "nya" skrivbordet, en arbetsplats som fixats till ganska nara kaminen.  Puffen som Filip ligger på hade matte tänkt ha sina ben på, hon gillar att ha dem högt eftersom hon annars lätt kan få kramp eller nåt.  Helt onödigt tycker Filip, som aldrig får kramp. Han har utsett puffen till sin nya favvoplats, och jag gillar ju att ligga vid mattes fötter. Och det är ju vi som betämmer, framförallt Filip.

Myse däremot, han vill ligga ovanpå bordet, och till slut la matte dit en pläd. Myse bestämmer också. När matte försöker blir det ju bara tokigt.

Det är tur att hon har oss. Om det är vi i alla fall överens. alltid. 😉

Ni ser ju nu att när vi får bestämma, då funkar det!
/Kasper, med kattassistans

Blev inte som tänkt...

Jag ska förskona er från mina datorbekymmer, i alla fall förskona er lite grann... :) Just nu funkar den tidigare obrukbara webbläsaren på nya datorn - på den gamla datorn funkar ingen tillsammans med bloggarna.  Har jag riktig tur så kan jag här både skriva och kommentera med en av mina webbläsare, fast jag vågar inte riktigt lita på det än.

Märkligt nog är det i stort set bara tillsammans med Blogger som det nu strular - peppar, peppar... För säkerhets skull tar jag i trä också. Bilder - nä... jag försökte spela in Filips ihärdiga, ynkliga och framförallt pockande jamande, men så fort kameran kom fram så tystnade han.

Vad jag försökt säga men hittills visst inte lyckats få fram är att jag åtminstone tills vidare fortsätter höra av mig här i Kasperian, tillsammans med Kasper, Filip och Myse. Nya När andan faller på tar jag nog ta bort helt. Såvida det inte inträffar ett mirakel. Men jag gjorde i alla fall ett ganska ambitiöst försök att förnya mig...

Nu så - var så god och följ - om du vill, förstås...

... och vi hoppas, eftersom det är så tråkigt med tappade kontakter! Vi fortsätter som vanligt att hälsa på hos bloggvänner. :)

Ny blogg är inte helt färdig, och i går trodde jag det var helt kört. Bytte namn från utan-namn till När-andan-faller-på och plötsligt fungerade inte länken och jag kom inte in på min egen blogg som enligt Blogger tagits bort! Ruggigt var ordet. Vet inte hur, men plötsligt bara ordnade det sig. Teknikens under, eller nåt sånt. Undrar om teknik kan känna empati?

Jag gjorde  i alla fall ett inlägg, lille stora Myse fick inleda. Själv har jag just intagit lunch i gröna/blå rummet, som tack vare solen är varmt och skönt och genom öppen dörr generöst delar med sig av värmen in i huset. Bild på sovande Filip är inte ny, men illustrerar hur det kan se ut ibland. Bra bord, även för mattelunch en klar och solig höstdag.

Och nu ska Kasper och jag ta en promenad, kanske, kanske, kanske att åtminstone den kassa lilla röda kameran får följa med.

Jag hoppas vi ses! "när andan faller på". Här är länken.

Inlägg utan värde...

Matte snickrar på en ny blogg, vad nu det ska tjäna till. Jag tycker att den här duger bra, inte minst med tanke på hur sällan hon använder den!

Något annat jag inte förstår är hur någon kan hamna flera meter ner i en skorsten. Det har en kvinna gjort i ett hyreshus i centrala Södertälje. Eftersom hon inte bor i huset har  polisen upprättat en anmälan om "olaga intrång". Det stod i tidningen häromdagen., men den detaljen glömde SVT bort. 
Fortfarande har det inte rapporterats varken varför eller hur hon hamnade där nere i sotiga djupet.

Dator- och telefonröran leve än här hemma, om än inte lika livligt. För det mesta fungerar det nödvändigaste, men igår la plötsligt internetanslutningen av. Oförklarligt. Bara så där. Det här har blivit över. I kartongen ligger både routern och den splitterkabel som Telia skickade i efterskott häromdagen. Matte får dem inte att funka, så vi kör med det gamla. De har kanske åldrats ihop och vant sig vid varandra, matte och gamla utrustningen.

  I övrigt går det mesta sin gilla gång. Inget speciellt händer. Vi går våra mer eller mindre vanliga promenader, matte har som vanligt låtit maten torrkoka på spisen, och den här gången har hon definitivt totalsabbat en gryta, ofta brukar kastrullerna kunna göras rena, men här återstår bara att införskaffa en ny.

Se det här bara som ett livstecken, OM matte lyckas få igång en ny blogg - mer arbete än hon trodde - så ska jag försöka ge henne en spark i baken eller så, så att både hon och jag och katterna får skriva av oss lite oftare. Ny blogg, nytt utseende osv hoppas vi ska ge lite lust och inspiration.

Kaoset fortsätter

Inget bank-id har jag. Blockerad och därmed utestängd från väldigt mycket viktigt. Försöker reda ut situationen med Handelsbanken i morgon, använder kort och kortläsare.  Ingen internetuppkoppling alls i fredags, Telia konstaterade att mitt modem är urgammalt och att det var där felet låg. De skickar ett nytt - utan kostnad. Schysst.

Mirakulöst funkade min gamla utrustning igen efter en stund Hur och varför har jag ingen aning om... 
Men min viktigaste telefon (jag har fyra), den med högtalarfunktion och display lade av, dvs den susar och piper så att jag omöjligt kan höra den jag talar med. Att byta batterier hjälpte inte. Den susar och piper likadant i alla jack. 

Ska köpa en  ny i morgon. En sån här kanske. 

För display och högtalarfunktion vill jag ha. Mina försök att få ordning på alla sladdar och kopplingar till telefoner och modem resulterade till en början i kaos. Ommöblering bl.a. Stolar, bord, hurtsar m.m. flyttades runt. Konfunderad Kasper och en Filip som provade nya märkliga liggplatser samtidigt som han misslynt jamade ”voffö gör du på detta viset…” 

Ledningskaos och ny datorhörna plus frigjord hurts blev resultatet. T.o.m. gardiner måste  skiftas mellan två fönster. Långa resp. korta längder stämde inte längre.

F.d. kontoret  är snart enbart gästrum plus förvaring av skrivare, skanner, extraskärm  och diverse annat typ toa- och hushållspapper, julgrejer, gamla fotoalbum, symaskin m.m. Gästsängen brukas flitigt av framförallt Myse. Här har långa gardinerna fått ny placering

 

Extra, tillfälliga arbetshörnan görs allt mer permanent. Känns ovant, men bra. Tycker även Kasper, hoppas jag. Kvarvarande kaos tar jag itu med i morgon. Eller så. 

Dvs om jag hinner för  inköp och nyinstallation plus tjafs med bank-id och sånt. Fruktansvärt så beroende man blivit av att ny teknik fungerar. En teknik som inte bara den egna tillvaron utan i praktiken hela samhället är totalberoende av. 

För övrigt är det mörkt, kolsvart ute, och inte ett enda ljus ser jag när jag tittar ut.  Det regnar ,är rått och kallt. Inget väder alls för trivsam kvällspromenad. Eja vore det vår i morgon! 

Men jag har i alla fall en kamin! Det talas ibland om köket som hemmets hjärta, men hos mig är det kaminen. Större delen av året. 

Kaotisk röra

Det är en väldig röra kring mig just nu, på flera plan. Precis som textstorleken längre ner. Jag förstår ingenting, och det går inte att rätta till.Men bra, mitt i allt kaos, att ert tandläkarbesök utföll på bästa tänkbara sätt. Förra gången hade en viktig tand spruckit och måste dras ut.Men nu behövde bara lite tandsten tas om hand. "Vi ses om ett år", sa tandläkare Stig till avsked. "Och en eloge för att du skött dig bra!"

En annan sak - jag kommer att radera ett par av mina senare inlägg, och då följer ju även era kommentarer med. Men jag minns vad ni sagt, och tack för stöd och förståelse. Jag står för allt jag skrivit men det känns ändå inte bra att ha lämnat ut någon så som jag gjort. Därför raderar jag.J


 Mera kaos
ag vet inte exakt NÄR, men ATT  jag får fiber indraget är tydligen helt klart. Och då byter jag operatör och därmed försvinner mina  e-postadresser hos Telia.   Jag försöker skapa nya, via Google (gmail) och Microsoft (live och outlook)  Nu har jag ställt till det riktigt ordentligt. Microsoft vägrar godta mitt telefonnummer för verifiering, jag har försökt öppna för många konton. Klart jag har eftersom inget av det jag ville ha var tillgängligt..
När jag väl lyckats få till något blockerades det, tillfälligt som det sas, eftersom det förekom märklig användning. Det fungerar nu igen, så ETT konto har jag där.
Nästan samma sak med gmail, men där har jag lyckats få till de tre konton jag vill ha (det har tagit mig många timmar, faktiskt flera hela kvällar) men nu äntligen kan jag komma in på dem allihop, även om det är bökigare än med mina nuvarande hos Telia.

Men - Jag kan inte utan vidare svara på kommentarer i egna bloggar. Ibland inte heller kommentera på andras. Där är det Blogger som konstrar. Jag har tre olika webbläsare, en del fungerar här, andra där.

Nästa steg blir eventuellt att jag lägger ner Kasperian, den blir i så fall vilande, som Dagsländorna .  i så fall startar jag förmodligen en ny blogg, det blir den tredje. Det lär ni i så fall märka, ni som fortfarande hittar till Kasperian. Märkligt många besökser jag på räknaren, så många läser tydligen. Jag är så tacksam mot er som även kommenterar. det känns lite roligare då.

Golvvila och ljuvliga dofter

Visst är det mysigt med säng och soffor och fåtöljer och sånt, men en trasmatta framför kaminen är inte heller dumt.

Håller man sig på golvet är chansen dessutom större att få lite "nagg" och gos av Kasper...

 

Ibland är husets matte till och med ännu snålare än vanligt. Som när hon stänger in det där som doftar så ljuvligt, Kaspers godnattgodis, dvs skivat och torkat dietblötfoder. Det luktar vedervärdigt säger matte, men så är det inte alls - det doftar himmelskt även för katter.. Fast hur man än försöker komma åt det, så lyckas man ju inte...

 

     

-Tydligen hopplöst. Borde vara straffbart att behandla en stackars katt så här.

Så småningom fick vi förstås smaka lite, allihop. Matte åt ett äpple i stället, stackars hon!

Spritt och blandat i veckan

Matteria
Höst betyder bl.a. att många växter som ska övervintras måste tas om hand. Tomatplantorna i gröna/blå rummet åkte ut - smaklösare tomater än de relativt få jag i år kunnat skörda får man leta efter - men det gör man förstås inte. Letar alltså. Ska i stället försöka hitta godare sorter nästa år. In kånkades en och annan urna och kruka, ytterligare ett par återstår, men så här ser det ut just nu. När ork och anda faller på ska jag ordna snyggare.

Höst kräver värmekällor inomhus. I år skulle minsann inte loggsen få placeras fel. Enligt principen "säkerhet genom både svångrem och hängslen" satte jag anvisningar på pränt och på vägg trots att jag ganska säkert skulle vara hemma när leveransen väl kom.

Det funkade. Tre pallar = 3x105 loggspaket á 10 kg med vardera 12 briketter= 3,15 ton värme om jag räknar rätt. 3780 briketter. Ser inte så vackert ut vid entrén, men så himla praktiskt.

15 paket bars in bums. Bilden är inte ny, men det ser precis likadant ut i hallen nu förutom att draperiet är ett annat. Åtminstone än så länge.

 

Varmt och gott blir det. Se så fint de brinner.

Värme behöver jag, höst, vinter och t.o.m. vår är en utmaning, även kyliga somrar. Tänk att det skulle dröja så många år innan jag googlade på "vita fingrar" och därmed kom underfund med att det faktiskt är något välkänt och väldefinierat, Raynaud´ jag lider av,  och har så gjort så länge jag kan minnas. Kolla här så får ni  se. Tror jag någon gång som barn förfrös händerna. Rolig site om något rätt besvärligt, och allt stämmer på pricken. Värst är nästan att plocka ut allt till frukosten ur kylskåpet. Året om Då krävs en varm kaffemugg att kupa händerna kring.

Helt smärtfritt förflöt inte heller det här med loggsleveransen. Bilen hade jag kört fram så långt det gick. Av någon anledning fick jag vid 11-tiden på kvällen för mig att flytta den till dess rätta plats, en manöver som jag säkert gjort många tusen gånger, noga räknat varenda gång jag parkerar eller vänder bilen hemma på "gårdsplanen". Mörkt, och jag såg inget men trodde att jag hade manövern liksom i kroppen eller åtminstone i händerna eller rentav huvudet. Hade jag inte!!! Jag backade aningen för långt. Och där stod jag. Arg och helt ställd, även jag.. Hjulen grävde sig allt djupare... 

Klart att Matte, han som vanligtvis fungerar som snöängel räddade situationen.  Så nu står bilen ordentligt framför sommarens sista visserligen lite ankomna och underliga men dock vita ros.

Finns en knopp också i busken bredvid och ett och annat nypon. Sorgligt är det, jag längtar redan till våren. 

 

Fortfarande gnager och skaver det här med lilla Gryn, men på en del plan har jag ändå börjat fungera igen. Men innan dess, när frustrationen även starkt påverkade kroppen mådde jag illa och fick väldigt ont i magen så fort jag försökte äta något. Utom frukt. Det här fenomenet har jag varit med om tidigare, under en än svårare period i mitt liv. Men nu har jag till råga på allt utvecklat ett beroende. 

Här hade jag redan börjat tulla på dagens handling, men hopsamlat såg det ut så här. Apelsiner, äpplen, persikor. Beroendet stavas vattenmelon! Åt sista biten i går kväll, abstinensen har satt in och nu bara måste jag ge mig iväg och köpa minst en ny melon! Tur att bilen åter står på fast mark. Dessvärre är risken stor att möta eller i värsta fall hamna bakom en militärkonvoj, skyltarna utmed både skogsvägar och de större är legio, de där som som varnar och berättar om den stora militärövningen och minskad framkomlighet. Som om det inte räckte med alla timmerbilar som också huserar kring avverkningarna i närheten. 

Att ta sig fram på tomten innebär att kryssa mellan svampar för att slippa klafsa rakt på det där slemmiga och blöta. Förmodligen är de skräpsvampar allihop utom den bleka taggsvampen som jag faktiskt plockat. Men nu vill jag ingen mer svamp äta förrän nästa höst! 

Här i huset är det inte bara jag som tycker om att vistas inne i värmen. Visst tar vi våra promenader, jag och Kasper vi har t.o.m. varit vid Yngern en vända nu när hundförbudet upphört för i år. Men kameran är aldrig med. Så jag visar hur vi ser ut inomhus i stället. 

Myse ligger ofta på golvet framför kaminen, men en skön pläd på den gamla kökssoffan (som inte alls står i köket) är också mysig. 

Bilder på Filip sitter kvar i kameran, han ligger helst ovanpå min säng - eller på mattan framför kaminen.