Vi har fixat det!

Tro det eller ej - men jag och matte och katterna har fixat det! Alla är nöjda. Supernöjda till och med!! Matte sover i sin "nya" säng (allt är nytt utom själva stommen). Målningskaoset är över. Jag har fått en perfekt ny plats för mitt nattsovtäcke. Matte slipper fönsterdrag och titta bara - trots att trista och stökiga hyllor är borta så har mina natti-märgkex fått sin givna plats - på mattes nattygsbord!! Viktigast av allt!

Myse struntar i mina kex. Som tur är. Mattes spikmatta skymtar, hon vill fortfarande ha den i närheten för säkerhets skull, säger hon.

Nya sovtäckesplatsen är perfekt - jag intog den direkt!

På andra sidan sängen finns också en ganska ny,
tjock och skön matta som fick flytta in till
sovrummet - väldigt bra!

Det här är en kul bild, tycker jag. Mattes "helfigurspegel (hon får fortfarande rum i den hur konstigt det än kan låta) ligger i "kökssoffan". Maxi har placerat sig på sin vanliga plats, på en av "fjuttfällarna" som ni kanske minns. Så här blev han plötsligt två. :)

Men nu hänger spegeln där den ska, på väggen. I nygamla sovrummet. På rätt ledd. Hihihi, för så bred är i alla fall inte min matte, så att spegeln ska hänga på tvären, hihihi...

I övrigt bara att konstatera - skitväder utomhus!
Matte är inne, katterna är inne,
jag bönar och ber att också få stanna inomhus.
När vi öppnar ytterdörren på kvällen ser det ut så här!!!!

Min bil fick i alla fall - äntligen - på sig sina broddar idag.

(Matte får det nog i morgon, om SMHIs prognos stämmer).

Fast i morgon blir vi mest inne, för vi ska hjälpa en mattedotter

med en massa grejer. Här vid datorn.

Och nu, kan ni tänka, så ska vi dra oss tillbaks till vårt nya natti-rum! Där väntar ett kex på mig. Myse och Petrus är också kvar inomhus. Tokstollarna Maxi och Filip har tydligen hittat några av mattes värmedynor där ute, under tak. Kanske i vedboden? Vi har märkt att dom tycker den är mysig.

Natti! natti!

Mattetortyr!

Matte har ryggskott, hon torterar sig på nån konstig matta. Hon ställer till totalt kaos här henna! Mitt nattis-sovtäcke vet jag inte längre var det finns!!!

Det blir snart bra igen, säger matte, men med tanke på hur hon beter sig vågar jag inte lita på henne längre! Åtminstone inte just nu. Ni kan själva se, om ni tittar in hos henne!

Vaddå - sova på kontoret??? Skitmatte!!!

I övrigt har jag fullt upp med att bevaka MIN BIA!!

  

Förnyelse ;)

I dag kom sotaren. Och jag tog chansen. Har alltid hundrat (hihihi) hur det känns att vara svart och vit och inte bara vit.

Vad tycks? Frågar ni mig, så svarar jag jättesnyggt!!
Ska försöka underhålla det här!

 

Vore jag Ludde skulle jag förstås skicka er sotiga kramar nu, men jag är ju inte han.
Så ni får välja. Sot eller kram?

Fyra ben är bäst

En fundering - varför har inte mattar fyra ben, precis som vi hundar och katter?
Om dom hade det så skulle dom inte ramla omkull så lätt.

Om dom i alla fall skulle ramla (av en matte kan man förvänta sig vad som helst) och inte ha nån pannlampa så hade dom i alla fall tre händer att ta emot sig med, om dom höll en ficklampa i en. Ni fattar va, vad jag menar.

Som det nu är ordnat så har matte bara en hand. Eftersom hon fortfarande inte har nån pannlampa.

Hon är varken enhandad eller enarmad just nu, men hon KUNDE ju ha varit det. Kunde strängt taget alla mattar ha varit, eller hur.

Det finns mycket man kan tänka, när man ligger och halvsover och har det lite tråkigt.

Ingen bra vecka

Först passar jag huset när matte virrar runt på IKEA med omnejd.
Nästa dag passar jag bilen (lite bättre i alla fall) när hon virrar runt i Södertälje för att köpa bl.a. färg. För nu ska sovrummet förnyas.

Sen har jag passat mitt märgben, så att inte nån av "mattes tanter" skulle ta det. Fast Grynet var inte med, för hennes matte har blivit lite sjuk igen.

Och idag har jag passat huset igen, för matte har varit på nåt möte hela eftermiddagen. Hon är faktiskt pensionär sedan länge, så hon borde inte vara med på dom där mötena längre. Tycker inte jag i alla fall. Fast dom kallar på henne. -  Men jag då!!!

I morgon händer det visst också nåt, men bara nåt tråk. För mig, alltså. I övrigt ägnar jag mig åt att hålla koll på mina katter (förutom åt en del inte alltför omfattande prommisar, alltså).


- Du rör inte mitt grisöra! Håll dig borta härifrån, Maxi!!!!

Det är faktiskt inte alls så roligt att vara jag, just nu. Dessutom har matte en massa att göra vid datorn. Sånt som inte alls har med min blogg att göra, och det tycker jag närmast är skandal.

Men nu ska jag i alla fall sova på riktigt. Fast först ska matte ut på en prommis med mig. Hon har fortfarande inte kommit håg att köpa den där pannlampan hon talat om.

Men när hon kommer ihåg ska det bli kul att se henne vandra omkring som en cyklop, en sån där enögd som tog Odysseus tillfånga, hihihi, hon kommer att se jättekul ut med ett öga mitt i pannan. :)

En bokstavlig kisse-katt och virrmatten

Jag har passat huset. Matte har varit på IKEA! Vid Kungens Kurva. Nästan i desperation. Så här var det.

Petrus och Myse (och jag och matte) har sovit inne i natt. Matte kände hur en katt (ganska säkert Myse) som vanligt hoppade upp i hennes säng vid 6-tiden, men hon orkade varken öppna ögonen eller bry sig  om honom. Hörde honom hoppa ner. Kvicknade till efter en liten stund! Han hade kissat - rejält - i sängen. På duntäcket.

Tror ni matte blev sur? Rätt, det blev hon! Släpade ut sängkläderna i duschen, hyttade åt både Petrus (för det KUNDE ju ha varit han) och Myse med argaste rösten. Båda katterna dröp iväg, verkade jätterädda... Matte blev också lite rädd, tänkte, att nu vill dom kanske inte komma in igen...  Det ville dom, efter nån timme krafsade Petrus på dörren, och där satt Myse också och ville in i värmen. Åtminstone en del av förtroendekapitalet fanns tydligen kvar.

Att slänga in lakan i tvättmaskinen var enkelt. Men duntäcket... Matte tog ett raskt beslut.  Täcket var långtifrån nytt. Kändes inte fräscht ens före nerkissningen. Så NU skulle det köpas nytt! Något hon tänkt göra ganska länge. Med tanke på de stackars fåglarna skulle inhandlas täcken med syntetfyllning.

Nerkissade duntäcket till återvinningen. Matte kom sent omsider iväg rill IKEA. Körde naturligtvis av E4 för tidigt, men hamnade rätt så småningom. Ren tur gjorde att hon hittade både täcken och ett par nya kuddar. En matta också. Allt på gatuplanet. Några små vita tavelramar stod också önskelistan, och hon la sex stycken i vagnen. 3x2.

Sen gav hon upp och lyckades virra sig till kassorna. Betalade. Lastade in i bilen - och upptäckte att hennes axelremsväska saknades! Innehållande precis allt, från mobil, kamera (!), kalender och adressbok till plånbok med körkort och kreditkort. Och lite kontanter.

Panik! Tillbaks in till kassorna - men någon HADE hittat mattes väska och nu skulle hon få tillbaks den! Hon fick vänta länge, den hade redan hunnit till kontoret eller nåt sånt.

Ute hade det hunnit bli mörkt. Matte körde som vanligt vilse. Efter att ha passerat en stenkross tre gånger och hamnat tillbaks till IKEA-huset lika många gånger men från olika håll, var hon åtminstone ute på E4 igen - men på väg åt fel håll, mot Stockholm....

Via Mälarhöjden var hon slutligen på väg mot Södertälje, och därifrån hittar hon ju faktiskt hem.

På något konstigt sätt hade fyra tavelramar försvunnit nånstans (men på kvittot fanns de). Hon glömde väl dom tillsammans med väskan.

Funderar på om jag någonsin mer ska våga släppa iväg matte på egen hand, åtminstone inte bortom vare sig Södertälje eller Gnesta...

Håhåjaja... men hon KOM ju i alla fall hem. Till slut.

Möjlig sensmoral  -  negligera aldrig en katt som hoppar upp i sängen!

Fått en award

I sånt här obehagligt disigt och småregnigt skitväder finns i alla fall nåt att glädjas åt - jag och mina katter har fått en award, "Fram med kattmyntan!", från Kjelle Bus. Tack snälla! Kan berätta att jag, Kasper, gillar kattmynta nästan bättre än katterna gör.  Dom där mössen är himla söta dessutom, som gjorda att tugga ordentligt på.

 Reglerna när man mottagit denna award är
1. Tacka den som man fått den ifrån och länka tillbaka.

2. Du måste berätta något som är värt att fira/något du är glad över.
3. Skicka awarden vidare till mellan 1 och 12 andra bloggar.

1. Än en gång, tack snälla Kjelle Bus, mössen är jättesöta, och du är jättetrevlig!

2. Fira och fira -  Myse säger att han i alla fall är den som har mest att vara glad för, eftersom han förra året vid den här tiden bara var sisådär 5 månader gammal och levde hemlös och ensam på egen tass! Nu är han våran och får sova inne var och när han vill. Mat, kärlek och sällskap får han också. Här sover han tillsammans med svarte Filip.



3. Sedan väldigt länge gör vi så att vi ger awards vidare till alla som har en blogg och tittar in hos oss. Den här gången i  synnerhet till den som själv är eller har tillgång till minst en katt. :) Det är klart att ingen själv kan vara mer än en katt, men ni fattar vad vi menar, va´!

--------------------------------------

Och nu ska vi slappa vidare här hos oss. Matte säger att hon ska se ett teveprogram på datorn först, är visst nåt om amerikaner som är här och tävlar, och sen ska vi göra natt.

När matten ser på datorn gör jag något mycket bättre! Jag ligger framför kaminen, ser in i elden och filosoferar. Mycket bättre sätt att ta vara på livet, tycker jag.

Orättvist är livet

Lite sol i dag, men matte tog naturligtvis inte med sig nån kamera till skogen. Hon BORDE köpa en ny, men hon vill ha en ny säng också. Och nya glasögon - så antagligen får jag väl fortsätta att ha det så här. Men jag tänker tjata! Fast jag VET att hon är urdålig på det därmed prioritering.

Hemma fanns i alla fall en kamera. Jag och Myse hade en konversation vid risiga enen som matte ville föreviga, så hon sprang in och hämtade kameran.

Det såg skojigt ut däruppe, och Myse tyckte att jag också skulle klättra upp. Klart jag ville, men...

 ... det bär liksom emot att erkänna att jag inte kan klättra! Så jag försökte intressera honom för att komma ner i stället. Jättespännande fläck, försökte jag...

 Nä, Myse ångrade sig, han kom inte ner. I stället sa han att han trodde att jag inte kunde klättra upp, faktum är att han började reta mig så smått.

Klart jag blev sur! Bestämde mig för att gå därifrån. Han kunde gott få ha sin gamla en för sig själv! Då ångrade han sig. Jag menade ju inget illa, sa han.

 Men jag hade fått nog. Brydde mig inte det minsta om hans "snälla goa Kasper, förlåååt"!

Så jag drog iväg neråt tomten och roade mig på egen tass. Livet är verkligen orättvist.

Matte ber mig säga att under den där risiga enen bor nattvioler, och hon är så rädd om dom så att hon vill inte ta bort enen. För då trivs nog inte dom där blommorna längre.

Och om hon börjar såga  bort döda grenar så dör nog hela enen...

Alltså får det vara som det är. För i sommar vill hon kunna gå ut på kvällen och som vanligt känna den fantastiska doften.

Förr eller senare så är vi nog där igen. Vid nattviolens tid 

Konstifika Tröskel-Petrus

Ibland undrar jag över Petrus. Den katten är inte lätt att förstå sig på. Han är inne ganska mycket nu, när det blivit blötare och kallare ute. Fast han väser och slår med tassen då och då, inte åt mig förstås, och inte åt matte, men åt dom andra katterna om dom kommer för nära.

Men det är just ingen som bryr sig.

Matte gosar ganska mycket med honom, sin äldsta katt. Det är bra, för det behöver han.

Det konstigaste med honom är i alla fall  att han tycks älska trösklar!

Förutom till toan finns bara två trösklar i mitt hus, till kontoret och till sovrummet.

Titta här! På trösklarna både sitter och ligger han. I stället för i nån fåtölj eller nåt!

På natten har han plötsligt bestämt att han ska ligga på mattes skor, på hyllan i hennes nattygsbord! Matte tog bort skorna och la dit en dyna i stället, första natten vägrade han att ligga på den, men nu har han accepterat den. Åtminstone varannan natt vill han vara inne. 

Enda gången han och Myse /(som alltid är inne på natten) tycks samarbeta är när det gäller att väcka matte helt okristligt tidigt och kräva utgång. Vid sex-tiden när hon bara har sovit kanske tre timmar. Då blir det kattombyte, för in kommer Filip och Maxi, och dom gör matte sällskap i sängen.

Och allihop har jag koll på. Talar om för matte när någon vill ut. Och när någon vill in.

Har med andra ord ett fasligt sjå! Matte skulle aldrig klara av katterna, utan min hjälp!!!

Grynet kom!

Hon kom allt, lilla Grynet! Himla tur att hon slapp vara ensam hemma och passa huset. Jag vet ju hur ledsen hon blir då.

Våra mattar pratade och pratade, och så åt dom samma soppa som min och Sigges matte åt i går.

Men Grynet och jag - vi fick minsann ingen lunchtallrik! Jag klagade självfallet. Grynet också.

- Du Kasper säg åt din matte att jag är svältfödd!!

- Matte, Grynet svälter, ser du väl!!!

Det var ju inte bara soppa som fanns kvar från i går, det fanns köttbullar och prinskorv också, som jag och Sigge gick miste om. Så här i efterskott var det rätt bra, för nu kunde jag ju bjuda Grynet. :)

Vi fick ganska många - åtminstone tyckte matte att det var många - köttbullar. Jag hävdar att det var HÖGST en!!



- Än är vi inte alls mätta!!




- Men kaspermatten - SÄG inte att dom redan är slut!!!!

Dom var inte slut, och inte prinskorvarna heller. Men matte lurade oss. Hon SA att dom var slut, men det var dom inte.

Grynet roade sig med att försöka locka fram katten som låg under soffan, men eftersom det var Petrus så misslyckades hon totalt. Mattarna pratade.

Mattarna fortsatte att prata.

En stund innan Grynet skulle åka hem gick vi i alla fall ut, och DÅ hade vi skoj! Det regnade köttbullsbitar, korvbitar och till slut till och med små leversnittsbitar överallt på tomten!

Som vi letade, både jag och Grynet. Och så mycket vi hittade!!!

Kan säga att Grynet tyckte väldigt mycket om min matte, inte som vanligt bara om sin egen.

Hon är helt klart mutbar, den tjejen. Men okej, det är ju jag också.

Men allt roligt tycks ha ett slut. Undrar vem som har ordnat det så?

Jag frågade matte, men nåt vettigt svar hade hon inte. 

När dom åkte hem återgick jag till att sköta om mina katter. Så nu ligger dom här inne och sover, allihop. Och varken dom eller jag ligger i bian... Men just det är väl bara en tidsfråga.

Hoppas ni allihop är på väg in i en skön helg.



Sigge Svamphund var här!

Gissa vem jag har träffat idag (en del av er vet det förstås redan, men ni andra...) jag har träffat min bloggkompis Sigge Svamphund. ja, vi är ju kompisar på riktigt också, har träffats flera gånger. Senast i somras, när vi hade party i Skottvång.

Att nåt skulle hända, det förstod jag ju när matte började laga mat! På förmiddagen! Jag märkte också att hon gjorde i ordning nåt extra smarrigt - korv och köttbullar!

Dom tallrikarna var till mig och Sigge!

Det första han gjorde var att låna en av mina bollar - den pep väldigt mycket. hade jag ingen aning om - jag har aldrig brytt mig om den! Ni kan se att han har den i munnen. Sigge hade så roligt med pipisbollen att hans matte tog den ifrån honom!

Sen åt vi lunch. Min och Sigges mat flyttades ner på golvet.

Jag fick mycket mindre mat, så matte hann inte ens se när jag åt upp den. Men  hon såg när Sigge åt.

När mattarna äntligen - efter två evigheter - tyckte att vi skulle ta en prommis till sjön, då fick vi bråttom. Jag sprang upp och ner i vattnet flera gånger, men så snabbt att matte inte hann fota. Annars var det mest Sigge som badade och jag som rullade... Jag tiggde ju lite godis av Sigges matte också, för hon hade visat mig att hon hade sånt i fickan, hehehe... Visar småbilder som ni får klicka på.

Vill visa att jag är en mästare på att tigga. Sånt där lönar sig dåligt med matte, så jag brukar passa på när jag träffar nån annan tvåbening. Fattar inte varför ALLA är mycket mer generösa än min matte är. Fast SIGGE hade rätt god framgång hos min matte - sånt här övergår mitt förstånd!!

Vi busade lite också, här en dålig bild som bevis.

Och här en ännu dåligare bild på när vi träffade min granntjej Lady, på hemvägen. (Enda trösten är att Sigges mattes bild på oss alla tre inte är ett dugg bättre, hehehe. På hans blogg, alltså.)

Det finns en bild som jag allvarligt funderat på att inte visa.

Men matte insisterar.

Titta HÄR!!!

Nåja, han försvann snabbt, ville väl bara provsitta, liksom.

När dom så småningom åkt hem kollade jag min gottiga present!

TITTA BARA! Han ÄR förlåten för bian!

En knorrbit smakade jag på nästan omgående. I MIN bia!!  

Lite senare ringde Grynets matte och undrade om hon fick hälsa på matte i morgon.

Va bra, sa matte, då äter vi upp det som blev över vid lunchen idag, mattarna lämnade nämligen en massa soppa kvar.

Ointressant - det riktigt intressanta är förstås: Kommer Grynet med den här gången?

Sist fick hon passa huset!!!! Sitt hus. alltså!!!
Har ni nånsin hört nåt så eländigt!!!
Hon SKA med hit i morgon. Hoppas, hoppas...

Förresten så har Petrus börjat vara inne mycket mera nu. Matte är jätteglad för hans skull.

Och ute viner blåsten runt knutarna...