April, april...

Ryggen är bättre, Kasper är go` och gla`,  katterna spinner och jag är glad över att ha en kamin att elda i och loggs inomhus för förhoppningsvis tre dagar till.

Blommande och grönskande körsbär och hassel inomhus berättar att det inte alls är januari, utan faktiskt en inte alltför otypisk april.

Blackout - ingen rubrik alls dyker upp.

Inte nog med att jag har dåligt bloggsamvete - jag har ryggskott också! Ingen höjdare varken att ligga, sitta, stå eller gå. Den lilla aning jag känt slog ut i full blom i natt.

Hann i alla fall hämta Lilla Grynlurven i fredags morse. Vi, dvs jag och hundarna, inspekterade den brantaste delen av tomten, till och med Kasper vågade sig ner i vattnet även där berg stupar rätt brant. Ingen bild, minneskortet strejkade och inbyggda minnet var nästan fullt. Det här var allt som fastnade. Synd.  Fast förmodligen lika bra med tanke på kvalitén. Och försöka fixa orkar jag inte.

 

Det blåste förfärligt, det gjorde det för övrigt i dag också-

I morgon bitti kör jag hem Gryn - hoppas jag klarar det. För henne fungerar nog det här nya arrangemanget rätt bra, och riktigt skruttdåliga matten är jätteglad. Det passar mig också, det här upplägget. 

Blir inget kommenterande nånstans i kväll. Den jädrans ryggen säger nej! Den rentav vrålar... 

Hundarna - ja kära nån...

Nu har Lilla Gryn nästan-flyttat...

... men två dagar i veckan bor hon hos oss. För då behöver hon skötas om extra, på ett sätt som riktiga matten inte klarar.

Gryns riktiga hemma har verkligen sina fördelar.  :) 

   

- Skönt med en egen sjö.

   

- Jag skulle också gärna ha en alldeles egen sjö utanför dörren, men ville ändå helst åka hem!!

Matteria
Kasper saknar verkligen Grynet.. Tittar på mig, tittar runt och sen på mig igen - var är hon, matte??? Varför fick inte hon följa med hem???

Jag misstänker att inte heller Grynet är riktigt nöjd med sakernas tillstånd. Hon var definitivt inställd på att följa med mig och Kasper, jag hörde henne skrapa och krafsa på ytterdörren som jag bad matten stänga bakom oss.

Men hon vänjer sig. Fredag och lördag bor hon här igen, och så ser framtida schemat ut.

För mig känns det väldigt bra. Jag kan vistas ute på tomten utan oro, Kasper håller sig där han ska och lyssnar på vad jag vill. Inga gallergrindar inomhus att hålla koll på eftersom ingen råkar kissa på golvet även om jag tror att vi till sist kom tillrätta med just det problemet.
Fast det är klart jag tänker på och oroar mig för Grynet!! Kommer nya medicin-, behandlings- och boendesystemet att fungera? Om inte, ja då hoppas jag matten lyssnar på veterinären och låter henne somna in.

Hur som helst - i det vackra vårvädret har jag börjat vårstäda tomten. Med Kaspers hjälp förstås. :) Men innan dess, på hemvägen, kollade jag min damm. Inte mycket att kolla minsann. I den ena fanns bara en enda fågel, en ensam knipa.

I andra, större delen av samma damm fanns tre sångsvanar. Ett par och en singel. Alla drar förmodligen vidare.

Vid vägkanten lyser små solar...

 

...och på tomten har till och med några modiga vitsippor börjat sondera terrängen.  

Nyordning på gång

Det har hänt en del sedan sist. Väldigt mycket här hemma handlar förstås om Lilla Gryn. Vi har kämpat i mer än fyra, närmare fem månader. Enligt veterinär är hon nu så bra och fri från symtom det överhuvudtaget går att få henne, och det är minsann vackert så. Men nu gäller det att hålla i.

Matten längtar efter sitt Gryn, nu närmast kräver hon henne, och jag skulle emellanåt vilja slippa den extra bundenhet det innebär att ha en hund som gråter när hon lämnas ensam, som då och då kissar inne och inte lyssnar på inkallning. Så nu övergår vi till nytt schema. Jag har träffat matten idag, och hon tycker veterinärens och därmed också mitt förslag känns bra.

Vi ökar (tyvärr nödvändigt) den dagliga kortisondosen. Matten bör klara att ge två tabletter dagligen. Två-tre dagar i veckan bor Grynet hos mig, och då intensivbehandlar jag öronen två gånger per dag (utöver dagliga kortisondosen). Bakterier och svamp måste hållas nere, trots trång och i ena örat fortfarande praktiskt taget helt igentäppt hörselgång.

Jag hoppades på ett bättre utfall. Men det är som det är och nu provar vi så här. Jag håller koll. Fungerar det inte, ja då bör Grynet få somna in, säger även Animalens veterinär.

Under mina dagar drar vi till skogs och nästan-sjöss, så mycket jag orkar. Så att Gryn får springa och galoppera och uppleva lite nytt och spännande. Som häromdagen när vi veckohandlat och på hemvägen stannade vid bästa Yngernhavet. Och faktiskt - kameran var med. 😊 Det blåste ganska rejält, men inte särskilt kallt. Vi stannade länge.

Full fart mot sjön...

 

Ljuvligt, all is borta!

    

 

   

Grynet är en pigg och glad hund nu, även om hon blir väldigt trött när det händer något extra. Hon vet rutinerna här, så annorlunda mot hennes riktiga hemma. Kasper är ibland konfunderad, fattar nog fortfarande inte varför det numera finns så många avgränsande kompostgrindar inomhus. Men så måste det vara när Grynet bor här, för om det prompt ska kissas inne nån gång (det händer dessvärre fortfarande om än mer sällan), då ska det inte ske på någon matta. Kasper kommer säkert att uppskatta ett öppnare hus, åtminstone fyra-fem dagar i veckan. Precis som jag.

Å andra sidan saknar han säkert Gryn, för de har kommit varandra allt närmare den här tiden. Numera sover de på samma sovtäcke större delen av natten. 

Det känns bra, det här. Måtte det kännas bra för Lilla Gryn också!! Fysiskt förstås, men också mentalt. 

Det är sen kväll nu, men sista kissrundan med Grynet måste ske så sent som vid ettiden på natten. Så nu jag tänker ägna mellantiden åt att besöka och läsa ikapp vänners bloggar! Äntligen!

Vi lever, det gör vi faktiskt!

Håhåjaja - Mr HåPe är fasansfullt krävande. Lösen hit och dit krävs, både från HåPe och Microsoft/Windows. Försöker få bort alla krav, men har hittills inte lyckats. Upptäckte så småningom att den synkroniserats med Mr Asus!! Två olika användare är jag helt plötsligt, ser inte klokt ut, varken i utforskaren eller nån annanstans! ! Tror jag lyckats stoppa vidare synkning nu, förhoppningsvis på båda datorerna.
Men det märkliga har inträffat, att Mr HåPe (Windows 10 Pro) uppenbarligen lagat Mr Asus (Windows 10 home edition)!! Maskinvarufel m.m. är som bortblåsta!

Fast Mr Asus Chrome (ominstallerad) vägrar fortfarande samarbeta med Blogger och Kasperian, Både Outlook och Thunderbird vägrar å andra sidan att samarbeta med Mr HåPe när det gäller att samla ihop e-postkonton,

Ole dole doff ... vilken ska jag förpassa till nån sorts skamvrå. Eller kanske till enstaka, specifika uppgifter, t.ex. tevetittning och bankärenden. Allt gammalt material är i princip kopierat till Mr HåPe. Men allt nytt kommer att hamna på bara en av dem. Ganska säkert på HåPe, trots allt.

Lilla Gryn ska till veterinären i morgon, tillsammans med mig och egna matten. Jag är orolig. Har haft veterinärkontakt per telefon ett par gånger. Nu dubbel tablettdos, dagligen. Hon visade klisymtom, inte bara i öronen. Bättre nu. Men om inte öronen kan vara behandlingsfria ett par-tre dagar i följd varje vecka kommer hon inte att kunna vara alls hos sin matte, ocn nu börjar situationen kännas ohållbar. Matten ser väldigt dåligt men att ge tabletter klarar hon säkert. Om hon kommer ihåg det.

Grynet har fått tillbaks sin hörsel, även om den är nedsatt. För första gången i sitt liv tränas hon på inkallning. Det går rätt bra. För det mesta. Kolossalt selektiv är hörseln, men har hon inte hunnit att alltför målmedvetet sätta iväg på egen hand alltför långt så lyssnar och kommer hon. Numera får hon enbart godis när hon kommer på inkallning (jag är en flitig kallare) och inte bara för att hon är rar och söt. I skogen och på bilfri skogsväg är hon okopplad. Fortfarande reserverad mot andra hundar, i princip är hon bäst på att umgås med människor och katter. Kasper är ofta väl burdus vid hundmöten, Grynet tillbakadragen och misstänksam. Håller sig tätt intill mig.

Jag har inte bara sysslat med datorer och hundar sedan sist, har tursamt nog hunnit med lite umgänge också. Inte så mycket, men något. Och så har barnbarnet från Filippinerna äntligen flyttat hem till Sverige, dock dessvärre till ett hus i Skåne. Men visst har han varit här. och visst har han tillbringat en del tid med sin mormor. :) Och äntligen har jag kunnat träffa hans flickvän. De flyttar hit tillsammans. Det ska jag berätta mer om, men inte just nu.

Eftersom det blev så många ord om Lilla Gryn blir det bild på de övriga. Kasper tar någon enstaka gång bian i besittning, nästan som på trots. Här med en grön elefant på nosen, en giraff med tassarna i vädrat bredvid  sig, och reflexvästen på för den hade inte hunnit tas av. Filip har lagt beslag på en gredelin mus och Myse är sig själv nog.

Jag har inte glömt er, mina vänner, trots att jag är så fruktansvärt dålig på att kommentera. Jag har inte mått som allra bäst ett tag, men nu är vi på rätt sida om vårdagjämningen och om några dagar får vi flytta fram klockan och hela min tillvara känns bokstavligen ljusare. Sommartid är en fantastisk gåva till oss kvällsmänniskor.

Än har inte de här gett sig tillkänna i min hasselbacke till tomt, men alldeles snart kan jag säkert krafsa bort lite löv och hitta årets första blåsippa. Och sen dröjer det inte länge förrän det ser ut så här!

Och snart kommer jag att bli en förhållandevis social person igen, även i kommentarsfälten. 😊😊😊

Mera kamp...

Lilla Gryn kräver fortsatt kamp, bl.a. återgång till tabletter. Vi provar ny kombination, här gäller stenkoll. Hon ska må bra, och det gör hon. Fast mycket kiss blir det - kortprommis varannan timme gör att jag åtminstone slipper pölar inomhus. Ibland dröjer jag tre timmar, om hon sover.

En annan kamp handlar om datorer. MrAsus lider av maskinvarufel, så nu finns här även den här. Slitigt, den kräver en massa lösenord och annat som jag inte har en susning om. Och Google Chrome fungerar lika illa där som här, eller om det kanske är Blogger som strular (kan inte blogga med annan läsare än Firefox och den har jag inte laddat ner än). Och sen alla program som ska installeras, hämtas och anpassas. Plus allt som ska kopieras över. Jisses en sån massa jobb och en sån massa konstigheter jag ser framför mig. Isch!!! Jag packade upp Mr HåPe idag.

Häromdagen besöktes i alla fall Södertälje och det promenerades utefter kanalen. Gillades.  

Ingen kamp, men möten med kompisarna Charlie och Eddie, Dingo, Elsa och Evert är väldigt frekventa. Andra möten mer sporadiska. Inga är kameradokumenterade. Hmm...
Vi har också träffat Grynets matte igen, tillsammans med några andra tanter - vi kallar oss så. Med rätta. 😁 Det gick bra, för alla.


En lyckad kamp mot kilon (faktiskt inte alls särskilt svår, tydligen var det dags) betyder akut klädbehov. En storlek går väl att klara med befintlig garderob men knappast två och absolut inte tre. Eller tre+. Framförallt krävdes nya jeans. Jag visste inte - butiken där jag brukar handla sånt byter ägare, allt reas ut med 70 procents rabatt!!  Så ut kom jag med två par jeans och en vårjacka, bara 540 kronor fattigare! Dvs ett par jeans och en jacka i princip gratis, Nu väntar jag bara på våren - men idag kom vintern tillbaks. Kallt och snålblåst. Snö i luften.

Vi stannar inne så mycket som möjligt, och här kampas ofta om allas favoritstol. 

- Men jag var ju här först.....

- ...men Gryn är störst och verkar väldigt beslutsam...

- ...fast rättvist är det inte!!

- Så där ja!!  😇

 

Jag/vi är väldigt dåliga på att kommentera just nu, men MrA krånglar. Kommentarer försvinner, vägrar låta sig granskas osv osv. Jag har gjort flera försök, men givit upp. Om ett par-tre dagar har jag förhoppningsvis lyckats vinna kampen mot Mr HåPe... och då syns vi hos er!

Läget...

Matteria, Gryneria

Nytt Animalenbesök med Grynet och hennes egen matte. Erfarnaste och välinlästa veterinär Ulrika menar att Grynet är så kolossalt mycket bättre att vi framgent kan hoppas på att hon ska kunna vistas förslagsvis ett par dagar i veckan hos sin egen matte och fem dagar hos mig.  Men än så länge måste hon stanna hos mig på heltid. 

Nu går det till och med att skymta trumhinnorna! Vetten Ulrika gratulerade. Svamp och bakterier verkar också hålla sig på mattan.   

Nu skippar vi tabletter och droppar kortison lokalt direkt ner i hörselgångarna. Två ggr per dag. Antibakteriell öronrens ett par gånger i veckan dessutom.  Jag tar kontakt med veterinär Ulrika senast om 10 dagar, för utvärdering och beslut om förlängd/ändrad medicinering samt tid för återbesök.

Fortfarande inga tecken på varken bitning, bakhasande eller allmänt kliande. 

Jag vet inte hur mycket matten verkligen tar in, men jag tror alltmer.  Jag tror att hon verkligen börjar förstå att Grynet mått rätt eländigt länge, inte bara sedan i somras. Matten ska till ögonläkare någon vecka in i mars, och åtminstone tills det besöket är över blir Grynet helt kvar här. Möjligen ännu längre. Men ju förr vi kan starta med någon form av delad vårdnad, desto bättre.

Det här är ingen enkel situation, inte för någon. Men det är Lilla Gryn det handlar om, det får ingen av oss glömma. 

Kasperia

Men allt är minsann inte frid och fröjd – titta här så eländigt vi har det ibland. Bakom galler!!! Vaddå nyss ute – det var vi väl inte? Du ska fixa i bilen!? Borde vi absolut få hjälpa till med! Inte bara stå här, Det är sannerligen inte nåt värdigt hundliv.

 Jaja, visst har vi ursöta tassar, men dom är gjorda att springa med!

 

Så här till exempel!

Myseria

Ligger här och funderar - stackars Grynet- ska hon behöva använda allt det där. Kan det verkligen vara nödvändigt? Jaså, inte längre. Bara en grej plus en nyinköpt... Skönt för henne.

 

Som katt gillar jag ju träd, dom är jättekuliga att klättra i. Ibland försöker jag jaga ifatt en ekorre, men den hoppar alltid undan. Nyss såg jag en bild som Kasper visade mig - så nu vet jag! Det finns JÄTTE-träd. Titta själv, när tassen ser ut så här, hur fantastiskt stort måste inte då själva trädet vara!!?? Jag tror det är en vänstertass.

Wow!! I det trädet ville jag klättra. Slöseri att det är Kasper som är där, han stackarn kan ju som icke klätterkunnig knappast uppskatta en sån här gigant efter förtjänst! Så stor att den inte ens rymdes i kameran!

Vaddå kanin??

 Snälla Wilmamatten har skickat ett kaninskinn till mig och Grynet. Så att vi skulle få lite roligt, att spåra och sånt.

Matte band oss och försvann. Jag skällde massor, Grynet en del. Matten sällskapade tydligen hellre med en skinnbit än med oss. Sen kom hon tillbaks och hämtade Grynet. Jag skällde nästan hela tiden dom var borta! Jädrans sätt att lämna mig så där! Skrotmatte!!!

Sen hämtade hon mig och band Grynet. Men Grynet skällde inte, hon grät! Storgrät, stortjöt, så att det hördes vida omkring. Matte genade och jag "spårade" kanske allt som allt fem slutmeter och hittade godiset som låg ovanpå nåt som luktade som det där jag luktat på nyss. Det struntade jag i ...

... jag och matte hade lika bråttom till stackars Grynet, och matte tröstade och lovade att aldrig mer försvinna och lämna henne ensam på ett främmande ställe. I skogen till råga på allt. Stackars, stackars Grynet, och matte skäms. Grynet har under olika omständigheter lämnats ensam och till och med glömts bort senaste året. Hon har aldrig lämnats ensam hos oss, om matte måste bort ensam nånstans har alltid jag fått göra henne, alltså Grynet, sällskap.

Grynet blev lättad när vi kom, hon hade nog varit alldeles förfärligt rädd att bli övergiven igen. Vi gav oss iväg hemåt. Isen ligger tjock på Mörtis, och matte lyckades kasta olika och rätt godisbitar åt oss. Vi stannade alldeles nära stranden.

  

Vi skulle stå på en sten och få godis, sa matte, för det ska man göra säger flera bloggkompisar. Men då har dom inte sällskap med Grynet ... se hur det gick. Nä, hur det inte gick förstås...

  

Vi vandrade hemåt, genom ljung och blåbärsris och sånt, förbi först den ena och sen den andra badplatsen, den som är min badudde.

 

Efter badudden passerade vi "fällanhuset" - ni som varit med oss så länge att ni läste om Mysan (och sedermera även Myse) vet. Så här öde ser det ut vintertid. 

 Och där, precis där, dyker Myse upp för att möta oss eller nåt. Han har tydligen förträngt de miserabla månader han tillbringade där innan han så mirakulöst kom till oss.  

    

 Sen gick vi hem.