Matte band oss och försvann. Jag skällde massor, Grynet en del. Matten sällskapade tydligen hellre med en skinnbit än med oss. Sen kom hon tillbaks och hämtade Grynet. Jag skällde nästan hela tiden dom var borta! Jädrans sätt att lämna mig så där! Skrotmatte!!!
Grynet blev lättad när vi kom, hon hade nog varit alldeles förfärligt rädd att bli övergiven igen. Vi gav oss iväg hemåt. Isen ligger tjock på Mörtis, och matte lyckades kasta olika och rätt godisbitar åt oss. Vi stannade alldeles nära stranden.
Vi skulle stå på en sten och få godis, sa matte, för det ska man göra säger flera bloggkompisar. Men då har dom inte sällskap med Grynet ... se hur det gick. Nä, hur det inte gick förstås...
Vi vandrade hemåt, genom ljung och blåbärsris och sånt, förbi först den ena och sen den andra badplatsen, den som är min badudde.
Efter badudden passerade vi "fällanhuset" - ni som varit med oss så länge att ni läste om Mysan (och sedermera även Myse) vet. Så här öde ser det ut vintertid.
Och där, precis där, dyker Myse upp för att möta oss eller nåt. Han har tydligen förträngt de miserabla månader han tillbringade där innan han så mirakulöst kom till oss.
Sen gick vi hem.
Liten Grynet, då. Ja, hon har ju sin ryggsäck, stackars liten. Och själv vill man ju så gärna hitta på aktiviteter. Men i trädgården och inom synhåll, kan det fortfarande fungera och båda kan få leta samtidigt. Försten och andren får pris båda två...! Eller om inte Grynet längre vill, kan hon vara påhejare! Det får man också belöning för! Eller som en noseworkövning inomhus/utomhus där biten ligger gömd i en av några kartonger eller rullar. Nosework överlag är en stimulerande aktivitet för så gott som alla hundar och utvald doft kan vara vad som helst.
SvaraRaderaOm inte annat kan skinnet bli en suverän kattleksak!
Tycker att du gör ett strålande jobb med Grynet!
Det ska nog funka. Grynet ligger trygg ensam i bilen i sin egen bur, det kollade jag senast idag när både jag och egenmatten lämnade henne för att leta upp en bankomat och besöka apotek.
RaderaKasper skäller normalt en del när han blir lämnad i bilen en stund, men om Grynet finns i buren bredvid är även han tyst. :)
Vi roar oss faktiskt även inomhus med lite godissök ibland, och Grynet älskar att bita sönder rullar och sånt till och med utan godis inuti.
Vi kommer att klara det här bra, jag var bara dum, fruktansvärt dum och tanklös.
Hon blir kvar på heltid hos mig ännu ett tag, i enlighet med veterinärens absoluta rekommendation. Vi förändrar behandlingen igen, och jag ringer henne om en vecka-tio dagar så får vi två fundera vidare.
Två dagar hos matten och fem hos mig verkar vettigt framöver, tror veterinären. Det säger väl det mesta. Egenmatten var ju med, och jag tror att hon äntligen börjar förstå. Delvis.
(Även veterinären tycker att jag gör ett strålande jobb. Förra besöket låt hon själv sjuk, så det är nu en dryg månad sedan hon senast såg Grynet och skillnaden är enorm. Gissa om det gläder även en bonusmatte. :)
Men stackars Grynet att hon skulle bli så himla ledsen. Håller med föregående testa inom synhåll eller inomhus några gånger. Ni har väl inte kleptoman katt som jag har. Här skulle Leya stjäla direkt. Tycker att det ser ut som om ni fixade stenen. Jag och Sigrid brukar också göra det tillsammans. Problemet är små stenar eller stubbar där måste vi turas om.
SvaraRaderaVi ska förstås fixa till det här på något bra sätt, som jag skrev här ovanför, jag var ju bara förfärligt dum och tanklös. Men jag är förlåten, tack och lov, och nu känns Lilla Gryn bra och trygg igen.
RaderaTror jag ska förstärka kanindoften med lite godisdoft,så får vi se. Än så länge ger Grynet alltid upp allt väldigt snabbt, sätter sig bara ner och tittar frågande och uppfordrande.
Hon blir ju kvar på heltid ett tag till, och det känns bra. Enklare nu när ljuset återkommer och våren liksom är på väg. :)
Inte för att det ena nödvändigtvis behöver utesluta det andra - men du och Grynet är kanske mest sällskapshundar utan lust på kaninjakt. Men bra att testa så ni vet. Godisjakt är förstås en helt annan sak :). Känner en man som ärvde både gevär och jaktmark, men nej, varken lust eller vilja därtill fanns. Men en hejare på prickskytte var/är han. Önskar dig och matten och resten av flocken en fin vecka. Imorgon tar snön en sväng förbi här igen, är det spått. Vissa saker är som dom är och bara energislöseri att protestera mot. Pust!
SvaraRadera/g
Det är absolut inte fråga om jakt på riktigt. Bara om aktivering, om något spännande, t.ex. att söka och leta och få i det här fallet godis som belöning. :) Även sällskapshundar behöver åtminstone ett minimum aktivitet och stimulans, helst förstås mycket mer.
RaderaAtt skoja och leka med Grynet fungerar inte alls, hon bara tittar oförstående. Så jag försöker som sagt med lite annat. Behövs förstås även för Kasper.
Berit E
Tänkte med på jaktinstink än nose-work :)
Radera/g
Vi har ganska många fasaner runt oss - vet inte vilka som blir mest förskräckta ibland - fasanerna eller hundarna (främst Kasper) som råkat stöta på dem eller matte som drabbas av uppskrämda trumpetandet och vingflaxandet.:)
RaderaApropå icke-jagande. :
Uff for noen ideer Matte har om å la dere være aleine i skauen! Neste gang må nok noen være med å holde dere med selskap mens hun er borte. Da blir nok skinnjakt veldig gøy!
SvaraRaderaAldrig mer kommer matten att göra nåt liknande! Hon har väldigt svårt att förlåta sig själv, kan jag tala om. Stackars Lilla Gryn!!
RaderaMen fina lilla Grynet har förlåtit. Det ser jag hur tydligt som helst. :)
Kasper