torsdag 27 februari 2014

Några granntomter

Kasperia
Tror ni matte hade med sig kameran till skogen? Javisst, det hade hon. Men batteriet var urladdat...

Hon laddade när vi kom hem, och senare, på eftermiddagen, tog vi oss som vanligt en titt på nybygget på brandtomten. Det händer mycket där, och nu har det till och med fått en liten skorsten. Med betoning på liten. Och takfönster. Blir jättefint!



På tomten bredvid (inte den som finns mellan oss och bygget utan på andra sidan) ligger ett litet hus som är till salu. Stackars lilla huset, nu ser det väldigt litet ut, i jämförelse med ståtliga grannen.


Vi kollade lite nedanför tomterna också. 


Ännu några tomter bort finns ett litet hus som ägarna liksom bara reste sig ifrån, och flyttade. För tre-fyra år sedan. Inne finns både möbler och husgeråd, och utomhus - ja, titta själva! Varför lämnade dom t.ex. kvar cyklarna?


Ett lustigt hembygge framför lekstugan.



Jag minns barnen som bodde där när jag var liten valp - det var dom som inte riktigt visste vad jag var för något. Jag såg ut som ett litet gosedjur, där i min lilla inhägnad. Det minsta tänkte att jag kanske skulle tycka om gräs, men jag åt inte det han bjöd på... :)

Förresten är det ett under att ingen av dom slog halvt ihjäl sig, för alldeles bakom husen slutar tomten med ett jättebrant stup! 


Nu är dagen snart slut. Matte har klarat av dagens strul med strejkande uppkoppling, lyckats installera Chrome och efter det skapat en ny systemåterställningspunkt. Bäst att göra det efter varje fungerande förändring och dag, säger hon. Bra, då känner jag mig lugnare, med tanke på bloggen, menar jag. :D
Natti! :)

16 kommentarer:

  1. Det blir nog ett trevligt sommarställe för den familjen som fick sitt hus förstört! Sen gäller det bara att få ordning på tomten också men det är sånt som kan vara skön avkoppling på sommaren. Ibland är det svårt att förstå vad som ligger bakom människors beteenden. Vissa saker händer så plötsligt! Min enögda 16-åriga dvärgpudelkompis, Softie, har flyttat till sin mattes pappa och huset är sålt. Hussen bor kvar till flytten och har tydligen en ny fästmö! Det känns tomt varje dag när jag går förbi morgon och kväll... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir bra det där, med huset. Synd att matte inte har en bild på hur förra huset såg ut, nedanför den branta ut/infarten.
      Antagligen är det tur för oss att vi inte förstår vad som ligger bakom människors beteenden. Dom verkar ha det bra jobbigt, ibland. Vi har det faktiskt mycket bättre, som jag ser det. På dom flesta sätt. Min matte t.ex. - hon får minsann inga märgben att gnaga på. Glad jag är jag!! :)

      Men nog är det synd att dom inte tog mer hänsyn till dej, när dom ordnade och donade så här med Softi!!
      Kasper

      Radera
  2. Oj vad det händer grejer på "brandtomten"...ser ut att bli fint. Ni verkar ha mysiga omgivningar där ni bor, söta små hus och lummigt... fast finast av allt är ju såklart bilden på dig där du ligger och snusar, ser riktigt rogivande ut!

    ps jo det är Ina som tjuvar både det ena och det andra från kissen... fröken matglad!! När vi bara hade Tim kunde vi ha kattmaten framme, han tog den inte ens om den stod på golvet om han visste att han inte skulle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm - bara att erkänna - min maxiatyr är mycket mer väluppfostrad än jag. Aldrig att jag skulle lyckas med att låta bli kattmaten, om den vore nåbar. Skulle försöka förstås, men frestelsen skulle definitivt bli mig övermäktig! Dessvärre är det något som matte insett. :(
      Fast varje gång matte fyller på i kattmatskålen får jag mig några smakbitar jag också. :)

      Vi är omgivna av skogar och sjöar, bor liksom "mitt ute i ingenstans". :)
      Så blir det när man bor i något som egentligen är ett fritidshusområde. Fast nu är vi över 20 permanentboende i området.
      Kasper

      Radera
  3. Vad din matte kan! Installerar och fixar! Vi är imponerade.
    Måste säga att du har lite mystiska grannar som bara försvinner så
    där! Det är lite mystiskt hos våra nybyggargrannar också för efter grannen på andra sidan drog tillbaka sitt överklagande i augusti har det inte hänt
    mycket. Innan dess var de där nästan varje dag och byggde och skällde för att överklagandet riskerade att de skulle få riva. Det är inte lätt att
    förstå sig på de där tvåbenta.
    Hoppas du har en riktigt skön helg!
    Puss från Melody

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte hälsar att hon ju inte har något val - men att hon önskar att hon mer exakt visste vad det är hon gör... en hel del känns som rena chansningar, säger hon.

      Vi har grannar här också som är osams, men inte med oss. Matte vägrade bli inblandad i den maktkampen. (Tyckte egentligen att de bar sig lika idiotiskt åt, båda två. Efter flera år hälsar de fortfarande inte på varann, men de bor inte i vår del av området.)

      Hihihi, har ni tur så kanske era nybyggargrannar börjar skälla på varandra i stället, blir osams, separerar och flyttar... Fast stora huset står förstås fortfarande kvar, i så fall... :/
      Kasper

      Radera
  4. Vad skönt att du kan slappna av lite nu och slippa vara orolig för din blogg...erhm, er blogg ;)
    Den där tomten känns som en bra pulkabacke för barnen under vintern, men ja... ett litet under är det nog allt att de inte slagit ihjäl sig ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med att slappna av - jag försöker i alla fall!
      Fast helt problemfritt är det inte alls. Som det borde vara.

      Den där tomten - HADE barnen försökt ta sig ner för det stupet med pulka, då HADE dom nog slagit ihjäl sig! För det ÄR verkligen ett stup, ett djupt, och inte en backe. Huvaligen, säger matte!
      Kasper

      PS. Visst är det VÅR blogg, även om jag tycker att det är JAG som har första tjing! :)

      Radera
  5. Så äntligen lite tid och ork att titta in.
    Människor är märkliga, vi är mycket bättre. Här finns nu en historia om en utkastad människovalp och en gård belånad över skorstenen som ska säljas. Sagde valp bor i en husvagn och vägrar kontakt med familjen, det är JOBBIGT här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men snälla nån... detta är jobbigt! Hoppas matte orkar.
      Min matte tänker "små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer..."

      Vägrar kontakt... märkligt, under omständigheterna.

      Radera
  6. TÄNK om jag åtminstone hade bil! (Och körkort då.....) Ett så'nt litet hus till salu, ute i skogen..... :)
    NU har vi äntligen uppdaterat också....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Finns rätt många små hus i diverse skogar - om man har körkort och bil... :D
      I en del kan man bo året runt - dock inte i det där lilla på bilden. :) Däremot i nybygget, men det ska dom inte göra. (Lite synd på ett så fint hus.)

      Radera
  7. Men bara försvinna så där i tomma intet! Ungefär som Pompeji då?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi vet vart dom försvann - men det gör inte det hela mindre mystiskt...
      Alltså PRECIS som Pompeji!!!
      Kasper

      Radera
  8. Det är väldigt trevligt att följa byggplatser och vad som där växer fram. Vilken tur ni har med sånt skådespel i närheten. För det byggs minsann inte så mycket att det stör i samhället numera. Förr byggdes det jämt, känns det som.
    Nu var det ju tragiska omständigheter i detta fall, men nytt är nytt och bådar gott för ljusnande framtid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var förfärligt med branden och omständigheterna kring den. De kunde ju ha omkommit allihop!!! Alla sov, utom en.
      Men huset - den omfattande sanering som skulle krävts kunde sommarköparna knappast kunnat notera. Ett riktigt äckligt obehagligt hus var det! (Jag lärde känna den som hyrde huset innan det såldes... han stod inte ut utan flyttade i förtid.)
      Men nu blir det väldigt bra. :)
      Berit E

      Radera