fredag 7 mars 2014

Mot vår - och bättre lycka denna gång


 Dags att se om agapanthusen överlevt ännu ett år, trots att den bara skickades in i mörkret under en hylla i "gröna rummet" i höstas. Bladen började gulna. Ser hopplöst ut... tills man tittar närmare.
 Grönt tittar upp både här och där. Så den tänker tydligen inte svika i år heller. Så tappert!!

Nu börjar det bli hög tid att ta hand om övervintrande pelargoner också. Väntar på lite mer sol som värmer upp gröna rummet.

Under tiden stickar jag. Koftan blev misslyckad - men med mönsterstickning och mycket tunnare stickor än vad som föreskrivs tror jag resultatet den här gången blir bra. Nu mäter jag! Men det känns som ett evighetsjobb. Fast ett trevligt. :)



Filip hävdar att han bör ha lika stor rätt som Myse att ligga hos matte bakom datorskärmen. Och det har han ju förstås. Först till kvarn...

En förhoppningsfull Kasper håller koll - om katternas matskål är full brukar det trilla ner en och annan godis på golvet. :)


Det är skillnad på svans och svans - inte bara i färgen- 


Filip tar en dust med stormusen...
Medan Myse håller koll.  

Ungefär så, en stund före läggdags. :)

18 kommentarer:

  1. Stickningen ser så mysig ut! Men visst kommer det att ta lite tid, fast det är ändå skön tid tycker ju jag :)
    (Har själv hittat ett mönster till tunnt, entrådig ull, som ska stickas på 6or)
    Kattmat är superduperjättegott! hälsar 2 luddpellar här :D
    Och det är ju självklart Filip! Du passar ju lika bra där du! Härligt för matten att bara kunna sträcka ut en hand och få sig lite gos! PUSS gubben!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror den här andra tröjan blir bra. Mönsterstickningen både håller formen, och ger volym. Ska bli en enkel basmodell, V-ringad med antydan till midja. Bara antydan, hehehe, för det passar mig bäst...
      Kasper hälsar att kattmat är bland det bästa godis som finns. Dessutom perfekt i godis/matbollen. :)
      Filip hälsar att han är glad att han, sent omsider, också har upptäckt den där platsen. :)
      Berit L

      Radera
  2. Nog tror jag att alla de växter som får förmånen att bo i ditt gröna rum mår som små prinsar och prinsessor! Agapanthusen kommer säkert att blomma lika rikligt som vanligt i sommar. Alla dessa stickande människor är något som jag blir riktigt imponerad av. Speciellt de som dessutom kan föra en konversation samtidigt! För många år sedan såg vi en utställning på Nordiska Museet av tröjor som en engelsman, om jag minns rätt, hade stickat. Då var det nära att jag hade provat på konsten själv. Jag kan se framför mig allt svansviftande och kampen att vara nära matte när det börjar bli läggdags i stugan. Tur att en och annan smula hamnar nere hos Kasper när katterna äter så han inte känner sig glömd. Nu ser vi fram mot den stadigt ökande solstrålningen som påverkar både oss och allt som växer så mycket... Flockkram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med stickning - det finns ju de som åstadkommer rena konstverken! Jag tror jag sett bilder på en del av de alster du talar om.
      Kan säga att jag stickar i en helt annan division, hehehe. Det finns en hel hop olika tekniker och väldigt komplicerade mönster, vackra naturligtvis, men koncentrationskrävande. Sånt får vara för min del. Det har förresten gått minst 25 år som jag inte stickat alls.
      Det blir spännande med agapanthusen, den blommade rikligt förra året, men är möjligen en sorts varannan-års-växt. Åtminstone hos mig.
      Det är nästan lite rörande, det där att de fyrbenta oftast vistas i samma rum som jag. Och katterna i samma säng, åtminstone framåt morgonen.
      Den där solen, åh så jag längtar efter den. Den visar sig ibland nu, men oftast i dis och bara stundvis. Men snart så - hoppas jag. :)
      Och vet du vad - en flockkram kan vi nog åstadkomma här också! Så, här kommer den... ;) Till er alla tre.
      Berit E

      Radera
    2. Ursäkta att jag lägger mig i, men det låter som om det var Kaffe Fassets (ngt orolig om stavningen är rätt) utställning. Det ha gör är sanslöst!
      (Inte alltid helt vackert i mina ögon, men kunskapen.....!)

      Radera
    3. Jag har tittat nu. :) Helt otroligt, sådana alster.
      Men som sagt - min division känns mer lagom för mig. :) Både att åstadkomma och bära. :D
      Berit E

      Radera
  3. Är det inte konstigt att katternas mat är lite godare än hundars? Matte köper lite katttorrfoder till mig som jag får som godis.

    BELLA

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kasper håller helt med dig. Men han tycker inte bara att det är konstigt, det är dessutom orättvist! Tur att vi i alla fall för smaka lite av den, som godis. Hälsar han. :)
      Berit E

      Radera
  4. Så mysigt ni har det och vad härligt att agapanthusen vill vara med i år också :D
    Det där med kattmat är verkligen spännande, jag äter det mycket hellre än hundmat om jag får välja :D Fast matte brukar köpa kattgodisar med laxsmak till mig :) Hur goda som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte nog med att katternas vanliga mat är rena godiset som jag ser det, dom får DESSUTOM Dreamies ibland. Specialkattgodis!!! En och annan får jag också smaka då, men dom är ju så ynka små... !!!
      Kasper

      Radera
  5. Mamsen din kunne gi deg litt av pusenes mat sånn innimellom ;) Eller så må du lære deg til å klatre Kasper!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varje gång matte fyller på i katternas matskål så får jag mig några smakbitar - jag har stenkoll! ;)
      Kasper

      Radera
  6. Min kattmat finns också högt uppe och helst omöjlig att komma åt. Men Alf är också en spillpelle så det lönar sig alltid att dammsuga under matplatsen! // Arlo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tidigare fanns mina Dentastix i en annan hylla, och därifrån brukade Filip putta ner dom åt mig.
      Dom är flyttade nu. :(
      Men dom är bussiga som dräller från matskålen ibland. :)
      Kasper

      Radera
  7. Tänk att dom flesta hundar tycker att kattmat är godare :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. I det fallet har ni verkligen tur, ni katter! För kattmat ÄR godare!!
      Och så kan ni klättra också...
      Kasper

      Radera
  8. Nu blir jag avundsjuk på dina "gröna fingrar". Vi får aldrig nåt att övervintra. Det är alltid än det ena, än det andra felet... och puts väck är dom :-)
    Så långt som till stickning kommer jag nog aldrig... för mycket annat som ska göras först, och sen har jag väldigt lång "ställtid" för nya göromål. Vem vet, det kanske är undanflykter... men annars ÄR det trevligt med stickning. När man kommer igång :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina fingrar är inte särskilt gröna, och det verkar som om en del växter inser det. Antingen överlever de på mina villkor, eller inte alls. Ingen idé att kräva något. (Ganska många väljer att dö...)
      En nyupptäckt är att det verkligen är väldigt trevligt att ha en stickning liggande. En inte så komplicerad, utan en som man bara kan sticka ett eller annat varv på då och då.
      Berit E

      Radera