söndag 10 november 2013

Ibland kärvar det

Kasperia, Matteria, Katteria
Det har varit lugnt här hemma ett tag - matte har mått bättre, säger hon. Mest har det bara hänt trista saker.

Matte har förlorat sitt körkort! Nej då,  hon har inte misskött sig, kortet är stulet. Tillsamman med ett par kreditkort. Korten är spärrade och inga uttag hann göras. Nya kort kommer. Stölden är polisanmäld, och papper på hur hon ska göra för att ansöka om ett nytt körkort får hon också. Det värsta är att hon förstås måste fotografera om sig, säger hon.

Man ska inte lägga ifrån sig korthållaren när man betalar via en  krånglande självscanningsläsare på Coop Forum. En "hjälpsam" man passade uppenbarligen på. Tur i alla fall att matte har kvar ett VISA-kort som hon ju höll i handen. Så att hon kan betala service m.m. på bilen på onsdag.

Barnbarn på Filippinerna har hon också. Han bor och arbetar där. Där man tydligen drabbats allra värst. Ett enda samtal har kommit igenom, från flickvännen till sin mamma.
 Båda två levde och samtalet kom från en båt där de tagits om hand för evakuering.
Det är förfärligt oroligt att inte ha hört något mer.

Total isolering, inte ens telefon. En del av er har läst detta som matte skrev på Dagsländor. Nu har mattes vänner i Värmland förlorat även telefonen. Telia har stängt ner fasta telenätet och vägrar nu att ens diskutera andra möjliga lösningar.
De är överkänsliga för både el och mikrovågsstrålning, klarar absolut inte mobil. De mår dåligt, och vi som är deras vänner mår rätt dåligt vi också. Saknar egentligen ord.
Usch! Så nu blir det till att skriva brev. Och fara dit och hälsa på i sommar.

Ont i ryggen får man av att bära in 310 kilo loggs, konstaterar matte också. Även om det känns jätteskönt att ha ett sånt stort förråd inomhus i hallen (vi kan fortfarande komma in i huset).
Det är faktiskt värt en hel del ryggvärk Trots allt.


Vi med fyra ben, vi mår däremot bra. Det är väldigt viktigt, säger matte. Det är rätt regnigt och trist, så vi sover mycket, känns som om det är det november är till för. Och nu ska ni äntligen få se en massa bilder. På oss när vi sover. :)

Filip gillar inte bara "gröna rummet", han tycker också mycket om den här fåtöljen. Ser den som sin. Ibland ligger han på mattan framför kaminen också (det gör vi allihop). Vet inte om han gäspar eller är sur på matte som väckte honom.
 
 
Både Maxi och Myse har liksom förälskat sig i en rosa kudde - en konstig grej i det här huset men matte nänns inte ta bort den. :D
 
 
 
Ibland vill dom åt kudden samtidigt  här hann Maxi först. Det gillar inte Myse, så han sätter igång en diskussion. Menar att det borde vara hans tur nu...
 
Myse är rätt bra på att argumentera, här blev det spännande!
 
 
 
Hihihi, det slutade faktiskt så här!!
 
 
Jag för min del trivs riktigt bra framför kaminen...
 
...och bland mina ben som jag återigen har fått hämta fram. Slit och släp...
 
 
Ibland ligger jag på mitt kontorstäcke också.
 
 
Men Myse, han brukar hjälpa matte här på kontoret ibland, tills han blir så trött att han somnar på sin post.
 
 
Somnat på sin post har matte nästan också gjort nu, hon hoppas att hon ska kunna somna på riktigt om en stund. Och att barnbarnet - när hon vaknar - kunnat meddela sig med sin familj.
 

22 kommentarer:

  1. Usch och fyyyyyyyyyy för såna där oärliga typer. Tyvärr alldeles för vanliga.
    Mattes mamma råkade ut för samma sak för några år sen. Någon frågade om hjälp i affären och avledde uppmärksamheten ett par sekunder. Ingen plånbok kvar i väskan och ett jättejobb med att spärra kort och skaffa allt nytt.
    Tur att barnbarnet klarat sej undan den där megastormen i alla fall. Håller allt vi hittar för att det kommer positiva nyheter när omvärldskontakt har upprättas igen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är just nu förfärligt oroligt för barnbarnet, Ingenting mer har hörts, varken från honom eller flickvännen. Tidigare kontakten fick de ju från en av troligen militärens evakueringsbåtar, men hur det sedan gått vet vi inte.
      Men i det här läget är förhoppningsvis inga nyheter goda nyheter...

      Radera
  2. Men oj, oj så många tråkigheter! Tur i oturen att han inte hade hunnit plocka ut några pengar på korten, men så mycket besvär det blir.
    Hoppas ändå att ni kan njuta av söndagen!
    Kramar M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte njuter vi inte, har inte hört ett knyst mer från varken barnbarn eller flickvän. Matte mest bara vankar runt lite planlöst.
      /Kasper

      Radera
  3. Men stackars dig!!!
    Tur i oturen ett kort blev kvar.
    Och stackars "dina" värmänningar! ATT folk inte kan begripa hur vissa moderniteter ställer till det för vissa människor. Det där med "Alla ska (vara) med" gäller inte alltid... (Oavsett partifärg tänker jag då även om ett använde just de orden. Fler har ju sagt liknande.)
    Åh vad jag önskar någon lösning för dem! Att inte ens kunna larma vid sjukdom t.ex. FY!
    Och TÄNK att en rosa liten kudde kan vara så populär :)
    Assar skakar bekymrat på huvudet och undrar över att du Kasper inte ständigt står på de där 2 stolarna o äter kattmat......
    Underbara sovbilder!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Mina värmlänningar" har flyttat (för många år sedan) från en härlig lägenhet i Gamla Stan, allt längre bort och till allt ödsligare platser för att kunna överleva. Tänk om de fått fiber fram till åtminstone bygränsen... När nu inte det gamla fasta nätet blir kvar. Nu kan de inte ens larma. Det är egentligen så lite de begär.
      Utan ens telefon blir varenda vardaglighet till ett nästan oöverstigligt problem. "Men vi har ju successivt fått vänja oss", säger de.
      /Berit E

      Vsst är det märkligt med den kudden. Men ganska sött, säger matte. Vad beträffar stolar, så hoppar jag aldrig upp på såna! Förresten så skulle matte bara flytta på kattmaten om jag ens försökte!
      /Kasper

      Radera
  4. PS
    Jag lyssnar så intensivt på Ekot från Fillippinerna att jag ju glömmer.....
    Hoppas verkligen ni får goda besked därifrån snarast! (Hörde just en ung svenska som mådde bra)
    Skämsmössa på för glömskan av det viktigaste!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har inte hört ett enda dugg mer. Vet bara att de fanns i en evakueringsbåt. :(
      /Berit E

      Radera
  5. 26 paket? Ja så många har jag inte tagit på en och samma gång 15 kanske. Förstår att ryggen knotar.

    Det var räligt att bli av med både körkort och annat! Tur att du hann spärra.

    Bekymmersamt med alla dessa naturkatastrofer, särskilt när någon av ens närmaste drabbas så klart. Hoppas de hör av sig snart.

    Elöverkänslighet måste vara vår tids gissel. Obegripligt att någon kan tro att man frivilligt skulle välja total isolering. Jag känner verkligen med dessa människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 31 paket, de väger 10 kg styck. Men jag har en teknik - stående på marken raddar jag upp dem på verandaräcket, 7-8 paket i taget..
      Sedan tar jag de båda trappstegen upp på bron och lyfter därifrån in dem. Tror inte jag skulle klara att bära 31 paket uppför ens två låga trappsteg. Men ryggen, den knotar ändå.

      Än har vi inget mer hört från Filippinerna. :(

      Själv saknar jag egentligen ord, när det gäller de här överkänsligas situation. Dessutom ser jag ju mail som är tänkta att vidarebefordras, vidriga eländiga mail. Jag bara slänger dem. Men nog berörs jag illa. Väldigt illa. Så mycken låghet det finns. Också! Tur att det även finns glädjeämnen - just nu letar jag febrilt...
      /Berit E

      Radera
    2. jag trodde vägde 12, det känns så ;-)

      och nu har du hört av barnbarnet på Filippinerna, så skönt!

      Radera
    3. 12 loggs i varje paket á 10 kg. Fast det känns som om många absolut väger 12 kg, ungefär de 10 sista man bär in...
      Ja, de är skönt att ha hört av barnbarnet. Mat och vatten saknas på den lilla ön, men kontakt med RK har de. Hem och verksamhet däremot - men huvudsaken är att han är oskadd.
      /Berit E

      Radera
  6. Det var en väldig massa otur matten haft på sista tiden med både backspegel- och kortförlust! Hussen undrar förstås om inte Coop har nån övervakningskamera som spelat in händelsen. Vore väl nåt att be polisen titta på. Tur att du inte är besatt av rosa kuddar så katterna får sköta diskussionerna om vems tur det är själva. Dina benformationer är mycket intressantare tycker jag. Hoppas nu att ni snart får höra positiva besked från mattens barnbarn och att hennes rygg blir bättre... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Övervakningskameror kollas, polisen ringde tillbaks en stund efter anmälan för att få veta hur matte varit klädd, hårfärg, frisyr osv. Så nu får vi se.
      Nya kort kommer i mitten av veckan och nya koder ett par dar därefter. Backspegeln ska fixas på onsdag i samband med service.
      Det jobbigaste blir att skaffa nytt körkort, besöka fotograf, osv. Trist.
      Barnbarnet och hans flickvän fick tillsammans 1 minut på sig att ringa till Sverige, från evakueringsbåten. Därefter har fortarande inget hörts. Så vi fortsätter att vänta.
      Jag är glad så länge katterna diskuterar rätten till den rosa kudden, för då är chansen större att jag får ha min bia i fred.
      Mattes rygg är lite bättre, men långt ifrån bra. Det blir den nog inte förrän till sommare, tror hon. Vintern är ingen bra tid för onda ryggar.
      Hälsa husse. )
      /Kasper

      Radera
  7. Men så mycke tråkigheter det hänt då :( Hoppas allt löser sig till det bästa med allt :)

    Nej vädret är inte så kul nu tyvärr, får vara glad om man slipper regn men det vore ju kul med lite mera ljus också så korten blir lite bättre.

    Ha det så bra nu och hoppas matten får sitt nya körkort snart.
    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir nog bra med det mesta till slut. :) Det tror i alla fall jag. Men ibland liksom tjorvar det till sig. Säger matte.
      /Kasper

      Radera
  8. Oj då, så dant det händer för tillfället. Vilken tur dock att matte höll i sitt visakort så hon inte hade stått helt utan pengar i väntan på nya kort. Det är eländigt det där när man blir av med sina ägodelar på det viset. Nytt körkort också, min matte suckar.. fota sig hos polisen är ju bara jobbigt och aldrig blir körkortsbilden ens lite fin. Nu hoppas vi att allt löser sig helt problemfritt och att samtalet från barnbarnet även kommer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Väldig tur det där med Visakortet, eftersom bilen ska på service och få nytt backspegelglas m.m. i övermorgon...
      Nytt körkort är inte det minsta roligt.
      Men underbart känns det att barnbarnet är okej och kunde höra av sig tidigare idag. Även om han befinner sig i värsta kaoset.
      /Berit E

      Radera
  9. Matten snärjer runt och blir bestulen, spärrar kort, bär in hundratals kilo loggs, oroar sig för vänner och släkt och djuren sover lugnt vidare... :) Man lär sig sina läxor, ja... apropå stölden...! Förbaskade värld vi lever i. Inget är som det har varit... suck.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så märkligt - tidigare har jag lagt ifrån mig väska med både pengar, körkort och flera kreditkort i samband med att jag vägde in grönsaker och frukt (för självscanning). Märkte inget alls. Inte förrän mitt namn plötsligt ropades ut i högtalaren. Jag ombads att kontakta kundtjänst. Då upptäckte jag att väskan var försvunnen.

      Innehållet var intakt, gissa om jag var tacksam. Även detta hände på Coop Forum, för inte så länge sedan.
      Men visst är det här sista trist. Som när den som körde sönder min backspegel bara smet.
      Mycket att ta hand om nu.
      Men eftersom allt överskuggades av oron över barnbarnet så har allt annat trist degraderats till i det närmaste bagateller. :)
      Och körkortet hade ändå behövt förnyas inom 1,5 år.
      (Man ska ju om möjligt inte gräva ner sig, och dessutom kanske tjuven upptäcks på en övervakningskamera, vem vet.)
      /Berit E

      Radera
  10. Men jisses så många tråkigheter på en gång :(
    Förbaskat vad det ska finnas långfingrade människor *fräser*
    Tur att ditt barnbarn och hans tjej överlevde kattastrofen i Filippinerna !
    Man har ju sett såå många hemska bilder därifrån :(
    Tur att du har Kasper och alla katterna som tar tass om dig :)


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaadu, vad vore väl livet utan Kasper och katterna?
      Jag vet - tråkigt och inte det minsta roligt... riktigt ledsamt, faktiskt!
      Men att barnbarn med kollega/flickvän överlevt och är oskadda, det är ändå det bästa av allt. Även om det hos dem för närvarande är en väldig brist på både mat och vatten.
      /Berit E

      Radera