söndag 9 december 2012

Inget nytt om Petrus

Vi fortsätter vänta. Matte som beskriver hur det är har gett honom en annan vattenskål, lite närmare kaminen. Det är där han ligger nu. Tar en liten slick ibland, det är allt. Äter inget. Har kunnat ta sig ända fram till kattlådan ett par gånger. I alla fall in på toa.

Vi är så ledsna. Stackars Petrus. När matte sätter sig bredvid honom och smeker honom spinner han lite, inte högt som vanligt, men i alla fall. Då gråter matte...


Min Petrus...


Vi bryr oss inte om så mycket annat här hemma just nu.

21 kommentarer:

  1. Vi tänker på er.
    Hoppas att Petrus lugnt och stilla tassar över regnbågsbron.

    SvaraRadera
  2. Klart ni inte gör.
    En drös kramar härifrån, tänkt på er hela dagen och fortsätter.

    SvaraRadera
  3. Åh Petrus! Tusenmiljoner kramar till er!!

    SvaraRadera
  4. Vi tänker så på er! Det måste kännas tryggt och skönt för Petrus att ha er samlade runt omkring. Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är tacksamma att han valt att vara inomhus så att vi kan ge honom vatten, värme och kärlek. Omtanke och gemenskap.
      Vi märker att han känner det.
      Matte önskar att han ska somna in lugt och stilla, helst redan i natt. Han är värd att få sova nu.
      Vi vet inte när det blir, men vi vet att det kommer att kännas kolossalt tomt efter honom. Mattes äldsta katt... vårans Petrus...

      Radera
  5. Försöker sända er lite styrkekramar från matten och styrkerusselpussar från mig. Visst är det skönast för Petrus att få somna in med de käraste vänner han har nära sig.

    Trösterusselpussar i mängd.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det. När man levt tillsammans länge, då vet man. Petrus är bortom fysisk hjälp, och det vet både han själv och matte. Det är något jag också ser.
      Nu gör vi vad vi kan för att han ska få sluta så lugnt och fint som möjligt. Han känner själv att just vatten är något han absolut vill ha tillgång till. Men ingen mat.
      (Min matte har svarat din matte, hos sig.)

      Radera
  6. Vi bara tassar in för att säga att vi tänker på er i denna svåra stund... önskar ni slapp gå igenom det ni gör men livets gång ger oss inga val. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är så här det är, som du skriver. Men det känns lika svårt varje gång.
      Tack, Anna, för att ni tänker på oss!

      Radera