Dom lade sig för att sova. Men en av dom var fortfarande vaken framåt halvettiden.
Det var tur, för annars hade kanske ingen i den familjen levt i dag. Tre barn, mamma, pappa och mormor.
Nu hann dom ut. Brännskadade, rökskadade, chockade. Barfota utan andra kläder på kroppen än dem de sovit i.
De fick lov att hoppa ut genom fönster. Minsta barnet kastade mamman ut innan hon hoppade själv. Hon stukade eller bröt en fot. Det var åtta minusgrader ute, och någon decimeter lös snö.
När de kommit upp på vägen såg de ljus i mitt hus, för vi hade inte gått och lagt oss.
De bankade på våran dörr, jag vrålskällde, dom kom förstås in allihop, matte larmade och gav dom filtar och plädar. Det blev kaos, och barnen grät.
Sen kom en massa blåljus, och poliser, brandmän, läkare, ambulanspersonal,. Bilar och en helikopter.
Så här såg det ut hemma hos mig. Fast här var MASSOR av mera folk med lysande jackor.
Så här såg det också ut, men då hade två fått åka helikopterambulans
(matte har manipulerat bilden så att man inte kan känna igen personerna). 
I dag har jag och matte inspekterat de sorgliga resterna av huset.
Brandmännen kunde bara låta huset brinna ner helt. 
Jag har annars haft en bra dag, träffat och busat med både Loffe och Frasse. Fast bilder lyckades inte matte ta, så ni får tro mig på mitt ord.
Gissa förresten om jag har snörullat och snöplöjt!! Rätt, det har jag gjort. Massor! Precis lagom med snö. När den är så här så älskar jag den!
I natt hoppas vi få sova ostörda. Och vi är trots allt glada att alla i det nedbrunna huset överlevde, och att de inte var fastboende. De har sitt permanenta hem kvar att bo i.
Som sagt - lämna ALDRIG ett levande ljus utan uppsikt!!!
Usch så hemskt!! :-( Tur att era grannar klarade sig utan svårare skador!!
SvaraRaderaVärst var det för mellanbarnet, en kille. Hans brännskador var rätt otäcka. Men de läker och han får inga framtida men.
RaderaUsch vad hemskt! Tur de gick bra och de har ju mer tur än många andra som faktiskt har kvar sitt permanenta boende! :)
SvaraRaderaJa, när chocken släpper är jag säker på att tacksamheten överskuggr allt. För det VAR nära ögat för dem.
RaderaMen fyyyyy. Matte ryser när hon läser.
SvaraRaderaTack o lov att det i alla fall slutade väl för alla och sån tur att ni är de nattugglor ni är.
Jo, matte ryser när hon tänker på det! Och hon är också väldigt tacksam över att det lyste i och utanför vårt hus, så att de förstod att det fanns ett hus de kunde söka sig till!
RaderaBarnen var minst lika chockade som föräldrarna.
Ja det är sannerligen tur ni är nattugglor du och matten och katterna! Tänk om de stått där på vägen i kylan och inte sett att ni var hemma!
SvaraRaderaSkönt att alla lever, om än chockade och skadade. Och naturligtvis skönt de har sitt vanliga hemma kvar.
Matte tänker att hon nog hädanefter alltid ska ha åtminstone ytterlampan på farstubron tänd på natten.
RaderaFör det händer en hel del här, inte minst att någon kör i diket på vintern.
Ytterlampan är klokt. Det hjälpte en kille som körde av vägen nära där jag bodde. (Fast han var en superidiot egentligen... Köra i hög fart på slingriga gamla Nyköpinsvägen i 2-3cm blötsnö med en HÖGGRADIGT gravid sambo i bilen!!! Bara för att "vi ville hinna hem"! Tack och lov inga allvarliga skador.)
RaderaJa, även superidioter ska ju ges hjälp, när man kan. :) Och så var det ju sambon...
RaderaAllvarligt - matte kommer att ha ytterlampan tänd på natten hädanefter.
Egentligen var han mer än superidiot... Såg det framför mig igår. Hade kanat 5-10m av vägen, en ganska ung björk hade trängt in LÅNGT i bilen, tack och lov precis mellan framsätena. Bilen? En liten engelsk veteransportbil....
RaderaKan väl åtminstone hoppas att han där fick en lärdom för livet!!
RaderaOj hjälp så förfärligt. Men attans vilken tur ändå att det inte var deras permanenta boende och att de klarade sig. Så duktiga ni var som tog hand om alla nödställda. Hoppas lugnet lagt sig hos er nu och att matte inte känner sig chockad av händelsen. Usch, nej det där med ljusen är väldigt viktigt och vi ska sannerligen tänka ordentligt på det, hoppas våra grannar också gör samma sak. Läskigt att tänka tanken på vad som kan hända.
SvaraRaderaVi längtar till vi får se snöbilder på dig :) Vita fina du i lika vit och fin snö, härligt.
Förr eller senare kommer nog några snöbilder. :)
RaderaDet var faktiskt stor tur för familjen både att allihop kom ut ur huset levande, och att det fanns ett varmt hus nära som de kunde få komma in i, halvnakna och barfota som de var. Det finns inte så många fastboende här i skogen, och de var alldeles nyinflyttade och visste inte VAR vi finns.
Matte hälsar att hon inte är chockad och att hon sovit i natt. :)
(Men hon är arg på kvällstidningar som luskar och luskar... men från henne får de inte en endaste liten smaskig detalj...)
Jag förstår att du skällde när dom bankade på hos dig mitt i natten. Jättefint att ni tog hand om dom tills ambulanser och helikopter hade kommit. Hoppas att du kan fortsätta snörulla ett tag nu och att den fina vita snön inte regnar bort... Kramis!
SvaraRaderaVi tycks få behålla det vita, och jag och matte börjar bli rätt vana vid att bo så att vi ofta är "närmast till hands" när något händer här i närheten.
RaderaOch OM jag skällde!!! Tror inte att ens du kan ana... :)
Åh fy... stackars grannarna men vilken ofantlig tur att det hela ändå slutade väl om än med ett nerbrunnet hus. Tur att ni var hemma och kunde ta emot dem så dom klarade sig undan kylan och kunde få hjälp. Ingen lugn första advent hos er inte... Kram
SvaraRaderaJa, änglavakt hade dom. Och jag och matte är glada att vi fanns till hand och kunde bidra på vårt sätt. Med att larma också, så att de kunde få profesionell hjälp för sina skador. För några egna telefoner hade de naturligtvis inte kunnat få med sig.
RaderaOch NU är det lugnt hos oss igen. :)
Men så otäckt... tur i oturen att de klarade sig! Det hade ju kunnat gå riktigt illa.
SvaraRaderaKnappt så man vill tända ljus när man tänker på hur farligt det är. Stackars människor, förlorat allt, måste kännas tungt även om de är glada att de klarat sig.
Puss från Melody
Matte hälsar
Ja, det var bara en hårsmån, bokstavligen, från "riktigt illa". Det luktade svett hår när de kom in.
RaderaMen allt har de som tur är inte förlorat, sitt permanenta hem har de ju kvar. Plus det viktigaste av allt - livet!
Usch och fy så hemskt, men samtidigt så attans bra att det slutade bra med alla inblandade! Stackars hela familjen som skulle mysa advent i sommarstugan...och sån tur att de kunde få komma in i värmen hos er mitt i natten!
SvaraRaderaJaa, tala om änglavakt, säger matte som är så glad över att det lyste hos oss så att de hittade huset som var bebott!
RaderaMatte tror också att den bestående känslan hos dem blir tacksamhet. Tacksamhet över att de alla överlevde och över att ingen får bestående men.
Usch, va otäckt men matten är väldans noga med att blåsa ut ljusen, tänder hon då släcker hon när hon går ut från rummet. Är vi själva hemma tänder hon inget ljus, för hon säger att skulle det hända henne något så ska i alla fall inte du brinna inne. Det har oxå gjort att hon aldrig lämnat någon hund hemma utan tillsyn, för när den där hunden som bodde här före mig var tre år, så dog hans mamma och morbror i en lägenhetsbrand. Så därför törs hon inte lämna någon hund ensam hemma, bara korta stunder när hon är tvättstugan men då brinner inga ljus. Advenststaken har hon fyllt med stenar men det har ni väl sett förut förstår jag, matten är väldans noga med öppen eld, för det kan vara svansar i vägen. Ställa ut lyktor ska man göra i snön, aldrig på en veranda, för de kan spricka i glaset av hettan från ljuset och kylan utifrån, hälsar matten.
SvaraRaderaTur att de klarade sig med livet i behåll och att ni var uppe så de fick komma in och värma sig, för annars hade det nog blivit frostskadade människor.
Russelpussar.
Visst var det tur att ljuset var tänt hos oss, vi är ju nattugglor. Det är långt till nästa fastboende, och den här familjen visste inte alls var han fanns. De var helt nya i området!
RaderaHuvaligen... - tänk om de inte hade kommit inomhus. Barfota och utan kläder i snö och åtta minusgrader...
Med Myse i huset så tänds nästan inga levande ljus överhuvudtaget hos oss. Inte i år. Möjligen ljus i en lykta.
Matte brukade tända massor av ljus tidigare.
Vi förstår verkligen din matte, har man upplevt innebrända djur på nära håll, då blir man säkert alldeles extra försiktig.
Jag får passa huset fast det brinner i kaminen, något annat är inte möjligt hos oss. Men elden är instängd i den, bakom lås och bom, och jag går ALDRIG nära en varm kamin!
Men uschoch fy! Vilken tur ni fanns i närheten och att alla klarade sig!
SvaraRaderaJa, det finns många "tur i oturen" här!
RaderaSå nära ögat...
Här händer det saker i bloggen :) Så fint med nytt och vintrigt utseende. Nu har ni jobbat på bra, som vanligt :)
SvaraRaderaIbland får ju matte för sig att hon ska roa sig lite ... och det här är en delvis återanvänd header. :)
RaderaDen på hennes egen sida återanvände hon helt och hållet, latmajan. :)
Sen är det bara att ändra färger, ganska både lätt och roligt hos Blogger.
Ruggigt så lite det blir kvar av ett brunnet hus! Jag tror att jag ska börja skälla så fort min matte med lite m tänder ett ljus, utan koja i denna kyla.....!
SvaraRaderaGör det, alltså skäll, det är bättre att förekomma. :)
RaderaHär tänds väldigt sparsamt med ljus nu!
Skogsfrun glömde att det är jag Ludde! som talar här.
SvaraRaderaHaha, Ludde, jag är en mycket smart hund! Så jag fattade med en gång att det var du som förde "pennan".
Radera