Kasper här - äntligen!

Kasperia
Nu får matte ge sig! Bara foto och foto... Men jag då!!!

Jag är less på min tratt! Men nu är det bara två dagar kvar. Jag har inte ont, matte säger att jag ser läkt ut på magen. Dom har rakat bort en väldig massa päls. Och det kliar under tratten.

Matte är jättesnäll, hon mojsar och har sig bakom mina öron, på halsen, precis där jag så gärna vill klia mig men inte kan för den där förbenade trattens skull. Hon har blivit lite av en expert, för nu tar hon verkligen i. Jag grymtar och har mig, och säger mera, mera, mera...


Det är tur att jag har matte. För titta här, så det har blivit! Här är det Filip som invaderar min bia. Det kunde lika gärna varit Maxi på bilden, för han gör likadant!!

 

 

 

 

Han har ingen skam i kroppen! Titta så han grejsar och har sig. Jag blir faktiskt riktigt ledsen. Och sur. Nästan lite arg! Men jaga bort en katt - nej det vågar jag mig inte på, dom skulle förresten inte lyda mig.

 

 

 

Men snälla matte, fattar du inte att du måste hjälpa din hund!! Lyft bort honom, du som både kan och törs!

 

 

 

 

Titta - hon gjorde det! Puttade bort honom. TACK, matte!! Filip surade - hehe, notera gärna mitt sneda, charmiga leende... Jag föredrar nämligen att kalla det charmigt.

 

 

 

 

Hehehe, det kan du gärna ha ...  nananaananana...

 

 

På onsdag ska jag till Animalen och få bort stygnen. Tisdag blir knepig - möjligen får jag gå bort på visit som det heter, till nån som egentligen inte gillar hundar. Men matte vill inte lämna mig ensam hemma med tratt. Jag kan kila in mig och fastna nånstans säger hon, t.ex. i fällbordet. Och då får jag det ju lite svårt att passa huset.

 

Nu ska vi strax sova, jag ska bara ut på en sista kissesväng. Jag dricker mycket (matte lurar mig nog lite, för ofta smakar mitt vatten som buljong, och det är ju så väldans gottigt). Det betyder att jag måste ut ganska ofta också. Vettens order, både drickandet och kissandet.

 

Dom har allt en väldigt makt, dom där vettarna. Dom borde vara ministrar allihop! Och så skulle matte vara statsminister...

Nä, natti innan jag blir alltför larvig... men en bättre talman än mig, det kan det bara inte finnas, jag kunde vara statssekreterare också förresten...

Myse kunde bli - nä, natti på riktigt nu...

I färgoch svartvitt - I handen.

Söndagstemat i färg och svartvitt är I handen. Den bild jag tycker bäst om har en så fel bakgrund, att jag i stället visar den här. Två veckor gammal är den lilla handen.

Jag noterar att även den här gången tycker jag själv bäst om den svartvita varianten. Till min förvåning.

Än finns inte många bilder på temat, men fler kommer förhoppningsvis. Kolla här! 

 PS. Det tycks strula, jag kan inte länka till det här inlägget, men det får det finnas kvar här ändå. :)

*****************

Äsch - tror jag fuskar! Den lilla killen har vuxit lite och ser ut så här när han hälsar på hos morfar. Synd att inte bakgrunden är oskarp. Ni behöver ju faktiskt inte klicka på bilderna, för då räknas kanske inte fusket, med två bilder i stället för bara en. Dessutom gör jag dem ju så små som Blogger tillåter. ;)

Fototriss 275 - Rosa

"Nu är det oktober, den månad som färgas rosa varje år till förmån för Rosa Bandet. Och för femte året ska vi även ha ett rosa fokus i Fototriss och visa vårt stöd för kampen mot bröstcancer - som är den vanligaste cancerformen bland kvinnor."

Veckans tema är alltså Rosa. Klart jag har en del rosa bilder, typ blommor och himlar, men den här gången vill jag visa bara nytagna bilder. Fast jag har väl inget rosa..??? Inte numera...

Det första man blir blind på är ögonen, sägs det. Liksom att det är lätt att bli hemmablind.

Jag sover ju i ett rosa rum! Tonen är gammalrosa, dämpad. Vacker. :) På min ena skärm är färgen hyfsad, på den andra på tok för "söt". Hur den ser ut hos dig vet jag ju inte alls. Men jag sover gott. Tavlan är en ängel som en mycket ung dotter målade åt sin mamma för många, många år sedan. Jag skulle ha den över min säng. Det har jag naturligtvis, sedan dess.

 

 

 

 

I mitt gamla dalaskåp finns bland annat en kaffeservis, ungefär jämgammal med dottern. Jag använder den aldrig numera, jag är en "muggmänniska". Men nu är den i alla fall fotograferad. Rätt söt, faktiskt. Kanske jag skulle... :D

 

 

 

Visst blommar det fortfarande rosa.

Pelargoner som ska övervintras har flyttat in i mitt "Gröna rum".

 

Fler rosa trissar hittar du här.

 

 

PS. Om du bloggar via WordPress - kolla i din skräpkorg! För det är av någon märklig anledning där mina kommentarer per automatik tycks hamna numera. Såvida man inte aktivt godkänt mig... :(

Gröna rummets tur

Nu är hösten här på riktigt. Första markfrosten är ett faktum, men bara fläckvis. Sommargrannen mitt över vägen flyttar in till stan i morgon, dvs idag. Ett tecken så gott som något. Vi kommer inte att ses förrän i vår.

Jag fick en bukett dahlior, knölarna måste ju tas upp nu för frostfri vinterförvaring. Bland annat fick jag denna jättedahlia.

 

 

Gröna rummet är rörigt, innan övervintrarna hittar sina platser. Det är ju inte stort, men en ack så viktig del i min höst-, vinter- och vårtillvaro.

Mitt i röran sover Myse. Stackars Kasper med sin tratt vågar sig inte ut.

 

 

Det blir ordning där till slut, jag låter fler växter än vanligt få dö i skönhet, ute på altanen. Bland annat pelargoner. Mina vackraste finns kvar, och av dem tar jag skott i vår. Det är gott att äta sin lunch i denna min lilla oas.

 

 

 

Ett smärre under har förresten skett - alla mina avocados har mognat och är jättefina, Bara det att de är ätmogna samtidigt! Fyra fick bli soppa - en del finns i min mage och tre delar i frysen. :)

Lök, vitlök, färsk ingefära, grönsaksbuljong, färsk grädde, limesaft, salt och svartpeppar - mums! Och så lite crème fraiche och några räkor plus lite gräslök. Gott.

 

 

Det är eld i kaminen, lilla gröna rummet fungerar som oas även på kvällen. Väldigt mysigt att sitta där en stund. BadenBaden-stolen, läslampan och en bok - så ser många höstkvällar ut. Bredvid stolen, på golvet, står rosmarinen och doftar, den fick beskäras ganska mycket för att få rum. :)

 

Bordet på bilden ovanför soppan såg ut så här i kvällslampans sken. Måste byta blomma där...  :D

 

Och nu är det sovdags.

Fridfullt i färg o svart/vitt

I en kommentar föreslogs jag att delta i en ny fotoutmaning, med en färg- och en svartvit bild, identiska förutom det där med färg. Tema fridfullt, och det kan ju passa bra så här på nattkröken när det antagligen var läggdags för länge sedan.

Ett kvällsbad i en liten skogssjö - det är rofyllt. Går alldeles utmärkt i september om man är en liten hund som heter Kasper.

Jag tycker att den svartvita bilden uttrycker större stillhet, ro och fridfullhet än den i färg. Det hade jag inte väntat mig.
Ni får klicka på bilderna.

 

I skrivande stund finns bara ett tidigare bidrag, men det kanske blir fler. Den här veckan eller en senare. :) Hoppas det, för initiativet är roligt. Kolla!


PS. Bilderna är från förra året i september, en september när Kasper inte hade tratt! Om nio dagar tas den bort, och då är det dags för nya bad - oktoberbad - i den lilla sjön nära oss. :) Men då är nog temat ett annat.

Arkitektur - fototriss 274

I Ytterjärna strax söder om Södertälje, där finns spännande arkitektur minsann. Dessvärre förlorade jag just de bilderna i en tidigare datorkrasch. Kanske tar jag med mig kameran i morgon, och tar en del nya. Till dess visar jag ett par udda överlevare.

När man ska rita bostäder till ett område mellan skog och åker - och heter Erik "Abbi" Asmussen - då döps förstås bostadsområdet till Skogsbrynsbyn. Och förstås är husen både platsbyggda och utformade för att passa just där de står.  Tvåvånings radhus, ca 80 lägenheter.

 

 

Baksidan på huskroppen, i den här längan vetter den mot åkrar och ängar. I andra längor mot skogen. Var och en utformar sin lilla bakgård efter eget skön.

Nog förefaller det mig som om "föräldraarkitekterna" inspireras av sina bostäder, när de snickrar ihop en skogskoja till sina barn. Skogen - riktig, stor skog - tar vid alldeles utanför knutarna. Naturligtvis har jag lyckats gå rejält vilse i den...

 

Fler arkitekturtrissar hittar du här.

Det går vägen, minsann

Väckarklockan ringde igen, i morse. Fast inte riktigt lika tidigt som i går. Kan säga att matte inte var utsövd, men stapplade upp gjorde hon i alla fall. Morgondimman brukar hon annars sova över.

Vi gick en kort morgonprommis, och jag fick lite mat. Sen åkte vi direkt till det där konstiga stället som jag till mattes förvåning ganska gärna går in till (men jag går ännu hellre ut därifrån).

Matte hade ingen kamera med sig, men det gjorde inget. Vetten var väldigt nöjd med mig. Jag hade återhämtat mig mycket bättre än de förväntat sig, med tanke på allt jag var med om i går. Och kanylen i mitt ben, den tog hon bort. :)

Vet ni - jag har ingen tratt när vi går på promenad, visserligen måste jag till vidare gå i koppel, men det funkar ju, det också. En kortare tid. Hoppas jag. Jag ska leva stillamt ett par veckor. Här några bilder från en av mina småprommisar idag.
Som ni ser har jag inga som helst kisseriproblem. :)

Myse följde med en gång, och ville ha med mig bort från vägen, men det gick ju inte.

 

Just nu blir det många men ganska korta promenader. Jag ska kissa ofta, säger vetten, och dricka mycket. (Dricker jag inte tillräckligt får matte fixa buljong.)

 

 

Här vill jag in, för jag är faktiskt törstig! Och ni ser - några tänder har jag ju kvar. :) Men där finns sannerligen gluggar.

 

Men sedan - inomhus blir det tratt, för jag vill ju faktiskt undersöka magen min lite närmare, se vad det egentligen är man har gjort. Slicka lite och så, vill ju liksom hålla mig lite ren. Men icke - i stället ser jag ut så här, är inte alls så kul

Å andra sidan - jag ska strax ut på ännu en liten prommis. Och den 8 oktober tar dom bort stygnen. Och kollar mig igen. Innan dess har vi fått veta vad labbet säger om de där stenarna som jag gav bort till dom.

Hemma - men mår pyton!

Kasperia
Det blir ingen bild nu heller - jag förbjuder matte! I den mån jag nu orkar något överhuvudtaget.

Det var rätt intressant på Animalen de första 6-7 timmarna. Jag satt i en kul bur och tittade på en massa hundar. Skällde knappt alls. Blev rastad också, ett par gånger. Men sen, sen bökade dom med mig och stack mig och så - ja, sen minns jag inget mer förrän jag vaknade med tratt och kände mig alldeles väldigt konstig. Fick visst dropp också, sa dom.

Äckel i munnen (som matte också ska ge mig) och en kanyl i benet. Den sitter kvar tills i morgon bitti när jag ska på första återbesök!!!

Veterinären talade om för matte att jag var fullproppad med smärtstillande, morfin och metadon och sånt och var direkt "hög".  Jag skulle låta och vara orolig, kanske hela natten, sa vetten, men jag skulle inte ha ont och matte skulle inte vara orolig.

Visserligen pep och gnällde jag när jag fick se matte, för jag måste ju berätta om alla vidrigheter. Men "hög"!! Ånej, inte jag inte.

Jag gnällde och pep inte i bilen, och här hemma ligger jag bara.

Fast matte säger att något konstigt är det, för jag blundar inte, jag har vidöppna ögon fast jag i övrigt beter mig som när jag sover. Nästan som snarkar lite, och jag ligger på mattan nedanför mattes fötter.

Jaha, det är väl allt jag har att berätta nu. Jag fortsätter sova med öppna ögon.


Matteria
Det här var och är en pärs för Kasper. Undrar om det ska vara nödvändigt att proppa honom så här full med ren narkotika. Han dricker vatten som tur är, men vill inte äta något.

Han har i alla fall inte ont, och det är skönt.

Kan i övrigt konstatera att det är tur att jag har en fungerande försäkring - operationen kostade 18 000 kronor (jag betalar 25 %).

Nu blundar Kasper lite, det känns bra. Katterna kände direkt att det här inte var "deras egen vanliga Kasper".
Kasper själv, han struntar totalt i katterna. Han ligger helt utslagen.

Hans utopererade stenar (en stooor och en liten, jag såg dem på ultraljudet) skickas på analys, och sedan får vi fundera över hans fortsatta mathållning. Men lite filmjölk startar vi med redan nu, och jag tror bestämt att han mest kommer att få blötmat i fortsättningen.

Vi får se hur det blir.

Långt och omständigt inlägg det här (utan bilder dessutom), men ni vet ju - varav hjärtat är fullt talar tangenterna.

Försenat

I hast - Kaspers operation blev försenad några timmar, först nu om en liten stund får jag fara iväg och hämta honom. Men eftersom jag inget mer hört sedan 12-tiden så har allt förstås gått bra.

Jag vet ju att ni är många som undrar.
Närmare rapport kommer jag inte att kunna ge förrän väldigt sent i natt eller i morgon.

Tack för alla tass-och tumhållningar!!  <3 p="">

Vilka är fåglarna?

Ny header m.m.  Allt är inte riktigt som jag vill, men något ditåt...

Det var ju det där besöket vid Yngern, i går, där Kasper fick rasa av sig en del. Gillade han. :)

Att fågelflocken i sjön inte var "vanliga änder", det såg jag. Men vilka de är, det vet jag inte. Skrakar? Doppingar? Eller nå´t annat. Yngern är ju en insjö. Inget vidare bilder, men förhoppningsvis tillräckliga för den som kan sina fåglar. Kamerans zoom har jobbat bokstavligen för fullt. Tänkte att jag kunde få lite hjälp med artbestämningen.

Över oss  svävade ett fantastiskt moln. Klickbild.

Intressant är också att titta närmare på tallarnas rötter, Det växer många tallar ovanför sandstranden.

Ett par ögon kanske?

Om tallar hade händer...?

Det fungerade inte alls :(

Kasperia, Matteria
I dag ultraljud, på Animalen. Efter fem veckors dietfoder hoppades vi att Kaspers urinsten hade försvunnit eller åtminstone krympt rejält.

Det hade den inte. Jag såg ju också. Jag, veterinären och assistenten  upphävde en samfälld besviken suck - åh nej...

Operation på torsdag. I övermorgon. Ett viktigt möte får jag ställa in. Nu för andra gången, inte bra men nödvändigt.

Enda positiva är väl att den där stränga dieten, den kan vi skippa. Gjorde ingen som helst verkan.

Oroligt med operation, och inget kul alls för Kasper att få leva en ny upp till tvåveckorsperiod med tratt.

Fast dagen i dag blev ändå rätt kul. :)

Han får berätta själv. 
_____________________________________________________

Kasper:
Det där stället där dom plågar hundar, det är läskigt. Fast jag fattar ju att ingen vill mig illa egentligen, och dom säger att jag är så snäll och fin (fast lite väl skällig förstås).

Vi stannade inte så länge idag, ingen stack mig någonstans och på hemvägen struntade matte i att handla så att jag slapp passa bilen. Jag fick gå och bada i stället!

- Skynda dig matte, ser du inte...

- Nu ska här badas, måste bara kolla först - här har varit någon före mig!!

- Aahh - ljuvligt! Även fast det blåste lite kyligt (enligt matte). 

- Klart jag rullade - massor i själva verket.

- Sa jag att att det var ljuvligt där vid Yngern... ;)

Vi hann ju med en tur i skogen också, och matte hittade blodriskor. Men precis alla var redan halvt uppätna. 

Jag träffade en massa fåglar och matte tog massor av bilder som vi ska visa, men det får bli i morgon. Dom där fåglarna måste hon försöka få lite mer tydliga och så, hon ska ta hjälp av Photoshop.

Vi vet inte vilka dom är, så vi hoppas någon kan tala om det för oss när matte fixat till dom (bra blir bilderna inte, men förhoppningsvis så pass att kuliga pippisarna kan artbestämmas).

Finns förresten fler rullbilder också, och moln och rötter (!) och sånt trist...  Och så ska vi få en ny header, hon tänker visst återanvända nån gammal från sina gamla Dagsländor. Jaja, det här är ju hennes blogg också numera.

I morgon blir min sista trattfria dag på ett tag - tänk på mig på torsdag är ni snälla! Usch... fast än så länge är matte ledsnare än jag.

Fototriss 273 - vägar (2)

Upptäcker att min första triss på temat vägar råkar visa nästan mer väggar än vägar, vilket ju inte var meningen. :D
Så jag försöker bättra mig. Vid en snabb titt hittar jag de här tre bilderna, den första från en bilfärd i ett tillfälligt magiskt ljus.

Den här vägen far jag ofta. Men inte i snösmältningen, för då är den ofta översvämmad framför bron.

Och här - ja här handlar det bokstavligen om vägval. Räkna skyltarna noga, jag får dem till åtta plus baksidan av två. :) 

Och sen finns ju alla gångvägarna - men de får kanske plats i en annan triss. :)

Till min första väg(g)triss.

Hur andra tolkat temat ser du här -  kolla gärna, för det är det värt. :)

Fototriss 273 - vägar

En väg är en plan yta för transport mellan två platser. Vägar kan anpassas för fordon, djur eller fotgängare. Så skriver Helena i fototriss, och citerar Wikipedia.

Bor man som jag kan man förstås diskutera det där med att en väg måste vara plan, men i Mariefred är de i alla fall det. Någotsånär  åtminstone.

Mariefred är ett givet utflyktsmål minst ett par-tre gånger om året. Där finns en riktigt fint bevarad äldre bebyggelse, Gränder, strandpromenad och mysigt torg.
Och så finns förstås Gripsholms slott och museijärnväg. Och inte minst ångbåtsförbindelse med Stockholm. Ångfartyget Mariefred har varit i trafik på sträckan sedan 1903.

Det är spännande att vandra i de små gränderna. Det finns till och med ett och annat hus (men de är inte många) som väntar på ny uppgift.

Fler trissar på temat vägar hittar du här.

PS. Eftersom jag upptäcker att här visas mer väggar än vägar gör jag ännu en triss. :)

Den finns här.