Tortyr, och loggsen hemma

Kasperia

En eländesdag. Också. Vi tar eländet först. Matte höll på med slutliga invintringen av altanen och jag och Myse lekte på tomten. Jag är avundsjuk på honom! Jag ville också kunna klättra!


Sen kom eländet, fast det finns det ingen bild på. Jag hittade nåt skojigt att rulla mig i, matte tror att vi haft besök av nån räv eller så.

Jag fick inte komma in, rullresultatet syntes väldigt tydligt på min vita päls. Jag fick alltså inte gå in fast jag ville, matte skrek NEJ!! i högan sky!


Jag åkte på schamponering!  Ute! Sköljning med trädgårdsslang, nere på tomten!!!
Kan du bada i sjön så kan du också spolas ren med sjövattnet, sa elaka matte.
SEN fick jag soltorka på altanen!!! Medan matte tog emot loggs på andra sidan huset, på framsidan. Okej, det VAR varmt i solen, men ändå.  Och jag badar fortfarande en hel massa i sjön, men det är faktiskt en annan sak. Och det var bara på ena sidan, men i alla fall...

Sen fick jag komma in, men nu tjurade jag. Funderar på att anmäla matte, jag tror inte man får duscha hundar med trädgårdsslang i oktober!!! Inte ens knappt halva hundar.

 

Nåt bra är i alla fall att vi har fått hem loggs idag. Tre pallar, nu klarar vi oss till nästa höst. Dom kommer med en jättebil som dom ställer en liten bit ifrån våran tomt, och så kör dom ner pallarna med truck. Fiffigt att ha en sån också, med på bilen.

 

 

Fast visst var det väl lite märkligt att chauffören valde att backa ner på tomten? Fast matte lyckades visst låta bli att tala om för honom hur hon tyckte att han skulle borde göra.  :)

Kan ni se en blombytta längst ner på bilden. Allt annat har matte tagit bort men lämnat den här eftersom där blommade så fina penséer, för tredje gången. Två omgångar har rådjuren ätit upp. I natt hämtade dom den tredje. Men okej, det var dom väl unt, sa matte.

Matte bar in en väldig massa loggspaket, och jag hejade på. Vill ju gärna ha det varmt och skönt  i vinter. Det ser inte klokt ut i hallen, men lika bra att bära så mycket det går innan presenningarna läggs på. Så att Myse får lite svårare att ta sig upp på taket. :)  Ni minns kanske förra året. Myse klättrade ända upp till skorstenen, men Filip stannade på lilla förstutaket.

 

 

 Dom får det svårare i år.

 

Natti! :)

Det sista som överger en...

Matteria
Det sista som överger en är hoppet, sägs det. :) Det tar jag tydligen fasta på, varje år.

Jag tycker så mycket om cyklamen, blommorna är fantastiska, nästan osannolika. Liksom kastar kronbladen bakåt - full fart framåt i flygande fläng. Men naturligtvis resignerat fängslade genom de förutsättningar de fått sig givna.

Jaja, hur som helst - aldrig någonsin har jag lyckats hålla liv i den växten mer än på sin höjd ett par tre veckor. Om de fått för mycket eller för litet vatten har jag aldrig lyckats klura ut.

Jag läser skötselråd och tycker att jag följer dem. Men icke. Varje år säger jag mig själv - efter andra eller tredje cyklamendöden - att NU är det slut. Aldrig mer ska  jag ta en cyklamen i min vård.

Men så står de där i butikerna. Jag brukar inte falla förrän senare på hösten, men titta här...

 

Undrar om jag ska våga plantera om dem i lerkrukor. Nej,  jag vågar inte röra dem...Inte törs jag ge dem ytterkrukor heller, och jag ska bara vattna på fat.  I år kanske det fungerar...

 

Den här rosmarinen var för många år sedan en sådan där liten planta som står bland andra färska kryddor i en helt vanlig butik. Den höll på att dö förra vintern, men halva klarade sig och har återhämtat sig rätt bra i år. Rosmarin är en så härlig krydda.

 

 

 

Och nu - till min optimistiska sida - det här är en liten myntaplanta (som jag nästan vattnat ihjäl där den stod ett par dagar på köksbänken. .I dag hamnade den i kruka. Månne den kan krya på sig, växa till och producera nya myntablad.

 Det var ju det där med hoppet...

Mest förundrat gnäll

Matteria
Vi har en minerallag i Sverige- Världens mest generösa? Från 1991.

Tror du att det finns något mineral du vill åt - bara ut och leta! I princip.

Har du ekonomiska möjligheter och visar dig "lämplig" att utvinna det du hittar, då får du  bearbetningskoncession, dvs rätt att sätta igång. Tursamt nog ibland hindrad, av miljöhänsyn.

Klart du måste betala något för järnet, kopparn, zinken, silvret osv.
Javisst! 0,05 procent av mineralvärdet! Dvs 0,5 promille!!

I exempelvis Kanada lär motsvarande avgift ligga på ca 10 procent, i Australien på 30! Procent, alltså.

Inte svårt att inse att det för många är kolossalt mycket lönsammare att leta mineral i Sverige än i hemlandet.

Det händer att bolag går i konkurs. Gissa vem som får stå för saneringskostnader m.m.

Sånt här kan man tänka och förundras över, när man surfar runt på nätet.

Man kan förstås också undra över varför Rut och rot kallas avdrag, i stället för ärligare och sakligt korrekt bidrag.

Nej då, det här är ingen politikerblogg. Minst av allt en partipolitisk. Men en del sakfrågor kan jag inte låta bli att fundera över.

Som t.ex. varför vi inte ägnar oss mer åt att få vår egen planet att fungera även i framtiden i stället för att utforska om det finns vatten på Mars. Eller om vi skulle kunna bygga tak över en bit av månen.


Glädjas kan man å andra sidan över att skolköken på Gotland ska rustas upp och byggas om från mottagningskök till tillagningskök.

Grattis alla gotländska skolbarn! Ni får nylagad mat, delvis på ekologiska råvaror! En del av er redan i vår.

Undrar när fler kommuner ska fatta samma kloka beslut. Och kanske att även de äldre..?

Nä, tror det är dags att hund och katter får ta hand om nästa inlägg. :)

Ovanligt spännande hos Grynet

Kasperia
Det var faktiskt inte Grynet som var mest spännande när jag häromdagen hälsade på hemma hos henne. Inte alla tanterna heller. Inte ens sjön!

Det var så här att när alla ätit och börjat prata på allvar, då blev jag så trött på allt att jag tvingade med mig matte ut! Joodå, det gjorde jag! För jag ville ner dom där futtiga metrarna till sjön, och jag ville inte gå ensam. Ånej, matte bara SKULLE med!!

Riktigt spännande var det när jag och matte kom tillbaks in i huset - då hade det kommit ännu ett besök. En ensam hund hade plötsligt travat in genom den öppna dörren!

- Nämen hej! Vem är du, och var kom du ifrån?? Sa´ jag. 

Han såg ut som en grannes hund, sa Grynetmatten, men inte riktigt ändå. Ett par av tanterna blev rädda, tyckte han såg stor och farlig ut.

Det tyckte inte jag, och inte matte heller, Vi tre slog oss samman och hade ett intressant samtal. Matte bjöd oss båda på lite godis (från sin ficka). Grynet hade hoppat upp i soffan.

- Jo du förstår, jag såg en öppen dörr och tyckte det såg intressant ut här. Och det är det ju, du var mig en trevlig prick! Sa´ han.



- Jamen du är ju hur trevlig som helst du också! Sa´ jag. Nu ber vi min matte bjuda oss på godis. (Det gjorde hon.)

Grynet hade som sagt hoppat upp i soffan.



 

Matte såg förstås att min nyaste kompis hade en antenn på sig, och såg en radiosändare i halsbandet. Ett telefonnummer också.  

 

Någon kommer nog snart och hämtar din kompis, sa hon till mig. Men hon ringde inte för vi hade ju så trevligt.

 

Tio minuter senare klev mycket riktigt nyaste kompisens husse också in genom den öppna dörren!

 

Min nyaste kompis var ute för att öva sig inför jaktsäsongen, och hade släppts ganska långt bort.

Vi kommer nog aldrig att ses igen, men trevlig var han. (Matte säger att hon gillade hunden mycket bättre än hussen, och det gjorde jag också.)

 

Det var som vanligt spännande på Grynets tomt, och sjön fanns också där, precis som vanligt.

 

 

 

 

Klart jag umgicks med Grynet också. Här letar vi godis tillsammans, sånt som matte hade spritt ut över köksgolvet. :)

 

Vi hittade ganska mycket, men Grynet var inte riktigt nöjd ändå.

- Men snälla Kaspermatten - SÄG inte att det redan är slut!!

Men slut var det och så småningom åkte vi hem.

Om några månader ska Grynetmatten bo utomlands ganska många veckor, och Grynet ska inte följa med. Kanske, kanske kanske ska hon bo hos mig då! Hoppas, hoppas, hoppas...

Här är lösningen!!

Kasperia
Inför vintern kylan, rusket - här finns lösningen! Hehehe - fast jag undrar om just jag...

Frost och en liten gul citron

Matteria

 

I natt kom första frosten.

 

Då är det gott att ha en minicitron på gång. Och ett par citronblommor som doftar ljuvligt.

 

Hos mig går många förbi

Kasperia
Innan jag berättar om min spännande dag i dag (egentligen i går) så ska jag visa hur Elsa INTE slet sig från sin matte ( inga katter synliga). I sällskap hade hon Evert, som är Mattes hund (Matte med stort M (M som i Mats). Han är vår "snöängel" och bor i ett hus på andra sidan sjön).

Elsa o Evert är inte alls släkt, Elsas matte tar hand om Evert någon gång ibland när hans husse och matte inte är hemma.

Evert är nästan aldrig kopplad, men han går alltid fint ändå. Utefter vägkanten. Tillsammans med sin husse eller matte. Han hälsar på hos mig ibland, men jagar aldrig någon katt. Evert är min kompis!! Vi brukar busa nere på min tomt.

Det är bra att bo som jag gör, nästan alla passerar mig när dom ska hämta sin post uppe vid bommen. Jag brukar hälsa på alla som jag känner eller vill lära känna. :) Om inte matte hindrar mig, förstås. Dessvärre passerar nästan alla bilar också. En del kör för fort.

Ska också berätta att jag blev lite småsur på matte. Hon skrattade åt mig! Jag har kommit underfund med att åtta ben är lagom många på kontoret, och jag tycker att jag ordnat dom väldigt fint! Visst har jag!

 

 

När hon skrattade blev jag sur!

Matte sa "förlåt", och då förlät jag. Så småningom. I morgon ska jag berätta hur det var hos Grynet. :)
Natti!

Vi har ett problem

Kasperia, Katteria
Det här är knepigt. Jag gillar väldigt mycket när Elsa kommer in på min tomt, vi brukar busa en del.

Hon är en stor golden.

Men det är också lite problematiskt med Elsa. 

 

Problemet är att hon jagar mina katter! Hon går förbi min tomt varenda dag, när hon ska hämta posten uppe vid bommen. Väldigt ofta ser hon en katt på farstubron, i hyllan. Eller sittande på gårdsplanen. Eller nåt.

Då sliter hon sig lös med ett ryck, och så  rusar hon iväg ner över min tomt.

Klart katterna hinner undan, här finns massor av träd, men ändå. Dom ska känna sig trygga här på tomten, särskilt viktigt är det för Myses del. För han har haft det tufft och varit tvungen att alltid vara på sin vakt tidigare.

Elsas matte orkar inte hålla henne, säger hon. Så matten släpper helt enkelt kopplet direkt, när Elsa gör ett ryck. För annars gör kopplet så ont i hennes händer... och så har Elsa dragit omkull henne en gång.

Min matte har försökt tala med Elsas matte, sagt att hon måste börja träna Elsa. Vara förberedd. Avleda. Muta - vad som helst. Men det tycks inte funka.

Vi har haft både Elsa och hennes matte inne hos oss. Senast för ett par veckor sedan. Då var Filip också inne. Det var min matte som fick lov att hålla och tala med Elsa. Och inte släppa taget när hon ändå försökte med ett ryck. Filip stod i en fåtölj några meter ifrån, med krökt rygg.

Elsa lugnade sig, och matte sa att det går att lära henne.

Men Elsa jagar fortfarande mina katter. Jag märker på en gång när hon är nere på min tomt. Jag och matte går ut, matte tar tag i Elsas koppel och leder upp henne till matten på vägen. Ibland låtsas min matte inte märka något, då får hennes matte själv gå ner och leta reda på sin hund.

Matte tycker faktiskt att det här är ganska jobbigt. Det tycker förstås mina katter också. Elsas matte borde kanske haft en chihuahua i stället...

Du med bara två ben...

... här kan du läsa! Tänk så mycket du kan lära av oss med fyra. Om du vill, alltså. :)

Promenad med kattförhinder

Kasperia
I dag sa jag ifrån på skarpen - matte ta med dig kameran!!! Det gjorde hon. När hon fotograferat nypon och annat trist drog vi iväg ner över ängen åt ovanliga hållet. Väldigt mycket gräs - så här hade det sett ut på min tomt också, om inte matte tagit sig i kragen för några veckor sedan.

 

 

Jag började fundera på om det inte var lite väl oländigt här för matte. Ingen stig, och här brukar nog ingen gå. Bara Hälge, jag såg spår.

 

Matte hade tänkt sig till andra sidan av en liten sänka, för där skulle vi så småningom kunna hitta en tredje sjö. Så blev det inte, för vi hörde ett ynkligt jamande.

"Vänta på mej", jamade Filip!

 

Vi försökte få honom att vända om hem, men han vägrade.

 

 

Vi försökte skrämma honom med den här mystiska stubben, eller vad det nu är...

 

 

Eftersom matte inte vill dra iväg långt när vi har kattsällskap, så var det bara att vända om.

Här är vi nästan hemma igen.

 

Matte ropade och ropade på Filip som tycktes ha försvunnit i allt gräs. Så hörde hon något, och såg. Men det jamades inte, det bräktes. Maxi kom för att hämta oss, han ville väl in och få mat...

Ingen annan katt kan se lika uppfordrande ut som Maxi, tror jag.

- Men så kom nu då, matte!!

 

 

Jag la mig faktiskt och vilade på tomten en liten stund, och sedan rullade jag lite.

 

På farstubron väntade Myse.

 

Så småningom kom Filip också in, och nu ska jag verkligen säga åt matte på skarpen igen - det gäller det mitt nattakex - det är sannerligen dags!

Natti!

Skön höst

Vackra är de.
Nyponen.
En skön höst har vi.

Och Myse, Han är nog den längsta katt som finns. Åtminstone
jobbar han på det.
Klicka!










Förra årets sista värmeloggs är inburna, travade mot skorstensstocken i hallen. Nya är beställda, inte ska vi frysa i vinter. Även om Bore skulle bli bister.

Bara frågetecken

Matteria
Förstrött har jag stundtals hört politikerna debattera regeringens höstbudget. En nöjdare regering finns nog inte. Min association:

En sak tycks regering och opposition ändå vara helt ense om - det gäller att öka konsumtionen för då blir det fler jobb. Och vice versa. Ska man satsa på hönan eller ägget? Och vad är i så fall vad?

VEM skulle förresten öka sin inhemska konsumtion mest vid en skattesänkning? Den som redan har allt med råge, eller den som lever på marginalen?


Och nu raderar jag den långa text jag skrivit om procentpåslag, om påslag i kronor och ören, varför inte lika för alla... en riktigt rolig tanke... 300 konor i månaden rakt av...

Nä - det var ungefär så här mina tankar till slut gick.

Skatta eller gråta, det är frågan...

Vardagsliv

Kasperia, Katteria
Leklysten Myse - men jag, dvs Kasper, är måttligt road. Han får banne mig roa sig själv! Eller leta upp Filip!

 

Hehe, här hann jag först till bian. För den är ju faktiskt min, även om Filip är den som mest ligger i den.
Men den här gången fick han nöja sig med stolarna.





Matte har - utan att fråga mig! - ändrat om igen på kontoret. Flyttat på mitt täcke!! Eftersom hon hämtat hit bordet från gröna rummet. För att katterna ska få nånstans att sitta och titta ut i vinter, säger hon!!  FJÄSK, säger jag! Fast egentligen gillar jag det här nya väldigt bra. Och Myse gillar att gamla plädarna från gröna rummet också fick följa med, och ligga på kontorssängen. :)

 

Matte gillar att både rosmarinen, apelsinträdet och ganska nya bougainvillean slipper höstregnet utanför glasväggen. Här mår de bra. :) Det gör nog grodprinsarna också, de där som sitter under apelsinträdet. Fast dom gillar kanske vatten?

Jag, Kasper, blev förresten snuvad på en promenad i dag. Hyfsat väder, matte skulle handla och jag fick följa med. Ingen risk för sol och en för varm bil.

Sen skulle vi ta en skogspromenad, var det tänkt. Vid en sjö som inte är min egen. Men då började det regna rejält. Jag ville inte, matte ville inte... 

Så vi for hem och tände i kaminen i stället.

Begrundan

Hösten är här, säger matte. Och där ute bara regnar och regnar det.
Men här är det torrt och varmt. Skönt!