Även jag, min Brutus... :)

Matteria
Nu har "gröna rummets" tomatplantor rivits ner. Några tomater ligger på fat för att mogna. Plats måste göras för altanens växter, de som ska övervintras inomhus.

Detta lilla utrymme, det lilla rummet på åtta kvadratmeter, är till så stor glädje. I år kan jag ju till och med ta med mig datorn dit. Om och när jag vill. Just nu vill jag.

Häromdagen drabbades jag av ett planerat strömavbrott på fem timmar. Då passade det ju utmärkt att ge sig ut på en biltur. Landade i ett mindre köpcentrum.

Där hände det, det som motiverar rubriken.

På textilavdelningen drabbades jag. Klart något borde göras för att fräscha upp "gröna rummet". Nya plädar naturligtvis,  man kan aldrig få för många plädar...

Tre stycken inköptes. Blommiga!!

Det i textilväg enda blommiga som under åtminstone 40 år kommit innanför mina olika hems dörrar är ett och annat påslakan!

Men nu har alltså även jag... ( klickbilder, som vanligt). Och jag känner redan att jag kommer att stortrivas.

 

Lika bra att använda sista sköna sommardagen (innan utlovat regnrusk sätter in) till att ta in rosmarin, Agapanthus, apelsin- och citronträd (modell mini), bougainvilla, en del pelargoner, små murgrönor, nerium.

 

TRÅNGT blir det!  Men - i en bod har under röjning kommit fram en hylla, dvs delar till en. Stod en gång på altanen, vill jag minnas. Nu gör den jättestor nytta i "gröna rummet". Den är högre än bilden visar, har en hylla till.

 

Nu är allt inne som ska in, så nu må hösten komma. :) Jag kan begå den i ett blommigt grönt rum. :) Åtminstone då och då. Under 8 plusgrader blir det aldrig här. Två elelement reglerar. Oftast är temperaturen högre, kaminen med takfläkt ligger ju innanför. Lätt att reglera.

 

Filip och Kasper hade väldigt bråttom att prova nyordningen.

 

 

Utanför fönstren regnar det.

Och jag konstaterar med häpnad, att när jag samlat ihop värmeljus som förvarats lite här och där, så har jag över 200 stycken!! Har knappt vågat tända något enda sedan först Mysan och sedan Myse kom i huset och startade sina ibland rätt våldsamma upptäcktsfärder, både högt och lågt.

 

Mysan finns ju inte kvar här, och Myse har lugnat sig betydligt. Så på utvalda ställen kan jag säkert åter njuta av levande lågor, både på vanliga ljus (har massor av sådana också) och värmeljus. :)

 

Ska starta redan i kväll - för nu faller inte bara regn utan också mörker. Och jag har tänt i kaminen.

Sista riktiga sommardagarna

Katterian, Kasperian
Nu gäller det att ta vara på dom sista sommardagarna, vi ska visst bara få ett par till. Matte plockar undan stolar och sånt, och lite redskap. Fixar.

Här ligger jag, Myse, utanför min källardörr. Den står alltid på glänt, och jag gillar att vara där inne ibland.

Jag sa åt Filip och Kasper att gå till vedboden i stället, men det ville dom inte.

 

Det var roligare i redskapsboden, matte flyttade in ett par stolar också. Kan ni se mig på båda bilderna? Om ni klickar, förstås.

 

Sen klättrade jag upp i vårt gamla risiga plommonträd

 

Ibland blev det lite läskigt...

 

...och här är jag verkligen ute på tunnaste grenen!

 

 



Det såg så otäckt ut, så Kasper vågade inte ens titta!

Men jag klarade det, lyckades backa och ta mig ner helskinnad.

 

 

Kasper hittade ett gammalt ben, ett jättegammalt, på tomten. (Egentligen var det matte som hittade det åt honom, men han hade i alla fall jätteskoj med det. När inte matte kastade så kastade han själv.

 

 

 Men nu ska vi verkligen gå och lägga oss allihop. Huvaligen, så sent det blev i kväll/natt också. Stackars matte och Kasper, som faktiskt måste gå ut en liten sväng före sängdags. Åtminstone måste Kasper det, stackare, han har ju ingen låda att ta till i nödfall. Som jag har. :)

 /Myse

 

Benmöblering som togs över

Kasperian
Vi hade en liten konferens, jag och Maxi och Filip. Om livet, och så.
Synd att matte kom och störde oss.

Jag övergick till mer världsliga spörsmål. Jag har hämtat fram flera ben nu, tycker det behövs så här när sommaren lider mot sitt slut. Inspekterade, men blev inte riktigt nöjd.

 

 

Mycket bättre så här...

 

 

...eller vad tycker du, matte?

 

 

Det var inte bara matte som tyckte det såg väldigt bra ut.

 

SUCK!!

 

Ett te med mervärde

Matteria
Jag dricker ofta ChaiTea, men det "gröna" (som inte alls är så grönt) som jag hittills köpt smakar för mycket kryddnejlika. Så det får väl bli EarlGrey igen. Tänkte jag. Men då fick jag i en helt vanlig butik syn på det här. Måste provas.

Spännande, verkligen inte tråkigt. :)

Yogi Tea - jag läste noggrannare på förpackningen.

Bakom teet ligger tankar på att främja fred och förståelse mellan människor, tolerans och respekt.   Önskan är att den andan ska följa teet.

 

Vare sig denna fromma önskan går i uppfyllelse eller inte - teet är gott. Och om det kan bidra till tolerans och förståelse, ja då är det minsann ett plus som heter duga!

Ytterligare en liten aning sötma lade jag till. Det här blir en favorit. Men längre än de 7 stipulerade minuterna vill jag sannerligen inte att det ska dra. :)

 

Texten på förpackningen är på engelska:

Organic.Ayurvedic spice infusion.
Aromatic, sweet and spicy, this delicious caffeine free Chai blend combines the sweetness of anise, liquorice and fennel with the distinctive, earthy spice of cinnamon, ginger and cloves. To enjoy a perfect cup of Sweet Chai, pour freshly boiled water over the teabag. Allow to infuse for 7 minutes - or longer for a stronger flavour. Take a sip before adding your favourite sweetener or creamer and let the flavours you taste inspire the perfect proportions.  

This tea is dedicated to peace and understanding between the people of the earth and the different ways of life that they follow. Through each cup of tea may the spirit of tolerance and mutual respect grow within us all. May we remember that we are not born to judge each other, but to know and understand each other.
Serving Your Spirit. 

The preciousness of time - there are only a few occasions in modern history that have changed time such as the sixties. Yogi Tea® was a pioneer in the west when it was first served in 1969. Yogi Tea® began with the purpose to build a conscious relationship with oneself and the goodness within and by that became part of a new world renaissance, where cultures opened up to exchange and share wisdoms to support the new rhythm of Life.

 Nu önskar jag dig, mina fyrbenta och mig själv en god natt. :)

Bod i skogen

Kasperian
Lagom varm och solig dag, jag och matte gick till min andra sjö. Men något hade hänt på vägen dit. Det stod en riktigt stor och konstig bod utefter vägen. Privata lilla skogsvägen. (Snöängeln Mattes väg, fast långt före hans hus.)

I alla fall är det någon ordentlig och städad person som äger den,

för det står en kvast på trappen.

Det finns fönster på den också, på gavlarna. Och kopplingar av olika slag.

 

Alldeles bredvid fanns det här.

 

Jag och matte fortsatte i alla fall till sjön.

 

 

Klart jag badade!

 

 

Och sen gick vi hem. Och gosade med mina katter.

Sådd för invasion 2014

Kasperia, Matteria
Här sitter jag och väntar på brevbäraren! Hon borde verkligen komma snart - jag tycker jag hör hennes bil.

 

Jag och matte väntar på ett speciellt brev. Från Margus med bloggen Fågelperspektiv. Där kan du läsa hur hon har jobbat för att kunna skicka det där brevet till mig och matte.

 

 Här och här  kan du läsa om jättebalsaminer. Tänk om dom invaderar HELA min tomt...

 

Jag och matte hoppas att dom ska skyla såna här lupinspöken. Finns massor av dom. När de vackra lupinerna har blommat färdigt borde balsaminerna vara på gång. Och sen får väl fröerna slåss. :) Verkar lika kraftfulla och beslutsamma båda två.

 

Matte har börjat så. Jag har inspekterat. Massor av frön!!

 

Hur det går lär vi inte få se förrän någon gång nästa år!

Tack, snälla rara Margus! Det här ska bli så spännande.

Mina (Myses) sovplatser

Katteria

 Det här är ju faktiskt en katteria också! Alltså ska förstås jag berätta att såna här soliga och varma dagar älskar jag att ligga och sova i Baden Baden på altanen. Jag tycker att det fortfarande är sommar fast matte säger att det trots sol och värme känns som höst.

Och matte får störa mig med lite gos ibland.







När det är regnigt och lite ruggigt ute, då ligger jag gärna i Gröna Rummet.

Dessemellan jagar jag ju både möss och upplevelser, utomhus. Finns gott om bådadera, fast det verkar som om mössen tagit slut. Vi är förstås flera stycken om dom.

Sen sover jag i mattes säng på natten. Det gör inte Filip och Maxi, dom vill vara inne på dagen och ute på natten.

Fast när dom kommer in tidigt på morgonen och matte lägger sig och somnar om, då ska dom minsann också ligga i hennes säng. Men det gör inget, för då är jag utsläppt. :)

Jag säger alltid "hej" till Kasper, på vägen, det vill jag göra för att jag tycker att han är så snäll.
Natti! :)

Tandläkarskräck - ett minne blott

Matteria

Efter en kolossalt omfattande tandsanering för några år sedan (inklusive fyra titanskruvar) har på något märkligt sätt min tandläkarskräck försvunnit. För värre kan det knappast bli.


Det var skräcken som gjorde att jag hellre stod ut med tandvärk än gick till tandläkaren. Att t.ex. tugga på en nejlika kunde hjälpa där värktabletter gick bet. En kryddnejlika. Krossad och placerad i en liten gasvävsbit.

Det har hänt ett par gånger att jag svimmat i tandläkarstolar och även fått akuta panikångest- och gråtattacker.

Resultatet efter några år var naturligtvis att allt rasade, och eftersom jag inte gillar gluggar och behövde kunna tugga återstod till slut inget annat än att söka akut hjälp. Ännu en gammal brygga lossnade. Jag hann inte dö innan, vilket var vad jag nästan hoppats.

Tandkirurger, skruvar, käkoperation. Närmare 100 000 kronor plus lika mycket från Försäkringskassan kostade kalaset.

Det här är fem-sex år sedan. Jag bad den nya tandläkaren att inte släppa mig. Han lovade.


I måndags var det dags. Tandläkarbesök, kallad för årlig kontroll. Ingen skräck längre. Inte ens rädsla. Bra att bli undersökt, så att eventuella problem åtgärdas i tid. Halvårsbesök har övergått till årsbesök.

Trevliga - och duktiga - tandläkaren kollade. Tog ett par röntgenplåtar. Skrapade en aning, det kändes knappt. Det gick fort.

"Kanon",  sa han. "Allt ser jättebra ut, och du hade nästan inga beläggningar alls. Fortsätt sköta dig så här!"

Tydligen får alla några hundra, jag tror 150-300 kronor per år (storslaget, eller hur), i tandvårdsbidrag. Det hade jag ingen aning om.

Besöket kostade mig 175 kronor.

Jag tänkte på hur jag för några år sedan hade fått lägga tre nollor till det beloppet. Plus 20-30 000 kronor året därpå.


Allt för en oskicklig tandläkare (mina föräldrars) som i min ungdom hävdade att det dels var väldigt dåligt material i mina tänder, dels att jag inte gick att bedöva!

Allt var verkligen inte bättre förr. Och det går naturligtvis utmärkt att bedöva mig. Görs det dessutom långsamt så att bedövningen hinner före nålen så klarar jag till och med den urläskiga proceduren. Om nödvändigt. Men det har det inte varit på flera år.

Så tack, tandläkare Stig, för att du tog dig an mig! Och tack tandkirurg Ulf som då det begav sig ringde mig hem på kvällen för att höra hur jag mådde efter dagens operation.

Sommarflickan Jenny och jag - en nostalgitripp

Kasperia

Jag tänkte visa några bilder på mej och min sommarflicka. Hon som hälsar på hos mig varenda dag när hon är hos sin mormor och morfar. Mormoren och morfaren är mina "grannar mitt över vägen". Tur att matte hann rädda bilderna innan datorn kraschade. :)

De här bilderna är från 2006.

Här pussar jag Jennys kompis Sine, henne gillar jag också skarpt. :)

Och här pussar jag Jenny. Mycket pussar blev det...

Nästa år vågade hennes bror Villy följa med till mig och matte.

Villy var väldigt rädd för mig, gillade inte alls att sitta så här men eftersom han gärna ville vara med på en bild så tog han mod till sig - men det kostade på, det minns jag.

 

Somrarna kom och gick. Det var alltid lika roligt när min sommarflicka kom. Hon hälsade på nere hos mig varenda dag när hon var här.

Hon pratade med matte också, en hel massa, men det var förstås jag som var viktigast. Trots att matte hade roliga gamla knappar att leka med, och snäckor och stenar och annat ointressant. 

 

Här är Jenny 8 år och hade en annan kompis med sig.

.

Nästa sommar 2009 följde hon ibland med mig och Mollie och våra mattar på promenad. Ofta gick vi  till sjön.

Fast första gången hon kom det året var redan i april.

Visst är det bra att när matte använt "stora kameran" så visar "bildens egenskaper" vilket datum den togs. Tur, annars skulle matte aldrig kunnat hålla reda på det här. Inte jag heller. :)

 

 

Jenny blev 10 år, och jag blev 5. Sine var också här den sommaren. Jag gillar Sine jättemycket. Som synes.

 

 

 

 

2011 finns bara ett par tråkbilder.

2012 kom matte ihåg kameran lite mer. Och då var Sine också här.

Hon och Jenny är 12 år, och jag är 7.

 

 

 Och nu är det nu, om ni förstår hur jag menar. Jag är 8 år och min sommarflicka börjar bli riktigt stor. Tonåring. Jag tycker inte hon är sig riktigt lik. Och hon är inte längre lika road av att hälsa på sin mormor och morfar. Men hon är fortfarande väldigt pussvänlig.

Hennes bror Villy är också stor, så stor så att han har slutat att vara rädd. För länge sedan, säger han. Och han får köra moppe om han vill!

 

Tänk att jag skulle starta min del av "nya Kasperian" med en massa nostalgi! Det var sannerligen inte vad jag tänkt mig. Jag har ett par bilder från idag också, kameran fanns faktiskt med när jag badade, för ovanlighetens skull. Men jag kan kanske visa dom i morgon. :)

Så här blev det

Mycket till inlägg blir det inte nu! Det var jobbigt det här att få till allt nytt, men nu väntar en kort prommis, Kaspers nattakex och sängen.

Måste fundera lite över det där med etiketter, men inte i natt. Inte i morgon heller.

Nästa inlägg tror jag Kasper får stå för, han är möjligen mer alert än jag. Han har i alla fall sovit gott hela kvällen.

Inte blommar den här rosen nu, men jag minns fortfarande hur den doftar. :)
Och det är väl skäl nog att lägga in den.

 

Ha det riktigt gott, alla som tittar in! :)