Vi KOM till Dalarna!

Vi kom allt iväg till mostrans födelsedag! Matte hade sovit dåligt två nätter - så när väckarklockan ringde så stängde hon av den. Näe, sa hon, vi åker inte! Och så somnade hon om.

Om samvetet eller nåt annat väckte henne en knapp timme senare vet jag inte - men då klev hon upp, gav mig mat, klev själv in i duschen, bryggde kaffe åt sig, klädde på sig och sen - direkt ut i bilen (jag hann kissa först). En knapp halvtimme från andra uppvaknandet till start!

Nåt mer överraskat än mostran har jag och matte aldrig sett! Jag fick kuta in till henne först, och då fattade hon ju att matte också var med, matte hade parkerat så att bilen inte syntes från något fönster.

Mostran blev jätte-, jätte-, jätteglad!

Där fanns redan en massa folk, matte fick urgod soppa och mackor, och så förstås massa kakor och tårtor och sånt. Men bilder?? Näe!!! Jag fick ett par goda kex, ingen tårta. Den skulle jag inte må bra av sas det. Hrm... tror bara att dom ville ha alltihop själva.

Så där höll det på - folk kom och gick. Matte kom på det där med kameran först när ett par av mostrans barnbarn och jag gick ut och roade oss på tomten. Dom var kul, Albin och Viktor. Vi roade oss med godis till mig. :)

Hos mostran finns höns....

... och växthus, fast det mesta därinne är uppätet nu. Fanns MASSOR av grejer tidigare!

Det är så fint hos mostran, faktum är att matte borde lära sig av sin lillasyrra!

Men det är så dags nu, säger hon.

Sen blev det middag för släkt och några nära vänner, matte åt massa lax med den ljuvligaste sås hon nånsin ätit, sa hon. Det fanns lasagne åt barnen, och åt mig! Mums!!! Hon ÄR en riktig mat- och bullmorsa, min mostra.

Cheesecake till efterrätt - matte konstaterade att hon antagligen inte skulle få rum bakom ratten, när vi skulle köra hem.

Hon fick rum. Men hon spårade ur totalt i Enköping. Var omväxlande på väg till Västerås och Uppsala. Det var mörkt och långt över midnatt. Hon kom underfund med att om hon skulle fortsätta så här så skulle inte bensinen räcka. Tursamt hittade vi en stor, öppen och bemannad mack. Dom skrattade åt matte, och konstaterade att hon verkligen inte var ensam om att inte hitta, för dom höll på att göra om precis allting. Men Nu var hon väldigt nära vägen till Strängnäs.

Vad som sedan hände med avfarter och sånt i Strängnäs - det får jag inte berätta. Men resan hem hade tagit över en timme längre tid än matte beräknat. (Hon har åkt den här sträckan väldigt frekvent under minst 40 år! För så länge har mostran bott i Rättvikstrakten, så man tycker att matte borde hitta.)

Men sedan förstår ni - idag!!! Eller snarare i kväll Då hände det saker här!
Men om det tänker jag inte berätta förrän i morgon! Eller snarare senare i dag, för det har ju redan hunnit bli i morgon.

Men först är vi några stycken här i huset som måste få sova!

Sett på dator...

I timmatal har matte - och jag också en del - tittat på film och på bilder. Bilder från ett av mattes barnbarns resa i Asien förra året. Och från hans tid som dykare och dykinstruktör i Thailand. Bl.a. en film från en 5-dagarstur med turister. Filmen och bilderna finns inte på YouTube, men korta avsnitt från en annan film kan ni se här. Och här. (Filmerna är inte tagna av mattes barnbarn, och den här bilden är lånad från nätet... Löjligt, hon kunde ju ha fått hur många som helst...)

Och om ett par veckor far barnbarnet dit igen, för att ta hand om turister och se allt det fantastiska som döljer sig under havsytan. Skulle faktiskt kunna tänka mig att fara dig jag också. Fast det är klart, han blir borta en väldig massa månader.

Han hade med sig 20 000 bilder hem från resor och dykning... Fast jag och matte behövde inte se dom allihop.

Matte tog förstås inga bilder alls i dag!

Men i morgon - om matte bara orkar upp i tid - så tänker vi överraskningsresa till min "mostra", för hon fyller år! Det är långt dit, långt upp i Dalarna. Och vi måste fara hem igen samma dag, på kvällen/natten. Matte behöver vara hemma måndag förmiddag.

Mostran kommer att bli jättesnopen och förvånad över att jag kommer upp så där oförhappandes, presenten har jag ju redan skickat per post. Hon har ingen dator, och det är ju tur, så hon kan inte läsa det här. 

Men nu måste jag snabbt gå och lägga mig och matte, för annars orkar hon ALDRIG upp i morgon vid 6-tiden!!!!

Som sekreterare betraktat...

Som sekreterare betraktat är hon inget vidare, min matte. Hon har förstås haft annat för sig, men absolut inget viktigare. Det är som vanligt det här med tvåbeningars konstiga prioriteringar.

 Vi har tagit en del skogspromenader sedan sist. Någon gång hade matte till och med med sig kameran!

En dag hade hon tänkt plocka kantareller.

Hon hittade två stycken!

Men skogen var fin!

Jag ägnade mig åt att äta blåbär. Massor av blåbär!

Grynet har varit här också. Väldigt många tanter kom samtidigt.

Grynet vill ju så gärna sitta i sin mattes knä, hon riktigt inspirerade mig

så att jag placerade mig hos matte i soffan!!

Matte trodde inte sina ögon.

Här är jag och Grynet ute på tomten.

Som ni märker är jag mest intresserad av att sniffa på Grynet,
men hon tyckte tydligen att marken var mest spänande.

Vi har letat kantareller nere på tomten också, men det fanns nästan inga där heller! Men jag fyndade åtminstone en av mina krukor, som hamnat lite fel. Jag lät den ligga kvar.

Sen åt jag nästan upp ett äppelskrutt som matte kastat.

Jag äter inte hela äpplen som ramlat ner, dom bara leker jag med. Spar dom åt rådjuren. Och kanske åt nån älg också, fast i år har jag inte sett någon sån på tomten.

Tror förresten att det håller på att bli höst, katterna börjar stanna inne ibland. Petrus har just lagt sig att sova i "mathyllan", men matte törs inte gå dit med kameran, för då vill han inte stanna kvar inne. Maxi ligger här på kontorssängen och gör sig så lång han kan...

Själv ligger jag i min biabädd. Och om en liten stund ska jag och matte ge oss ut på min sista kissrunda. Eller också släpper hon bara ut mig så att jag får klara mig själv. Ska bli intressant att se vilket det blir. jag anar...

I stället för socialisering

Matte måste till posten för att hämta ut ett paket, ska visst bli ett par presenter av det. Vi har 16-17 km till posten (vi bor i Storstockholm!).

Jag skulle passas på att socialiseras, tyckte matte, men hon ångrade sig. Bra! Det blev sightseeing i stället och det betydde att vi till mattes förvåning åkte förbi "förbjudna sjön". Skylten har ni sett förr,  ni som känner mig sedan länge. Men så här års är ALLA sjöar mina, skyltar struntar jag blankt i!!!

Det finns en liten sjö där också, den är fin. Fast det blir tvärdjup,

och det gillar jag inte.

Jag hoppar inte i, men står bredvid, och ser det här... 

...och det här... 

...och det här... 

...just det här var jag extra intresserad av. 

Vad matte sa vill ni inte veta.

Hon förbarmade sig till slut, och vi gick till stora sjön... 

...som är mycket större än mina sjöar hemma.  

Fast jag använder förstås bara en liten bit av den,

och just här kan man ta världens ljuvligaste sandbad! 

Sen åt jag lite lingon. 

Matte och jag försökte att inte se det här... 

...men nog undrar jag fortfarande varför det är hundar som är förbjudna vid den här sjön!!!

PS: Vi såg mer skräp på vägen hem, men det får matte berätta om lite senare, hon ska visst se på TV först

.

Vanlig dag, med mat och promenad

I går hämtade vi hem sånt som blivit kvar på Mysans "sommarfamiljs" veranda - en kattbur, pläden över grävlingsfällan, vatten, matskål, mat. Och matte konstaterar att hon saknar Mysan, inte sedan hon var en nästan-vildkatt, utan sedan hon under några timmar var mattes gosekatt!

Vi gör vad vi kan för att trösta henne, dvs trösta matte - hon har ju oss!!!! Fyra fyrbenta!

Här försöker jag och Petrus locka med oss matte på en promenad.

Det gick bra. Nu när det inte finns någon Mysan att skrämma - fasligt vad matte tjatar om henne!!! -  så blir det lättare för mig att gå till sjön! Här bor Mysans "sommarfamilj" (som jag just sa, jädrans tjat!!)  

Här ligger ett par åror - ingen rädder för tjuvar här! Båten ligger bredvid.

Klart jag badade! 

Sen gick vi förstås vidare. Såg en och annan kantarell som fick stå kvar. Men vi måste nog ge oss ut i den mer riktiga och lite större skogen snart. Fast här är vi fortfarande vid våran lilla minsta sjö. Jag syns som en prick, men kan som vanligt bli större om du klickar på bilden.

Jag badade förstås, dvs sprang upp och ner och ner och upp 142 gånger minst, vid badudden. Men filmen funkade inte, batteriet i kameran tog slut. Så ni får se den som togs för någon vecka sedan i stället, faktiskt ingen skillnad på dom. Men några fler bilder blev det inte heller. Tycker att matte vid det här laget borde lärt sig att kamerabatterier måste laddas ibland!

Nu bor lilla Mysan hos Sigge

Matte sov dåligt i natt. Halv 4 var hon fortfarande vaken. Före 8 vaknade hon igen, och jag också. Grann-grannen hade lovat titta till grävlingsfällan tidigt på förmiddagen - men matte kände på sig att det kunde hon inte vänta på. Rekordsnabb morgonritual, rekordsnabb morgonkiss för mig på tomten, och så for matte iväg. Med gammal jacka och handskar med sig, ifall lilla kattan som matte säger att hon VISSTE fanns i buren skulle vara panikslagen och klösaktig.

Hon bara satt där. När matte kom och tog bort pläden jamade hon och klöste på gallret. När matte satte sig bredvid henne och började prata, så lugnade hon sig. Matte stack in ett finger genom gallret och kliade lilla damen på huvudet.

En öppen kattbur placerade matte på varje sida av fällan, och fällans luckor pallade hon upp med ett par blomkrukor. :) Man tager vad man haver.

Lilla kattan gick lugnt in i den bur där hon brukade få mat på verandan. Matte schabblade när hon tog bort buren, lilla katten hade hur lätt som helst kunnat smita iväg, men det gjorde hon inte. Matte stängde gallergrinden och tog med henne till bilen. Och så for dom hem.

Hon blev instängd på toan där hon fick ha sin bur och fick ny mat och så förstås vatten. Hon åt. Hon drack. Matte tog upp henne i knäet, och hon spann!

Mysan, som vi döpte henne till, vände upp magen i vädret och ville bli kliad, och så spann hon, och spann och spann. Krökte tassarna så där njutningsfullt och matte blev mer och mer tveksam till att överhuvudtaget lämna henne ifrån sig. Men hon såg också vad hon inte kunnat se förut - att något hänt med Mysans små tuttar. Men hon kunde inte tro att någon diat på dom.

Det trodde så småningom inte Sigges matte heller, däremot trodde hon definitivt att Mysan var dräktig, men att graviditeten inte var särskilt långt gången. Leveransklara 12-veckors valpar efter jul, tror hon och matte.

HUR har någon kunnat dumpa den här katten????
Ja, någon katt överhuvudtaget, förstås.
Ofattbart!

Sigges matte blev också kär i Mysan, precis som min matte. Det var tur, för annars skulle nog inte matte kunnat lämna henne! Mysan får behålla våran bur så länge, för i den känner hon sig trygg.

Matte är glad att hon tillbringat så många timmar på "sommarfamiljens" veranda och tomt. Läst och löst korsord. Och gått runt på tomten och pratat med Mysan, som om hon faktiskt hade varit där i närheten (det var hon nog också ibland). Låtit Mysan förstå att hon aldrig skulle jaga henne, och inte göra henne något ont. Bara ge henne mat.

Resan till Malmköping och Sigge gick också jättebra.

Men innan vi åkte till Sigge var ju Grynets matte här (fast utan Grynet). Så småningom behövde hon gå på toa - och jag kan säga att hon blev där VÄLDIGT länge. När hon sent omsider kom ut därifrån sa hon till matte "hur ska du kunna lämna ifrån dig den där katten?"


Nu är det bara att framföra ett stort, stort tack till Sigges matte, som åtar sig att ta hand om både mor och kommande barn och se till att allihop får nya, goda hem när tiden är inne.


Det var roligt att komma hem till Sigge, och se hur han har det. Matte försökte ta bilder på oss, men misslyckades totalt! Som synes. Men i alla fall ett bildbevis på att vi var där. ;)

Och så har jag ju träffat Askur också, men vi hade aldrig närkontakt. Det dröjde ganska länge innan han insåg att jag i varje fall inte skulle äta upp honom.

Och Sigge trodde att jag siktade in mig på hans godaste krusbärskaka, så han svor faktiskt åt mig en gång. Meningslöst, för varken han eller jag fick ju smaka. (Men hade minsann fått nåt väldigt gott av hans matte förut, när min matte var i Sigges "tortyrkammare" och pratade och kelade med Mysan.

Men nu får det allt vara slutpratat om katter här hos mig. Åtminstone för ett tag.  (Fast matte vill att jag ska skriva att Petrus varit alldeles väldigt kelig i kväll, och det har Filip också. Fast med Mysan kan dom inte tävla... inte i kelighet. Men jag och matte älskar dom ändå. :)

Katten infångad - allt väl!

I all hast - gäst strax på ingång...

Lilla kattan är fångad, nu finns hon i mitt "badrum", dvs där det finns toa och dusch. Hon är helt lugn, ammar inga kattungar och är såvitt jag kan se inte ens gravid. Undrar vad "sommarfamiljen" fått det ifrån. Sigges matte får avgöra om jag har rätt eller fel. Hon har ju t.o.m. haft kattuppfödning.

Lilla söta kattan är helt lugn, började tvärt att både äta och dricka! Är kelig - jag har till och med fått lyfta upp henne i knäet, och då spann hon!!! Dörren till toan är stängd, men hon verkar helt tillfreds. Enda gången hon jamat förtvivlat var när jag i morse fann henne instängd i grävlingsfällan. Hon reagerade inte ens på att åka bil!!!!

En visserligen oskarp, men dock bild!

En sån lättnad!

Hon är ju så vansinnigt söt och rar - om jag av andra skäl kunde,

så skulle jag definitivt behålla henne själv!!!!

.

Usel fälla?

Matte tror nästan inte att det här är sant! Hon har sett lilla katten. När matte var nere till fällan för att kolla (hon kom med bil för hon skulle åka och handla) så såg hon katten springa UT FRÅN FÄLLAN!

Fällan hade inte slagit igen - och maten var uppäten!!!!

Nu har matte kollat själv och kommit underfund med hur fällan fungerar, och så har hon gillrat den igen. Och lagt in mer mat. Fast den var ju rätt gillrad tidigare också. Viltvårdaren Nicklas gjorde det, och visade samtidigt matte som naturligtvis inte begrep mycket just då.

Matte tror fortfarande att hon, dvs katten,  dessvärre redan hunnit föda sina valpar. Men hon, dvs matte,  vill vara säker, och därför hoppas vi på bättre fälltur nästa gång lilla söta kattan känner sig hungrig. I morgon bitti, kanske? Så att vi kan bli säkra, och förhålla oss därefter.

Fast i morgon kommer Grynets matte hit tidigt, för hon ska till doktorn på morgonen och vill hälsa på mig på hemvägen. Fast utan Grynet. :( Ni minns kanske att Grynets matte blev VÄLDIGT, väldigt sjuk för ett litet tag sedan.

Undrar om hon, ifall katten fastnar i fällan, orkar hjälpa matten att flytta katten från fällan till kattburen?

Men min blogg ska väl inte bara handla om katter - åtminstone inte bara om just DEN katten. jag har ju egna också.

Titta här nu har FILIP också upptäckt min bia! Nu när Maxi inte bryr sig längre.

Matte körde bort Filip, själv kommer jag mig liksom inte för...
Men det är MIN BIA!!!

När jag talat om det för Filip så gick jag ut i köket för att dricka vatten.

När jag kom tillbaks så låg han där i bian IGEN.

Han har visst ingen vidare respekt varken för matte eller för mig.

För titta här, matte satt på stolen framför datorn, precis intill min bia ju! Och ändå vågade Filip...  

Nu ska jag hälsa på hos mina kompisar, och så ska jag svara på kommentarerna som ni har gjort. :)

.

Grävlingens fälla redo för en förhoppningsvis STOR katt

Stackars dumma kissen, som inte har velat hälsa på matte (och mig) så att hon lugnt och tryggt kunde sättas i transportburen och få åka till Sigges matte. Men egentligen är det förstås inte kattan som är dum, utan dom som har lämnat henne här! Skitmänniskor, säger matte!  Och det säger jag också. Synd bara att lilla kattan sedan själv valde att slå sig ner hos en sommarfamilj, och inte hos någon fastboende.

Matte har sett en skymt av henne idag, och nu är hon rädd att det är för sent, att hon redan hunnit bli mamma. Men som sagt, en skymt i skogsgräs säger inte så mycket.

En viltvårdare från kommunen kom hit med en fälla i dag. Han och matte fixade till den på den självvalda sommarfamiljens veranda.

Så här läskig ser buren ut!!!! Aldrig, att jag skulle gå in i en sån!!!

När matte blivit hemskjutsad av viltvårdaren snabbade hon sig tillbaks, för att försöka göra buren lite mindre skrämmande. Men sen blev hon lite ängslig...

...tänk om kattan klev upp på pläden (kunde hon mycket väl göra) och trampade på den där manicken alldeles under taket som är vansinnigt känslig, och därmed få luckan att ramla ner. Den låter fruktansvärt, säger matte, och kattan skulle aldrig mer våga sig dit!

Så då la matte den här ihåliga frigolitlådan över, den känner katten igen för den fanns på verandan. Och nu kan hon inte "trampa ner" luckan, när hon själv är utanför.

Så nu måste ni hålla alla tassar och tänka goda tankar och hoppas att den lilla kattan inte hunnit få sina små valpingar än! För om hon har det - ja då släpps hon fri på en gång. Och jag och matte får väl ufodra både henne och kattungarna hela hösten och vintern och våren...

Men roligt blir det inte, för då blir det många VILDKATTER här i området. Som blir fler och fler och fler och fler...  usch, matte vill inte ens tänka tanken...

Det vill faktiskt inte jag heller, trots att jag ju älskar katter!

PS. I dag får lilla kattan inte bara torrfoder, om hon nu vågar sig in i gallerskrället. Det ligger en liten bit lax där också, och lite köttfärs. Behövs nog lite extra lockbete, tror vi.

.