onsdag 18 oktober 2017

Nu så - var så god och följ - om du vill, förstås...

... och vi hoppas, eftersom det är så tråkigt med tappade kontakter! Vi fortsätter som vanligt att hälsa på hos bloggvänner. :)

Ny blogg är inte helt färdig, och i går trodde jag det var helt kört. Bytte namn från utan-namn till När-andan-faller-på och plötsligt fungerade inte länken och jag kom inte in på min egen blogg som enligt Blogger tagits bort! Ruggigt var ordet. Vet inte hur, men plötsligt bara ordnade det sig. Teknikens under, eller nåt sånt. Undrar om teknik kan känna empati?

Jag gjorde  i alla fall ett inlägg, lille stora Myse fick inleda. Själv har jag just intagit lunch i gröna/blå rummet, som tack vare solen är varmt och skönt och genom öppen dörr generöst delar med sig av värmen in i huset. Bild på sovande Filip är inte ny, men illustrerar hur det kan se ut ibland. Bra bord, även för mattelunch en klar och solig höstdag.



Och nu ska Kasper och jag ta en promenad, kanske, kanske, kanske att åtminstone den kassa lilla röda kameran får följa med.

Jag hoppas vi ses! "när andan faller på". Här är länken.

10 kommentarer:

  1. Gratulerer med ny blogg, klart vi vil følge med i hverdagslivet videre også :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var så trevligt att se dig på nya hemvisten. :)

      Radera
  2. Tänkte kommentera på nya men det verkade faktiskt lite besvärligt. Beror med all sannolikhet på mig :D
    Här är det dåligt med bloggläsning o inte blir det minsta skrivet heller (på Nålar, fyrfotingar o Gud iaf, den ligger i ide).
    Härliga bilder på Myse såg jag iaf! Rena siamesen den som kryper in så!
    PUSS till 4-fota som jag ser decimerats, vilket beklagas.
    Eva H

    SvaraRadera
    Svar
    1. Börjar bli väldigt gott om vilande blogar på nätet...
      Det BORDE inte vålla besvär att kommentera på nya sidan heller, jag tillåter alla tänkbara varianter utan både godkännande eller verifiering.
      Men riktigt som Kasperian fungerar inte den nya, ens för mig.

      Ja, jag har förlorat Maxi också nu, och det skaver rejält fortfarande. Nästa på tur är förmodligen jämnåriga Filip som blir 16 i vår. Även Kasper är till åren kommen, 12 på det 13:de. Sorgligt korta är de, våra älskade husdjurs liv.

      Radera
  3. Hm. Skrev en lite längre kommentar men den försvann när jag skulle posta. Hursomhelst, roligt med ny blogg. Lycka till! Jag kommer att titta in.
    Allt gott! /g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blogger är faktiskt inte alltid att lita på, har jag märkt. Men på nya adressen funkade det ju, och det är jag glad för. :)

      Radera
  4. Öskar en evighetslång fortsättning! Och att Filip fortsätter att mjaua ömkligt, utan att alls mena något mer än att det faktiskt är vått ute och sen snö och kallt - isch!
    Kasper tänker sig några viktiga år till, man ska ju hinna med allt också...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Joodå, vi försökekr väl fortsätta ett tag till, om än inte just i Kasperian. Men för tillfället ser det rätt hopplöst ut - jag har återställt datorn till fabriksinställningarna, nåt skit hade invaderat den. Men alla program är borta och en massa inställningar. Men det mesta av eget material finns sparat - alltid något...

      Radera
  5. Jag håller alla tassar för att Kasperian ska fungera så länge din envisa matte orkar fixa alla virusar och annat som trasslar! Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas också, för även om hon ibland nästan är på nästan-väg att alldeles ge upp blogggandet så vill hon ju egebtligen inte det. :)
      Kasper

      PS. Hon raderade dubletten. :)

      Radera