fredag 5 september 2014

Överraskande

Matteria
Nu har jag röstat. Praktiskt att göra det på stormarknaden, i samband med veckans storhandling. Det överraskande var att jag, som har velat  mellan ett par-tre partier, fann mig utan tvekan välja ett av dem, till samtliga val. Känner mig till och med överraskande nöjd efteråt.

Den andra överraskningen upplevde jag i går. En ganska nyinflyttad granne ville ha sällskap till ett evenemang jag visserligen hört talas om men aldrig brytt mig om att besöka.

Här kan ni läsa om det. Säsongstart för 12:12. Ett gratis evenemang, första torsdagen i varje månad. Startar 12 minuter över 12 och slutar lagom till lunch. Innehållet annonseras inte, och publiken får inte heller veta vad de kommer att få uppleva, inte förrän dörrarna stängts. Onekligen ett annorlunda och spännande grepp. Men en sak utlovas ändå i förväg - det som bjuds är av hög klass.

Ett fantastiskt program denna torsdag, av en fantastisk flöjtist - fattar inte att det han åstadkom med sina blockflöjter överhuvudtaget är möjligt. En väldigt fin upplevelse.

Läs gärna om Per Gross. En ung virtuos.


Så nu vet jag var jag kommer att tillbringa en eller annan timme under en del torsdagar. På Kulturhuset i Ytterjärna. Ska bli spännande. Tyvärr har jag ingen bild från scen och salong. Bara ett par äldre bilder från foajén.

Ett fantastiskt hus, Kulturhuset i Ytterjärna. Googla gärna.








15 kommentarer:

  1. Vilken rolig idé! Jag förstår om du vill tillbringa fler torsdagar där! // BMW

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, riktigt rolig. :) Jag tror dessutom att de som uppträder gör det utan ersättning, just för att idén är så fin och miljön - och även akustiken - är så fantastisk.
      Berit E

      Radera
  2. Önskar mig också en sådan granne som tar med mig på äventyr!
    Kram M.E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då hoppas jag att det är just en sådan granne du snart får. :)
      Berit E

      Radera
  3. Innanmätet ser underbart ut! Utomhus... åh, jag är nog lite skadad av min pappa. Han hade en barndomsvän här, Kurt Wegner, en skicklig konstnär. Psppa och han grälade (kärleksfullt) om antropsofin. Jag höll ju på pappa, såklart men bejakar en hel del, vad gäller matproduktion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hillevi - du har så rätt! Arkitekten, Erik "Abbi" Asmussen utgick alltid från "innanmätet". Vad skulle ske i byggnaden? Vilka lokaler krävdes. och hur borde de utformas för att fungera som tänkt?
      Jag arbetar inifrån och ut, sa han. Interiören fick alltså bestämma exteriören. Och så blev det ju som det blev, kan man ibland tycka. :D
      Hans eget arkitektkontor inrymdes i en stor gammal lada, med alla en ladas formspråk kvar. Kontoret fungerade alldeles utmärkt för sitt ändamål. :)
      (Jag träffade faktiskt också Kurt Wegner. Framförallt en dotter och svärson.)
      Berit E

      Radera
  4. Åh, nu blev jag verkligen rörd! Har du träffat Kurt Wegner?!!! Hälften av tavlorna härhemma är hans...

    Jag har själv jobbat som lärare på en waldorf-skola men rasade ut därifrån, inte min grej. Pappas dotter... men jag blir så glad över att du förstår vad jag jiddrar kring! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kurt Wegner och jag har (främst genom en svärson till honom) stått på samma barrikader en gång. Han var en god supporter. Det handlade om läkemedel. :)
      Waldorfpedagogiken är jag tacksam för, däremot inte alltid över dess utövare. Men så är det väl med precis allt här i livet. Sak och person, du vet. :)
      Berit E

      Radera
    2. Nu blev jag glad för ditt svar. Mitt var lite för… impulsivt. Pappa och farbror Kurt var som sagt barndomsvänner men pappa kunde inte med antroposofin. Som de grälade! Vilken allmänbildning de båda hade! Kurt Wegner var en fantastiskt skicklig konstnär, hur som helst, pappa mycket sämre.

      Jag tog jobbet på skolan i Västerås av ren nyfikenhet när skolverket efterlyste "riktiga" lärare. Tyvärr var jag inte konstnärligt skicklig nog att jag ville stanna där. Förstår att de här "hemliga" konserterna ger otroligt mycket!

      Hur som helst - du väckte en massa minnen med farbror Kurt och tant Britta och deras trädgård - tant Greta på Brevik och stranden vid Yngern….

      Radera
    3. Okej, Hillevi :)
      Att vara waldorflärare utan att kunna dela grundsynen på människans och framförallt barns utveckling går nog inte så bra.
      Mitt beslut att sätta barnen i waldorfskola fick avgörande betydelse inte bara för mig, utan för hela min familj. Inte mycket förblev sig likt. :D

      Roligt att en massa minnen väckts till liv hos dig. Det har det faktiskt gjorts hos mig också. De år jag hade kontakt med Kurt och Britta (70-80-talet) var väldigt spännande, intensiva och omtumlande.
      Skylten "Brevik" åker jag ofta förbi, och Kaspers absoluta favoritställe är den riktigt långa sandstranden vid Yngern. :)
      Berit E

      Radera
    4. En sista kommentar om detta! Helt rätt, naturligtvis och skolverket fick vika sig ganska snart. Samtidigt var det en erfarenhet jag inte hade velat vara utan!

      Radera
  5. Jag antar att det inte var något för Kasper och mig. Vi stannar nog hellre hemma än sitter tysta och lyssnar även om det är fin musik... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så klok du är, Ludde! Visste jag ju redan förstås. Klart att Kasper fick stanna hemma, jag tror att både du och han hade försökt hjälpa flöjtisten om ni varit där! :D
      Berit E

      Radera
  6. Smidigt att kunna rösta på Stormarknaden !
    Mysigt med lunchuppträde , här i stan finns det sopplunch med olika artister.
    Fast man vet innan vem som kommer och så kostar det 130kr.
    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland uppträder mer lokala förmågor här, tror jag, men det lär alltid vara väldigt fint.
      Spännande att inte veta i förväg.
      I torsdags åt vi lunch efteråt, och den kostar förstås. Men är man inte hungrig är det ju bara att strunta, det gjorde faktiskt de allra flesta. :)
      Berit E

      Radera