fredag 26 september 2014

Det går vägen, minsann

Väckarklockan ringde igen, i morse. Fast inte riktigt lika tidigt som i går. Kan säga att matte inte var utsövd, men stapplade upp gjorde hon i alla fall. Morgondimman brukar hon annars sova över.

Vi gick en kort morgonprommis, och jag fick lite mat. Sen åkte vi direkt till det där konstiga stället som jag till mattes förvåning ganska gärna går in till (men jag går ännu hellre ut därifrån).

Matte hade ingen kamera med sig, men det gjorde inget. Vetten var väldigt nöjd med mig. Jag hade återhämtat mig mycket bättre än de förväntat sig, med tanke på allt jag var med om i går. Och kanylen i mitt ben, den tog hon bort. :)

Vet ni - jag har ingen tratt när vi går på promenad, visserligen måste jag till vidare gå i koppel, men det funkar ju, det också. En kortare tid. Hoppas jag. Jag ska leva stillamt ett par veckor. Här några bilder från en av mina småprommisar idag.
Som ni ser har jag inga som helst kisseriproblem. :)



Myse följde med en gång, och ville ha med mig bort från vägen, men det gick ju inte.
 
Just nu blir det många men ganska korta promenader. Jag ska kissa ofta, säger vetten, och dricka mycket. (Dricker jag inte tillräckligt får matte fixa buljong.)
 
 
Här vill jag in, för jag är faktiskt törstig! Och ni ser - några tänder har jag ju kvar. :) Men där finns sannerligen gluggar.
 

Men sedan - inomhus blir det tratt, för jag vill ju faktiskt undersöka magen min lite närmare, se vad det egentligen är man har gjort. Slicka lite och så, vill ju liksom hålla mig lite ren. Men icke - i stället ser jag ut så här, är inte alls så kul

Å andra sidan - jag ska strax ut på ännu en liten prommis. Och den 8 oktober tar dom bort stygnen. Och kollar mig igen. Innan dess har vi fått veta vad labbet säger om de där stenarna som jag gav bort till dom.

31 kommentarer:

  1. Men NU blev vi alldeles tokglada här hemma! Så bra att vetten var nöjd och att du får gå utan tratt när ni är ute. Myse var nog glad att känna igen dig igen nu när du inte är alldeles nerdrogad. Du får allt vara försiktig i närheten av kaminen så att inte tratten smälter... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tratten gör mig bokstavligen deprimerad, det är en väldig tur att jag får ta av den ibland. :)
      Härligt också att vetten var så nöjd.
      Ett annat plus att nu börjar matte att återigen ge mig godaste maten. :D
      "Med lite socker i botten så går medicinen ner", sjöng visst någon någongång. Leverpastej i stället för socker är helt okej för mig. :)
      Kasper

      Radera
  2. Tur att du slipper tratten på promenaderna i alla fall :)
    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det. :) Och dom blir rätt många nu, promenaderna. Många och korta. Mysigt dt också.
      Kasper

      Radera
  3. Härligt att återhämtningen gått bättre än vetten väntade sig. Bara att tassa vidare på den vägen. :)
    /ej hundägare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jajamänsan, vi tassar på allt vi kan. :D
      Matte hälsar att hon ska svara på ditt mail senare i kväll, eller i morgon. När hon har tittat närmare på bilderna. :)
      Kasper

      Radera
  4. Härligt, härligt att se att du är på benen igen och kan ta små promenader!
    Sådana nyheter är bättre än fredagsmys!
    Puss från Melody

    SvaraRadera
    Svar
    1. I går var det vidrigt, i dag är det redan mycket bättre. Skönt att inte alltid behöva ha tratten på. I synnerhet när jag går utefter de synnerligen intressanta dikesrenana häromkring. Nu kan jag sniffa precis hur mycket jag vill. Och skvätta... :D
      Kasper

      Radera
  5. Lille voffsisen, krya på dig nu! :) Och tratten ääär ju för ditt eget bästa även om det inte känns så just nu.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag litar ju på matte, så jag finner mig. Vet ju att hon inte är elak på nåt sätt. :)
      Och kryar på mig, det gör jag så fort jag bara kan! :)
      Kasper

      Radera
  6. Bästaste nyheten!
    Skönt att du återhämtat dig så att t.o.m. veterinären är glad, sådant är alltid extra bra.
    Myse var säkert superglad att se dig på benen tror jag. För när vi "här ute" är så glada vad ska då inte din familj vara tänker jag.
    Lite synd med tratt, men det är ju av snälla skäl faktiskt :) PUSS på dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här är dom jätteglada allihop - även vi just nu visar det genom att sova gott (ja, alla utom matte då). Men jag vet att hon är superglad hon också, fastän hon är vaken. :D
      Den här gången blir det i alla fall lättare med tratten än förra gången, när dom opererade och drog ut i min mun. För då måste jag ha den hela tiden, och också fler dagar.
      Kasper

      Radera
  7. Jag har inte läst bloggar dom sista dagarna då tiden försvunnit med mycket nattjobb och fick lite av en chock när vi läste ikapp här... vilken tur att allt gått bra och att du verkar ha återhämtat dig över förväntan efter operationen! Hoppas nu allt läker utan komplikationer och du snart får må bra igen och äta gott. Vi skickar en extra kram till matte också, det tar på oss tvåbentingar när vi oroar oss för våra pälsklingar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar inte alls att min mage känns som den gör, men kommer ju inte åt den för den där förbenade tratten! Trots att jag försöker. Tur att jag i alla fall får promenera utan den.

      Det har varit kämpigt, i stort sett ända sen midsommar. Men nu hoppas vi att det ska vara över, att alla fel de så oförmodat hittade är åtgärdade.
      Lite surt bara att Kasper fick så akut förhöjda levervärden, som medicinbiverkan. Men de återgick ju till relativt normala snabbt, och är nu helt normala.
      Jo, vi oroar oss, och det är jobbigt. Du vet ju!
      Kasper och matte

      Radera
  8. ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ du så riktig så god ut i dag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag får inte rulla, och jag får inte bada... :-(
      Men jag får snosa runt i koppel utan tratt!! DET är jag så glad för. :-))
      Kasper

      Radera
  9. Härlig läsning detta! Och Kasper ser glad ut. Leverpastej och trattlösa promenixer - det är allra bästa tillfriskningsmedicinen, det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glad är han när tratten är av, men han måste ha den inomhus.. Intresset för magen är både stort och konstant.
      Men det känns ändå väldigt bra och hoppfullt.
      Berit E

      Radera
  10. Nu blev vi glada för allt utom tratten@

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart ska jag slippa den, säger matte. Längtar... men jag får god mat igen. :)
      Kasper

      Radera
  11. 8 oktober är ju snart, det vet väl vi som ska besiktiga bilen just den dan ;-) Så gott att allt framskrider enligt önskan och att Kasper slipper det förhatliga trattandet på promenaderna, det underlättar ju också det viktiga nosläsandet. Fortsatt bättring anbefalles å det varmaste!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ser riktigt bra ut nu. Hoppfullt. Kasper har i dag börjat uppta kattvaktandet igen, trots tratt, och DET är ett riktigt gott tecken. Och att snosa sig fram utefter dikesrenarna, det är VÄLDIGT spännande.
      Beträffande fortsatt bättring - vi gör allt vi kan. :)
      Berit E

      Radera
  12. Men å så glada vi blev att se att du ser så bra ut i din "fina lampskärm". Hoppas återhämtningen fortsätter i samma takt. Att vetten va nöjd är ju det bästa!

    Nospussar till dig och kram till matten din från
    BELLA med matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi känner oss säkra nu på att det går vägen, det här. Några jobbiga dagar bara, sen kan vi leva som vanligt.
      Nöjda vettar - det är verkligen toppen. :)
      Tack för pussar och kram. :)
      Kasper med matte

      Radera
  13. Oj oj Kasper, det går inte att undgå att tycka synd om dig efter vad du klarat dig igenom. Visst blir man påverkad när man kommer från vetten när de grejat och fixat med en. Usch, men det är väldigt skönt att se att du varit ute på promenader nu.
    Du måste ju vara ditt allra vitaste vita och ditt allra svartaste svarta för oj så snygg du är både med och utan tratt.
    Vet du förresten? Blötmat är väldigt gott och det finns massor med olika sorter. Precis det jag varvar med min husmanskost :) Idag blev det pannkakor för min del :D
    Krya på dig fina Kasper
    Nospussar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Livet är inte som allra roligast just nu, det är då säkert. Men jag tror vi har kommit igenom det värsta.
      Det blir fler prommisar än vanligt för matte vill inte släppa mig fri på tomten ännu. Och så bör jag både dricka och kissa ofta.
      Just nu ska jag få lite medicin gömd i en korvbit.
      Pannkaka - borde ju matte kunna fixa åt mej, fast hon aldrig gör det åt sig själv, Visst?!
      Kasper

      Radera
  14. Ojoj, lille Kasper. Vad han får vara med om! Dags för operation alltså, som ingen ville ha. Vilken himla tur att det gick bra! Mycket glad å era vägnar! Har haft annat jobb som ockuperat tillvaron, så jag har inte varit inne och läst. Tur, för jag skulle oroat mig alldeles väldigt.
    Kasper är jättegullig i sina gluggar (som jag knappt ser alls). Och i tratten - fast han inte gillar den. Men nu har han lite vana...
    Ock, ock en stoor sten! Då bör han ha känt av det? Det blir en lättnad nu - förutsatt att de inte hittar nåt f-nstyg i den.. Hoppas innerligt att det ska vara färdigt med detta nu.
    Hundar är rätt ofta "höga" efter operation och medikamenter. Vår lilla Sigrid gick av och an som en osalig ande och kved första dygnet. Inte av smärta, utan av medicinen. Tror det är nödvändigt... varför skulle de annars knöka dem fulla med det. Vi får ju gå omkring med morfinpump efter op. och den prisar jag högt. Man kommer upp ur sängen och får igång kroppen ;-) Inget ont får mera hända lille Kasper nu <3 Tror bara det är bra att ni slipper dietfodret. Har du kollat fetthalten i det? Väninnans Toste fick njurfoder ett helt år och gick upp åtskilliga kilon i vikt. Då - först - kollade vi fetthalten... enorm. Ingen kunde svara på varför det var sån enorm fetthalt i fodret, annat än... "det skulle väl smaka gott". Bara skönt att slippa det alltså :-)
    Väldigt gulligt ser det ut att vara i Mariefred på din väg(g)-triss :-) Säkert sevärt.
    Småskrake, säger min hjärna automatiskt inför dina goa fågelbilder. Är ingen expert, men hjärnan sa så i alla fall, hehe. Nu önskar jag lille Kasper och dig lycka till med fortsättningen. Och avvaktar provsvar...

    SvaraRadera
  15. Kasper har förmodligen känt av stenen, det hade kunnat bli riktigt farligt om den täppt till urinröret som den lätt kunde gjort. Så vi har haft tur, trots allt. Hade inte levervärdena höjts så kraftigt efter borrelians antibiotikabehandling så hade levern inte ultraljudsundersökts, och då hade stenen i urinblåsan inte samtidigt upptäckts. Huva...

    Kasper gnydde och kved också, närmare ett dygn efter operationen, av samma orsak som Sigrid. Vetten hade förvarnat mig.
    Jag har inte kollat fodret, men tänker ändå inte fortsätta med just den här varianten. Någon nytta gjorde det inte, i själva verket hade en alldeles ny liten sten börjat bildas. Så man opererade bort två!

    Jag har läst på, det finns olika slags urinstenar. Kaspers var tydligen inte av den "enklare" och mer lätthanterliga sorten.
    Det är bara att vänta på analysresultatet, sen får jag fundera vidare.

    Mariefred är en söt liten stad, och jag är nästan helt säker på att fåglarna var storskrakar. Jag har jämfört, finns ju så fina bilder på nätet.

    Datorproblem har dykt upp - igen. Undrar om uppdatering från Windows 8 till 8.1 kan hjälpa. Men fy tusan, det var precis så här krascherna med förra datorn började.
    Snart går garantitiden ut, och nu har jag snart inte råd med mer oförutsedda utgifter!
    Berit E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kommentaren ovan var förstås ett svar på Margus kommentar. :)

      Radera
  16. Skönt Kasper att allt verkar fungera bra.
    Må du aldrig mer behöva utsättas för Tratt och onödigt koppelpromenader sen. Nu räcker det, du ska var frisk och må bra

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så tycker jag också. Och precis just det talade jag om för vetten på Animalen!
      Koppelpromenader är inte speciellt roliga, om jag ska vara ärlig. Varken för mig eller matte.
      Kasper

      Radera