onsdag 24 juli 2013

Mest bara ett livstecken

Bara vanliga dagar. Utan kamera, förstås. Matte vägrar gå omkring med en tung systemkamera hängande runt halsen. Remmen skaver! Lillkamerans display ser man bara sig själv i.

Men något har hänt - nu när jag badar och rullar så mycket bland klibbfrön med blöt päls har matte upptäckt att hon måste borsta och karda mig varenda dag, om jag inte ska tova ihop. 

Det känns både onödigt och ovanligt, men jag får alltid ett Dentastix eller nåt annat gottigt som lön för min möda. Så det är rätt okej.


Jag är förresten en MYCKET snäll hund,  och omtänksam. Här ska ni få bildbevis!

Som ni ser är ordningen för tillfället återställd. Jag på täcket, och Filip på mattan. Jag tackar matte för hjälpen men Filip blänger surt på henne.


Jag tyckte faktiskt lite synd om honom, tänkte att jag skulle göra det lite mysigare där på mattan. Så jag hämtade några ben .


Filip var jättetacksam.
Sen sov vi gott båda två.


Filip håller nästan på att bli innekatt! Konstigt. Han är inne hela dagarna, men på natten vill han absolut ut. Matte har upptäckt att då sover han på altanen, i Baden Baden-stolen. Men först följer han med mig och matte bortåt vägen, på sista kort-kissturen.

Natti!

18 kommentarer:

  1. Det händer ju inte så mycket att blogga om och hussen och matten håller mest på i trädgården på dagarna utom när dom höll på att blåsa bort. Hoppas att du inte fick nåt problem med tassarna när du hoppade så dödsföraktande från muren! Det var nog i högsta laget för där skulle inte jag ha vågat hoppa. Jo, möjligen skulle jag kunnat hoppa UPP istället... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fattar inte själv vad som flög i mig - bokstavligen just flög.
      Matte var väldigt orolig och har hållit lite koll, men jag är helt okej.
      Kan säga att matte är väldigt tacksam!
      Just nu är hon orolig för något annat - laptopen har återvänt. En komponent av något slag är utbytt, och nu ska tydligen allt fungera.
      (Den står här bredvid och håller som bäst på att ladda ner uppdateringar... huvaligen... men matte har alltså lyckats få igång den! Alldeles på egen hand - hon är ganska förvånad själv...) :D

      Radera
    2. Jag är inte ett dugg förvånad! Jag tycker att hon verkar rena datornörden så det ska nog gå som en dans... Kramis!

      Radera
    3. Alla tampar - nåja KABLAR - mellan router, modem, datorer osv var ju redan på plats, så matte behövde inte göra särskilt mycket.
      Men nu tänker hon hålla sig till den gamla datorn ett tag. För hon litar inte riktigt på laptopen. Den kan svika igen! Och så vill hon inte vara inne på dagarna förrän i nästa vecka för då ska det regna. :)
      Då ska hon ta itu med allt det där tidskrävande.

      Radera
  2. Lilla Filip har märkt att det är borta bra men hemma bäst som gäller :) Och med sådan service som du ger, med att bädda fint och bära fram ben så att det blir ombonat och fint, hur snällt är inte det? Klart att han trivs :)
    Mm, dom där fröna ja... dom kan få all päls att bara tova ihop helt fantastiskt mycket och med din underull så förstår jag att du måste kammas :) Tänk på mig när du kammas för jag kammas också varenda dag, fast mest för att jag tycker det är mysigt, inte alltid av behov, hihi.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man måste ju ta hand om sina katter. Men ibland blir jag lite vemodig - saknar det där med att göra ren Petrus öron. Sedan han dog är det just ingen som sticker fram nåt öra till mig.

      Jag ska tänka på dig nästa gång matte borstar mig. Ett par olika borstar och karda är vad som gäller för min del. Matten lyckas fortfarande få loss rätt mycket underull varenda dag. Lossnar väl i värmen, kan jag tro. :)

      Jag är fortfarande rädd att en vacker dag få möta en nakenhund i spegeln.

      Radera
  3. TACK Kasper för morgonens garv!!!!!!
    Matte höll på att sätta kaffet i halsen när vi läste om dina 29 dörrar! Jädrans vad ni måste ha byggt sen vårt senaste besök ;)
    Så klart att du är omtänksam, det vet väl alla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Egentligen har ju "gröna rummet" tre dörrar, skjutdörrar, men bara två kan var öppna samtidigt. Så egentligen var kanske i alla fall TRE dörrar öppna. :D Men jag är ju så blygsam... ;)

      Radera
  4. Så snäll och omtänksam du är! Men äter katter andra ben än fiskben?
    Svar: Jo nog gissade ni rätt, det är ett hus och inte vilket som helst utan
    det har byggts av mattes morfar en gång i tiden. Och grannarna är väl kända
    och det är redan krig i vägföreningen och fruktansvärd osämja mellan de bönder som
    är grannar! Därför väger "Nej" vågskålen mycket tungt. Här gäller det att fatta
    beslut inte bara med hjärtat utan lika mycket med hjärnan!
    Vi vill ju inte gå från aska till elden, eller vad det nu är man säger!
    Puss från Melody!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj - där kan ni minsann ha ett problem. Vi är själva med i dels en vägsamfällighetsförening (ca 1 mil väg), dels i tomtägarföreningen (där har matte varit sekreterare i omgångar, en hel massa år. Men nu har hon sagt ifrån.)

      Det har varit - och är - en hel del osämja här också, men det går att hålla sig utanför. Det är ju det där med att alla inte kan älska alla. Men matte och jag är inte involverade.
      Men matte HAR varit - här handlar det ibland om motsättningar mellan fastboende och fritidsboende. Inte minst om vägunderhållet. Men allt är ändå förhållandevis vänligt här.

      Lycka till - och hoppas i fattar ett beslut som ni inte kommer att ångra! Hur ni än gör.
      Usch, så svårt!

      Radera
  5. Snällt av dig att ge Filip några av dina ben !
    Det var säkert mycket uppKATTat :)
    Min matte kammar mig nästan varje dag och jag behöver inte ens mutas med gottis ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är väldigt hemtrevligt med ben omkring sig. Du skulle prova... ;)
      Ha - du har missat något! Det är faktiskt väldigt smart att kräva mutor, hehehe.

      Radera
  6. Kul att spana in dig Kasper....vår matte har och är verkligen urdålig på att blogga just nu....vi hoppas dock på förbättring nu när hon har semester.
    Ha det så bra.
    Vov från grabbarna boys!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är inte heller så bra på att blogga, varken jag eller matte.
      Men vem vet - en vacker dag så kanske vi också bättrar oss. :D

      Radera
  7. Här sitter jag nära på med tårar i ögonen, nu när jag kan "läsa runt" lite grand igen - ÅÅÅH vad du är snäll Kasper!!!
    Så gulligt av dig att trösta Filip med att fixa till lite extra fint åt honom! Alldeles väldigt varm i hjärtat blir jag av sådant:)
    STOR puss till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jomenvisst, visst är jag jättesnäll! Man ska vara snäll mot katter, tycker jag. Och mot mattar. Ja, nästan mot alla. :)
      Man tackar så hjärtligt för pussen, och viftar glatt på svansen. Fast jag viftar inte, är inte så skapt. Jag vickar på den. :)

      Radera
  8. Du har så rätt - snäll skall man vara! Mot de allra flesta...
    Och det där med vickande känner jag igen. Havanaiser har också den vanan:) Lika glatt som annars brukar det se ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut, vickande svansar är glada svansar. :D

      Radera