En sån fin dag. :)

En del dagar är bättre än andra. I dag var en sån dag. Ser ni på bilden - känner ni igen min kompis? Det är ju Ludde!! Jag kände mig väldigt välkommen, det gjorde för övrigt matte också. :)

Det är kul att vara hos Ludde och hans flock. Fina spännande tomten är ju inhägnad, så det är bara att kolla runt precis som man vill. Var förresten väldigt kul att hjälpa Ludde att skälla lite på dom som gick förbi. Om Ludde glömde nån gång, så påminde jag. För skälla, det kan jag ju. Även om jag inte låter lika imponerande som Ludde.

Fin tomt minsann, och rullvänlig också. Konstigt att Ludde ser så konfunderad ut när han ser på mig, "vad håller du egentligen på med?" säger han.

Fina nya muren som hussen gjort helt färdig nu är extra fin med all murreva som letar sig ut mellan stenarna, mer och mer. Det gillar verkligen Luddes matte. :)

Det finns minsann fler murar på den där gamla, fina tomten. Den här förälskade matte sig i.

På altanen serverades vatten ur den största vattenskål jag sett, jag fick en portion av min goda dietmat (som Ludde inte gillade!!!???) och han fick lite kyckling. sen lekte han en stund med sin grymtande gris - läskig. om ni frågar mig!

Här är det minsann rejäl fart på både Ludde och hussen. :)

Sen åkte vi hem igen, till mina katter. Matte åkte inte fel en enda gång, varken bort eller hem. Fantastiskt. Tack snälla för en fin dag.  Och tänk, den där goda jordärtskockspurén säger matte och slickar sig om munnen, åtminstone i andanom. :)

Bad och nån sorts vård av tomt

Kasperia
Här kommer badbilderna jag skrev om i förra inlägget. :)

Lite fundersam var jag, gillar ju egentligen inte vågor, bara lite krus så där.

Men det är klart...

 ... att jag inte kunde låta bli, Det var jätteskoj och jätteskönt.

Sen torkade jag mej, så klart, Njutbart det också.

Här hemma har matte upptäckt att det är absolut sista chansen att kunna hantera tomtens gräs (den del som måste tuktas lite) med gräsklippare. Stora tunga grästrimmern, nästan en röjsåg, är fruktansvärt jobbig, och så måste det räfsas efter den. Kan säga att här fick gräsklipparen jobba. 

Tungt gick det oftast även med klipparen och matte orkade bara mindre bitar i taget. Bilderna är från i går, i dag har hon jobbat lite på framsidan också. (Något rygg m.m. inte gillade, men hon var glad ändå). Och vi fyrbenta gillar faktiskt att hon klipper.

Hur hon än försöker på min tomt så blir det ju kvar en massa gott gräs att äta.

Myse gillar också att äta gräs...

Fast än är inte hälften av det som ska klippas klippt. Måste kanske bli stortrimmern i alla fall. Samtidigt med dike och vägren i slutet av sommaren.

Detta om detta - ser att det redan hunnit bli en ny dag. En dag som blir väldigt trevlig för både matten och mig. Och då ska ni minsann också få se bilder - roliga som ni alldeles säkert kommer att gilla!! 

Tydligen en månadsblogg

Kasperia
Senaste månaden har vi inte klarat mer än just styrfart här hemma. Det är klenmattes fel! Enbart. Men hon ska försöka skärpa sig, säger hon, så att hon är lite mindre klen framöver. Bra! :)

Enstaka glimtar från månaden som gått - självklart hon matten i alla fall varit till återvinningscentralen igen. En bild från textilcontainern när hon kom, och en efter att hon tömt ett par säckar (+ ett par mattor).

Soliga dagar brukar jag njuta på tomten

Kyligare och regniga dagar gör vi matte sällskap inomhus. Vi reserverar en plats åt henne i soffan, så att hon ska komma åt datorn. 

Ni hittar väl alla oss fyra fyrbenta, lite lagom utspridda, helst håller vi oss ju i samma rum som matte.

Roligast senaste veckan är förstås ett besök hos Grynet. Matte fixade godisregn över gräsmattan, och vi letade länge och omsorgsfullt, i bästa sämja. 

Jag ville förstås bada, ser ni mej i sjön? Kanske, om ni klickar på bilden.

Hehe, här är jag ju och nu syns jag väl bättre.

Sjön når runt nästan hela Grynets stora, stora tomt, så det är bara att välja och vraka bland badställena. Grynet ville som vanligt inte bada alls.

Men godis vill hon ha. Hon fixerar stint mattes ficka. Matte fattade visst ingenting, men det gjorde jag...

... så jag måste ju hjälpa Grynet.

 Matte, ser du inte att Grynet vill ha godis!!??

Det finns förstås fler badbilder på mig, men dom får jag visa en annan dag. Säger matte som tänker gå och lägga sig nu! Så jag får väl nöja mig då, med det här livstecknet. 

Åh, så vi njuter!

Äntligen värme, vårstädad altan, morgonfika ute i solen, öppna dörrar och fönster. Känns som om både hus och sinne städas och friskas upp av sol, vind och frisk luft. Säger matte.

Så nu njuter vi. Både två- och fyrbenta. Här några bilder från vår tomt..

Ibland vill vi ändå in, och då är det besvärligt när dörren råkar vara stängd. Ett misstag, sa matte och bad om ursäkt. På den här bilden ser ni "gröna rummet" utifrån, som omväxling.

Om en stund far matte iväg till återvinningscentralen, Som vanligt. Jag får inte följa med för min bur har hon plockat ut ur bilen för att få rum med ännu mer konstigheter som vi inte ska ha kvar. Hit ska hon.

När hon kommer hem ska jag få gå till sjön och bada, lovar hon. Låter toppen. Och så ska vi äntligen besöka bloggvänner, det har varit lite mycket här senaste dagarna, men nu är allt som vanligt igen. :)

Mindre kaotiskt

Matte är hopplös Men nu ska jag i alla fall visa en bra sak som hon har gjort senaste tiden (utom då att ställa till världens röra här hemma)..Hon har torkat godaste blötaste dietfodret, det som både smakar och doftar ljuvligt! Hon mår illa av underbaraste aromdoften, men framförallt Filip dras till torken som malen till ljuset!

Till slut ger han nästan upp, sorgsen, besviken men fortfarande aningen hoppfull. På nåt sätt MÅSTE det gå att komma åt ljuvligheterna... 

 Ett mattebarnbarn dök upp en trevlig dag, tur att matte fått bort böcker och sånt från stora matbordet! Så att barnbarnsbarnet kunde bre ut sig med mattes Lego. Synd bara att han fortfarande är så himla rädd för mig. Konstigt, hans mamma gosar med mig massor, och jag får pussa henne precis så mycket jag vill!

Och så kan man ju undra om en vitsippa får se ut  hur som helst. Det gör mina. Men vare sig den har sex, åtta ellel tolv kronblad, så är det ändå en vitsippa. Märkligt.

Myse den skamlösa skurken har upptäckte hur skön min bia är, i synnerhet nu när den bytt lite plats.

Ett par efter-kaoset-bilder också, soffa och bord har inte bytt plats, kaoset ser ni i inlägget nedanför.

Matte är helnöjd. Det känns helt okej för mig och katterna också. :)

Kastat vare´ här...

Kasta eller inte kasta - det var frågan. Resultatet blev "kasta". Inte bara böcker gallrades, även kläder kördes iväg till återvinningscentralen. Två fulla sopsäckar - här ligger sånt som en gång var mitt.

Hehe - containern var fylld nästan till brädden, så jag tog chansen och norpade tillbaks ett par byxor (ett par decennier gamla och använda någon enda gång, möjligen) - men jag tänkte att kanske ändå...  Jag försökte ta tillbaks en tröja också, men nådde den inte.

Och så det här med böcker - drygt 10 hyllmeter bortgallrade. Allt har ännu inte hunnit avyttras på det ena eller andra sättet, men i morgon eller på tisdag hoppas jag få iväg resten.

Det ena drar det andra med sig - minus tio hyllmeter kräver omtänk. 

Ena rummet är klart och delvis ommöblerat, men eftermiddagssnöande satte stopp för bortforsling av bl.a. tomma hyllmoduler. Åtta stycken som rymmer en meter var.

Nu känns det som om jag faktiskt kan stå för mina böcker. De är mina för att jag fortfarande vill ha dem. Lika mycket kvar som jag gallrat bort. Åtminstone tills vidare.

Ett par som i sista sekunden undgick sopsäcken hamnar i stället på nattygsbordet. Men resten forslas bort så snart ryggen ger klartecken. Ingen enda ska norpas tillbaks. :)

Endera dagen visar jag kanske några "efter"-bilder. :)