Golvbekymmer m.m.

Stackars mitt Gröna Rum!  På ett par ställen sviktar golvet. Håhåjaja... Övervägde att liksom blunda och bara låtsas som om det regnade...  När jag väl öppnade ögonen visade det sig att isoleringsfibern dröp av vatten och att skivan under "korkmattan" murknat närmast altanen...

Nästa steg blir att kolla nästa haveri - vid glaspartiets andra andra väggfäste. Tror det är än värre där. Endera dan så... Sen dags att åtgärda, på det ena eller andra sättet.

Sent i går kväll hämtade jag för övrigt hem ett gäng leopardsniglar, hoppas de visar sig bli goda medhjälpare i kampen mot mördarsniglarna. Tidigare vistades de i en fin trädgård i Södertälje.

Den här stackaren hade däremot valt att självdö (?) några meter från min förstubro. Ett par småttingar levde, hoppas de får fortsätta så.

Sigge Svamphund - du är så saknad

Matteria

Det hjälps inte, jag tänker så mycket  på Sigge Svamphund och matte Helena. Vi har träffats många gånger, i olika sammanhang. Jag vet hur kolossalt mycket Sigge betydde för Helena. 

Och jag tänker på när Mysan (Myses mamma, men då inte ens anade vi att Myse fanns) försvann ett par dagar före julafton. Sigge och Helena for omedelbart de många milen för hjälpa oss att söka och leta bland alla tomma fritidshus och uthus i området. Sigge hade tidigare nosat upp en försvunnen katt, då sin egen. (Vi hittade inte Mysan.)

Den här bilden är från en skogspromenad i samband med ett årligt återkommande korv- och köttbulleparty i Skottvång. En liten skogspaus krävdes.

Helena och Sigge – oskiljaktiga. Det perfekta teamet. Saknaden och tomheten måste vara fruktansvärt svår att uthärda. Jag har själv varit där, men sorg kan inte jämföras.

Varenda bit skog kring Malmköping bär på minnen av Sigge.  Varje bäck, varje sjö och en väldig massa granar. Må Helena finna styrka!

Det känns dock gott att veta att många vänner i Malmköping stöttar. Samtidigt som även de saknar.

Och Sigge – jag är säker på att du även fortsättningsvis håller ett öga på din älskade matte. Ser till så att hon inte virrar bort sig. 
Helena, jag tänker på dig. Mycket.

Hallå - vi finns fortfarande och har inte glömt er!!

Kasperia
Vi lever faktiskt, allihop. Ganska så bra till och med. Om det nu inte vore det där med mattens bloggtrötthet. Visst, säger hon ibland, klart vi ska skriva nåt om den här dan.
Fast det gör hon ju inte!
Visst, säger hon en annan dag, klart vi ska hälsa på hos våra bloggvänner! 
Som ni kanske märkt så var det bara lur det också.

Men så nu, äntligen ... vet bara inte var jag ska börja. Kanske med att berätta om något som hon faktiskt gjort som är bra! Titta!! Hon har satt igång med godistillverkning.

Två till högar blev det, en i varje olla - heter det ollor även i en sån här tork, funderar matte. Strunt samma säger jag, huvudsaken är ju funktionen!

Filip tycker också att funktionen är viktigast. Det luktar himmelskt om torken här ute i "gröna rummet". Filip hjälpte mig att vakta den, men sånt är ju så jobbigt. Han slocknade där på bordet, nån meter från godiset. Ser inte så bekvämt ut, tycker jag, men han sov både gott och länge.

Här ser ni en del av mitt färdigtorkade godisknäcke, och mattes fröknäcke. Det har hon bakat till en dotter som inte tål gluten. Fast visst ser väl mitt knäcke mycket godare ut!!

Och så till nåt trist - min roligaste dag på länge finns inte alls dokumenterad i bilder! Matte är faktiskt väldigt ledsen hon också, för det var även hennes bästa dag på väldigt, väldigt länge. 

Hit till oss kom båda mattes döttrar, barnbarn med man och tre barn. Dom hade bestämt att dom ville hit och jobba, hjälpa matte med en hel massa på tomten. Det regnade en del, så att slå gräs gick inte så bra, men oj vad här röjdes sly, togs bort en del mindre onödiga träd, som släpades ner till mattes sedan ett par år samlade rishög! 

Gissa om här eldades. Förutom alla grenar och allt sly så brändes en massa både nytt och gammalt bråte, en del redan på plats, annat ditsläpat. Som t.ex. några gamla lastpallar. Ett par byråar gick också upp i rök. 

En barnbarnssambo rensade tak och hängrännor, ja, han lagade dem också. Och så rev han ner ett gammalt vildvin som letat sig in under både tak och panel, till och med ner i skorstenen... Nu uppeldat förstås, tillsammans med spaljén. Som tack fick han fyra getingstick.

Ni kan tänka er va, vilka bilder jag kunde ha visat här om matte bara inte glömt att hon äger en kamera! Ett av småbarnen hjälpte matte att göra sallad, ett annat lite större småbarn hjälpte henne att samla vinbergssnäckor i en stor gryta, för vidarebefordran till skogen. Minsta barnet körde ner pinnar till elden i sin egen lilla skottkärra. Sen gick dom och badade, åt glass och lekte med Lego. Det var i lördags,

Om ni tittar på bilden här så ser ni en massa grönska i bakgrunden. Så såg hela området på bilden ut, det gamla f.d. trädgårdslandet. Helt igenväxt och mitt i alltihop låg den stora delvis genomväxta  högen av brännbart som samlats där under ett par-tre år. Så här såg det alltså ut dagen efter. Kan säga att matte verkligen grämer sig över att inte ha tagit några bilder "före". Nu är det i alla fall dags att börja samla nytt brännbart på hög. :)  Samt att fylla bilen för ännu en tur till återvinningscentralen.

Dom här snällisarna tänker komma igen, efter semestrarna, för dom upptäckte mer som dom tycker behöver göras här. Sånt som klenmatte inte orkar ensam eller överhuvudtaget klarar. Och då järnvägar, då SKA kameran fram!

Matte och jag orkar nog inte besöka bloggvännerna i kväll, men endera dan ska vi minsann riktigt gotta oss och läsa ikapp. :)

En sån fin dag. :)

En del dagar är bättre än andra. I dag var en sån dag. Ser ni på bilden - känner ni igen min kompis? Det är ju Ludde!! Jag kände mig väldigt välkommen, det gjorde för övrigt matte också. :)

Det är kul att vara hos Ludde och hans flock. Fina spännande tomten är ju inhägnad, så det är bara att kolla runt precis som man vill. Var förresten väldigt kul att hjälpa Ludde att skälla lite på dom som gick förbi. Om Ludde glömde nån gång, så påminde jag. För skälla, det kan jag ju. Även om jag inte låter lika imponerande som Ludde.

Fin tomt minsann, och rullvänlig också. Konstigt att Ludde ser så konfunderad ut när han ser på mig, "vad håller du egentligen på med?" säger han.

Fina nya muren som hussen gjort helt färdig nu är extra fin med all murreva som letar sig ut mellan stenarna, mer och mer. Det gillar verkligen Luddes matte. :)

Det finns minsann fler murar på den där gamla, fina tomten. Den här förälskade matte sig i.

På altanen serverades vatten ur den största vattenskål jag sett, jag fick en portion av min goda dietmat (som Ludde inte gillade!!!???) och han fick lite kyckling. sen lekte han en stund med sin grymtande gris - läskig. om ni frågar mig!

Här är det minsann rejäl fart på både Ludde och hussen. :)

Sen åkte vi hem igen, till mina katter. Matte åkte inte fel en enda gång, varken bort eller hem. Fantastiskt. Tack snälla för en fin dag.  Och tänk, den där goda jordärtskockspurén säger matte och slickar sig om munnen, åtminstone i andanom. :)

Bad och nån sorts vård av tomt

Kasperia
Här kommer badbilderna jag skrev om i förra inlägget. :)

Lite fundersam var jag, gillar ju egentligen inte vågor, bara lite krus så där.

Men det är klart...

 ... att jag inte kunde låta bli, Det var jätteskoj och jätteskönt.

Sen torkade jag mej, så klart, Njutbart det också.

Här hemma har matte upptäckt att det är absolut sista chansen att kunna hantera tomtens gräs (den del som måste tuktas lite) med gräsklippare. Stora tunga grästrimmern, nästan en röjsåg, är fruktansvärt jobbig, och så måste det räfsas efter den. Kan säga att här fick gräsklipparen jobba. 

Tungt gick det oftast även med klipparen och matte orkade bara mindre bitar i taget. Bilderna är från i går, i dag har hon jobbat lite på framsidan också. (Något rygg m.m. inte gillade, men hon var glad ändå). Och vi fyrbenta gillar faktiskt att hon klipper.

Hur hon än försöker på min tomt så blir det ju kvar en massa gott gräs att äta.

Myse gillar också att äta gräs...

Fast än är inte hälften av det som ska klippas klippt. Måste kanske bli stortrimmern i alla fall. Samtidigt med dike och vägren i slutet av sommaren.

Detta om detta - ser att det redan hunnit bli en ny dag. En dag som blir väldigt trevlig för både matten och mig. Och då ska ni minsann också få se bilder - roliga som ni alldeles säkert kommer att gilla!! 

Tydligen en månadsblogg

Kasperia
Senaste månaden har vi inte klarat mer än just styrfart här hemma. Det är klenmattes fel! Enbart. Men hon ska försöka skärpa sig, säger hon, så att hon är lite mindre klen framöver. Bra! :)

Enstaka glimtar från månaden som gått - självklart hon matten i alla fall varit till återvinningscentralen igen. En bild från textilcontainern när hon kom, och en efter att hon tömt ett par säckar (+ ett par mattor).

Soliga dagar brukar jag njuta på tomten

Kyligare och regniga dagar gör vi matte sällskap inomhus. Vi reserverar en plats åt henne i soffan, så att hon ska komma åt datorn. 

Ni hittar väl alla oss fyra fyrbenta, lite lagom utspridda, helst håller vi oss ju i samma rum som matte.

Roligast senaste veckan är förstås ett besök hos Grynet. Matte fixade godisregn över gräsmattan, och vi letade länge och omsorgsfullt, i bästa sämja. 

Jag ville förstås bada, ser ni mej i sjön? Kanske, om ni klickar på bilden.

Hehe, här är jag ju och nu syns jag väl bättre.

Sjön når runt nästan hela Grynets stora, stora tomt, så det är bara att välja och vraka bland badställena. Grynet ville som vanligt inte bada alls.

Men godis vill hon ha. Hon fixerar stint mattes ficka. Matte fattade visst ingenting, men det gjorde jag...

... så jag måste ju hjälpa Grynet.

 Matte, ser du inte att Grynet vill ha godis!!??

Det finns förstås fler badbilder på mig, men dom får jag visa en annan dag. Säger matte som tänker gå och lägga sig nu! Så jag får väl nöja mig då, med det här livstecknet. 

Åh, så vi njuter!

Äntligen värme, vårstädad altan, morgonfika ute i solen, öppna dörrar och fönster. Känns som om både hus och sinne städas och friskas upp av sol, vind och frisk luft. Säger matte.

Så nu njuter vi. Både två- och fyrbenta. Här några bilder från vår tomt..

Ibland vill vi ändå in, och då är det besvärligt när dörren råkar vara stängd. Ett misstag, sa matte och bad om ursäkt. På den här bilden ser ni "gröna rummet" utifrån, som omväxling.

Om en stund far matte iväg till återvinningscentralen, Som vanligt. Jag får inte följa med för min bur har hon plockat ut ur bilen för att få rum med ännu mer konstigheter som vi inte ska ha kvar. Hit ska hon.

När hon kommer hem ska jag få gå till sjön och bada, lovar hon. Låter toppen. Och så ska vi äntligen besöka bloggvänner, det har varit lite mycket här senaste dagarna, men nu är allt som vanligt igen. :)