Hänt i veckan :)

Nu har det blivit ett sånt där långt blogguppehåll igen, men det har faktiskt hänt massor den här veckan. Matte känner sig riktigt bra, tyvärr visar det sig inte i en massa foton på mig. Och vad värre är - hon har varit bjuden på en god lunch hos Eddies och Charlies matte (norska grannen). Jag fick inte följa med!!! Och när matte kom hem kände jag direkt att Eddie hade suttit i hennes knä!!!

Sen har matte träffat tanter hemma hos kattmamma Barbro, och då fick jag följa med för att jag skulle få träffa Grynet. Men hennes matte mådde inte bra och måste stanna hemma, så jag var ensam hund och tanterna mest bara pratade. Enda bilden på mig är när jag gör mina behov i Barbros lilla trädgård, men den vägrar jag låta matte visa!! Barbros Vite Katt bryr sig inte om mig ett dugg, går bara undan. Och då struntar jag förstås i honom, jag har ju egna katter!

Och nu kommer äntligen lite bilder. Här kan ni se att Filip också vill umgås med räven... Då blir nog Myse lite sur. För när Filip tar hans plats så tar han min. Lägger sig i min bia, alltså. Väldigt ofta. Och då blir ju jag nästan sur!

Tur att jag har Maxi att söka lite tröst hos.  När nu matte inte kör bort Myse åt mig.

Dom är roliga, katterna. När Filip och Myse lekte blängleken för att se vem som först skulle få hoppa upp till maten på hyllan - så tog Maxi saken i egna tassar, hehe, så snopna dom såg ut, både Filip och Myse. Vad hände egentligen...?

I torsdags fanns ett tunt snölager vid sjön, och isen verkar väldigt tjock. 

Matte och kattmatte Barbro åkte hem till Grynet och hennes matte i lördags, för att kolla läget. Ovanpå deras is fanns en massa vatten. Jag var aldrig ute på den, och Grynet hälsade supervänligt på min matte, tiggde av mitt godis - och sen la hon sig i soffan bredvid sin matte och där låg hon. Rörde sig inte en millimeter. Bara sov. Flera timmar. Ville inte leka ens med min matte, som hon brukar. Och så har hon lagt på hullet också, rätt rejält. Hundar ska inte ha deprimerade mattar. i alla fall inte under någon längre tid. Vi ska snart åka dit igen. Som ni ser på bilden så fanns det inte en endaste liten gnutta snö kvar i Laxne..

Vid våra brevlådor finns det tre bänkar. På en av dom satt jag idag och väntade på posten. Den dröjde länge. 

Det finns väldigt gott om brevlådor uppe vid min bom.

'

Enda snön att rulla sig i idag fanns i ett dike bredvid vägen. Lite smutsig förstås, och inte så mjuk och go´ direkt, men man får tydligen inte vara nogräknad så här års. 

Matte vill visa hur det ser ut när hon tänder i kaminen, och dom bilderna visar jag gärna. Jag älskar kaminen, när det brinner i den! Precis som matte. Ni klickar väl på bilderna så att ni ser loggsen. 

Ibland blåser det alldeles enormt, även här i skogen. Som i dag, till exempel.

Matte har hållit på länge med en tröja, av restgarner. Stickad sidledes för att enkelt få ränderna på rätt ledd, det blir liksom bäst så, säger hon. (Fast hon har faktiskt gått ner några kilo, men än är det ett bra tag kvar till tvärrandigt).  När tröjan var helt färdig provade hon den - och sen har den suttit på utom på nätterna.  Tre dagar. En favorit, en riktig varje-dags-tröja i svart, vitt gammalrosa och turkos. Kunde varit vackrare förstås, men så skön! 

Så nu har hon plockat ihop fler restgarner, Visserligen av olika kvalitet men av samma tjocklek. Blir förstås ännu en tröja som stickas på tvären! Hon ska bara köpa till ett hekto vitt garn, då räcker det till en riktig stortröja. Framgår inte, men de blå nyanserna är tre.

Nu har hon allt spårat ur totalt, matten min! Garner... tröjor... ja kära nån... 

Läget

Så här, ungefär:

- Braaa, i dag har vi ju faktiskt lyckats ta oss en promenad

- …men hallå matte, det är bara ett par hundra meter upp till brevlådan!!

- Men det är i alla fall uppförsbacke!

- Okej, fast skyll inte på katterna för att du inte ville gå längre!!

- Är du tankeläsare, Kasper?

- Japp! Vet inte om det är utmärkande för jappar, såna som jag alltså. För mig lurar du inte!! Men du gör säkert så gott du kan! Inte med att lura kanske, men att promenera. 

- Och så har jag burit in en väldig massa loggs! 150 kilo. Och hämtat in ved, för det är lättare att tända i kaminen om ett vedträ får följa med loggsen in genom luckan! När man ska tända alltså.

- Det gillade jag, för det var inget vidare med det där elelementet i stället för kamin. Inte kan man ju ligga och mysa framför ett element, heller!! När man är van vid kaminen. Så här års ska den vara varm!!! 

- Absolut Kasper…

- … och du ska sitta och sticka i fåtöljen framför, och mitt emellan dig och kaminen, det är precis där jag gillar att ligga! Förresten matte, det där med att du la dig att vila på golvet, först nedanför datorn och sedan på toagolvet – ska du vila så ska du göra det på soffa eller säng!!! 

- Håller med, men när hela världen börjar snurra så kan det bli så där. Och du ville väl inte att jag skulle spy i din bia, va´!!!!

- Nänä, och du gör väl, som sagt, så gott du kan. 

- Vet du vad, vi (dvs jag) orkar nog med en sväng till. Måste ju bära nedpackade julgrejerna till en bod. Och sen fortsätter vi ner på ängen, och sen får vi se.

- Bra matte, det börjar visst arta sig. :) 

Tyst va´ de här

Svårt med kyla som tär, både in- och utvärtes. Efter stor glädje över att äntligen få träffa barnbarnen ”från fjärran” tog kylan över. På köpet fick jag se Arlanda igen, och snart kommer faktura på trängselskatt. Nu även för passage på Essingeleden, faktiskt rätt surt. Sedan tog som sagt, kyla över. 

På flera plan.

Räddat infrusen granne, med både dricksvatten och varm dusch. Själv har jag ganska nyss kollapsat rejält. Kasper gillade inte riktigt en matte liggande på golvet, inte heller krypande. Eller kaskadspyende.

Nåja, Kasper har fått rulla i snö, katterna har sluppit vara ute överhuvudtaget. De har helt enkelt vänt redan i dörren. 

Matte står på benen igen, även om de känns aningen instabila. Lagom tills vägar och uppfart blivit till isgator. Men skorna har broddar, så jag hoppas slippa drulla omkull utomhus.  Rullator nästa? Neej, det hoppas och tror jag ändå inte…   :)

Datorn – förutom att ibland vara teve – har fått vila. Och tack och lov för radion. P1. Här förresten en fiffig lösning på problemet att Asus inte längre låter mig koppla bort touch pad när jag har mus inkopplad.

Föreslagen - av barnbarn - att ta patent och sälja dyrt. Ett utmärkt sätt att slippa hoppande rader, ofrivilliga raderingar osv. Ni får tipset gratis - skaffa en kurvlinjal (eller vad det kan heta), om nu sådana fortfarande finns. :) Fast ni har kanske inte en alltför ofta krånglande laptop av märket Asus.

Jag ska försöka bättra mig vad gäller både besök och inlägg. Och i ärlighetens namn, det har hänt trevliga saker också. Mellan varven. Även om det just nu känns lite avslaget.

Åter till vardagen

Tiden, den bara går och går. Liksom utan hänsyn... Och helgerna försvinner.Men än finns julen kvar, t.ex. i det här fönstret.

Julen har begåtts, med bl.a. extra kärt besök av barnbarnet som bor i Toronto.

Ny fikamugg har jag också fått, av barnbarnsbarnet. :) I den smakar kaffet gott.





I samband med något helt annat dök den här kamraten upp! Av någon konstig anledning har jag inte gjort mig av med den, en rävboa! I sina mycket unga dagar bars den tydligen av min mamma!

Jag tog hand om den, när jag och syrran tömde lägenheten. 

Ett synnerligen groteskt mode! Titta, till och med klorna är kvar, intakta!! Hur tusan kunde man gå runt med en sån här grej runt halsen!?

Jag har inte lyckats slänga den stackars räven i soptunnan, så någon föreslog att jag skulle begrava den! Lät ju utmärkt, bara att invänta tinad jord. :D

Myse visade sig vara av en helt annan åsikt. Han har bestämt att räven är hans bästis! Sover gärna bredvid den, tvättar den lite ibland, tassar ibland till den lite försiktigt, tass mot tass, liksom. Som vanligt klickbilder.

Myse har plötsligt blivit väldigt mycket knäkatt. Framförallt när matte sätter sig framför datorn. Hehe, här är datorns kamera för första gången i bruk. Trodde jag kopplat ur den, efter att den för länge sedan nästan skrämde slag på mig. Vad i herrans namn var det för ett vettskrämt spöke som plötsligt dök upp på skärmen... men så kände jag igen kläderna... 

Helgerna har gått utan kamera. Den har helt enkelt totalt glömts bort! Nyårsafton tillbringade för övrigt jag och Kasper i bilen, Kasper i sin bur ordentligt omstoppad med ljud- och ljusisolerande täcke. Han grips ju av panikartad dödsångest när det smäller och sprakar, även på långt avstånd. Ett darrande, skälvande knyte med ögon som jag inte står ut att se. Så vi ger oss numera ut på sörmländska motorvägar både valborgs- och nyårsafton. Just motorvägar låter ju även matta slappna av, där bakom ratten. Breda och dubbelfiliga, inga överraskningar.

Det är kallt, för närvarande 16 minusar! Kaminen brinner och brinner, just nu får den hjälp av elvärme i vardagsrummet.  (Och tack och lov för motor- och kupévärmare i bilen.)

Men solen skiner en och annan dag, och Kasper är lycklig över snön. Jag också, så länge det inte blir mer än så här (men det blir det, Snart. Massor enligt SMHI.) 

Som ni ser, så lever vi fortfarande, allihop.

 Ska verkligen försöka bli lite mer aktiv på bloggen. 

För jag vill ju faktiskt inte förlora mina bloggvänner!! 

Och så önskar jag er alla ett Gott Nytt År.

God Jul!

Önskar er alla en God Jul! Här börjar julen på riktigt först julaftonskväll, sent, och framförallt på juldagen.
Så kom jag t.ex. på att vita plädar som inte ser riktigt vita ut behöver gå en stund i tvättmaskinen. De torkar snabbt framför kaminen.

Uppskattat av Myse, som genast efter plädens återbördande tar både fåtölj och

ny-från-katthår-befriade dynan i besittning. :)

Mitt livs första fröknäcke - ska minsann bakas fler gånger!! Oh ja!

Medan de båda vita plädarna torkade vände jag blicken åt andra hållet, från kaminen. Mycket trevligare.

Än en gång

 God Jul till er alla! 

Så sakteliga infinner sig julkänslan

Äntligen början känslan av stundande jul infinna sig. Jag har storhandlat, och överlevt. Tvättat en massa och plockat bland julsakerna.
Riset i korgen har placerats ut på sina platser, mer ska hämtas in. Många vita stearinljus har bytts mot röda och det lyser vackert i mina fönster.

Jag inhandlade för några år sedan en adventsstjärna på fot, men insåg snart att jag tyckte väldigt illa om den. Inte om stjärnan, men att den liksom var "jordbunden".

Jag provade i år igen - men nej. Fast jag kom på något! Om jag vände den upp och ner och hängde den i foten, så kanske... sagt och gjort. Så nu hänger den i "gröna rummet", och ser riktigt fin ut tycker jag. Tur att foten är så diskret.

Det blir ett märkligt julbord i år. Skinka, korv och köttbullar m.m. åt dem som gillar sånt. Jansson, lax och ägg med majonnäs och räkor åt såna som jag. Och sen roliga och förhoppningsvis goda helvegetariska grejer gjorda på uteslutande laktos- och glutenfria ingredienser. Paj, såser, sallader m.m. Så här har inhandlats majs- och rismjöl, laktosfritt smör, crème fraiche, yoghurt osv. En massa olika sorters frön och kärnor också, för nu ska det bakas fröknäcke!! Och en specialkladdkaka.
Fast jag glömde köpa fiberhusk och rårörsocker...

Det ska bli spännande det här, och jag gör det så gärna!!

Men i morgon ska det städas, och det gör jag inte alls lika gärna.

Passar ju bra då att visa hur någon annan löst problemet med städning och uppsnyggning inför julen. Hur fasiken kan man bära sig åt så här???

Jag kollade lite, där fanns flera fulla kassar från ICA Maxi i Södertälje. Kommunen har flera returstationer, och åtminstone tre stora återvinningsanläggningar där sånt här kan lämnas gratis om man är kommuninvånare.

Och titta, en nagellacksflaska fick tydligen också följa med, i förbifarten. Den låg så här för sig själv i soffan.

Man tar sig för pannan...

Förresten så strular kameran, eller förhoppningsvis bara minneskortet. Jag glömde köpa ett nytt idag, måste nog ge mig ut i trafiken i morgon också.

Bevis på liv... :)

Matteria (+)
Vi lever, allihop, även om jag går på dryg halvfart, och det är vackert så. Fy tusan, så illa jag tycker om mörkret!!

Julen håller trots allt på att göra sitt intåg i huset, kommer nog bilder så småningom. Nöjer mig tills vidare med att visa halmhjärtat på ytterdörren.

Inomhus huserar en lekfull Myse, och en Kasper som undrar varför han väljer att dra ner pläden på golvet och lägga sig där för att pusta ut. 

Det årliga tandläkarbesöket är avklarat, mitt eget alltså. Tursamt nog behövdes bara detta enda. "Jag är jättenöjd med dig", sa tandläkare Stig efter undersökningen. "Vi ses om ett år."
Bostadsområdet hos tandläkaren har en fantastiskt fin och välskött innergård (även om det inte syns så väl på vintern). Jag fascineras av de stora tujorna, tre våningar höga. Men nog stjäl de väl en hel del ljus från en och annan balkong..

Solen står lågt nu, Vid halv tre-tiden, Luciadagen, såg det ut så här på min skogsväg. I öster. Det brann i trädtopparna. 

Jag klev ur bilen, och vände helt om mot väster..

Bättre sikt när jag kom ut på den större, öppnare vägen. Klart jag måste stanna - klicka på bilden. Som skogsbrand.

Detta var målet - godistillverkning för barn och barnbarn men framförallt barnbarnsbarn. :) Tyvärr, just inga bilder. Men en väldig massa karameller blev det. Väldigt spännande att koka karamellmassan, smaksätta och färga. Och så hantera den varma, varma massan, snabbt, medan det gick att klippa och forma den. Tre sorter - citron, mint, ananas. De blev limegröna, röda respektive gula karameller och klubbor.

Extra roligt är förstås att barnbarnet som bor i Toronto kommer hem precis till jul och stannar ett par veckor Hem kommer även barnbarnet som bor på Filippinerna, Så himla roligt!!! Och så kul för bröderna att få träffas. Det var flera år sedan.

Här hemma då...   Kasper är borstad och kammad och kloklippt - han tjurar...

Filip och jag "slåss" nästan konstant om samma fåtölj. Den närmast kaminen...Fast blir det tillfälligt en hylla tom i en av hurtsarna - då ska förstås den också provas.

Filip ja - en katt som vet precis vad han vill. Och talar om det. Jamar när jag går förbi - då betyder det klappa och gosa lite med mig, matte!!. 

Han vill ut och han vill in, och som sagt, han lurpassa på mig när jag reser mig ur bästa fåtöljen. Det finns fler små filmer på YouTube där Filip tigger vatten, här är en till som jag tog idag. Som höres, så är Kasper honom behjälplig, när nu matte filmar i stället för att fylla på!! Skålen är helt fylld med nytt vatten, men sånt måste ske när Filip själv är med och kollar... alltså fyllde jag till slut på ännu lite mer...