Säger bara Mollie... ;)

Äntligen har jag dejtat Mollie igen. Hon blev så glad att se mig så hon hoppade in i min bil, matte fick inte en chans att släppa ut mig... Inte med detsamma, i alla fall...

Sen drog vi till skogs! Vi hann vandra färdigt innan ösregnet kom. Det blåste hiskligt på fälten, så vi höll oss i skogen. Kommentarer är väl överflödiga, så här får ni en massa bilder. Klicka på någon av dom!

Men här var det nåt särskilt! Jag ropade på matte!

Jag ville visa henne på det jag absolut tror är

ännu en sån där port till landet där nissar bor.

Det trodde matte också.

Det var så skönt i skogen.

Lite spännande var det att Mollie hittade en vante. :)

Och titta här!

Jag springer på en GULDMATTA!

Sen gick vi hem till Mollie och åt lunch. Dvs mattarna åt. Jag och Mollie fick vår sedvanliga skorpa. Mollie var så trött efter allt spring att hon sov ända tills jag och matte åkte hem.

Idag var hon alldeles ovanlig springig och busig, och inte det minsta bitchig. Hon jagade mig, och jag jagade henne. Jättekul.

Att hon somnade hemma gjorde inget, för där är jag alltid fullt upptagen med att gnaga rent hennes märgben. Hon är nämligen väldigt slarvig med sånt.

Men nu ska jag sova. Natti! :)

Säger bara GRYNET :)

Världens överraskning - matte hade inte sagt ett ord till mej! Allt var precis som vanligt, men plötsligt parkerade en bil utanför mitt hus. Och ut rusade Grynet!

Vet inte vad det är med matte, men bilderna med Grynet blir alltid suddiga.
JAG borde få hantera kameran i stället!!
Fast det är klart - då kom jag ju aldrig själv med på bild.
Knepigt det där...

Sen gick vi in. Och visst är hon jättesöt!

Men så kom då det där trista. VA! Är det redan dags... 

Jaså, det är det!
Ja, hej då Grynet! Hoppas vi ses snart igen! 

Psst. jag sa inget till Grynet - men i morgon ska jag åka hem till Mollie... ;) Matte har kamerabatteriet på laddning... håll tassar för att hon inte glömmer att sätta tillbaks det i kameran!!!!

I skogen

Först ska jag tala om att jag fått en en ny vän - Nisse! Han bor i skogen med sin fru Greta. Han tror att han har sett mig och Mollie när han hälsat på i min skog...  (Det säger han i en kommentar på sin blogg.)

Här kommer en bild speciellt till Nisse!  Här finns en port tror jag, till hans land.
Och titta noga på den toppiga stenen...

Eftersom det skjuts i skogarna runt mig så har vi bara gått omkring lite i utkanten. Och i en "lillskog" - matte hittade förresten trattkantareller där uppe på berget!!! Konstigt år i år. Men fint var det där.

Där bor det visst någon?  

Om man lägger örat till marken och lyssnar, så hör man om det bor någon därunder.

Nä, inte just här. Tror jag...

Och nu ska vi sent omsider äta macka med dom där trattkantarellerna som vi hittade. 

Hihihi en bild på Mysan också, visst vill ni se det. :)

Tro bara inte att jag har glömt mina andra katter, det har jag inte alls. Det är ju bara det att Mysan är ny. Och lite udda, faktiskt. Ingen av mina andra bär sig så här barnsligt åt...

På begäran :)

Först måste jag väl visa ett par bilder på Grynet och mej, eftersom ni tydligen absolut vill se dom. Men nu fattar ni va, varför både matte och jag tyckte att dom blev så dåliga att det var bättre att er fantasi fick spela fritt...

Nog om detta... ska bara tala om att Grynet och hennes matte kom hit i sällskap med en massa andra tanter, och dom var jättemysiga allihop, och jag sköttte mig exemplariskt! I nästa vecka kommer Grynet och henens matte hit ensamma.

Eftersom ni, mina kära bloggkompisar, tydligen har den fantasi ni har (angående orsaken till att vi inte ville visa bilderna) så visar jag ett par gamla bilder. Så att ni inte ska vara alltför besvikna. Bilderna är på mig och min fästmö Mollie! Vi är ju officiellt förlovade, tror jag åtminstone, så här kan väl inte Blogger ta anstöt... 

Bilderna är från februari 2009 - en vinter i mattes smak. Nästan ingen snö alls! Men sen, dom två nästa vintrarna... då funkade inte den här strategin, varken jag eller Mollie bottnade...

Ska berätta lite om Mysan också - Lilla Maja har ju börjat hälsa på hos mig, och jag föstår att hon som själv är katt är väldigt intresserad av Mysan. :) Det är ni faktiskt många som är. Mysan ligger förresten här på skrivbordet och sover, matte har ordnat det lite mjukt för henne. Mysan ligger gärna där på kvällarna när matte sitter vid datorn. Men på bilden är hon fortfarande vaken.  

Det är så härligt med Mysan. Hon blir mer och mer hemma här med oss. Ingen som helst tvekan längre, varken hos matte, mig eller dom andra katterna. Hon är våran Mysa! Definitivt! Till och med Petrus Mysa (fast som vanligt erkänner han det inte riktigt, han är bara inne mer än vanligt...) 

Filip och Mysan har lite samma vanor, och dom brukar ofta ligga visserligen inte tätt intill varandra, men ganska nära.

Till hösten och vintern gör matte i ordning platser för katterna ute på altanen, under tak, bredvid "glasrummet". Filip och Maxi brukar söka sig dit. Mysan upptäckte platsen för någon vecka sedan, när matte hade gjort den i ordning och plockat bort och paketerat altanmöblerna. Hon ligger där ofta på dagarna, och sover. Eller ser ut över sina nya domäner.

Inifrån ser det ut så här. Matte har koll!

I förrgår bestämde sig Filip. Han har minsann legat på den där hyllan i många år. Dags att kräva sin rätt! Han satte sig tätt framför Mysan, beordrade henne att ge sig iväg. Mysan låg kvar. Filips relativt stillsamma jamande blev alltmer befallande, matte hörde det och såg att han helt plötsligt gjorde ett utfall. Mysan gav igen, men hon låg kvar.

Jag skällde, matte rusade ut. Både Filip och Mysan gav sig av från hyllan. Matte började ändra. Flyttade en dyna så att det blev fritt fram för den katt som ville in i stugvärmen att "knacka" på fönstret, som vanligt. Och så ordnade hon en ny plats med en pläd. Och ställde dit en kattbur för hugade övernattare...

Efter en stund hade Mysan, "princess Mysa" återtagit sin upphöjda plats. Filip låg på nya pläden! Allt andades frid.

Det riktigt roliga var dagen efter. Då var Filip ensam på altanen - och han valde själv den nya, gosiga pläden!

Matte är så glad! Och en glad matte betyder en glad Kasper.

Faktiskt också glada katter. :)

För mattar kan vara i alla fall liiite glada,

trots att dom har huvudvärk. Det har jag märkt.

Just nu är min matte faktiskt mycket glad! :)

Världens osynligaste Kasper...

... det är jag som är den osynligaste kaspern, tror jag! Det är mattes fel! Helt och hållet. Hon ställde in en Molliedejt i går. Utan vettig anledning. Och hon säger att bilderna på mig och Grynet (som hon tagit idag) inte går att visa.

Mysan och Filip har haft en smärre dust. Matte ingrep. Jag har haft en massa tanter här. Jag har gått i skogen. Och nu får banne mig matten skärpa sig! Vad var det för mening med att få tillbaks bloggen om vi inte använder den?

Okej, hon har huvudvärk. Hon hoppas i alla fall att jag kan hälsa på hos mina kompisar i morgon..Hon hoppas att orken - hennes alltså - är tillbaks då. För visst är det väl för fånigt att hennes ork ska hindra mig från att vara social!!! 

Hon får faktiskt skärpa sig!!!

Matteklantan fick bort min bloggg!!!!!

Kan tala om att min blogg,
den här bloggen alltså, 
har tagits bort!
Joodå, det har den!
Och det upptäckte Kikkan, som klickade sig över till matte i stället. För att fråga vad som hänt.


Så här är det:
Matte skulle skapa en profil åt mig, tänkte hon, för då skulle jag kunna få ett album med en del bilder från min blogg. Dom ville veta en del om mig, bl.a. när jag är född!

Klantmatten visste inte att sexåringar inte får ha konto hos Google och blogg hos Blogger! Men det borde hon banne mig åtminstone ha förstått!!!!

Man måste vara minst 13 år.

Det ÄR jag ju, med råge, egentligen. Men Blogger räknar bara människoår!!!! Fasiken, det finns ju massor av hundar som bloggar! Skulle inte förvåna mig om det finns katter också...

Jag tycker just nu att både Blogger och matte är helkassa! En tröst är i alla fall att mattte blev både ledsen, arg och frustrerad!!!

Hon började trycka på olika länkar och kom till slut till en sida där Google krävde en väldans massa upplysningar.

Om jag angett fel födelsedata tidigare så ville dom nu ha dom rätta. Plus adress. Plus telefon. Plus betalt för att öppna kontot igen. Alltså behövde dom få veta var dom skulle dra pengarna. Dvs kreditkortnummer.

Matte gav dom sitt födelsedatum. Och adress och telefonnummer och kortuppgifterna!

Det var väldigt obehagligt, för när jag ville skapa en profil så skrev vi att jag heter Kasper Jappe. Och det heter ju inte matte.

Skulle Google godta hennes namn nu?

Hon fick sitta där och vänta en stund. Det var inte roligt, kan jag tala om.

Men så kom meddelandet, att nu kunde jag logga in! Som vanligt med min egen mailadress, kasper@berlof.se och mitt vanliga lösenord!

Och då var min blogg helt plötsligt tillbaks!

Matte pustar ut, och nu kan vi äntligen få gå till sängs. Och äntligen kan jag få mitt nattismärgkex!

Vill bara varna alla bloggande hundar för att vara ärliga.
För ärlighet varar inte alls längst.

PS, skrivet dagen efter.  Att Google ville ha betalning via kort beror på att matte måste identifiera sig, så att dom kunde kolla att hon faktiskt inte är bara 6 år. Hon kunde ha tjafsat med myndighetsintyg och sånt. Förresten ville dom bara ha 0,3 USD. Tycker nog att matte slapp undan billigt...

Man ska ha husva...märgben menar jag

Såg hos Rudi att han äntligen fått ett märgben att gnaga på! Och då tänkte jag på mina egna ben, på mina märgben alltså. Jag har många! Jag sparar dom i korgen med mina grejer, och jag möblerar med dom. Ska ligga flera stycken i varje rum.

Matte fattar inte - dom är ju färdiggnagda för länge sen, säger hon.

Det är dom inte alls!

Så här såg det t.ex. ut i vardagsrummet i kväll. Benen är gamla om någon undrar, för nya får jag minsann inte äta på den mattan, inte.

Tre ben tycker jag är lagom att ha runt mig. 

Matte brukar kasta några ben ibland - det gillar jag inte alls. Men om hon inte gjorde det skulle vi begravas under en benhög, säger hon, men jag kan inte inse vad det skulle vara för fel med det!!! Låter himmelskt!

Men det är klart jag får ju nya i stället. Då och då. Jag älskar märgben!  Kanske jag får ett nytt i morgon?

Det finns en hel massa i frysen, jag vet det nog.

Förresten är det världens busväder ute! Regn och blåst. Och kallt. Tror jag får gå ut och nattkissa utan matte. Klarar jag galant. :)

 Det var allt för nu, som det så fånigt heter på sån där konstig, ny svenska. (Ingenting om mina katter idag, notera det, hehehe...)



Färdigstökat, tror jag. :)

Så här får det bli på bloggen - tur, sa matte att det inte var något på TV som hon egentligen ville se, och det är också tur att ingen nog hunnit se alla utseenden som min blogg haft senaste timmarna. Men nu börjar det se ut här nästan som på min förrförra nästan-blogg på gamla hemsidan (innan den blev röd).

Till och med länkfärger och sånt har hon fått till så att jag känner mig nöjd.

Men vad jag ska skriva om? Visa ett par bilder kanske? Till exempel den här där jag gör matte uppmärksam på att här finns massor av sånt där som hon tänder i kaminen med! Fast hon säger att träden ska vara döda innan hon river nävern av dom!

Och här ligger en konfunderad Mysan - matte har just dragit igång takfläkten

för att fördela kaminvärmen. Den  rör sig!!!

Förresten tycker jag ni ska titta hos matte, på det här inlägget, om ni inte redan gjort det förstås. Det blev världens konstigaste ljus ute häromdan - men det varade bara några få minuter. Men matte hann ut på gårdsplanen med kameran. 

Nu blir det lite konstigt ett tag hos mej...

Det blir lite konstigt ett tag nu, på min blogg. Jag har lovat matte att hon får göra om den!
Fast bara till utseendet, förstås. Hon har redan gjort om sin, jag har godkänt den och det är därför jag vågar släppa henne lös här hos mej också.

Hon behöver några timmar på sig, tror hon, fast hon faktiskt har förberett sig en del. Men bloggen kommer att förändras vartefter, när hon håller på. Så bli inte förskräckta, i alla fall inte innan jag sagt att "så här får det bli"!  :)

Eftersom här inte blir grönt och vitt så länge till, så ska ni väl i alla fall få se en grön och vit bild. :)

Hej så länge, nu ska jag övergå till att bevaka matte!

Hörrudu Blogger...

... när jag skriver i min blogg så ska du tala om det för dom som har sagt att dom vill veta! Varför gör du inte det? Du har missat min dejt med Grynet!!! Skrot-Blogger! Åtminstone just nu. Och så tog du bort bildsvitvisningen också...

Har annars inget speciellt att säga just nu, dagen har varit som vanligt. Matte har jobbat vid datorn, jag har mest slappat och matte har tagit bilder på Mysan...

Matte påstår att hon, Mysan alltså, är ett intressant studieobjekt. men jag genomskådar henne, alltså matte - hon är ju kär i Mysan! Väldig tur att hon är kär i mig också! Alldeles väldans UR-kär, säger hon!

Bra.

Dejt med Grynet

Dejt i går igen - då var Grynet här! Hennes matte besöker en klinik ibland, ska göra det någon gång i veckan en tid framöver. På hemvägen vill hon hälsa på hos matte. Och ha med sej Grynet till mej. :)

När Grynet kom glömde hon ett ögonblick bort att hon egentligen aldrig går längre från sin matte än fem meter... Hon rusade ner över min tomt, hennes matte blev förskräckt men det är ju klart att Grynet kom tillbaks. I en väldans fart - matten och Grynet kan faktiskt skymtas på bilden ... (åtminstone om man klickar på den.)

(Min matte börjar minsann bli expert på oskarpa bilder. Hon har en lite mindre oskarp också, men den här är roligare. Säger hon, skrotmatten)

Sen återgick allt till det vanliga. Grynet i sin mattes knä

Fast vi lyckades i alla fall konversera en hel del..

Konversationen gjorde Grynet så trött att hon måste lägga sig och vila.

Dom stanade så länge så att det blev mörkt. Då gick vi ut på tomten igen.
Spökhundarna - det är vi det! Jag har gröna ögon, Grynet nästan-röda. :)

I dag har varit en kameralös tråkdag. Bara en sväng i skogen, men INTE där det växer trattisar.

Kan f.ö. rapportera att när Mysan ville in häromkvällen, så hade hon en mus i munnen!

Filip och hon hade sällskap.

Kan säga att matte lät väldigt mycket. Mysan fattade, och vände i dörren med sin mus. Det dröjde många timmar, men sen kom hon i alla fall in, trots att matte låtit så illa. Modig tjej.

Skog, kantareller och BACONOSTTRÄD!

I går försvann Mysan på eftermiddagen, och hon var borta hela natten. Men det skriver matte om. Jag tänker berätta att jag och matte verkligen har varit i skogen i dag. Flera timmar.

Matte hade en korg med sig, ifall att hon skulle snubbla över några trattkantareller.  Det gjorde hon. Över massor. Fast inte alls där hon trodde att de skulle finnas. Kan förresten berätta att hon lyckades med konststycket att hamna fel till och med i den här vanliga skogen som vi går i nästan jämnt - men som tur är kan man inte gå vilse i den, för den omringas av två vägar, en sjö och en bäck. :)

Nämen - är det HÄR vi är!!??  Sa hon, hon virrmatten...

Att plöja vitmossa tycker jag är skoj , det river så trevligt på nosen!

Men sen, sen kom det bästa av allt!

Äntligen - ja, äntligen säger jag - så har mina träd börjat "blomma" med baconost!

Jag har sett att det finns både korv- och Frolic- och skinkostträd och buskar lite varstans, men det här är faktiskt första gången något sånt har dykt upp hos mej!

Ser ni vita blippen över min nos - det är baconost!

Den finns förstås i min mage nu.

Här äter jag för fullt. Växte ganska mycket ost just här.

Ni ser trädet med lilla blippen också.

Vill gå dit i morgon igen, mer ost har kanske hunnit mogna.

Vi hitttade färsk älgbajs också. Inte särskilt intressant alls, tyckte jag.

Fattar inte varför matte fotade.. (det gör inte jag heller, säger hon... men visar bilden ändå!)

Men som sagt skogen var vacker...

...fast svampsnyltingar finns minsann inte bara i Sigges skogar. 

Den här svampen ger snyltingarna sig visst inte på. Den var JÄTTESTOR!

Matte vill att jag ska visa en stubbe också, full med monster. Okej då.

(Det där svarta på flugsvampbilden är förresten inte en katt eller så,

det är nog ett monster det också!)

Men nu MÅSTE jag äntligen få mitt nattakex, och gå och sova!!!!

Ingen skog idag, men snart är vi nog normala igen

Kan säga att jag känner mig aningen försummad just nu. Fast lite spännande är ju ändå livet. Blev ingen skogspromenad i dag, men jag har varit ute på tomten en massa timmar, med matte. En och annan trevlig både hund och människa har gått förbi på vägen också, men då bar matte loggs och hade ingen kamera.

Vi har fått hem värmeloggs, läs hos matte. Och så vet vi säkert att Mysan inte har några valpisar i magen. Det tycker vi är bra. allihop, för nu får hon också gå ut om hon vill. Måste visst äta nåt konstigt än så länge, men hon ska kastreras så småningom.

Det mest spännande är alltså att Mysan får gå ut, att vi andra slipper slussas hit och dit, att gäster slipper nästan-krypa in och ut, och att matte konstaterar att nu ÄR Mysan min nya katt på riktigt. Ni kan läsa om alltihop här hos matte.

Titta, matte beordrade upp mig på en soffa, bredvid Mysan!
Konfunderade blev vi båda två, men okej då... 
Jag fick hoppa ner ganska fort.

Har inte så mycket mer att skriva idag - det är förresten absolut sovdags!  Fast matte säger att jag måste ut och kissa en gång till, så att hon får sova längre i morgon bitti.
Jag ville ju fortsätta att sova NU!!! Hon stör mig!

Här sitter förresten Mysan och funderar på om hon ska våga sig ut eller inte.
Till slut vågade hon, Maxi hjälpte henne, och sen blev hon borta ett par timmar!
Matte berättar hos sig.

Men nu vill jag faktiskt gå och sova på riktigt.
Ska bara få den där sista ettan avklarad först.
Så att matte blir nöjd...

Och så att jag äntligen får mitt nattakex. det där supergoda märgkexet.

Natti!