söndag 10 juli 2016

Sigge Svamphund - du är så saknad

Matteria
Det hjälps inte, jag tänker så mycket  på Sigge Svamphund och matte Helena. Vi har träffats många gånger, i olika sammanhang. Jag vet hur kolossalt mycket Sigge betydde för Helena. 

Och jag tänker på när Mysan (Myses mamma, men då inte ens anade vi att Myse fanns) försvann ett par dagar före julafton. Sigge och Helena for omedelbart de många milen för hjälpa oss att söka och leta bland alla tomma fritidshus och uthus i området. Sigge hade tidigare nosat upp en försvunnen katt, då sin egen. (Vi hittade inte Mysan.)


Den här bilden är från en skogspromenad i samband med ett årligt återkommande korv- och köttbulleparty i Skottvång. En liten skogspaus krävdes.

Helena och Sigge – oskiljaktiga. Det perfekta teamet. Saknaden och tomheten måste vara fruktansvärt svår att uthärda. Jag har själv varit där, men sorg kan inte jämföras.

Varenda bit skog kring Malmköping bär på minnen av Sigge.  Varje bäck, varje sjö och en väldig massa granar. Må Helena finna styrka!

Det känns dock gott att veta att många vänner i Malmköping stöttar. Samtidigt som även de saknar.

Och Sigge – jag är säker på att du även fortsättningsvis håller ett öga på din älskade matte. Ser till så att hon inte virrar bort sig. 
Helena, jag tänker på dig. Mycket.

8 kommentarer:

  1. Tror ikke en behøver å ha møtt Sigge, for å savne alle historiene hans fra turer i skogen. Flott fyr. La oss håpe at matte finner en ny "svamphund" med tid og stunder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sigge lämnar ett stort tomrum efter sig, på många sätt. Jag hoppas också att hans matte finner en ny kompis så småningom. Kanske någon som, liksom Sigge för många år sedan, verkligen behöver få hitta sin människa.
      Berit E

      Radera
  2. En underbar bild på två vänner. Sigge lämnar verkligen ett stort tomrum.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det lämnar han. Hos sin matte ett gigantiskt.

      Radera
  3. Tankarna är ofta mer i Malmköping än här hemma också. O det fast jag aldrig träffat vare sig Sigge eller Helena. (Telfon är dock bra)
    Det där teamet har verkligen varit något extra.
    Bilden är fantastiskt fin.
    (Har inte glömt att jag lovat om herr P! Det kommer :) )
    Eva med Assar o Petrus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om ni inte träffats har ni ju haft nära kontakt, såvitt jag förstått. Jag minns.
      Det har alltid varit något speciellt med just Sigge och Helena.

      Ska bli intressant att läsa om Petrus. :)

      Radera
  4. Det är verkligen tungt och sorgligt för dom som står kvar när man mister en älskad vän (jag har fortfarande dagar när saknaden efter Tim är väldigt påtaglig trots ny valp mm, dom är oersättliga men med tiden minns man mest glädjeämnena dom gav). Jag fick ynnesten att träffa Sigge en gång och har sen följt dom i perioder på bloggen. Fint skrivet av dig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår hur du känner, det var något alldeles speciellt även med dig och just Tim. Själv kan jag fortfarande känna en stor saknad och ett stort vemod när jag tänker på min collie Klara. Vilket naturligtvis inte det minsta förringar Kaspers betydelse, snarare tvärtom.
      Älskade vänner ÄR oersättliga, men livet ger oss fler.
      (Och tänk, en så fin liten ny kompis som Theo fått.)
      Berit E

      Radera