Jag - en polishund

Det är ju inte första gången jag fått hjälpa poliser att reda ut saker. Rapportera och sånt. Det har brunnit, det har misshandlats, det har körts i diket och sånt. Det har letats försvunna personer. En hittades död, en annan levande. Och varje gång har polisen velat ha just min hjälp. Ja, mattes också, förstås.

Härom natten bankade det på dörren. Matte öppnade, och jag hälsade välkommen. :) Någon, en ung kille var hungrig, blöt och hade gått ett par kilometer från bilen som han fått lov att ställa. Kom från en Stockholmsförort, visste inte vart han skulle, bara åkte, skulle flytta, hade ingenstans att bo... och var som sagt hungrig.

Matte bredde smörgåsar och såg till att han kunde ringa någon som hämtade honom och bilen. Jag skällde ett "hej då!" Vi tyckte det var lite mystiskt, vi bor ju inte direkt efter allfarvägen. Varför ger man sig "bara ut och åker" mitt i natten i regn och mörker på en enslig, gropig och oskyltad skogsväg? Utslängd av flickvän eller nåt?

Nu får ni titta på mig,medan ni funderar var polisen kommer in i bilden. 

Det har visat sig att natten efter hade flera personer sett mystiska ting. Och en del saker har stulits ur husvagnar och källare. I ett hus där man låg och sov vaknade man av att någon tog i dörrhandtaget - men när dom tittade fanns ingen där. På någons altan hade någon tydligen suttit och ätit, fanns lite rester och ett par utbrunna värmeljus. Antagligen har konstiga saker hänt under flera nätter.

Kort sagt - en väldig massa saker har hänt, och några har polisanmält. Och nu kom polisen för att höra om vi hört eller sett något. Klart dom kom just till mig och matte, det gör dom ju alltid. Fast att vi haft besök, det visste dom inte.

Matte tyckte så synd om den där blöta, hungriga stackaren som bankade på vår dörr mitt i natten, så det är först nu, när vi har har talat med polisen, som vi nog trots allt måste inse att ett samband förmodligen finns. Så vi berättade om besöket. Hans frisyr var lite speciell, och matte skymtade en tatuering. Polisen sa att jag och matte var viktiga! Klart vi är, åtminstone jag är alltid viktig.

Och jag är ju ganska van att hjälpa poliser. Men när det gäller att vittna i rätten - då har dom hittills nöjt sig med matte. Hrm...

Lugnt och fridfullt här i skogen? Ja, i alla fall för det mesta. :) HÄR en länk till det mest dramatiska.