Äntligen dags för årets partaj, när dom tänder
kolmilan vid Skottvångs gruva! Matte fixade och donade, jag fattade direkt att nu, nu skulle det hända saker. Doftade helt förföriskt när hon skar fläskfilé, korv och köttbullar.
Vi åkte och åkte - och där var dom!!
Ludde med matte och husse! Matte tiggde direkt lite kaffe, för hon höll på att få huvudvärk eftersom hon bara druckit sin morgonsmoothie och glömt kaffet!
 |
...och matte som tycker att jag
inte borde tigga så dant... |
Sen såg vi matte Helena och
Sigge.
Jag är ju som jag är, och nu hade jag suttit länge i bilen. Då är rök från milan, en jättesamling av folk och hundar och KOPPEL bara för mycket! Så matte tog mig bums ut på en promenad i skogen. Sigge fick följa med, det brukar han göra på vårt årliga party.
 |
Det dröjde lite innan vi blev på fria tassar, det var en del folk i skogen.
Men den här vandraren tyckte att det var okej.
|
 |
En sjö skymtade - nu skulle vi få bada, sa matte! |
 |
Inte en chans att nå den där sjön. Ris och snår och massor av vass. |
 |
En sån skitmatte - vi kunde väl få prova längre bort!! |
 |
Vi sticker, får väl försöka göra det bästa av situationen... |
 |
Både Sigge och jag letade spagropar - här är vanligen ett fint dike, det såg vi båda två.
Precis likadant ser mitt favvodike ut i min egen skog. |
 |
Tillbaka till milområdet och det väntande partyt. :) Ni ser röken om ni klickar på bilden. |
Molle hade redan hunnit åka när vi kom tillbaks, så honom träffade jag egentligen inte alls. Vi hann inte ens hälsa på varandra. Fast dom hade visst ordnat med en liten förfest. Men här ser ni veteranerna, dvs vi som varit med från början. Vi som för traditionen vidare. Sigge, Ludde och jag. Men vi blir kanske fler nästa år? Det vore kul. :)
Det fanns ännu en partajdeltagare, en av Sigges brudar (säger han i alla fall att hon är, så det är säkert sant). Men hon var lite blyg, låg mest under ett bord. Luddehussen försökte verkligen locka henne. (Han hade traditionsenligt enhälligt utsetts till förste godisutdelare, toastmaster m.m.)
 |
Molly var minst sagt misstänksam. Dessutom hade hon först av alla upptäckt lilla Chili. |
Chili är bara fem månader, och en liten, liten
chihuahua. Precis som alla tvåbenta småttingar så blev den här fyrbenta småttingen omedelbart medelpunkten. En riktig tuffing, kände sig uppenbarligen minst lika stor som alla andra som var många, många gånger större . Egentligen.
 |
Polare! Den största och den minsta. Ludde och Chili. |
Flera hundar blev väldigt intresserade, framförallt Hampus. Så vi bjöd förstås in honom också. :)
Titta, visst har vi det mysigt! Luddehussen är nog världens bästa partyadministratör.
Jag hoppas att både Chili och Hampus kommer till Skottvång nästa år. För visst blir det partaj då också. När milan tänds. Fast attans vad den ryker! Hur fort går ett år? VÄLDIGT fort, hoppas jag.
På hemvägen badade jag. Och träffade en fotograf som kröp på marken och letade efter småkryp att fotografera.
Matte fick Karljohansdrömmar av Sigges matte. Jättegoda, säger matte och smaskar i sig!
Jag fick jättegod korv och köttbullar. Du får vänta till i morgon, sa skrotmatten.
Av Ludde fick jag en påse med en underbar blandning av Luddekex, leversnittar, märgkex och tuggpinnar. Tror ni jag själv fick ta hand om mitt godis? Rätt, det fick jag inte!! JAG ska vänta tills i morgon, men matten, hon smaskar...
Efter den här toppendagen blev jag jättetrött. Matte lade sig också en stund, för att vila ryggen. Hehe, hon somnade, hon också.
Natti! Nu ska jag drömma om nästa party.
-------------------
Men - en sak kan vi ändå inte släppa tanken på, jag och matte. Den gör oss ledsna. Vi har förlorat en kompis, en bloggkompis. Vackra, fina Rudi. Han har vandrat över Regnbågsbron. Vi har aldrig träffats annat än på våra bloggar, men vi tycker att vi kände honom. Det känns väldigt tomt nu. Och vi tänker väldigt mycket på hans matte, hans husse och hans lillmatte. De har det svårt nu.