lördag 11 november 2017

Larvigt m.m.

Kasperia 
 Matte, vad är det här för konstiga spår, frågade jag där vi gick på Mattes väg. Alltså snöängeln Mattes väg... På andra sidan närmsta sjön.

 Ser ut som spår av larvfötter, sa knäppa matte. Jag vet minsann hur larver ser ut, både vita, gula, bruna och gröna. Visst har några av dem fötter, till och med tusen sägs det, men aldrig att de där krypen skulle lämna såna här spår. Ibland undrar jag verkligen över mattes mentala status.

Men vi gick förstås vidare. 

Titta Kasper, sa matte, där har du larvfotspåraren.  Fast inte såg jag någon, trots nosen i backen...

Klart jag snart fattade vad matten menade, men att hon skulle kalla dom där grejerna som  kolossen stod på för fötter, det fattar jag fortfarande inte. Ett mysterium är också hur den kunnat larva sig fram dit där den står. Spåren slutar framför den här fula högen, och där står den, nedanför, i skogen. Hur den kom dit undrar matte också.


Den kunde ha kört in härifrån, men inget enda larvspår kunde vi se. 

Vi upptäckte ännu ett mysterium. Vad är den här grejen till för? Är den nåt som jägare tycker sig behöva, och i så fall till vad? Vet du så är matte glad om du berätta. Den ser likadan ut från andra hållet och är ett par meter lång. Minst. . Först tänker hon fälla av något slag,.. 

Vi fortsatte vägen en bit, tills vi skymtade min andra sjö. Jag badade inte, klev inte ens ner med fötterna. Men drack gjorde jag förstås. :) 




Sen gick vi hem. Matte satte sig vid datorn och jag fick jobba lite - men bara lite - för att få tag på mitt godis.


Och här sitter Filip och jabbar med tassen på mattes fotpall. Det är inte
 godis han tigger, han tigger gos! Fick han förstås... 
Synd tycker jag, att bara halva huvudet kom med på bild. Just kattöron är ju jag speciellt förtjust i. ;)

10 kommentarer:

  1. Oi oi oi, hadde de sporene vært fra en larve så hadde ikke jeg turt å gå i skauen!!! Godt det bare var en gravemaskin. Den tretingen er en felle til å fange f.eks rev.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag fattade ju på en gång att matte hade fel, att ingen larv kunnat lämna såns spår. :)
      Jaså, det är verkligen en fälla, den där manicken. Det finns räv i den där lilla skogen, också vildsvin och grävling. För ett par år sedan till och med varg, men den finns säkert inte kvar. Matte undrar lite - för några år sedan upptäckte vi att man jagat älg där, fast det inte var jakttid. Jag ottade kvarlevorna...
      Kasper

      Radera
  2. Det är en fälla tyvärr. Just denna har ett speciellt namn som matte inte minns just nu. Används vid jakt på räv och lodjur. Dessvärre är fälleländet lagligt. Varg finns kvar, matte har stenkoll via de rovdjursvänliga grupperna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kollade på nätet, och såg bilder på exakt den här fällan.
      Så sent som för ett par månader sedan vet jag att jägare fortfarande kollade "främmande fordon".
      Lokaltidningen rapporterar inte längre om varg i mina trakter, så du får gärna hålla mig underrättad. God sak är att fårägare i närheten äntligen tycks ha stängslat in betesmarkerna så som de borde gjort från början. Så inga nya angrepp såvitt jag vet. :)

      Radera
  3. Trist nog är det en fälla! Såna borde inte få finnas, bort bort! En jägare från era trakter står nu åtalad för att ha fällt en vargtik i reviret där och splittrat familjegruppen.

    Fina bilder på Kasper som ser ut att må lika bra som grodprinsarna :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Äntligen kommer han åtminstone att ställas inför rätta. Kan inte tänka mig en mindre sannolik historia än den han berättade. Tur du inte såg alla glada kommentarer i lokaltidningen - det gjorde jag! Hurra, sa folk, nu vågar vi äntligen gå i skogen igen - med hanen och fyra valpar fortfarande i livet... Hanvargen blev sedermera identifierad i Värmland, åtminstone två av valparna stannade i reviret. Säkert finns åtminstone någon kvar i nära skogar - jägare kolla främmande bilar, de kan ju innehålla "vargkramare". I somras förhörde de t.o.m. en försäljare av bredband, trodde han var ute för att spana efter och skydda varg...

      Radera
  4. Övermåttan tråkigt ja hemskt att människor som de jägarna ska ha förtroendet att "förvalta" vår natur. Massutrotning hotar det vilda och man känner sig hjälplös alla goda krafter till trots. Heder åt vargkramare* och levande sköldar. Den vita älgen är tillfälligt benådad men det räcker väl med att en harig mänska till påstår sig attackerats och säger sig inte våga gå ut i skogen, den polismannen som uttalade sig i aktuellt igår, var inte...
    sympatisk. Varför ska det vara så svårt att leva i fred med djuren och varann.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vargarna här i det s.k. Sjundareviret har verkligen delat befolkningen. Knepigt när vänner och t.o.m. familjemedlemmar hamnar i olika läger. Jag känner naturligtvis själv av det... Alla svårast har jag för troféjagande jägare.
      Berit E

      Radera
  5. Sorgligt med fällan. Här finns också flera och jag tycker nog att kunskapen borde vara större. Men det är den inte, allraminst hos jägarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kasper är ju alltid lös här i skogen, han håller sig tämligen nära mig alltid, han drar inte iväg på egna äventyr
      jag "låter" ibland för att eventuell varg ska höra oss och dra. Men att jag ska behöva befara en lockande fälla nånstans har jag aldrig tänkt på. Vill verkligen inte att Kasper ska fastna i nån sån. Ingen annan heller, för den delen. För hans del blir det reflexväst på när världen blir vit. Utom på egna tomten. :)

      Radera