måndag 8 december 2014

Hjärtligt - färg och svartvitt

Söndagstemat är hjärtligt, samma bild i färg och svartvitt. Synonymer är bl.a. varm, innerlig, vänlig, hjärtinnerlig, förtrolig.

Förtroliga hund-kattbilder finns ju, men i denna gråmörka tid känns det fint att minnas sommaren lite extra. Så jag valde en bild på sångsvanarna som häckar i närheten, år efter år. Antalet ungar varierar, i år var de ovanligt många och jag tror alla överlevde. Här är hela familjen på en liten utflykt.




Fler hjärtliga bilder hittar du här. :)
 

10 kommentarer:

  1. Fina svanar! Snart kommer dom nog igen... Kramis!

    SvaraRadera
  2. Svanar är så vackra fåglar. Här försvann ungarna en efter en, blev tre kvar tror jag. Tokdåre i farten? Man vet inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Här, i de gamla dammarna tror vi mer på iller eller något sånt. Ett år försvann alla ungarna, en efter en då de var riktigt små. Kändes så sorgligt. Svanungar ska inte dö!!!
      Berit E

      Radera
  3. Underbart med svanar, de är så vackra. Helst på avstånd dock ;) Bli jagad av en svan är inte så roligt ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig blivit jagad, men för ett par år sedan varnade en svanmamma matte, när hon gick för nära för att fota ungarna. Då backade matte. :)
      Kasper

      Radera
  4. Svar
    1. Japp. Lugn familjeharmoni. :)
      Berit E

      Radera
  5. Underbara svanar. Den svartvita bilden ger dessutom en lite härlig dåtidskänsla från äldre naturböcker.
    Jag har ledsamma minnen av Anksjöns sångsvanar. En kväll sommaren 2009 hade en ensam sångsvanshona 7 ungar som jag följde nästan varje dag. En kväll, när jag parkerat bilen vid vändplatsen, några hundra meter bort från vår klippa, hörde jag honan förtvivlat trumpeta. När jag närmade mig sjön, så att jag kunde se, flög hon fram och åter, fram och åter och ljuden hon fick ur sig var hemska att höra.
    Så fick jag förklaringen: långt bort i andra änden stod ett par gubbar i en båt och fiskade - precis där hon hade sitt bo med de sju. Fiskarna var helt oberörda. För mig var det omöjligt att ta mig dit bort och jag fick vackert åka hem igen. Tidigt, tidigt nästa morgon åkte jag dit för att inspektera. Ingen sångsvan syntes till. Ungarna, som var lite yngre än på fotot, syntes inte heller till och måste ha dött en efter en, för unga utan sin värmande mamma att krypa under. Under de fem år som följt har inga fler sångsvanar häckat där. Förr var de där varenda år. Jag sörjer det så och hoppas varje gång jag ser en sångsvan men det är bara tillfälliga rastare. Men jag hoppas fortfarande! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. En sorglig historia, rakt igenom!
      En ensam mamma - svanar är trogna djur. Något hemskt måste ha hänt pappan! Och så nu detta.
      Stackars mamma svan, och stackars ungarna. Så fruktansvärt obetänksamt av de som fiskade - och hur kunde de förbli oberörda???
      Naturen är så fylld av dramatiska och enligt vårt sätt att se sorgliga händelser, att vi människor sannerligen inte behöver ytterligare spä på!
      Sångsvanar häckar i de här dammarna varje år. Vanligen bara ett par. Ett år fanns här två, men jag tror att ett av dem flyttade ut i sjön.
      Om Kasper inte är med i bilen kan jag ibland komma närmare, men han skäller så förfärligt på dem. Tror misstänksamheten är ömsesidig.
      Jag hoppas att du snart får ett häckande par hos dig också, en lyckad. Det är så roligt att följa utvecklingen - när allt går som det ska.

      Radera