torsdag 18 oktober 2012

Exemplariska jag!

Visst kom Grynet. Och visst var vi ute på tomten och busade! Men - och det var ett stort men - Grynet och hennes matte kom inte ensamma.

När fem tanter samlas och har beslutat att tala om "människovärde", då blir det inte så mycket tid över för hundbilder. Dessutom samlades några av dom runt Myse, som intagit sin vanliga plats vid mattes, dvs min, dator. Han lät sig både beundras och klappas (han är ju faktiskt rätt söt)! Alla visste om hans historia, men alla hade inte sett honom. Ibland kan han vara lite blyg nämligen. För främmande. Men han var tuff, var inte ett dugg rädd ens för Grynet. Fast hon var lite nyfiken på honom, hon har också haft en egen katt tidigare.

Jag var faktiskt riktigt stolt över Myse, tydligen har jag lärt honom att hundar är vänliga varelser, i varje fall om de är inne hos mig. Med dom som går förbi på vägen är det en helt annan sak! En del av dom får tokspel, när dom ser någon av mina katter. Kan säga att då blir jag sur!!!

Men Grynet, var det ju!

Bilderna är miserabla, det var mulet och nästan-regn. Matte ville in till sina tanter igen, (och det ville förresten Grynet och jag också.

Därför är bilderna urkassa, ni ska se dom som bildbevis på att hon faktiskt varit här, hon Grynet.

Matte!!! Hon försvann neråt ängen! SÅÅ långt ska hon väl inte  ge sig iväg på egen tass!!!


NÅGOT roligt kunde jag väl i alla fall fått ha här., tänker Grynet..

Aha - leversnittar på marken - vad säger du  Kaspermatten - finns det fler inne?? Ja då så...

Suck, sölar hon så här så hinner kanske snittarna ruttna!!!

Skarpt läge! Nu ville Grynet verkligen in till sin egen matte! Och till fler snittar.

Klart vi släpptes in, och klart vi fick fler leversnittar. Varsin köttbulle också. :) Men sen bara pratade och pratade alla tanter i ganska många timmar. Om LIVET  och sånt. Dom kommer nog hit en gång till innan snön kommer, för sen vågar dom inte köra på våra vintriga skogsvägar. Då blir det jag och matte som får åka.
Men till rubriken - att jag skötte mig exemplariskt.

Jag gjorde faktiskt det. Höll mig mest till matte, och hon viskade massor av gånger att jag var jätte-jättefin, och att hon tyckte att jag var det goaste som finns! Klart jag höll mig lugn då... Skällde knappast en enda gång!

Men - ojojoj, vad tanter kan prata! Om att vara människa. Om att vara humanist. Om att vara ateist,. Om att vara kristen. Om respekt. Om att lyssna. Om att våga öppna sig.

Grynets matte sa  "jag är så tacksam över att vi finns tillsammans, att vi här talar om sånt jag aldrig talar om annars, att jag vågar uppleva sådant totalt förtroende. Jag undrar om ni riktigt förstår hur viktiga ni är för mig."

Sånt där förstår ju inte jag mig på, jag tycker faktiskt att livet är rätt enkelt. Varför krångla till det? Fast det är klart, har man levt sjuttio år i stället för sju, då är kanske perspektivet ett annat?

Men jag är nöjd med mitt liv och mitt perspektiv. I synnerhet om det medför leversnittar, grisöron, märgkex och knorrar och sånt.

18 kommentarer:

  1. Nu blev jag ju avundsjuk! Det där som Grynets matte sa' låter väldigt bra:)
    Och Grynet är ju jättesöt ju! Att hon kan lockas med leversnittar och annat ätbart förvånar inte det minstaste - hon är ju amris!;D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ju jappe, och jag är också klart mutbar. :D
      Matte är väldigt glad över sina "tanter". Just senaste träffen har hon funderat särskilt mycket över.

      Radera
    2. Så'na där samtal kan ofta sorteras in under "lyckor":D

      Radera
    3. Visst - om matte hade skrivit om de mest aktuella "lyckorna" EFTER det här samtalet hade det absolut nämnts där, säger hon. :)

      Radera
  2. Det är nog bra att tanterna snackar av sig lite när dom träffas ute i skogen. Dom blir nog lite drägligare då, var och en på sitt håll. Det är annat med oss fyrbenta. Ett och annat litet skall, och sen är det bra. Det vet ju du som är exemplarisk... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi fyrbenta VET, behöver ju inte snacka av oss så mycket. Tror förresten - nej VET - att du är rätt exemplarisk, du också! :D

      Radera
  3. Jodå jag vet hur mycket "tanter" kan kackla :)
    Tycker nästan det är tur att min matte smiter iväg själv till Örebro i helgen ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, ibland kan vi faktiskt behöva lite lugn och ro, lite "egentid" som det så klokt heter... :) De går lättare att sova och drömma då...

      Radera
  4. Klart att du är duktig och jättefin!! Du är ju den finaste Kasper i hela världen tycker vi :-)
    Och grynet är ju attans söt!!!
    Sen tror jag att "tanterna" har väldigt intressanta samtal :-) Låter som det iaf!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det har dom - intressanta samtal alltså. Dom bestämmer nåt att fundera över, och så samtalar dom om det nästa gång dom träffas.
      Fast ibland "bara" åker dom på någon utflykt eller nåt. :)
      Men bara "strunt" har dom bestämt att inte ägna sig åt. Inte just när dom träffas, alltså. :)
      (Till "strunt" hör tursamt nog varken den jättegoda fiskgratäng som matte hade gjort, och inte leversnittar heller!) :D

      Radera
  5. Så klart vi hundar vet bäst!
    Inte sjutton behöver vi fundera en massa och krångla till ivet som människor gör.
    Fast fiskgratäng tillhör absolut kategorin STRUNT om matte får bestämma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Litar inte alls på din mattes omdöme längre - hon har ju släpat in FLUGSVAMPAR i ditt kök!!!
      Och lyssna här - gratängsåsen - riklig - bestod av grädde, créme fraiche, hummerfond, vitt vin och liiite vatten... Dill också, förstås. Till fisken fogades dessutom en väldans massa kräftstjärtar...
      Både jag och katterna njöt! (Gästerna också.) Så de´så. :D

      Radera
  6. Inte skulle vi väl misstro dig på något sätt heller... Klart vi tror på att du träffat Grynet om du säger så. Kul att ni fick träffas och umgås lite med varandra. Kul också för matten som fick träffa sina vänner och prata om allt och ingenting.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ett skojigt gäng, dom där tanterna. Inklusive matte. Det har hänt ibland att dom till och med gråter! Och SOM dom kan skratta! Jisses!! För att inte tala om vad dom kan PRATA!!
      Dessutom är dom väldigt bra på att ÄTA! I dag har ett par stycken ringt för att få dels recept, dels få veta vad det var för kakor matte bjöd på till kaffet...

      Radera
  7. Det goda samtalet överträffar det mesta! Och du fick ju träffa Grynet som bonus. Var det leversnittar som lockade in henne eller ville hon vara med och lära sig lite om tantsnack?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Både Grynet och jag struntar i tantsnacket! Vi kräver att våra mattar faktiskt ska notera att VI också finns där också!!!

      Ärligt sagt - på sista fotot längtade Grynet framförallt efter sin matte, och jag efter leversnittar... ;)

      Radera
  8. Håller med dig fullständigt, vi djur lever här och nu, oroar oss inte alls inte ens jag som gör saker jag inte får men bara ibland, mest hela tiden säger matten och då tycker jag att hon är tassig. I alla fall så bryr jag mig bara om hur jag ska få tvåbeningarna att fatta när jag är sugen på att smaka. För där har det blivit restariktationer det kan jag lova, jag får inge smörgås, ingen leverståhej, inge sött kaffebröd, egentligen inget annat än lite ost, lite rått älgkött, lite fisk, sen är det bara mina nya kulor som gäller. Ja, ja klådan är så gott som borta så jag klagar inte,hihi. Fast en sak klagar jag på jag har ingen riktig kompis, såna som du har, du har katter och Grynet, jag får inte ha katter för matten är allergiskisk och nå tjejer blir det nog inte tal om, fnys.

    Russelpussar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det förargligt att dom så ofta får rätt, när dom bestämmer nåt trist! Som nu med din mat...

      Det finns en sorts katt som även allergiker nästan alltid tål, sibirisk katt. Men dom är super-superdyra!

      Fast du, du kanske får en egen hundkompis nån gång?
      Tror alldeles bestämt att dina tvåbeningar gillar att ha två hundar! :D Det har min matte berättat för mig.

      Radera