Visst kom hon - äntligen

Visst kom hon, min Mollie! Hon var sig lik, rätt bitchig ibland, men söt och go´ som socker om ni frågar mej! Jag blev liksom alldeles till mig i trasorna...

 

Hon blev faktiskt väldigt glad att se mej!

 



 Mattarna åt lunch, en god soppa med zucchini som bas, och sen sallad och en omelett med murkelstuvning. Glass och kaffe. Eftersom Mollies matte är en sträng matte fick vi bara varsitt märgkex.
Jag var så glad och entusastisk att jag ville hälsa ordentligt på Mollie stup i kvarten - det gillade hon inte alls! Så jag fick ett märgben och hamnade bakom galler i vardagsrummet. Inte dumt alls, om jag ska vara ärlig. För Mollie fanns ju kvar. Och ett märgben är ju ändå ett märgben. :)

Naturligtvis gick vi ner till sjön, och inte en enda sommargäst syntes till vid min badudde. :) Härligt!

 

Mollies matte pekade och försökte på alla möjliga sätt att få Mollie att ge sig ut på åtminstone aningen djupare vatten. Men nej - min Mollie vet minsann exakt vad hon vill. :)

 

- Hit men inte längre! Kasper, hjälp mig förklara för min matte att jag INTE vill bada mer av mig än så här!!!

 

 Jag gjorde så gott jag kunde, och sen tröstade jag Mollie.

- Var inte ledsen du, alla kan ju inte älska allt. Fast jag älskar dig trots att du är en badkruka...

 

Vi roade oss på land i stället.

 

Mollies matte sa att Mollie rejsade hos mig som hon aldrig gör annars - det tycks vara nåt särskilt med den här badudden. :)

 

 

Klart jag rullade en massa också...

- Kom Mollie, ska inte du ta och rulla lite, här hos mej? Jaså, inte det... du rullar inte...
 

 

- ...det går bra att rulla ensam också ... :)

Så småningom gick vi hem...

... och umgicks på min tomt i stället.

Det var nog det allra finaste på hela dagen. Mattarna satt på altanen och fikade och pratade. Så jag och Mollie fick klara oss själva, nere på tomten. Det gjorde vi...

Skäms på matte, och stackars Grynet

Faktum är att jag är sur på min matte. Hon borde kunna hålla mer än en aktivitet i taget i huvudet. En väldigt viktig sak har hon, trots mina envisa påpekanden, glömt att skriva om här. Fast jag tror inte hon glömt, jag tror hon skäms över sina dåliga foton!

Hon kom ihåg kameran först är alla skulle åka hem. För dom hade haft så mycket att tala om, dom där tanterna, inklusive min och Grynets mattar. Dom har ju inte setts på nästan två månader, bara för att det varit sommar!

Jag har nästan ingen päls kvar, all underull är borta. Oj, vad jag har fällt denna varma sommar. Men titta på stackars Grynet! Hela hennes vackra amrispäls är borta!!!! Hon ser ut som en liten groda...

- Snälla matte, ge Grynet massor av godis, tror det är bra för hennes päls! Jag tycker riktigt synd om henne - fast lite söt är hon förstås i alla fall...

 



- Ge mera, matte!! Titta på oss, i synnerhet på Grynet... hon får nog ingen mat alls hemma! Jag får ju i alla fall lite... ibland...

Vi fick alltså ovanligt mycket godis, både jag och Grynet. Grynets matte protesterade lite, men hon såg inte ens hälften av det som matte gav oss. Kan säga att Grynet gillar min matte. Jo, det gör ju förstås jag också...

Nu fattar ni varför matte "glömt" att skriva om att Grynet varit här. Hon lyckades bara åstadkomma de här två bilderna, inte undra på att hon skäms..  (När jag var hos Grynet tidigare i somras hade matte inte ens kameran med sig...)

Något mera - kan ni tänka er, idag ringde matte äntligen det där samtalet som hon borde ha gjort för många månader sedan! Hon bjöd hit mopsen Mollie och Mollies matte. Som jag har längtat! Dom kommer på måndag!

 

Jag bara älskar ju min Mollie!! Ja jag tror att jag gör det fortfarande. :D

Den här bilden är tre år gammal, jag har träffat Mollie väldigt få gånger de senaste två åren. Nästan inte alls.

Men nu snart, då är det äntligen dags igen. 

Nu har det blivit precis lika sent som vanligt. Konstig matte jag har.
Natti!

Tjatigt kanske, men omvälvande :)

Matte röjer smått och stort sly på tomten, trimmar och har sig. Och jag inspekterar och rullar. Måste säga att jag gillar nyordningen.

 

Det gör visst Filip också, för här kunde han minsann inte ligga i solen förut.

 

Nu har matte fixat till min bakskuff ännu bättre. Jag tror att efter ett par åkturer till så saknar jag inte min bur ett enda dugg. I den fick jag varken grisöra eller Dentastix. Det får jag i min skuff.

 

Först tar jag sats...

... sedan hoppar jag...

 

...och sen landar jag. :)

 

 

Men matte - hur kommer det här sig? Här ligger ju mitt allra nyaste ben!!!??? Hur kom det HIT???

 

Ja, sannerligen, det ÄR det benet. Okej, trivs det här så får det väl vara här. Går kanske att benmöblera i bilen också.

 

Okej matte, måste erkänna att det känns bättre redan.

Tycker ni kanske att det blir väldigt mycket bakluckebilder, så är det förstås så. För ser ni, det här är det mest omvälvande som händer i mitt liv just nu. Jag är himla intresserad, smet faktiskt upp i bilen och "stjälade" ett av mina egna Dentastix i går. :)
Så här ser jag ut från mattes plats, dvs när inte Wincent och hans barnstol  är med i bilen.

 

 

Klart att matte inte ett ögonblick tänkte på att ta några bilder då. Inte en enda bild på Wincent i bilen, inte på när han åt blåbärsglass. Eller på när jag pussade honom. När han inte var ett dugg rädd för mig...

Enda gången hon kom ihåg att hon äger en kamera var när han busade med mamma Hanna.

 

Han plaskade i en vattenbalja, letade prylar i en bod och gjorde en massa kul saker. Vi är kompisar nu!

 

Wincent är väldigt road av både mina (oanvända) och katternas (välanvända) grejer. Bäst gillade han den här skrikisen, jag har ju visat den förut. :) 

 

 Jag och katterna struntar numera totalt i den löjliga pipisen. Men det är ju kul att NÅGON gillar den. Synd bara att matte numera gillar kameran så sällan.

 

Men, oj så sent det blivit!!

Natti!! 

Det KANSKE fixar sig

Matte passade på att rensa ur och dammsuga bilen när hon nu ändå skulle möblera om i den (snart ska hon snygga till den utvändigt också, säger hon)-

Hon bar sig konstigt åt tidigare i dag. Tog två av mina absoluta favoritben och två andra med sig i en kasse. Hämtade en dyna i en bod, och så började hon dona. Hm, intressant...

 

Jag inspekterade...

Såg rätt bra ut, faktiskt. Matte tog bort de där grejerna som störde, och med baksätets ryggstöd framfällt så kan jag se matte när hon kör. Bra, för jag menar att hon behöver övervakas.

Faktum är att jag helt på eget bevåg och för egen tass hoppade upp och inspekterade. Blev rätt nöjd,  får väl se hur det blir när luckan stängs och vi ska ut och åka. Jag ska få lite tid att vänja mig, säger matte. En dag till.  Börjar nästan tro att det här kan bli bra. :) I varje fall så länge bakluckan inte är stängd. Så matte ska inte känna sig för säker! För hon lär inte köra med luckan öppen...

Eländig nyordning

Min bil är helt enkelt för liten. Matte säger att det är min bur som är för stor, men hon har fel för den är precis lagom. Jag gillar min bur. Och jag får vara hur lerig som helst i den. :) Fast den går inte in genom dörren om inte själva sätet är borttaget.

 

Men nu behöver jag kunna montera en bilbarnstol i bilen ibland. Wincents. Och få rum med hans mamma och pappa också. Och då måste det finnas ett helt baksäte. Matte hämtade fram det från en bod. Eftersom en snigel tagit sig en tur över det fick hon tvätta och skura...

 

Buren får inte rum i bakskuffen heller, för då går inte bakluckan igen!!!

Så titta här!!!

Okej matte, jag fick en torkad skiva oxlever, men ändå...



Nej, de här är INTE okej. Tänker inte finna mig i det!

 

Vi tog en provtur i går kväll, för att se hur jag skulle reagera. Och reagerade gjorde jag. Jag rentav hotade matte! Hotade med att jag hädanefter ska se ut så här är jag tittar på henne!!!

 

Jag lyckades nog skrämma henne, för nu när det har slutat regna ska vi se om det går att ordna lite mysigare. Jag kan få möblera med ben där också, säger hon. Så att det blir nästan som hemma..

 



Nu ska vi gå ut och dona. Jag ska övervaka. Matte kom att tänka på en mysig dyna som hon tror att jag skulle gilla.

 

Hrm, jag tror inte det, det är ju min bur jag vill ha!!! Jag gillar INTE förändringar.  Tänk bara på min bia, sen hon flyttade den så nästan-vägrar jag ju att använda den.

 

Jag återkommer och rapporterar.



Fortfarande sommar?

Eftersom det är en lite kylig och rå kväll så har matte tänt i kaminen, och framför den ligger jag!  Matte nämner förresten den där mordbrandsdomen också.

För att få det lite gladare, i förhoppning om att sommaren faktiskt inte är slut ännu, bara har liksom tagit lite halvpaus, så visar jag en bild från i går. :) Så här såg det ut i kontorsfönstret då.

 

Filip vill allt oftare ligga på lilla klöspelaren...

...fast han egentligen inte ryms där. Verkar dessutom lite knöligt. 

 

 

Bättre då att hållas på golvet, där blir det aldrig trångt. :)

Väldigt bra om man vill umgås och få sig en pratstund med Maxi.

 

Nu ska jag ta mig en pratstund med matte.

Det är verkligen dags för mitt nattimärgkex!

 

 

Men hörni, kan det trots allt vara sant att sommaren börjar ta slut? Det vill faktiskt inte jag. Och inte matte heller. Eld i kaminen - tar nog i alla fall och visar den här bilden hos mig också, tagen tidigare i kväll.

 

Natti!

Åskar - panik - första kantarellerna

I dag var det så där riktigt, riktigt otäckt - Åskar kom! Jag greps som vanligt av panik. Som tur var stannade han inte så länge.

Innan han kom så var det en riktigt skön sommardag - som naturligtvis gjorde matte minst 15 år äldre igen. Mycket släpande på ris blir det.

Här vadade man i hög klöver och högt gräs för någon vecka sedan. En massa sly växte här också, och framför vedboden och ett förråd (två dörrar) växte en onödig  hasselbuske.

 

 

När matte stapplade in roade jag mig med gula krukan, men bara en kort stund. Och så visade jag henne det här.

- Hörru matte, inte ska det väl växa HASSEL här också!
Vad tror du spirean och klematisen säger om det???



Längst ner på tomten, dit matte inte har hunnit ännu, växer det förvildade hallon bland tistel och sly, dom är jättegoda. Samtidigt passar jag på att samla frö.

 

 

När matte knipsade nedhängande hasselgrenar långt nere på tomten så trampade hon på en kantarell. :) Så då gick vi ner en bit till, och några hade faktiskt vågat sig upp, efter regnet. Inte många, men de räckte till en svampmacka.

 

Nu är jag jättetrött och matte är i stort behov av åtminstone några års föryngring. Inte utan att jag hoppas på regn i morgon, så att hon får återhämta sig lite till. Det har sina sidor att ha en matte som är minst 119 å. Eller om dom nu blivit 134...