fredag 30 juni 2017

Sista chansen...

.... ja alltså sista chansen att hinna publicera åtminstone ETT inlägg i juni! 😊
Livet går sin gilla gång, som man säger. Grynet bor här och behandlas två dagar i veckan, mycket bilkörning fram och tillbaks till hennes hemma blir det. Och vi bor ju inte direkt nästgårds.

Jag har äntligen provat att stuva kirskål, växer massor längst ner på tomten. 


 Gott blev det, så nu ligger några påsar i frysen. Sedan blev den för stor och grov och klipptes ner. Faktum är att tomten ser riktigt välskött ut - nåja... Men alltför välskött ska den inte vara, trots allt är den ju i princip en enda stor hasselbacke. Men tänk, vilka fantastiska årstider vi har!


Och titta här! Det lär verkligen bli av, kanske, kanske kanske hinner allt bli klart redan under senhösten. Men säker känner jag mig ännu inte, trots att tydligen tillräckligt många anmält intresse. Känns hur som helst spännande med den här skylten vid tomten.
 


Grynets matte har en massa garn, från tiden hennes morfar hade en stor gård och en massa får. En del av ullen spanns till garn. Många kilon stickades, men fortfarande, efter ca 40 år, fanns en del kvar i gömmorna som jag fick. Inte min färg det här, men så här såg den blivande koftan ut när gullvivorna blommade. Den är färdig nu, stickig och med för långa ärmar, men den värmer, Ett par kilo naturfärgat garn har jag kvar, kanske får det bli en riktig stortröja. Så småningom.



En riktigt vanlig syn - Grynet med nosen i backen.

Sen tittar hon upp och ser ut så här ... munnen full med nåt, jag är inte säker på att jag riktigt vill veta vad...


Kasper sniffar minsann också,och han gillar nyklippt "gräsmatta". 


Hundar badar, men inte matte. Däremot promenerar vi en hel del. Det där med kamera tycks jag verkligen ha förträngt. Synd.

I år lyckades jag mota myrorna i tid, satte igång motåtgärder redan när de första visade sig, i ett par omgångar. Slapp invasion.

Mördarsniglarna har vaknat till liv, jag har planterat tagetes i ett par krukor som lockbete. Det funkar. Lobelia gillar de också. Men framförallt har de käkat upp varenda liten salladsplanta som hunnit titta upp i ett odlingsfat på altanen! Grrr... Den marodören kastades bokstavligen in i brinnande eld (i kaminen).

Vinbergssnäckorna kraschar så obehagligt under fötterna, och jag tycker dessutom så synd om dem då. Finns massor på tomten och de gör vad de kan för att förmera sig. Jag samlar i en stor gryta, och kör iväg dem till skogs!! Här väntar ett rejält gäng på skjuts. Det blir fler turer.


Inte mycket i världen är vackrare än en blommande äng vid midsommartid. Här njöt jag länge.





Jag har i alla fall en ros på min tomt...

... och en brandlilja, vad den nu egentligen heter.



Framförallt har jag en fantastisk hängpetunia. Titta, Luddehusse och Luddematte, så fin den är!  Jag har flyttat den till farstubron, för att många ska kunna se den. 😊 (Kan tänka mig att mördarsniglarna dreglar vid åsynen, men dit når dom i alla fall inte!!)



Något som jag däremot inte har längre är mitt stora, älskade gamla-gamla matbord. Drygt 90 cm brett och två meter långt.  (Bilden tagen för några år sedan när jag fick för mig att inte alla mina väggar skulle vara vita... ganska snart återmålades de.)



Ett barnbarn har jag som alltid beundrat sin mormors gamla bord. Nu är han återbördad till Sverige, och förklarade för sin sambo vid ett besök i våras att alla bord han ser jämför han med just det här. Han vågade väl knappast tro mig när jag sa att "Du får det! Jag har alltid önskat att just du skulle ta hand om det nån gång." 

 Nu har de inrättat sig i ett eget hus, och förstått att jag menade allvar. I veckan som gick hämtade de bordet, med skivan stadigt förankrad på takräcket och de övriga delarna instuvade i bilen for de iväg till sitt nya hemma - i Skåne. Långt från Filippinerna...

Här sitter en kär syrra från Dalarna och väntar på att få hugga in. Om en vecka är hon här igen, men då serveras maten på ett helt annat och opersonligt bord. men oh, så bra det känns att detta månghundraåriga bord funnit ett nytt hem.

Tänk att jag hann få till ett inlägg i tid, innan juni blev juli! Utan att behöva "schemalägga". Men visst känns det redan lite vemodigt, att sommaren hunnit så här pass långt. Jag älskar sommarvärme, och jag älskar framförallt sommarens ljusa och helst ljumma kvällar och nätter.  Men i kväll känns det extra skönt att ha eld i kaminen, regn (välbehövligt förstås) och ganska kylslaget väder kräver en skön brasa.
Godnatt! I morgon ska jag hälsa på hos er, och det ser jag fram mot. :)❤

16 kommentarer:

  1. Så flink og omtenksom du er som tar så godt vare på Grynet og følger opp hennes matte. Omtenksom er du som gir bort et bord som noen setter så stor pris på. Ha en fortsatt riktig trivelig sommer alle sammen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där gamla, slitna, grovhuggna och stabila bordet väcker känslor. Det bär spår av många, många generationers skiftande sätt att använda det. :)
      Underbart härligt vackert säger en del (bl.a. det här barnbarnet), andra menar att det knappast passar in i ett modernt hem... åh, så dumt!!
      Grynet - jag inser helt enkelt att jag i praktiken är hennes enda möjlighet till ett hyfsat gott liv. Dessutom är hon närmast livsnödvändig för sin matte.
      Berit E

      Radera
  2. Trevligt att fiberskylten kommit i alla fall. Vi får väl hoppas att det inte dröjer för länge tills resten av installationen kommer. Den där hasselbacken är riktigt vacker och sköter sig väl nästan själv. Kul att hängblomman trivs och blommar ordentligt. Det där bordet kommer nog att stormtrivas i Skåne. Visst är det roligt när någon vill ta hand om såna möbler... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skylten känns i alla fall som en god början. :)
      Jag önskar att det vore sant att backen sköter sig nästan själv. Hehe, ett par år har den fått göra det, och lider fortfarande av sviterna. Dessvärre.
      Men bordet - ja, det är så himla roligt att barnbarnet J är så lycklig över det! Även om det lämnar ett kännbart tomrum här.

      Radera
  3. Oj så länge sedan, måste läsa ikapp mig :) Här har både dator och mobil gått hädan en efter en. Men nu har vi saker på det klara igen och allt verkar fungera som det ska. Så roligt att få komma in och läsa lite om er vardag igen :)
    Nyklippt gräs ja, det är grejer att rulla i :D Och lika snygg som vanligt Kasper, det är du :)
    Måste hålla med om att blomstrande sommarängar är riktigt vackert att titta på :)
    Nu sa vi bläddra ner ännu längre och fortsätta läsa lite, såg att du Kasper haft rejs med Ludde också, ska bli spännande att läsa :)
    Kramar Laikas matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så glada vi blev när vi såg dig här! Du ska veta att vi tänker på Laika då och då. Och på hennes familj, hoppas att både ni vuxna och lille Oscar mår bra.
      Skönt att ha fungerande mobil och dator, även här har det strulat en del. Gör det förresten fortfarande ibland.
      Vi är dåliga på att blogga, men har trots det inte gett upp helt.
      Att ha Ludde här var jättekul. Det är väldigt trevligt att ha Grynet här också, lite jobbigt för matte men enbart mysigt för Kasper.
      Ha det riktigt bra, och tillbakakram från oss!

      Radera
  4. Så trevligt med ett livstecken. Började fundera om nåt hänt eftersom det varit tyst så länge. Här längtar vi bara efter regn i mängder. Det är så knastertorrt överallt, sjöarna sjunker snabbt, återväxten på böndernas vallar är usel och det bara dammar. En regnig och sval sommar tack då ingen i detta hus tål värmen heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det torrt, och visst dammar det. Men vi tar det som det är, värme tål vi bra allihop, även om vi förstås söker oss till skugga.
      Lilla Mörtis är en källsjö, och märkligt nog är vattenståndet riktigt, riktigt högt. Väldigt konstigt, men ett faktum.

      Vi ska verkligen försöka skärpa oss och orka med åtminstone tre inlägg per månad... :)

      Radera
  5. Blev också lite orolig över din tystnad* en olycka händer så lätt. Men du har ju njutit av sommaren synd att inte sjön brukas till eget bad, det skulle varit jag! Hade nog blivit vinterbadare på kuppen.

    Tog vara på ullen efter egna får en gång i hedenhös och stickade en kofta i naturfärg, jo den kliade men värmde gott.

    Bordet, du måste väl ha ett annat istället, kanske ett hopfällbart som tar mindre plats i vardagslag? Jag är själv i bryderi med ett för stort långbord i furu i mitt lilla kök. Men ingen vill nog ens ha det till skänks, furu är inte inne* såvida det inte har 100 år på nacken eller mer.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag badade väldigt mycket förr, men senaste åren har det inte blivit av.
      Förresten gillar jag inte min egen tystnad på bloggen, vill verkligen göra åtminstone ett inlägg i veckan. Egentligen. :(

      Mitt extra datorbord (IKEA) 90x90 får tjänstgöra som matbord nu. Två utdragsskivor om vardera 45 cm ger 180 cm, men till vardags nöjer jag mig med en skiva. Vitt och tråkigt bord, men det uppvägs med råge av barnbarnets glädje.
      Mitt bord, alltså mitt f.d. bord har åtminstone 300 år på nacken. Jag tror uppriktigt sagt att det kommer att "leva" och göra tjänst i lika många hundra år till. :D

      Ett litet slagbord får återgå till tjänsten som extra datorbord under kalla årstiden, nära kaminen. Jag behöver bara sandpappra lite på de svarvade benen. Bordets alltså, hehehe.
      Så här års får ena datorn (laptop) följa med lite varstans, för ögonblicket till soffbordet i vardagsrummet.

      Radera
  6. Det där med att hitta tiden att blogga är inte så lätt jämt, märker själv hur det är... men livet rullar ju på för det ;-) Vilket härligt bord och vilken lycka för banbarnet att få ta över och fortsätta skapa historia kring bordet.

    Vi har precis fått myrer inne för första gången här hemma, den enda av oss som tycker det är spännande är Theo ;-P

    Önskar er en fortsatt fin sommar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Myrinvasion är inte kul - gäller att "smida" i tid...
      Mitt nästan-på-fri-hand-tillyxade bord - lite saknar jag det allt, men det uppvägs mer, mycket mer än väl av att det hittat till någon som verkligen tycker riktigt mycket om det. :)
      Bloggande - jag vill ju inte lägga ner bloggen, så jag ska försöka åstadkomma åtminstone ett par.tre inlägg i månaden. :D
      Önskar dig också en fin sommar, ska hälsa på hos dig när som helst, ser att du uppdaterat. :)

      Radera
  7. Möbler har ju "själ" och tänkt vad detta bord fått se under sin långa tid. Att barnbarnet blev glad och att bordet stannar i familjen är också något att glädja sig åt. Jag har också några saker från barndomshemmet och jag blir ofta ledsen av det mesta fick gå på auktion, men Stugan kunde ju omöjligt svälja allt som fanns i Rosenborg.

    Fint att läsa att Grynet fortfarande får hänga med och Kasper är glad också, så bra. ❤

    Jag har varken mördarsniglar eller vinbergssnäckor här och vågar inte beställa något lass jord just för att jag vill fortsätta ha det så... i stället får jag fortsätta att klippa i stenar som kommer upp mer och mer och stenar finns det gott om i östra Uppland...

    Myror har det kommit in några i år och de vill ju ha sött, så jag brukar hälla ut socker på några strategiska platser men i år har det inte (heller ) blivit av...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en himla tur att barnbarnet är så lycklig för bordet som han är, för faktum är att jag saknar det alldeles väldigt. :)
      Vit melanin är liksom inte jämförbart med 300-årig träskiva...
      Det vita melaninet får nog åter bli datorbord, men tills vidare får det fungera så här. Men gissa om jag är glad över de gamla möbler med historia och karaktär jag fortfarande har kvar. :)
      Gryn - jo hon trivs med sin dubbla tillvaro. Hon mår bra, och veterinären är fortsatt nöjd. Jag försöker få matten att fatta att hon inte behöver muta sin hund med för mycket mat, och snart ser förhoppningsvis även hon att Grynet återigen börjar anta limpform.
      Klok är du som inte köper jord!! Snäckorna klarar jag, men sniglarna är det ett elände med. Isch!!!

      Radera
  8. Vilket fint bord. Tänk alla som suttit vid det, alla berättelser som finns där. Ja, sommarängarna är fina. Inte fotat så mycket som jag tänkt. Men faller andan på finns det ju alltid motiv :)
    /g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du, på och vid det bordet har det både slaktats och ätits och gjorts gud vet vad... :) Det är bördigt från Vikarbyn i Dalarna.
      Hoppas din fotoanda faller på lite då coh då, för det är så trevligt att se dina bilder!

      Radera