Nytt Animalenbesök med Grynet och hennes egen matte. Erfarnaste
och välinlästa veterinär Ulrika menar att Grynet är så kolossalt mycket bättre att
vi framgent kan hoppas på att hon ska kunna vistas förslagsvis ett par dagar i
veckan hos sin egen matte och fem dagar hos mig. Men än så länge måste hon stanna hos mig på
heltid.
Nu går det till och med att skymta trumhinnorna! Vetten
Ulrika gratulerade. Svamp och bakterier verkar också
hålla sig på mattan.
Nu skippar vi tabletter
och droppar kortison lokalt direkt ner i hörselgångarna. Två ggr per dag. Antibakteriell
öronrens ett par gånger i veckan dessutom. Jag tar kontakt med veterinär Ulrika senast om
10 dagar, för utvärdering och beslut om förlängd/ändrad medicinering samt tid
för återbesök.
Fortfarande inga tecken på varken bitning, bakhasande eller
allmänt kliande.
Jag vet inte hur mycket matten verkligen tar in, men jag
tror alltmer. Jag tror att hon verkligen
börjar förstå att Grynet mått rätt eländigt länge, inte bara sedan i
somras. Matten ska till ögonläkare någon
vecka in i mars, och åtminstone tills det besöket är över blir Grynet helt kvar
här. Möjligen ännu längre. Men ju förr vi kan starta med någon form av delad vårdnad, desto bättre.
Det här är ingen enkel situation, inte för någon. Men det är
Lilla Gryn det handlar om, det får ingen av oss glömma.
Kasperia
Men allt är minsann inte frid och fröjd – titta här så
eländigt vi har det ibland. Bakom galler!!! Vaddå nyss ute – det var vi väl
inte? Du ska fixa i bilen!? Borde vi absolut få hjälpa till med! Inte bara stå
här, Det är sannerligen inte nåt värdigt hundliv.
Jaja, visst har vi ursöta tassar, men dom är gjorda att
springa med!
Så här till exempel!
Myseria
Ligger här och funderar - stackars Grynet- ska hon behöva använda allt det där. Kan det verkligen vara nödvändigt? Jaså, inte längre. Bara en grej plus en nyinköpt... Skönt för henne.
Som katt gillar jag ju träd, dom är jättekuliga att klättra i. Ibland försöker jag jaga ifatt en ekorre, men den hoppar alltid undan. Nyss såg jag en bild som Kasper visade mig - så nu vet jag! Det finns JÄTTE-träd. Titta själv, när tassen ser ut så här, hur fantastiskt stort måste inte då själva trädet vara!!?? Jag tror det är en vänstertass.
Wow!! I det trädet ville jag klättra. Slöseri att det är Kasper som är där, han stackarn kan ju som icke klätterkunnig knappast uppskatta en sån här gigant efter förtjänst! Så stor att den inte ens rymdes i kameran!
Krysser fingre og poter for at Grynet kan få delt bosted... matten hennes savner henne nok veldig.
SvaraRaderaMatten saknar verkligen Grynet, jag hoppas också att hon snart kan ta hand om henne åtminstone ett par dagar i veckan.
RaderaBerit E
Det låter bra, det! Tänk att det gått framåt så fint och att t om trumhinnorna börjar skymtas! Ja, Grynet älskar sin matte och sin bonusmatte, så för henne blir det nog win-win.
SvaraRaderaTassbilden är ljuvlig!
Myse har tur han, inget stort apotek kräver han och träd har han ju faktiskt i överflöd även om gräset alltid är grönare på andra sidan stängslet!
Det kändes fantastiskt fint igår. Och tänk om Lilla Gryn rentav kan få tillbaks åtminstone en del av hörseln.
RaderaJag hittar på ett sätt att hålla koll. :)
Blir väldigt bra för alla, när Gryn så småningom vistas lite även hos sin egen matte.
Myse - han skuttar med förtjusning upp just i grova trädstammar. :)
Berit E
Fantastiskt att man kan må så mycket bättre av alla medicinerna. Vi håller tassarna för att Grynet ska kunna höra något så småningom - och att hon ska kunna flytta hem till sin matte även om det bara blir ibland, till en början... Kramis!
SvaraRaderaDet vore fantastiskt om åtminstone någon liten del av hörseln kan fås tillbaka, men behovet av delad vårdnad ses som permanent. Medicinering och koll måste jag ta på mig. Jag har bett om - och även fått - raka besked från Animalen.
RaderaFramtiden är fortfarande oviss, men inte hopplös.
Grattis Grynet! Så himla skönt att du har blivit så mycket bättre nu. Tänk vad medicin och envis extramatte kan göra. Så klart att orginalmatte saknar sin Grynet men huvudsaken är ju att Grynet blir bra. Här vräker det ner för andra dagen och det är blockerade vägar igen
SvaraRaderaHär är/var det blockerat - FORTFARANDE! Arga grannar, avåkningar. Ingen sophämtning. Tror hemtjänsten trotsade eländet och faktiskt lyckades ta sig fram.
RaderaJag har hållit mig tillbaks länge, men nu har jag rivit i. Via mejl till styrelse med kopia till samtliga boende som lämnat adress, ca 50 stycken. Resultat styrelsesammanträde - och plogning sent i kväll. :D
Plus en massa skäl till varför väghållningen sedan i höstas och hela vintern varit urusel. Vägens beskaffenhet, bärighet, grus som inte blir kvar osv osv. En enda plogning sedan i höstas.
Tror vägens beskaffenhet inte ändrats på några timmar. Tror inte heller att det plötsligt och just i år skulle vara helt omöjligt att ploga när snön faller och i samband med att vägen utanför området röjs (samma snöröjare som inte heller fattar varför han inte automatiskt får samordna).
Några inom styrelsen har jag nog retat rejält, men i övrigt möter jag bara tacksamhet. För att jag reagerat kraftfullt och sakligt. Men puh!!
Beträffande Grynet - nog har det krävs envishet altid - Och gör så fortfarande.
Berit E
Visst är det så :) tassar är till för att springas med och träd för att klättra i.
SvaraRaderaLycka till! /g
Tack ska du ha för lyckatill-et. :) Vi kämpar på.
RaderaSötaste Gryn! Måtte du få bli pigg och kry snart! Vi har läst ifatt lite här och undrar hur gammal Grynet är. Puss och kram på er allihop!
SvaraRadera11 år nu i mars, exakt datum har jag inte.
RaderaLilla Gryn mår bättre nu än hon gjort på flera år, men klart att hon saknar sin egen matte. Hon har trots det ett betydligt trevligare liv nu, och framförallt ett liv utan smärta.
Betr. situationen framöver - Animalen har en nyckelroll. Veterinär Ulrika och jag har kontakt.
Här pussas och kramas tillbaks. :)
Är rädd att jag inte hänt med riktigt angående Grynet och hennes matte. Vet förstås att Grynet har problem och önskar verkligen att hon blir frisk i öronen och glad igen. Kanske är hon redan glad.
SvaraRaderaLäget ändras inte så mycket så snabbt. Grynet glad och det är veterinären också! Det går verkligen framåt, men än är det en bit kvar. Inte minst till riktiga matten. 86 år och sjuklig.
RaderaOj vad ni varit aktiva, både på bloggen och i verkliga livet. Kan man inte säga om mig och Ludde.
SvaraRaderaDu ska ha en stor eloge för din insats för Grynet!
Toppen att höra att hon nu nästan är helt bra.
Delad vårdnad blir nog perfekt när det blir vår och sommar.
Flitig och duktig fotograf också minsann, tack för titten!
Lilla Gryn blir aldrig "nästan bra", men hon kommer förhoppningsvis att kunna leva gott och aktivt och smärtfritt med livslång medicinering (på en förhållandevis låg nivå), noggrann uppsikt och kontinuerlig kontroll. Veterinär tror inte alls på att överlåta den delen till den egna matten. Det gör dessvärre inte jag heller.
RaderaDu förstår nog att min sits inte är enkel. Inte mattens heller, inte på något sätt. Ärligt talat är jag orolig, men tar just nu dagen som den kommer.
Berit E
Skönt att läsa att det går åt rätt håll hela tiden med Grynet, måtte det även hålla i sig när matten kan ta över henne lite igen.
SvaraRaderaSöta tassar ska man absolut springa med, inte bara stå stilla på. Trädet ser onekligen ut som ett riktigt bra klätterträd för en katt. Och på tal om katter, min syster har införskaffat en birmakatt precis igår. En fantastiskt söt herre må vi säga för naturligtvis blev vi tvungna att åka och titta på det lilla knytet :)
Kramar och pussar på nosarna
Aningens bakslag med Grynet, men vi ändrar delvis tillbaks medicinering. Här gäller att prova sig fram, för att minska så mycket som möjligt och skapa möjliga pauser (när matten har hand om henne). Engagerad veterinär, och det känns bra.
RaderaKlart ni måste kolla på kattknytet, kan tänka mig att han måste vara världens sötnos!!
Känns fint att se dig här, jag hoppas allt är bra med familjen, för trots allt går ju livet vidare.
Lilla Laika, vi saknar henne också!!
Här kramas och nospussas tillbaks!