lördag 11 februari 2017

Här får hon prata själv

Gryneria - låter riktigt kul, tycker jag. 
Fast allt är ju inte så kul förstås.
Nä - jag vill inte...vill inte upp på skrivbordet ... vill inte du ska ha nåt grejs i mina öron...

Min riktiga, egna matte kom hit i måndags, och så körde Kaspermatten iväg med oss till Animalen. Vad jag än försökt skriva mer om min matte och om Animalen och så, så har Kaspermatten raderat. Tusen försök har jag gjort. Så nu skriver jag bara att jag är kvar här, behandlingen förändras något, bl.a. trappar vi ner lite på kortisonet. Om 10 dagar ska vi tillbaks och kolla mig.
Jag försöker berätta nåt lite mer, men näedå  -  nåt om för känsligt läge säger hon och klickar på delete  -   jag blir så trött...!!! Men kanske att hon har rätt, åtminstone lite...


Jag har i alla fall upptäckt ett nytt ställe här i huset - när solen skiner är dörren ofta öppen dit, och det gillar katterna.




Fast ännu bättre än att vara där är förstås att få vara med Bonusmatte - som hon också kan kallas - och Kasper i skogen. Klart att jag också springer och galopperar, men inte lika fort som Kasper.


Konstigt är det - på ena sidan om dom här björkstammarna som jag försöker flyga över (misslyckades, landade i stället ovanpå dom) så är det en massa snö, på andra sidan är det barmark.




Jag gillar att dra till skogs, numera får jag alltid vara på fria tassar där. Mitt "nära" och bonusmattes "nära" ser lite olika ut, men jag håller i alla fall stenkoll. Jag riskerar inte att hon också försvinner!! Och jag är noga med att inte låta henne glömma mig. Jag finns med nånstans på den här bilden också, faktiskt så gör jag det men inte ens bonusmatte är säker på att jag syns.


Men här syns jag i alla fall tydligt, och Kasper också. 



Det är så skoj att ha sällskap när jag är ute, det var jag ju inte så van vid. Men nu är jag det.


Jag har sällskap inne också, och det är ju tur, för det har jag nästan alltid haft och är van vid. Här finns visserligen ingen matte som jag får dela säng med, men det går jättebra så här också. :) Till exempel. 

,Så här ser det förstås bara ut när bonusmatten sitter vid datorn och vi allihop vill vara nära henne. På natten sover jag och Kasper precis alldeles nedanför hennes säng! Finns dynor och sovtäcken på varje sida, och vi får själva välja hur vi ska ha det. 


Men allt är sannerligen inte perfekt, för bonusmatten är extremt snål. Kan ni tänka er, ibland får jag till och med leta upp maten alldeles själv!!!! Inte allt kanske, men väldigt, väldigt mycket. Å andra sidan - väldigt väldigt mycket av något som från början är väldigt, väldigt lite, det blir ju i alla fall liksom nästan ingenting.  

16 kommentarer:

  1. Å så trist på en måte, men jammen er du heldig grynet som har fått deg en bonus matte og andre småpelser å ligge tett inntil når du føler deg ensom og litt lei deg... Da er det godt å kunne løpe i skogen og hoppe over trær!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Även om bonusmatten grejsar med mina öron och är snål med maten så tycker jag det är bra att vara här. Och jag slipper att ha ont! Det känns bra, så jag tycker allt rätt bra om bonusmatten också. :)
      Grynet

      Radera
  2. Låter jobbigt, en knivig situation med flera inblandade. Vi hoppas såklart att du svarar bra på behandlingen men det är ju så mycket som ska fungera med allt runt omkring. Styrkekramar till er alla!

    Väldigt härliga bilder dock, du ser ut att ha det fint ihop med Kasper <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Strikt foderbyte lär ha hjälpt mig mycket, och förstås andra behandlingar. Även öronen är mycket bättre, men fortfarande finns en del otäckstyg kvar. Nya prov om en dryg vecka. Dövheten lär jag få behålla, men med den har jag vant mig. Jag har i alla fall inte ont längre. :)
      Jag gillar att jag kommer ut så mycket och alltid tillsammans med bonusmatte och Kasper.
      /Gryn - som hälsar så mycket till Ina

      Radera
  3. Bra att du berättar lite om hur det går för dig där hos bonusmatten. Mindre medikamenter betyder förhoppningsvis att du börjar bli bättre. Att du har så många kompisar hos bonusmatten gör nog att du piggar på dig även om det är lite snålt med maten. Min matte tycker att jag har lagt på mig lite för mycket, men det är nog åldern. Jag motionerar tillsammans med hussen VÄLDIGT mycket eftersom han fortfarande håller på med sitt Pokémon go, så det är nog muskler alltihop. Det kanske är likadent med dig när du och Kasper promenerar med bonusmatten... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är säker på att eventuella tillägg bara är muskler på dig! Jag ser ju på bilderna hur välbyggd och vacker du är. :)
      Det finns mindre av mig nu än när jag kom hit, men det säger alla är bara bra. Nu är jag lagom , vad dom nu menar med det.
      Jag har det bra här, förutom då det där med snålheten. Jag varken kliar, biter eller hasar längre, men visst har jag fortfarande problem med öronen. Rätt stora, men vi kämpar. Hoppas att vi snart kan nöja oss med en behandling som min riktiga matte klarar, åtminstone på deltid. För så där sjuk som förut, det vill jag aldrig mer bli! Eller få så ont.
      /Gryn

      Radera
  4. En sån härlig flock ni är! Håller ihop i vått och torrt -ute och inne. Bonusmatte får mycket bonus själv när hon ser hur gott ni har det.
    Fortsatt god bättring lilla Grynet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det som är bonusmattens belöning, säger hon. Att hon ser hur mycket bättre jag mår och hur bra jag finner mig tillrätta med alla helt annorlunda men trivsamma rutiner (förutom då det där med snålhet och godisbrist).
      Fast hur det blir för mig framöver, det vet vi inte...
      /Gryn

      Radera
  5. Ett glatt Gryn i en härlig flock är en ren ögonfröjd! Och tänk, Gröna Rummet (nä, Blå Rummet) börjar lova vår!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hon mår bättre än hon gjort på flera år, Lilla Gryn. Det ÄR härligt att se henne, men än har vi en bra bit kvar. Fast allt känns lättare nu när våren känns allt mindre avlägsen.
      Berit E

      Radera
  6. Så glada ljusa bilder! Fint! Svårt att tro att Grynet kan få det bättre än hos dig. Men det är ju bara en sida av det hela, om jag förstått rätt. Hoppas du/ni kommer fram till en bra lösning hursomhelst.
    /g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Grynet har det riktigt bra, och säkert har du förstått rätt. Samtalen på Animalen blir avgörande. Hur och när ska Gryn vara var? Orkar jag fortsätta? Kan vi alternera? Inser matten? Hur mycket klarar hon? Och allra viktigast - hur bra kan Grynet själv förväntas må framöver, oavsett... Håhåjaja...
      Berit E

      Radera
  7. Jaha här skrev jag i går men den kommentaren har tydligen cyberrymden stulit. I alla fall så är det himla skönt att höra att du mår bättre. Sån där skogsagility behöver du nog träna på men jag är övertygad om att du kommer att kunna flyga över stammarna.
    Kaninskinn är inte alldeles enkelt att hitta. Matte fick tag på genom en FB vän som har kaninuppfödande granne. Fick lite spillbitar alldeles gratis. Tror att det funkar med vilka skinnbitar som helst. Men matte ska hålla ögon och öron öppna efter mer då kan vi kanske dela med oss.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hur mysko som helst - nu försvann mitt svar också!!!
      Skrev i alla fall att jag är glad om ni håller tummar och tassar, för bonusmatten upptäckte för en stund sedan att i synnerhet mitt ena öra smärtade lite när hon trädde reflexvästen över huvudet på mig. Hm - när hon sticker ner pipetter och sånt och sprutar respektive pumpar ner grejs, då gör det inte ont, även fast jag inte gillar det.
      Vi känner ingen varken jägare eller uppfödare som skulle kunna fixa ett skinn åt oss, och såna som man kan köpa har nog förlorat det som gör ditt och Sigrids skinn så mysiga.
      Ni är förresten nästan otroligt söta och fina ihop!!!
      /Gryn

      Radera
  8. Då hoppas vi att Grynet svarar på kortisonminskningen. Härliga bilder på hundar och katter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Onekligen berikar de varandras liv, hundarna och katterna. :)

      Radera