fredag 29 juni 2012

Myse berättar

Nu måste jag få berätta hur jag mår och hur jag har det! Äntligen.

Jag har säkert upplevt min första födelsedag, säger matte, men ingen vet ju när den var.  Men vi vet att det på fyra dagar när är sex månader sedan jag mirakulöst kom hit till matte, Kasper, Maxi, Filip och Petrus. Måste ju säga, att det var en lyckodag! Jag var ganska liten då. Nu är jag stor.


Jag har det väldigt bra. Första månaderna, när det var vinter, ville jag inte alls gå ut. Inte när jag äntligen hittat ett hem och mina variga sår började läka. Jag sprang och gömde mig när matte öppnade ytterdörren för sig själv eller någon annan katt.

Och så fick jag ju så många härliga, kuliga leksaker som var bara mina - utom dom som Kasper snodde och bet sönder. Men då snodde jag bara några av hans, så det jämnade ut sig.  Jag hade inte ens tid att längta ut.


Småningom började jag nästan glömma att jag tidigare varit en liten "vildkatt". Jag fick mat, värme, leksaker och en massa gos. Ett helt nytt liv, alltså.

Det blev vår, och en varm och vacker dag tyckte matte att jag borde gå ut, och vara med henne på tomten. Jag gick inte långt från dörrren, för tillbaks till hemlösheten ville jag verkligen inte. Fast att lukta på blommor är trevligt.




Numera är jag inte alls orolig. Det är inte matte heller! Jag vet att jag fått ett hem på riktigt, och matte vet att jag vet. Hon har till och med insett att varma, ljusa sommarnätter är perfekta för musjakt! Om det inte regnar förstås, för då vill jag gärna komma in.

Det är mysigt att ligga och sova på dagarna, i min speciella hörna på altanen eller i uterummet. Eller i någon soffa eller fåtölj. Eller så.

Ibland ger jag mig ut och överfaller någon av de andra katterna. I bästa fall leker dom med mig en liten stund. Nåja, det är egentligen bara Filip som leker. Fast Kasper och jag kan jaga varandra, liksom turas om. Eller också sitter vi bara i gräset och filosoferar över LIVET. Sen går jag in och sover en stund igen.


Jag älskar att sova - och sköta min hygien - i mitt "glasrum". Precis som Filip och Maxi gör.



Fast vi sover gärna inomhus helt och hållet också. T.ex. i en soffa.



Om jag är ute sent på kvällen försöker matte ropa in mig. Då brukar jag fortfarande komma springade. Fast numera talar jag ofta om för henne att jag inte har tid att komma in, ibland har jag till och med en liten mus i munnen, som förklaring. Sen springer jag min väg igen, ner genom gräset.

Jag menar - klart jag vill vara ute precis som dom alla dom andra katterna! Åtminstone nu på sommaren.

På morgonen sitter både jag, Maxi och Filip och väntar på att matte ska släppa in oss. Vi äter, och ofta hoppar vi allihop upp i hennes säng (för hon brukar gå och lägga sig en stund igen) och så ligger vi där och sover allihop. Det blir väldigt trångt i sängen, säger matte, men det tycker jag inte alls. Jag får alldeles utmärkt väl rum och kan sträcka ut mig riktigt ordentligt, och det kan Filip och Maxi också.

Om ni undrar över Petrus, så kan jag bara sucka. Så fort jag vill leka med honom så både spottar occh fräser han! Som vanligt är han nästan alltid ute. På kvällen vill han ofta ligga en liten stund i mattes knä, men sedan ska han ut igen.

Jag älskar mittt nya liv!

Jag kan jaga min egen mat om jag vill, men jag behöver inte. Jag kan dricka regnvatten om  jag vill, men jag behöver inte. Och jag kan välja om jag vill sova inne på duntäcke, i vedboden på en fäll, i "katthyllan" på farstubron eller under något uthus. Precis var jag vill, alltså. En av favvoplatserna är förresten i en blå back!
Jag har väldigt många sovställen överallt. Både såna som matte har gjort i ordning och såna som jag ha hittat alldeles själv.







 Jag gör henne väldigt gärna sällskap vid datorn om kvällarna, innan jag kräver utgång.  Ibland ligger jag precis vid datorn, då kan hon klappa mig ibland. Eller så ligger jag någon meter därifrån, vid skrivaren. Då brukar Filip och Maxi också ligga där nånstans, ofta på kontorssängen, och så ligger förstås Kasper på sitt "biabäddstäcke", fast utan bian numera..

Om matte helt ignorerar mig kliver jag helt sonika fram och ställer mig framför datorskärmen. Tassar i värsta fall lite på tangentbordet också. Kurrar och kråmar mig. Sånt hjälper alltid.

Förresten så har matte en massa kul leksaker hon också, alldeles där vid datorn. Jag brukar hjälpa henne att leka med dom. Fast ibland är dom jobbiga, den här röda grejen vrenskades alldeles väldigt, till slut gömde den sig. :( Men man kan inte lyckas jämt, En annan gång SKA jag få ner den på golvet!!!)






Det är så skönt att känna sig trygg. Att inte längre reagera med en explosion av tänder och klor när matte kommer och stryker mig över pälsen när jag sover. Så skönt att inte ens behöva öppna ögonen då, bara börja spinna. För jag vet nästan alldeles säkert att inget farligt händer mig när jag är inne. Och blir det otäckt ute, t.ex. om det åskar eller regnar, då kan jag ju alltid springa hem! Hem och in till matte och Kasper.

Visserligen var första halvan av mitt liv väldigt svår och kämpig, men numera tycker jag att livet är SKÖNT! Det ska katter tycka, för jag känner att vi liksom är gjorda för att njuta.  I varje fall så är JAG väldigt bra på det. :) Ofta tillsammans med Filip. 



Massa spinn och jam och kurr till er allihop, från Myse.

26 kommentarer:

  1. Underbara Myse!!!!!
    Du har fått ett helt fantastiskt liv nu.
    Min trötta, ledsna och sönderstressade matte blev alldles så där väldigt blank i ögenen när hon läste.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ta hand om din matte, Sigge! Vet ju att det är väldigt mycket nu, för henne.
      Och javisst har jag fått det bra! Och matte är så glad för det, för hon tycker alldeles väldigt mycket om mig, förstår du.

      Radera
  2. Så roligt att få läsa om dig, Myse!! Du har verkligen hamnat i ett helt fantastiskt hem där du får det underbart :-)
    Och så är du ju så fin som bara den!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag tycker också att jag är rätt fin. :D Och det tycker matte också. VÄLDIGT fin, till och med... ;)

      Radera
  3. Jag förstår att du fått ett fint hem som du trivs i. Tror inte en katt kan få det så mycket bättre :) Fast det där med utetiderna... ja, kanske ska du be om att få vara ute lite senare så här på sommaren när det är så ljust ute, kan tänka mig att det finns massor av möss att hitta. Jag har ätit en näbbmus en gång, men det gillande inte min matte, fast jag gjorde det.
    Kul att läsa om hur du har det Myse, med dina fina kattvänner, underbara Kasper och fina matte :)
    Trevlig helg på er.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Just näbbmöss äter varken jag eller dom andra katterna! Dom brukar vi ge till matte, dom ligger utanför dörren på morgonen! :)
      Laika - det fina med att vara katt är att det är VI som bestämmer, och inte mattarna! Jag tror faktiskt att Kasper är lite avundsjuk ibland... ;)

      Jag, Filip och Maxi har faktiskt just gått ut... vi har sovit inne hela eftermiddagenoch kvällen!

      Radera
    2. Ja, det blir jag också genast avundsjuk på... Jag vill ju med bestämma hur jag ska komma och gå :)

      Radera
  4. Att få bo i en liten stuga i skogen med matten och kompisarna är nog det bästa som hänt dig! Och att DU bor där är nog det bästa som hänt dom! Tänk så mycket piggare dom blivit sedan du flyttade in... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, SÅ är det naturligtvis! Nåt bättre har förstås aldrig hänt mig, och matte gick ju här och var ledsen för att mamma Mysan hade försvunnit ett par veckor tidigare. Och Filip hade ALDRIG börjat leka igen om inte jag hade kommit. :)

      Radera
  5. Svar
    1. Ja, visst är det! Men så är jag ju en liten mirakelkatt också... :)

      Radera
  6. Verkligen roligt att läsa att ditt liv blivit så bra med din matte, Kasper och alla kattkompisar :) Att vara en hemlös katt är inget öde jag önskar någon katt.

    Skönt att du nu för tiden även törs dig ut en stund när det är fint väder :)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. ATT jag törs vara ute ja...! :) För nu vet jag ju att jag får komma in när jag vill!

      Det är förfärligt med alla hemlösa katter, kan inte fatta att människor ibland liksom inte räknar alls med oss! Matte har förresten just betalat in en medlemsavgift till Södertälje Katthem. För dom behöver minsann all hjälp dom kan få.

      Radera
  7. Tänk så bra det blev, både för dig Myse, för de andra katterna o matte. Kattulerar på ett årsdagen, när den nu var.
    Jag e ju lite äldre, hela femton år, så jag sover nästan hela natten, busar lite mindre än du och är ute nästan hela dagen. Men jag har det bra också.
    Katthem gör ett viktigt jobb, matte e också medlem o kunde hon skulle hon vara volontär också men hon e allergisk(fast inte mot mig) o kliar väldigt efter varje besök.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för kattuleringen. :) Femton år är mycket, du är t.o.m. lite äldre än Petrus, fast mycket trevligare som det verkar! (Fast matte tycker jättejättemycket om Petrus, och det är ju tur för då är det ömsesidigt.)
      Jag busar och leker väldigt mycket, men jag sover jättemycket också.
      Synd att din matte är kattlergisk, för hon vore säkert en toppenvolontär!

      Radera
  8. Annkristin i Enköping30 juni 2012 kl. 21:38

    Äntligen!!
    vad roligt att få läsa om det trygga fina liv du fått.Mysige Myse vilken stor kisse du blivit,det syns att du trivs och har det jättebra tillsammans med din matte och dom andra fyrbenta kompisarna.

    Var rädda om varandra ni två och fyrbenta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag stortrivs verkligen med livet, numera! Jag finns alltid nåsntans i närheten av mitt hus, fast jag kollar av grannens tomt också. Tycker inte att dom heller ska ha några lösspringande möss!
      Och VISST har jag blivit stor. (Fast du är fortfarande en liiiten katt, säger matte till mig, precis som din mamma Mysan.)
      Jag för min del tycker att jag är precis lagom. :)

      Radera
  9. Härligt att få läsa om hur bra du har det. Din matte har ju berättat rätt mycket under det här året. Det jag blev mest imponerad av var, att du själv gick in i bilen som skulle köra dig till matte, Kasper och de andra kompisarna. Du är klokare än de flesta!

    Min "vilda" mamma fick mig och tre bröder i en gammal hundkoja för 15 år sedan. Jag är glad för att det var just mig hon blev kär i. Här har jag det jättebäst.

    Undrar när din matte får träffa Mysan och dina småsyskon?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var säkert det klokaste jag gjort nån gång, att bestämma mig för att tacka ja till den där bilskjutsen.
      Ja du, Lilla Maja, tänk sån tur vi har, alla vi katter som har människor som är kära i oss!
      Det är många som inte har det. Sorgligt att tänka på.
      Det där katthemmet är som ett fort! Matte börjar tvivla på att hon nånsin kommer att få träffa Mysan igen!! Men NÅN gång ska hon väl slippa ut från sin karantän! Och ungarna också. Fast inte förrän dom är vaccinerade - som om matte skulle ha kattpest eller nåt sånt...

      Radera
  10. Ja du Myse du hade tur som hittade din matte och hon dig :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst var det tur! Men det är helt och hållet min förtjänst, för det var JAG som såg till att komma till matte, och inte tvärtom.
      Alla andra katter har hon hämtat nånstans (ett par gånger på katthem), men jag kom minsann själv! Huxflux!! :)

      Radera
  11. Ni katter är ju ganska bra på att fixa till det för er också! Med ägare och så menar jag.
    Det bor en liten svartvit "Skorpan" i Åkers som helt enkelt travade in hos 2 borderterrierherrar för några år sedan, tog bästa fåtöljen och deklarerade att han tänkte stanna!
    Klart din matte och de andra gillar dig! (Jag tror faktiskt att Petrus gör det också, fast han är för blyg för att visa det:) Förresten verkar alla "Petrusar" lite fräsiga... Vi har en här också:D)
    PUSS till dig och gänget!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst, det här fixade jag bra. :) Tycker att jag mår som en liten prins, skillnad minsann mot förut!!!
      Men lite fel har du, för Petrus tycker faktiskt inte alls om mig. Nu har han bestämt sig. Han tycker i och för sig inte om någon (utom matte och Kasper) men nu har han bestämt sig för att tycka extra illa om mig. Men det är ingen risk att vi ska slåss, för sån är han inte. Men han har börjat morra när han ser mig.
      Matte säger att han är gammal, och kanske att han också har ont nånstans? Hon försöker klura ut hur det egentligen är med honom.

      Radera
    2. Och så såg det ut som om just du skulle kunna charma Petrus där ett tag!
      Min Petrus morrar ibland åt Assar...
      Gamla gubbar måste ju ändå ha rätt att ha sin egen stil och så:)
      Håller tummar att det inte beror på ont, så kan ni väl bara gå lite om varandra och så.

      Radera
  12. Det är så roligt att vi fått följa dig ända sen du kom till ditt nya hem, det blev allt väldigt bra tillslut för dig! Tänk vilken tur att du hittade dit och att ni har varandra, du, matte, kasper och de andra katterna... Kram på er hela högen!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag mår så bra, och är så glad för allting här hemma. För det är verkligen HEMMA. Matte är lite ledsen för Petrus skull, för det vore roligare för honom om han också tyckte åtminstone liiite om mig.
      Men med det är det som det är. Alla kan visst inte älska alla - men visst är det lite synd. För det BORDE alla göra, tycker jag!

      Radera