torsdag 5 april 2012

Det handlar om Mysan

Nu berättar matte hos sig vad det är som samtidigt glatt och bekymrat oss senaste veckan. Det handlar om Mysan, Myses mamma som försvann från oss strax före jul.

Mysan lever! Hon finns här hemma hos mig. Hon äter och sover.

Hon har inte kommit själv, matte har hämtat hit henne. Igen!! Det är tredje gången.

Första gången från "fällan-stället" där hon fångades i den vidriga grävlingsfällan.
Andra gången från Sigge Svamphund och hans matte, eftersom hon tycktes direkt hata en av Sigges andra katter.
Och nu tredje gången, från en tomt i "fel" ände av vårt tomtområde.

Ledsen matte

Matte är så ledsen, men inser att vi inte kan behålla Mysan. Det hade varit skillnad om hon kommit hem av sig själv. Det har tagit matte flera dagar att komma fram till det här beslutet, för helst skulle hon ju vilja ha Mysan kvar. Ni får som sagt läsa hos matte.

Jag för min del har inte ett dugg emot att ha fem katter, men det är ju trevligare om de är vänner. Mysan vill inte vara vän med oss andra, framförallt inte med mina andra katter. Hon vill framförallt bli lämnad i fred. Få sova och äta och dricka vatten ur sin vattenkanna som matte har ställt fram igen. Matte får gosa med henne, men inte jag. Snart kommer hon att kräva att få gå ut igen.




Alldeles snart får våran Mysan flytta till Södertälje Katthem. För egentligen vill hon nog inte vara våran Mysa, inte i längden. Det har hon visat. Vore säkert skillnad om det bara var jag och matte som bodde här, men så är det ju inte.

Vi fick i alla fall ha henne tre och en halv månad förra året! Och en vecka i år.

Jag för min del tycker att hon borde ha stannat. Inte alls gett sig iväg som hon plötsligt gjorde före jul.
Men det är väl bara att konstatera - jag gillar katter skarpt, men hundar är dom ju inte... i synnerhet inte Mysan...

Fast glad över att Mysan lever, det är jag. Men ledsen över att matte är ledsen för att hon måste lämna henne ifrån sig.

Ni fattar va, att det känns lite kluvet hos oss. Vi har just fått besked att vi får lämna henne på katthemmet i morgon.

Ni får som sagt klicka er vidare till matte, så får ni veta hur det gick till när Mysan kom tillbaks hit till mig för en vecka sedan.

34 kommentarer:

  1. Åh, så skönt att ändå få höra att Mysan lever! Och att hon har klarat sig hela denna långa tiden!! Men så tråkigt att hon inte kan vara kvar hos er :-(
    Jag tror hon hade fått det alldeles alldeles underbart, men jag förstår hur ni tänker.
    Vi önskar vi kunde ge din matte en stoooooor kram och den med så klart!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att Mysan skulle ha fått det jättebra här, men hon väljer själv. Och hon är mycket tydlig.
      Nu får hon i alla fall en sprillans ny chans. Utan något gammalt att återvända till. Jag tror det blir bra, och både jag och Myse är superbra mattetröstare. (Det är dom andra också, men just nu är vi bäst, säger matte.)

      Radera
  2. Mysan vill helt klart ha ett eget revir och vara ensamkatt. Inte ens med Myse ville hon dela sitt gamla område. Hon lät honom vara kvar där och flyttade själv, en självständig överlevare som klarat sig fint på egen tass. Men inte i längden.

    Det är svårt att få äldre katter att komma överens. Jag är rädd för de tre nya bonnkatterna. Deras mamma är vi alla rädda för, så hon får bo ensam på gästtoaletten. I stallet med en värmelampa har den fjärde bonnkatten bosatt sig. Där fjäskar husse med henne med mat och kaffegrädde, men hon vågar inte komma nära vårt hus.

    Det är ju helt galet egentligen, men det fungerar. Alla är vi kastrerade honkatter och inte en enda mus har vi lämnat levande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mina katter lämnar inte heller några levande möss.
      Så bra du ändå har det, som skapat dig en egen vrå, oberoende alla dom andra som du är lite rädd för. Det är intressant att läsa om hur ni allihop lyckats skapa er egna "minirevir".
      I morgon kväll är vi bara jag och fyra kastrerade hankatter här, och det går bra. Ja, matte är ju också här förstås men hon räknas ju inte på samma sätt... ;)
      Vi tror att det så småningom kommer att bli riktigt bra för Mysan.

      Radera
  3. Så ledsamt,härligt att ni hittade henne igen men som sagt ledsamt att hon ej vill vara hos er:(

    /Smulan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blir svårt för matte att lämna ifrån sig Mysan i morgon, det är sant. Men det är rätt. Hon måste få en ny chans. En som hon inte kan få här i sina gamla vanda yttre omgivningar.

      Radera
  4. Jag tror helt klart ni gör rätt beslut även om det inte är det roligaste för er. Mysan kan få ett hem där hon kan få all uppmärksanhet. Kanske kan hon bli innekatt så hon inte får för sig att rymma igen. Hur det än blir önskar vi Mysan lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Antagligen skulle hon inte trivas som innekatt, men om hon får vara ensamkatt tror jag inte att hon ger sig ut på rymmen igen. Fast allra viktigast är att hon blir ensam. Det har hon visat, både hos mig och hos Sigge.
      Och tack för lycka-till-önskan. :)

      Radera
  5. Glädjande att hon klarat sig över vintern, och kanske ännu mer glädjande att hon kan få ett nytt eget hem någon stans. Jag tror att ni grabbar har det bäst tillsammans med matten utan Mysan. Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, helt klart blir det bäst så här, för alla. I längden, även om det kommer att kännas svårt för matte i morgon. Men nu när beslutet väl är taget så känns det ändå som en lättnad, säger matte.
      Eftersom Mysan inte riktigt gillar oss, i synnerhet inte mina andra kattkompisar, så blir det absolut bäst så här för oss. Fast lite synd är det...

      Radera
  6. Det är en osannolik historia fortfarande.
    Men ni har fattat allldeles rätt beslut.
    Mysan har så tydligt visat både hos er och den korta tid hon bodde här att hon ska vara ensamkatt.
    Hon får en ny chans till ett nytt liv och där hon förhoppningsvis kommer att trivas.
    Krama henne lite extra fårn mej och matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kramar gärna Mysan lite extra - fast det blir svårt, för just i kväll får hon extra mycket kram och gos ändå.
      Men vi får väl byta ut en del av våra kramar mot några av era.
      Vi vet att beslutet är rätt, men visst känns det svårt!

      Radera
  7. Ganska otroligt när man tänker efter. Ja, det sägs ju att katter har nio liv och man kan inte annat än undra.
    Starkt att ta det beslutet och ni är ju en flock som måste fungera!

    Styrkekramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Allt som hänt med Mysan - och Myse - är nästan osannolikt.
      Egentligen är beslutet att lämna Mysan det enda möjliga - eftersom vi inser att hon inte kommer att stanna hos oss nu heller.
      Fast det tog matte flera dagar att inse det!
      Stackars Mysan. Hon har inte haft det lätt, inte sedan hon dumpades för antagligen ett knappt år sedan.
      Men hon ville ju inte stanna hos oss, hon valde själv att gå.
      Vi hoppas att hon nu äntligen ska få det bra.

      Radera
  8. Synd att matte e ledsen, du kan säkert trösta henne. Synd att Mysan inte vill stanna och vara vän, men vill hon inte så är det inget att göra åt. Säkert hittar hon sitt hem genom Södertälje katthem.Kastrerad och borta från området där hon haft det så kämpigt lugnar hon sig nog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror precis som du. Det gör matte också. Jag tröstar, och Myse tröstar.
      Mysan behöver helt nya omgivningar, överhuvudtaget en helt ny miljö, det tror vi också.
      Vi tror också på Södertälje Katthem, och vi ska hålla koll på vad som händer!
      Om två veckor får matte hälsa på hos Mysan (efter karantän och kastrering). Kanske att matte gör det!

      Radera
  9. Så kul att höra att Mysan lever och vi är helt övertygade om att du gör rätt och att hon kommer få ett bra hem till slut!!
    GLAD PÅSK önskar vi er också.
    Vov o kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så tror vi också att det blir. Så bara MÅSTE det ju bli! :)

      Radera
  10. Helt otroligt att Mysan klarat sig ute hela långa vintern !
    Jag o min matte förstår att er matte både är glad och ledsen på samma gång.
    Vi tycker att er matte är en bra matte som tänker på Mysan i första hand och har beslutat att lämna henne till Södertälje katthem där det finns en chans att hon kommer att hitta ett hem utan andra katter.
    GLAD PÅSK önskar vi er oxå :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nu är Mysan lämnad, och det är lite tomt här hemma. Men jag har ju fyra katter kvar, och matte har ju dessutom mej!
      Och för Mysan är det absolut bäst, hon får en riktigt bra chans nu till ett liv som passar henne.

      Radera
  11. Idag så har jag och matte tänkt väldigt mycket extra på er.
    Nu är det bara att hålla allt vi hittar för Mysans fortsatta liv där hon förhoppningsvis finner det lugn hon behöver

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var svårt att lämna, säger matte som naturligtvis (!) grät en skvätt där på katthemmet...
      Men vi hoppas att allt till slut blir bra för Mysan, så att hon slipper fortsätta leva på samma sätt som hittills.

      Radera
  12. Åh så extrasur jag varit på krånglande dator se'n jag läste detta men inte kunde kommentera!
    Vilken katt hon är, den där Mysan! Hon klarar tydligen vad som helst.
    Hoppas nu att hon kan hamna hos någon som förstår att uppskatta henne och där hon kan få en vattenkanna och en mjuk sovplats som väntar när hon känner behov.
    Inte kul att hon inte vill bo med er, men hon har ju hamnat på ett gott ställe och får en ny chans.
    Och historien med dig och dina "mysar" lär jag aldrig glömma:D (Ringde "kattgrannen" som sa' ung "Tänkte väl det!")
    PUSS gänget!
    Och krama matten lite från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, nog är Mysan en överlevare! Vi är glada att sonen Myse ärvt den förmågan, för han har ju klarat sig på egen tass från sommaren ända tills i januari. Och han var bara en kattunge. Men han tänker stanna här hos oss, berättar han! Vill inte alls ge sig iväg någon annan stans.
      Matte skrev en redogörelse i natt, både till katthemmet och till Mysans nya människa som hon förhoppningsvis hittar snart.
      Där står tilll och med det där om vattenkanna i stället för vattenskål, som vi aldrig har sett henne dricka ur.
      Oh, så vi hoppas att hon ska få det riktigt bra så småningom!

      Radera
  13. Men åh, så både sorgligt och glädjande! Det allra, allra bästa är väl i alla fall att ni fick veta...att inte veta är sååååå jobbigt! Nu håller vi förstås tummarna för att Mysan hittar precis exakt det hem hon vill ha och att ni kanske, kanske kan få hälsa på henne där nån gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte kan få hälsa på Mysan på katthemmet om två veckor, när hon slipper ut ur karantänen. Jag tror att hon kommer att göra det. Dit får nog inte jag följa med.
      Och så hoppas vi förstås att få veta hur Mysans liv går vidare, att hennes nya tvåbening(ar) hör av sig till mig och matte.

      Radera
  14. Jätte kul att höra att Mysan lever :) Inte trodde jag att hon skulle klara sig själv när ni inte hittade henne.
    Men tråkigt att hon inte trivs med andra katter :( Hoppas att katthemmet hittar ett bra hem till Mysan :)

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att man på katthemmet hittar ett hem. Och jag tror att Mysan hittar sin människa, som inte har andra katter.
      Men allt det här känns ändå svårt.

      Radera
  15. Förstår att det måste kännas blandat känslomässigt, jobbigt men vi är ändå glada att höra att Mysan lever och att din matte är så stark att hon klarar av att göra det bästa av situationen. Vi hoppas och tror att Mysan snart får ett eget hem där hon finner ro och vill stanna. Stor kram till både dig och matte!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis så känns det, väldigt blandat alltså, hälsar matte.
      Men hon tror att till slut så blir ändå allt bra för Mysan, den lilla stackaren som fått gå igenom så mycket.
      Här hemma gör framförallt Myse allt för att få matte glad igen. Och så jag, förstås. :)

      Radera
  16. Oj så jobbigt att lämna bort Mysan, men det är utan tvekan rätt beslut, eftersom resten av flocken säkert inte mår så bra av att hon inte vill vara med. Hoppas hon hittar fina människor där hn får vara "The Queen"
    Glad Påsk till er alla, och många varma soliga påskpussar skickar jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh ja, SÅ vi hoppas, här också! Det MÅSTE bara få bli riktigt bra till slut, för den där lilla fina katten!
      Hoppas att ni också har en glad och fin påsk! (Här är f.n. 3 minusgrader...)

      Radera
  17. Ja, nog är det sorgligt och jag förstår precis hur du känner dig, när du ser att matten är ledsen. Ni hundar ni ser sånt på oss tvåbeningar, jag vet inte hur men ni verkar ha ett sjätte sinne för sånt. Hoppas att matten blir glader igen, när hon inser att hon inte kan ta hand om alla, hon har ju er kvar, dig och katterna, det är inte dåligt.

    Tvåbenspussar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst känner vi en hel massa som ni tvåbenta inte förstår! Vi TÄNKER kanske inte lika bra, men vi KÄNNER desto bättre. :)
      Matte är inte så ledsen längre, för hon har ju som du skriver både mig och mina andra katter. Inte minst har hon lille Myse...
      Och Mysan - om en stund ska jag skriva ett inlägg om henne, men om du läser det här innan jag hunnit skriva det, så kika in hos matte!!

      Radera