tisdag 20 september 2016

Blir nog bra, säger Kasper

Kasperia
I går köpte matte en bur till mig, en som funkar i Cliåna (så får bilen nog heta). Tur att hon for iväg i går, för idag har någon spillt flytande betong på vägen!!

Buren hon köpte blir förmodligen en sorts reservbur, när hon får mer tid ska hon kolla mer noggrant. Jag gillar den så där, men det är bra att det serveras godis i den. Den sitter fast med bilbältet och är lätt att flytta. Matte grejsade och grejsade, men till slut så...


Klart att min premiärtur i Cliåna och nya buren skulle bli bra - och vad kan väl vara bättre än en tur till bästa Yngern, till sjön och stranden jag älskar. :) Matte säger att hon  vill få mig att gilla både ny bil och ny bur. Så när hon grejsat färdigt bar det iväg. Jag hade inte åkt bil sedan den där gånger på bärgarens flak.

Här kommer en radda bilder från dagen som startade med trist huspassning och sen blev jättehärlig.
Skynda dig matte, sjön ligger ju där och bara väntar.

Bakom det här insynsskyddet, hehe, var vi, olagligt påklädda. :) Fast jag promenerade helt ogenerat i strandkanten ändå.






Stranden - den där man får ha kläder på sig när man solar och badar - är jättestor. Och öde så här års. Då trivs vi både jag och matte.


Alldeles ensamma var vi, sånär som på dom där storskrakarna som man kan ana på förra bilden. Dom vägrade komma närmare, fast matte kunde i alla fall zooma in dom som silhuetter.


Jag badade, det är hur långgrunt som helst här och jag kan springa hur mycket som helst i strandkanten- Passar mig perfekt! Fram och tillbaks, upp och ner, och så den mest ljuvliga sand att rulla i. Dessemellan. Så synd om matte som inte fattat vitsen varken med att springa i vattnet eller rulla i sanden. Ha, nu får ni klicka...





Och så pricken över i - undrar varför man säger så... Jag visar många bilder för att ni ska kunna studera min rullteknik ordentligt. Övning ger färdighet, och nog har jag övat alltid.









Livet är underbart!!!

Nu ska vi ut och åka lite igen, säger matte. Så att jag upptäcker att både nya bilen och framförallt nya buren faktiskt är nåt bra!! :) 

söndag 18 september 2016

No one is perfect...

... inte ens en ny Clio. Kaspers bur går inte att använda alls, varken i baksätet eller bagageutrymmet. Oavsett hur jag fäller och flyttar och står i. Den är helt enkelt för stor. Och bilens linjer inklusive dörrarnas för svepande och skönt strömlinjeformade. Hrm...
Ny lösning ska hittas. Finns rätt många varianter på nätet. Men först ska kollas hos lokala handeln.

Så här ser den ut - hehe, på mina dammiga och stundom leriga grusvägar blir den snart ett konstant dåligt samvete. Den var en gång bourgognefärgad...

Märkligt - jag minns när alla bilar hade små rutor, sedan blev de större och större. Nu tycks trendvinden ha vänt.
Bilen lever sitt eget liv tycks det mig. Har jag "nyckeln" i t.ex. fickan låser den upp sig själv när jag närmar mig. Bara att kliva in, trycka på en knapp och köra. Glad att den åtminstone låter mig växla själv. När jag så småningom kliver ur - med "nyckeln" fortfarande orörd i fickan - så låser den sig så snart jag flyttar mig lite ifrån den. Blinkar två gånger, fäller in backspeglarna och faller i sömn. Tills jag åter närmar mig...
Färddator (ska lära mig den så småningom) och GPS m.m. betyder en förfärande massa knappar, skärmar och möjligheter. Fast prio ett är att ordna för trygg och rimligt bekväm färd för Kasper.

Kasper brukar få hälsa på en del av de hundar som passerar på vägen, sådana han och jag känner. Den här lilla cairnterriern (för visst är det väl en sån) lär vi oss aldrig namnet på, Han är rätt mysig, fast skäller vilt på Kaspers katter.


Filip har upptäckt att det luktar och smakar rätt gott om en del kattleksaker. Kattmynta. Så han placerar sig helt enkelt mitt ibland dem.


Dags att endera dan byta ut mina avbladade tomatplantor mot de växter som ska övervintras i gröna/blå rummet. Körsbärstomaterna smakar förvånansvärt lite, de andra både mer och bättre. Borde vara tvärtom, kan man tycka.

fredag 16 september 2016

Händelserik kommun

Det brinner en del i Södertälje kommun. Lokalpressen rapporterar...

Blomkruka fattade eld

En brinnande blomkruka fick räddningstjänst att rycka ut till Slåttervägen i natt. Branden släcktes med en kastrull vatten.
 Det var strax efter två på natten mot torsdagen som branden larmades in till SOS. Det var ingen person som kom till skada.


Detta var det hela, med riktigt stor rubrik. Här är en länk.  :)

tisdag 13 september 2016

Och tiden bara går och går...

Kasperia
Dagarna går och matte säger att just bloggen, den har hon inte tid med. Hur kan man prioritera så fel, undrar jag. Att jag begått årets schamponering och en borstning och kamning som nästan inte var av denna världen, det behöver hon ju inte blogga om. Men att hon torkat godis tycker jag är viktigt. Det tycker Filip också.




Att hon för gott sagt Hej då till våran gamla Clio kan ju vara värt att berätta. Försäkringsbolaget löser in den, till mattes häpnad med 12000 kronor mer än hon trodde. Visserligen går 3000 bort i självrisk, men i alla fall. Bra! Här står den nu som skrot hos Bilia. Där matte för 12 år sedan köpte den, ny.



Jag får snart åka i en ny Clio, fast den har visst en annan färg. Det börjar bli panik, om två dagar vill inte matte ha hyrbilen kvar, för då kommer den att bli väldigt dyr att ha stående här hemma. Och nya Clion är tydligen fortfarande kvar i Göteborg. Grrr.... Det här kan bli riktigt besvärligt.

Vi har letat svamp utan att hitta en enda. Matte har träffat folk, och gjort en massa konstigt.  En del människor har varit väldigt trevliga, men trevligast av alla var förstås min "mostra", hon som bor i Dalarna. Hon blev väldigt förtjust i nya gröna/blå rummet! Och visst klär hon utomordentligt bra i det. :D





Här har vi en liten konversation, två av mina katter och jag. Vi diskuterar matte - är inte helt nöjda med henne. Ibland får vi vänta en stund, innan hon lyder oss!!! 


Inget under då, att jag deppar ihop ibland...


...fast då brukar jag tala om vad jag tycker!


Men väldigt ofta, faktiskt för det mesta, är jag förstås en nöjd och glad hund. :)

I morgon hoppas jag verkligen att matte får ändan ut vagnen eller vad det heter, så att vi kan besöka er allihop! Lite koll har vi, men kommentarer har det ju inte blivit några alls. Skrotmatte!!!! Fast visst ja, jag skulle ju vara glad... :)

måndag 29 augusti 2016

Alldeles onödigt spännande...

Kasperia
- Jag skulle hälsa på hos Grynet idag. Det skulle matte också, och flera trevliga tanter. Fast varför stannade matte bilen här???
Ser inte direkt smart ut. Och Svinsjö - så heter det ju inte alls där Grynet bor.

- Matte får väl ge en förklaring om hon kan, jag tänker nästan bara visa bilder. De här. t.ex. Två som undrar vad vi egentligen ser (ni vet väl att man måste klicka på nån bild). Kråkan tittar på mig och jag på det där stora röda utanför bakrutan.


- Det här såg jag också, men det ser ju helt normalt ut. 


- Här då - också normalt?


- Neeej MATTE!!! tänker du krocka ihjäl oss!!!???

- Och titta här - visst kör den väl om oss fast det är dubbelstreckat!!!



- Här är ju Biltema, där vi var häromdagen!! Och K-rauta som matte var till var och varannan dag när hon fixade gröna rummet som blev blått!



- Fast strax innan hade vi kört på den där motorvägsbron som stängt av E4 vid Södertälje sedan i midsomras. Först för några dagar sedan blev den färdigreparerad och det går ganska bra att köra igenom själva stan igen. Och nu ombeds inte längre semesterfirare och andra att ta vägen över Västerås eller Strängnäs i stället för via oftast helt igenkorkade själva Södertälje.


-  Nu orkar jag inte mer - matte får ta över!!! För tro det eller inte - vi överlevde vådligskörningen!!


Matteria
När man får möte på en smal grusväg koncentrerar man sig kanske främst på den mötande bilen, så att inte backspeglarna ska haka i varann (det har hänt mig en gång tidigare). Det var i alla fall så jag uppenbarligen tänkte. Helt fel!! 
För på vägen rätt nära renen låg en stenbumling. Den körde jag jag över!!Pang!! Tursamt nog tycktes ingenting ha hänt, så jag tackade min skapare eller vem det nu var och körde tacksamt vidare, glad över att åtminstone ingen allvarlig skada var skedd. 

Efter några kilometer skulle jag svänga in till Grynet med matte - men det gick inte att växla ner före den skarpa svängen. Jag fumlade väl lite, och missade kurvan med ett par meter. Stört omöjligt att få in backen. Ytterligare ett par växlar sa stopp. Definitivt. Jag tog mig fram någon kilometer innan jag kunde stanna på ett sätt som inte störde trafiken. Ingen backväxel - ringa bärgare. Mobilen saknade tydligen pengar, det gick bara att ringa nödsamtal. 

112 - där kopplade man mig till polisen som fixade bärgare. Den kom så småningom - men den var allergitestad och där rådde hundförbud. Så jag och Kasper vinschades upp på flaket/släpet och for baklänges de rätt många milen till en verkstad där min försäkring skulle gälla. 

Lite märkligt att sitta i förarsätet, åka baklänges och titta rakt in i de efterföljande bilarna. 

Det här kan uppenbarligen bli en väldigt kostsam historia som dessutom kan dra ut på tiden. Får väl se hur det kan klaras ut. Nu har jag i alla fall en hyrbil fast den fick ju Kasper inte heller åka i! Absolut hundförbud. Hmmm ;)
Men skulle Folksam godkänna den här biluthyraren, som var utan avtal med dem? Muntligt löfte fick jag så småningom.
Vi är i alla fall hemma nu sedan många timmar och har även hundburen med oss. Kasper sover gott vid mina fötter. 

Eftersom jag gillar små bilar står nu en Polo på tomten. En ilsket blå. Och i morgon ska jag undersöka det där med mobil och abonnemang. 


Håhåjaja - det här är i själva verket inte det minsta roligt. I själva verket precis tvärtom.

Hon ÄR klantig, det är hon...

Kasperia, Katteria
Nu har det hänt IGEN - vi har fått mer hjälp att fixa tomten. Utan att matte tog en endaste bild! Men här har klippts och sågats, knipsats och släpats. Eftersom det blåste så in i norden gick det inte att elda. Så nu ligger här en ny hög och väntar på bättre eldningstider. Och bredvid ligger sånt som ska läggas på elden när den brinner.


Matte röjde lite till idag. så nu kan vi gå ner till hallonen igen, de där som numera växer vilt på ängen. Fast de är nästan slut för i år. Och så börjar det bli dags för bloggkompisarna att komma hit, och då måste ju både vi och tvåbeningarna kunna ta oss fram lite bekvämt så där... Till sjön.


Myse som alltid är nyfiken och gillar att krypa under saker måste naturligtvis undersöka!


- Mysigt här, stannar jag kvar en stund...

- Men så gå då! Jag tänker gå in i min nya koja och sova middag!!

Och det gjorde han, kröp tillbaks utom synhåll och stannade. Andra måste se upp med igelkottar i rishögar säger matte, vi måste se upp med katter! I varje fall kolla var Myse finns nånstans innan vi häller tändvätska eller nåt på högen.

Man brukar kunna hitta hans svans i alla fall, bakom ytterdörren eller kanske bakom en gardin. 


Fast ibland är han lite mer som en normal katt, eller... är det verkligen normalt att nån kan ligga och sova så här?

Nu är det så sent så vi orkar inte hälsa på hos er allihop, och i morgon är vi upptagna många timmar men  morgon kväll i alla fall. Annars tror jag att jag tar och skäller ut matte. :)