Trattkasper, Garnmaxi och Stickmatte

Nu är den framdragen ur sitt gömme, Afrikas Blå Lilja. Ut i ljuset vill den. Och bort med allt som fått vissna ner under vintern. Lika spännande varje år - har den överlevt, där inne i mörkret.

Under alla veckor med uppkopplingsstrul har två koftor förfärdigats, den randiga av restgarn, Det mesta "vita" är inte vitt, det är ljust kallrosa. Den har  inte hunnit få knappar.

För hundra år sedan avveckade sig en lanthandel i min närhet, bl.a. reades en mängd pärlemorknappar. Jag köpte massor. De ska förstås få pryda även den randiga.



Gamle Maxi leker inte längre. Trodde jag. Men det är klart, att fånga en garnände är kanske inte riktigt lek. Han verkade mäkta stolt över sin lyckade garnkamp. :)

Kasper har fortfarande tratt. Han verkar faktiskt inte bry sig om den längre. Hans sår ser väldigt bra ut, Om han bara lät bli att i vanlig ordning åla och gnugga sig fram i sand och bland ris så hade han sluppit den för länge sedan. Ni vet ju, så här beter han sig så fort han får en chans. :)

Det går ju inte an, för då ryker sårskorpan igen. Och nu SKA det få läkas under den i lugn och ro. Tar nog ett par dagar till. Tills dess ser det ut så här.

Maxi, gosesugen som vanligt, förväntar sig en puss! Där han sitter bland blåsippsblad - hoppas han inte sitta sönder några knoppar!

Mer motljus och liten blå sippa

Strålande dag, 15 grader - känns precis som vår! Underbart, första fikadagen utomhus. Eftersom jag fuskade lite med fototrissen, lade in arkivbilder, så tog jag några nya idag på tomten. Bland annat de här. Temat är motljus och bilderna måste klickas på.


Rhododendron vädrar vår! Snösläde m.m. anas i bakgrunden.



Glömde motljusskyddet...

Ekar fäller ofta inte sina gamla blad förrän på våren. I synnerhet inte de små träden. Det här är bara en liten ekunge. Eller kanske ekvalp. :)

 

Min första motljustriss finns i inlägget ovanför. 

Fler trissar finns här.

Trissen är slut här, men en bild på tomtens modigaste blåsippa visar jag gärna. Den enda jag såg, djupt inne i ett snår, så riktigt nära kunde jag inte komma. Snart har jag hundratals!

 

 

När jag ändå håller på... den här sprider också glädje. Fast den slår inte lilla sippan!

 

Motljus - fototriss 292

Denna mulna kulna dag var det omöjligt att åstadkomma någon sorts motljusbild, åtminstone utomhus. Så det fick bli arkivet. Bilderna tagna inifrån "Gröna rummet", vid samma tillfälle. På den tredje bilden ser ni hur märkligt de båda första hänger ihop. :)

Men nu går vi mot vår, ingen snö kvar på taken, och inga istappar heller. Sommarvärme i morgon, söndag. Underbart, om än lite knepigt för alla Vasaloppsåkare.

Då blir det kanske möjligt att ta lite alldeles färska motljusbilder.
Tillägg: Det blev möjligt! Och de finns här, i inlägget ovanför.

Här ser ni hur andra tolkar temat. 

Jätteböld - och tratt

Tänkte bara berätta att jag har tratt nu igen. Men jag slipper den nog snart. Ni ser va, att jag har ett sår under ögat.

Jag fick en böld under ögat. Matte såg lite orolig ut, men eftersom jag inte hade ont, så gjorde hon ingenting. Vi gick och la oss - men ni skulle ha sett på morgonen!

Bölden var stor som en pingisboll!!!

Matte försökte sansa sig, och jag försökte säga åt henne att "ingen vette, tack!"
Hon tänkte strunta i vad jag sa - men så upptäckte hon något som jag tyckte kändes väldigt skönt. Det hade gått lite hål på det där stora eländet, och det sipprade ut lite blod och annan vätska.

"Du kanske inte behöver nån vette!, sa hon, och det hade hon ju rätt i. För den sprack jättemycket, och det vällde ut massor! Matte torkade och sårpudrade , och på den vägen är det. Men så fort det börjar bli lite skorpa så plöjer och gnuggar jag bort den, ute i snö, sand, ris... Tratt på, alltså.

Jag har inte ont, bara tråkigt! Matte har roligt! Hon har kunnat skicka jättestora "jobbilder" via mejl, och hon har tittat ikapp några program på teve (via datorn alltså). Och så funderar hon på vad hon ska köpa för alla kompensationspengarna från Telia. :)

Eftersom matte led och kämpade i åtminstone ett par-tre månader och inte fattade att felet inte låg hos hennes grejer (som Telias automatiska kontroll påstod) så dröjde hon ända till mitten av januari med att anmäla fel. Telia betalar bara från felanmälningsdagen. Men 800 kronor får hon i alla fall.

Bildbombning - i rena glädjen över att det går!

Matte är kattvakt! Åt en Ludde!! Vaddå, det är ju hundar som ska heta Ludde! Mattes bloggvän Skogsfrun har en Ludde-hund och jag har bästa badrejskompisen Ludde (senast om ett par månader är det dags igen, hörru! Men än ligger isen.)

Kattluddes matte är i Grekland, hon har en massa släkt där. Så matte ger Kattludde mat och gosar en stund med honom varje dag. Han har kattlucka och kommer och går som han vill. Mig är han rädd för, så om jag följer med så får jag passa bilen. Men jag brukar få stanna hemma. Matte ska passa nästan tre veckor till. Vi skulle ju promenera dit, om inte Kattludde vore så skraj för mig. Dummer...

I går fick jag i alla fall följa med, och på bilden ser ni hur Ludde ser ut när han ser hur jag sitter i bilen och skäller och bara vill ut och hälsa!! Matte hade till och med en kamera med sig! Så när hon gosat med Ludde och gett honom mat (världens smaskigaste, gudars, så bortskämd han blir) så inspekterade jag och matte tomten.

Den är fantastisk, men det visste ju matte förut, för hon är god vän med Luddematten. Ja, det är ju jag också.

Luddematten har bott där i sex år, så det är inte hon som står bakom den fantastiska planeringen av denna bergssida. Men hon förvaltar den, tycker att den påminner om hennes forna hemtrakter i Grekland. Matte säger att hon ska ta med sig kameran dit fler gånger, kanske senare i vår när det börjar grönska.

När man står där vi står nu och tittar lite åt vänster så ser man huset, och tittar man åt höger ser man berget och undrar hur man ska komma dit, för det är däruppe en hel del av tomten finns.

Vi provar väl stigen som blir en trappa, så får vi se... 

Spännande!

Skynda dig hit upp, matte, det är jättenyttigt att gå i trappor! Tror jag.

Titta, nu har vi klättrat upp till bergets topp! I alla fall nästan. Och finns en liten nästan-paviljong, med platt tak. Åh, där måste vara en fantastisk kvällssol.

Högt däruppe finns ett trädgårdsland som väntar på våren, och snö som var utmärkt att rulla i.

Det gick minsann att fortsätta ännu längre, på fler stigar och trappsteg och sånt.

Och där fanns ännu en liten paviljong. 

Egentligen är det först nu som det riktigt spännande med den här tomten börjar!  När man ska ta sig ner, på andra sidan.

Här finns TRAPPOR! Och trappor och trappor och trappor...  Gjutna trappor, trappor av natursten och så trätrappor! Stigar utmed stup. Murar, små sittplatser, räcken och små vattenfyllda "dammar" i en del klippskrevor. Små "gömmen", murar, buskar, portaler...

Svårt att ens föreställa sig allt jobb som lagts ner på den här tomten. Den ligger ensamt och helt i utkanten av området där vägen tar slut.Närmsta grannar är  milsvida skogar (där för övrigt ett vargpar i år skaffat sig revir). En drös bilder nu, tagna på väg ner mot huset. De får tala för sig själva.

Nu har vi kommit ner ända till gäststugan, finns så klart en massa trappor till och från den också. :)

Från gästsugan kan man förstås titta uppåt en annan väg också...

...eller så kan man titta åt sidan... 

...eller neråt. Då ser man ännu en paviljong, och bilen som Luddematten lämnat kvar här hemma.  

Ni ska slippa fler bilder nu, men matte vill gärna visa en bild på såna här nästan-räcken, som strategiskt finns nerslagna - fastgjutna - i marken. Finns massor av dom!

Och jag vill gärna visa en bild på Luddekatten - han höll allt koll på mig och matte, men hälsa på mig det ville han minsann inte. Så jag vidhåller - han är en dummis!!

Så här många bilder lär det dröja innan vi visar igen. Men OM - då ska det bli på bara mej!! Och förstås mina egna katter. Säger jag, Kasper.


Om någon undrar över uppkoppling och överföring - det är fantastiskt mycket bättre - men matte vidhöll i ett mejl att hon ändå inte är nöjd. Kontrollmät, skrev hon!! Det är bättre, men inte bra. 

Hon fick svar nästan omgående! Det ni! Man kollade - och ännu återstod visst lite justeringar, på stationen. Klart på måndag, dvs i dag. 

På tisdag ska matte säger "okej" eller "fortsätt felsöka"!