måndag 14 november 2016

Ber om ursäkt för matten...

Själv skyller hon framförallt på datorstrul - virus och nån sorts spioner i datorn.Nåt om att ett par webbläsare liksom inte ville vara med. Och lite sånt tjafs. Massa konstigt fortfarande, men nu orkar hon inte med fler återställningar.  Säger hon. Bra, då kanske jag kan få lite tid för mina kompisar!

Det blir en del djuriskt i det här inlägget. Somt som visas, somt ni får tänka er. Att räkna ut att det efter mattens totala omgörning av gröna (nu blå) rummets golv skulle ges spelrum inte bara för luft och försvinnande vatten utan också för möss, det borde hon ju fattat. Med tanke på miljontals lortar i gullfibern under golvet.

Möss gillar äpplen. Upptäckte hon. Förstås morötter och potatis också, men dit hann dom inte. Nu förvaras allt sånt i tjocka plastbackar. Framförallt Myse är väldigt intresserad av det där rummet, men så här års hålls dörren dit stängd.

När vi är ute med bilen har vi sett en älg och ganska många rådjur. Senast idag, tur att både däck och bromsar funkar, för skogsvägarna är smala. hala och moddiga. Osandade förstås.

Innan jag kommer till det mest intressanta djuriska vill jag berätta om en hund som matte såg springa på vägen långt, långt hemifrån mig. Det finns öde vägar på fler ställen. På ena sidan fanns en sjö, på andra sidan berg. (Det var här hon kraschade sönder min förra, braiga bil.)

Matte stannade, tänkte att nästa bil kanske hade mer otur och inte skulle hinna få stopp. Försökte prata med hunden, men den var inte lika intresserad. När det så kom en bil blev matte jätterädd, men den stannade och hunden  rusade iväg till den! Och ut nästan ramlade en husse som blev minst lika överlycklig som hunden. Han var ute och letade, och nu var han på väg till nån skog i närheten. 


Sen till nåt som egentligen är förfärligt, men känns ganska mysigt för mig. Nån från nån hemtjänst ringde till matte och sa att dom måste skaffa en ambulans som skulle ta en annan matte till sjukhus, och den matten bad dom kontakta min matte och be henne ta hand om hennes hund - och det var ju Grynet det gällde. Matte for de flera milen, gick in i huset och ropade. Ingen Grynet nånstans. Hon letade i alla rum, det finns många. Till slut hittade hon Grynet liggande platt som död, brun på en brun matta i mörka hallen, vid ytterdörren. (Matte hade måst ta sig in genom en bakdörr.)

En djupt deprimerad liten hund, som inte sa pip i bilen heller. Hon kände förstås igen sig hemma hos mig, kollade av de vanliga ställena och satte sig sedan vid f.d. altandörren och såg ut så här.



Hon var så ledsen, och jag försökte trösta och sa att allt nog skulle bli bra, och till dess kunde hon passa på att ha det i alla fall lite bra hos mig och matte och mina katter.



Matte hämtade fram min bia, som jag nästan aldrig låg i. Grynet blev glad och började genast bädda. :) 


Så nu är den hennes, och i vägen står den så att matte snubblar på den stup i kvarten. Men det är det värt, säger hon. Och Grynet håller förstås med. 



Vi har gått två promenader, och vi har ätit middag. Grynet äter också dietmat, men inte samma som jag. Nu ligger vi och vilar oss, Grynet sover medan jag hjälper matte att blogga.

När Grynet kom tittade Filip lite förvånat, men så fortsatte han att äta och bete sig som om Grynet bott här alltid. Dvs han placerade sig i den fåtölj som han och matte alltid kivas  om.


Myse var lite reserverad första timmen, la sig försiktigtvis under bordet och på två stolar dessutom. Bra koll hade han därifrån. 


Jag la mig till ro på lilla favoritmattan. Fast lite koll på Grynet hade jag förstås.


Nu håller vi alla tassar och tummar vi har för att det blir bra igen med Grynets matte. Det är andra gången sedan i somras hon måste till sjukhuset på det här sättet. För säkerhets skull far matte iväg i morgon och köper ännu en hundbur till bilen. En lite större än den jag har nu, så det blir ju bra för mig också. Om hon nu hittar en som går in i nya, låga och strömlinjeformade Cliåna. 

Titta förresten på Cliåna, så den ser ut bakifrån! Som ett monster. Tror kanske att han/hon/den ska skrämmas och varna alla för att komma för nära. När allt kommer omkring är kanske "hen" faktiskt ett riktigt bra ord. :D


En snöbild också, från häromdan, då kom det massor.

12 kommentarer:

  1. Först trodde jag att ni hade blivit med jakthund! Skönt för drever/stövaren (ser ut som en blandning) att "hitta" sin husse.
    Grynets räddare är du! Hon får en toppensemester och Kasper en lekkamrat. Att köra dit i dåligt väglag gav inte så trevliga minnen, kan tänka. Bilar och datorer... kostsamma eländen.
    Julens långdanser är i full repetition även i mina stugväggar, då och då avbrutna av gästabud *knaperi knaperi mus* och katterna viftar inte ens på morrhåren, latmaskarna. Nåja, om några månader är det maj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Möss i väggar har jag inte, tursamt nog. Och i gröna/blå rummet finns nu inget tillgängligt ätbart.
      Grynet - bekymmersamt. Deprimerad och inte alls lik den hund jag hade hand om förrförra vintern. Jag har sett förändringen, men först nu dygnet om och på riktigt nära håll. Nu försöker jag aktivera samtidigt som jag vägrar godis (hon har blivit rejält överviktig också).
      Vi får se hur det går vidare, det här.

      Radera
  2. Så skönt att den där hunden hittade sin husse igen. Jag vet precis hur det känns att vara ensam! Grynet måste ha känt sig riktigt eländig tills hon fick flytta in hos dig, matten och alla katterna. Det hjälpte nog att få låna din bia men jag hoppas att din matte inte snubblar för mycket när den står på sin nya plats. Kul om Myse vänjer sig vid Grynet också. Då kanske han vågar stanna hemma och hälsa på mig vid nästa rejs. En större bur med plats för två låter trevligt. Hoppas det går att få in den bara... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Blev inget burköp idag, men kanske i morgon. Det var synd om Grynet i går, idag har vi i alla fall tagit en rejäl promenad i regnvädret. Nyttigt både för rejält överviktiga Grynet och den visserligen inte längre rejält men dock överviktiga matte. JAG är lagom! Snart matte också, säger hon. :)
      Myse ja - han tolererar men är inte förtjust. Filip stortrivs.
      Kasper

      Radera
  3. Så bra att Grynet kan bo hos dig och matte nu när det är tomt hemma hos henne. Och att hon fått låna din bia som en egen liten trygghetszon, dock inte helt trygg för din matte vad jag förstår. Möss ja, söta är dom men inte vill man ha dylika i huset! Minns från min uppväxt i gamla hus att det inte luktade något vidare när en liten dött på en oåtkomlig plats i en vägg. Här där ja bor i stan är de viktigt att vi inte har porten uppställd, då råttor sägs tassa in den vägen...
    Trodde du fått en promenadkompis i den där jakthunden.
    Hua ja, för snöslask och halka. Peppar peppar men så här långt har jag haft tur med både bilar och datorer. "Strular" datorn är det jag som inte fattar tågordningen. Fast förresten... hade en Opel för en hel del år sedan. Nåja, fortsätter att förtränga det.
    Allt gott till dig och din flock! (För visst är det väl så att det är du som är herre på täppan ;) )

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut är jag herre på täppan! Men snäll, för om inte så misstänker jag att matte tar över... ;) Jag är väldigt pragmatisk.
      Döda möss luktar förfärligt, matte minns ett kontor hon jobbade på för många år sedan...mysigt och så, inrymt i en f.d. lagård och loge. Möss och t.o.m. råttor tyckte också det var mysigt där. Matte ryser när hon tänker på det. Kanske ungefär som när du tänker på den där Opeln.
      Kasper

      Radera
  4. Å så godt at dere tar så godt imot Grynet. Håper alt går bra til slutt. Kjekt med en du kan leike "storebror" for å passe på. Blir jammen kjekt med nytt bur til deg. Her er snøen nesten borte igjen i alt regnet, men vi håper på en jul med masse snø!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu hoppas vi förstås på det bästa för både Grynets matte och för Grynet. Jag kommer att gilla en ny bur (min tredje) men matte suckar. Dom är inte gratis.
      Snön är borta här också, och det regnar!!!
      Kasper

      Radera
  5. Oj oj oj vilken himla tur att de kontaktade din matte om Grynet. Stackarn hoppas hon hittar livsglädjen nu igen, men det gör hon säkert. Om din matte inte hittar bur så finns det superbra bilselar. Sigrid har en som är jättesmidig och matte funderar på att skaffa en likadan till mej. Den jag har nu kan jag ta mej ur.
    Jo Sigrid är en tuff brud som nog tror att hon är lika stor som jag. Ska ta med henne nästa gång vi hälsar på, tror du kommer att gilla henne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var Grynets matte som bad dem ringa hit.
      Eftersom Grynet är absolut döv när matte försöker kalla på henne måste hon vara kopplad, så nu vandrar matte omkring med pannlampa minst ett par gånger om dygnet. På hala vägarna, fast hon har broddskorna på.
      Det kan bli långvarigt, det här med Grynet.
      Matte ville helst köpa en ny bur på nätet (och spara ett par hundra kronor) men då kan hon ju inte kolla om den går in i bilen. Sele är förstås ett alternativ, hon ska kolla.
      Kul om du och Sigrid så småningom kan komma hit! :)
      Kasper

      Radera
  6. Vilken tur ändå att ni hade möjlighet att ta hand om Grynet nu när hennes matte är krasslig... vi hoppas att det ska gå bra för alla inblandade oavsett om det blir lång eller kort tid ni har henne. Mysigare med Grynet än dom besökande mössen... fast man kan ju förstå att dom ville in i värmen bland alla godsaker ;-) Kanske får Myse jobba hårt med mössjakt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst får Myse gå på jakt i gröna/blå rummet om han vill, både han och Filip vill gärna dit ibland och ligga i fåtöljerna,särskilt när solen skiner genom glasdörrarna.
      Bra för Grynet att få komma hem till mig, för hennes matte har i själva verket varit krasslig länge. Nu ska Grynet få enbart sin dietmat, hon ska bantas och så ska hon minsann motioneras. :)
      Kasper

      Radera