tisdag 29 augusti 2017

Skit, skit, skit och PYTON!!!!

Nu mår vi pyton här. Matte är så ledsen att hon inte orkar skriva, hon rentav gråter. Så då skriver jag, Kasper i stället.
Grynets matte säger att hon ska ha tillbaks sitt Gryn, att hon ska skaffa en annan veterinär och att hennes städhjälp som kommer en dag varannan vecka klarar det jobb som matte gör två dagar i veckan, en intensiv tvåstegsbehandling.

En av hennes söner kommer hit i morgon och hämtar Gryns mediciner. Stackars Gryn, mönstret upprepas. Matten fullföljer inte ordinationer, misstror veterinärer som inte säger att Gryn blivit så frisk att behandling kan avbrytas eftersom den inte längre behövs. .
Matte är inte bara ledsen, hon är förtvivlat arg också. Så här behandlar man varken vänner som ställt upp eller djur som kommer att lida. Att kalla det här förfaringssättet kärlek till sitt djur är ett rent hån. Att kalla det vänskap, det som Grynmatten tidigare sagt sig vara så rädd om och uppskatta så högt kallar min matte också för ett rent hån just nu. Själv är hon precis allt annat än vänskapligt inställd. Fattar inte hur nån kan bära sig åt så här. Dessutom inte ens ringa själv utan samtalet kom från en av sönerna.

Skit, skit, skit!!! Men mest förfärligt är och blir det ändå för lilla Gryn, denna tappra, tålmodiga och älskanvärda lilla varelse som under många år fått lida så mycket.

Jag kommer också att sakna Gryn, men jag tror inte att det är någonting mot vad Gryn kommer att sakna min matte och mig och alla roliga skogspromenader hon fått göra här och alla kompisar hon lärt känna och de trevliga rutiner vi skapat och som hon uppskattar så mycket. Hemma hos sig träffar hon ingen, och matten som nästan bara har ledsyn kan inte gå ut med henne ens på tomten. Hon ligger och vilar nästan jämt och när vi har kommit dit vid tolvtiden för att hämta eller lämna Gryn kan hon ligga i sängen, fortfarande oklädd. Hos sig i sängen har hon Gryn. Hon eller någon annan i "tantgänget" läser inte den här bloggen, vet inte att den finns. Tur, för annars skulle jag inte få skriva så här för matte. Nu tror förresten matte att tantgänget går i upplösning, för själv tror hon inte hon klarar av att träffa sin f.d. goda vän och hålla masken och låtsas att allt är som förut.
Vi tror inte att Grynmatten överhuvudtaget kommer att gå till någon veterinär, för såna bara envisas ju med att kalla Grynet sjuk och vägrar inse att man inte botar bitande och kliande och hasande bäst genom att bara "putta" på sin hund så att hon slutar.
Ja, min matte är både förtvivlad och frustrerat rasande. Hon kommer inte att sova mycket i natt.
Så här som på bilden mår hon, säger hon. Vi skulle ha hämtat Gryn på fredag och lämnat hem henne igen lördag kväll eller söndag förmiddag.
Klicka på bilden så ser ni bättre. Men den där lilla ljusa delen, den känner hon inte av det allra minst just nu.Utom då hon tittar på mig, för jag är ju minsann ett vitt och lysande ljus.. Och nu ska vi sent omsider gå och lägga oss. Så att åtminstone jag inte går miste om nattningsritualen med goset och nattagodiset. Den där dagsavslutningen som Grynet väntar så ivrigt på att hon alltid krafsar på matte och säger att nu är det väl ändå kväller och dags för sovrummet och skönaste dynan.

18 kommentarer:

  1. Føler med deg, skikkelig trampet på ble matten din Kasper! Kanskje det ikke er Grynets matte som står bak dette her, men sønnen? Så mye jobb og omsorg som er lagt ned så Grynet skal få en god alderdom... og dette er takken. Har dere ikke et tilsyn som kan kontaktes så hun ikke lider?

    SvaraRadera
  2. Matte saknar sitt Gryn oerhört och vill vara lika mycket solen i Gryns liv som Gryn är i hennes. Hon hatar att känna beoroende ochatt behöva känna tacksamhet upplever hon som en stor börda, det har jag försstått tidigare. Enda vi nu kan hoppas på är att hon verkligen uppsöker en ny vetrinär och att denne rekvirerar äldre journaleroch är ansvaarsfull nog att vid behov förorda avlivning om behandling och ordinationer inte följs. Sönerna hade inte reagerat som nu om matten verkligen uppskattat och varit glad över den hjälp och den omvårdnad jag gett. Förfärligt, men så är det.
    Berit E, Kaspermatte

    SvaraRadera
  3. Eländes elände! Stackars Grynet som inte får fortsätta sina solskensstunder hos dig och din matte. Att hoppas på en förstående veterinär är nog att hoppas på för mycket, och att sonen skulle förstå problemet är nog inte heller nåt att hoppas på. Vi hoppas i alla fall att din matte kommer över besvikelsen och att hon inte grubblar för mycket på det här... Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi kommer nog aldrig att träffa Gryn mer, för som det nu är kommer matte inte att hälsa på där mer. Och Grynmatten varken kan eller vill ta med sig Gryn hit. Matte ska försöka släppa tanken på det här säger hon, men tror knappastatt hon lyckas. Sonen har varit här nu och hämtat mediciner, Grynets bur, tröjor reflexväst, mat och ett par av mina gamla avgnagda ben som jag totalt struntar i numera men som Gryn älskar.
      Kasper

      Radera
  4. Gick inte att skriva från iPaden, så jag hann gå från förtvivlat ledsen för er skull till heligt förbannad - så här får det nämligen inte gå till. Ett solklart djurskyddsärende. Din (Grynets) veterinär har alla papper och kan ge dig svart på vitt och även om Grynetmatten inte är tillräknelig (ett skäl så gott som något att Grynet flyttar till er) så är sönerna det och de kan inte få tillåtas att göra detta. Det tillåter inte djurskyddslagen!
    Jobbet med Grynet har varit enormt, förutom allt transporterande. Idag kan Grynet springa, höra, vara en MYCKET lycklig hund utan plågsam klåda, ha vänner bland både folk och fä. Man kastar inte bort det arbete som du nu lagt ner under lång tid med fantastiskt resultat. Be din veterinär om hjälp, han/hon vet vad som gäller.
    Djurplågeri ÄR INTE tillåtet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ska tala med veterinären på Animalen. Jag ska också ta kontakt med Grynets uppfödare som jag träffat vid ett par tillfällen när jag kört dit matten och Gryn för trimning. Hon är den enda jag vet som förmodligen kommer att träffa Gryn fler gånger och kan ha viss koll. Fast hon visste inte att Grynets förra veterinär förordat avlivning pga sjukdom och bristande vård. Men hon måste ha noterat mattens eget tillstånd vid senaste trimningarna. Tack för ditt stöd, det betyder mycket. För just nu har jag ont i magen och har helt tappat matlusten. Tur jag har Kasper, för då måste jag ju åtminstone be mig ut och promenera blev åtminstone en liten skogspromenad i dag. Matten själv har fortfarande inte hört av sig med ett ord, och sonen har hämtat allt som hörde ihop med Gryn.
      Berit E

      Radera
  5. Men så fullkomligt fruktansvärt. Allt jobb som du lagt ner på illa Grynet och så bra som det blivit. Så klart matten saknar sin hund men man måste se till hundens bästa. Det som händer nu är ju rent djurplågeri. Grynet har ju fått leva riktigt hundliv hos er och haft det bra. Du bara måste gå vidare med detta och det klarar du vi så många som står bakom dej

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack. PÅ något sätt måste jag gå vidare, ska fundera på hur och om det finns något sätt att få åtminstone någon koll. Kontakten med matten tycks helt bruten, jag har inte hört ett ord fortfarande och kommer definitivt inte att själv ta någon kontakt. Jag är alldeles för både ledsen och riktigt, riktigt ilsket arg! Plus besviken och frustgrerad.
      Berit E

      Radera
  6. Så oerhört tråkig läsning! Ledsamt, tragiskt och fruktansvärt frustrerande att Grynets matte inte kan se till hundens bästa Visst kan jag fpå ett sätt förstå att det blir ett dilemma då hon vill ha sin hund hos sig men att lösa det såhär "hjälper ju ingen". Vilket hårt slag mot dig som ställt upp så mycket, du förlorar ju inte bara Grynet utan också en vän när hon väljer att göra så här. Beklagar för alla er inblandade men allra mest för lilla Grynet som är allra mest i kläm <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns helt förfärligt. Trodde inte att jag skulle må riktigt så här dåligt pga det här.Inte tenderar det att gå över eller minska heller. Snarare blir jag bara mer och mer frustrerad och förtvivlad.
      Berit E

      Radera
  7. Håller helt med Hillevi - djurplågeri. Svårt att vara mänska och bli gammal och otillräknelig i "ett och annat". Kan man inte sköta ett husdjur ska man inte ha det. Likaväl som man ska fråntas körkort när man blir en trafikfara.
    Förstår att det är smärtsamt för dig med all din djurkärlek och omtanke. /g

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart att det är lilla Gryn som är den största förloraren, stackars lilla liv. Sista ordet är inte sagt, jag känner att jag verkligen måste gå vidare på något sätt, men till mig och Kasper kommer hon nog aldrig mer. Mina känslor för Gryns matte - tja, du kan nog tänka dig...
      Berit E

      Radera
  8. Väääldigt tråkigt! För er alla som har jobbat så för att få Grynet frisk. Människor kan verkligen konsten att göra en besviken.Stackars lilla Gryn som ju hade fått ett så bra liv. Suck!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känns verkligen fruktansvärt, jag ser den där lilla framför mig nästan hela tiden. Ivern och glädjen när jag kom för att hämta henne. Jag ska gå vidare på något sätt, men har inte gjort det ännu. Uppfödaren kan vara en möjlig kanal.
      Berit E

      Radera
  9. Ja det var en bra idé! Lycka till!

    SvaraRadera
  10. Men så tråkigt att läsa! Dumma söner oxå kan jag tycka.
    Som tidigare skrivits så stå på dig, om du orkar. Det handlar ju om djurmisshandel.
    Stort lycka till och styrkekramar från Ludde och mig

    SvaraRadera
  11. Tack - håller med dig om sönerna. Deras skuld i situationen är verkligen stor. Alltså även deras ansvar. Jag provar olika sätt att hålla viss koll - via ombud, liksom, eftersom min egen kontakt med både matte och söner är obefintlig och säkert kommer att så förbli. Men en del andra kontakter har jag kvar, som också engagerar sig en del. Jag tänker mycket - väldigt mycket, på den lilla fina hunden...
    Berit E

    SvaraRadera