söndag 29 november 2015

Allt liksom inte funkar alltid...

Den där förkylningen visste tydligen var den tog. Och dessutom - allt är inte roligt jämt.

Jag vet att en och annan undrar, jag har ju inte ens hälsat på hos er och kommenterat! Men nu är jag på gång hoppas jag, så endera dagen tittar jag nog in igen. Och läser ikapp.

Orken har räckt till ett "tantmöte", om än med nöd och näppe. Bilen har fått vinterdäck, och loggs finns inne.


Jag har till och med storhandlat - tursamt nog utan att tuppa av. En stol blev räddningen, fanns vid skoavdelningen.Undrar om inte Myse bäst illustrerar hur hans matte har känt sig... Han har helt enkelt dragit en matta över sig, men förutom bucklan avslöjar svansen honom. Jag väckte honom så småningom. Maxi var väldigt konfunderad.
.

Datorn är inte riktigt som den borde vara, men någon mer support orkar jag inte med. (Köp inte en Asus-dator!) I morgon, söndag, ska jag dammsuga och förhoppningsvis också orka plocka fram lite adventsstakar och sånt. Men prio ett måste bli att orka gå ut med Kasper en sväng, så att han får se något annat än gamla vanliga tomten.  Lilla gubben...

Nu vet ni, jag lever och styrfarten tror jag håller på att övergå till åtminstone halvfart. :)

söndag 8 november 2015

Förkylt va're här...

Så det kan bli - t.ex. en monsterförkylning som däckar en matte totalt. Rinn-näsa, halsriv, lungor som bara genom ett under stannar på plats, feberfrossa. Sängläge flera dar. Fast ett par dygn uppallad i halvsittande ställning. Av nödtvång. En granne som förstod att något  var på tok kom med en fantastisk fiskgryta och en sallad. Där har jag mat i tre dagar, nu när jag väl kan äta igen.

Och nu har minsann en helt utslagen matte i säng bytts mot en duschad och påklädd matte på soffa. :)

Tåliga, förstående och lojala Kasper har förstått. Han har troget hållit sig vid min säng, bara ställt sig upp och tittat vädjande när hostan blivit alltför vidrig att höra på. Mestadels har jag dessutom haft minst en katt i sängen. Dock aldrig tre. Myse ska vara ensam där med matte, annars får det vara.

Tur att jag helt enkelt bara kan släppa ut Kasper på egen hand ibland, för att uträtta sina behov. Jag passar på när jag ändå behöver kliva ur sängen för att uträtta mina.

Men nu ligger jag som sagt på soffan i stället, när jag inte lite försiktigt rör mig på darrande ben. Notera Kasper under bordet. 

Myse har passat på att råka i slagsmål, han är riven i ansiktet, dock inte allvarligt vad jag kan se. Helt nära finns ingen annan katt längre (annat än Filip och Maxi förstås), men katter är ju rörliga och en del vandrar rätt långt.

För övrigt kan jag berätta att en rygg inte alls far väl av ett mer eller mindre konstant sängläge.

Att ha närkontakt med ett litet förkylt barnbarnsbarn är inte heller att rekommendera... Men nu ska jag beställa garn och sticka en födelsedagspresent åt honom. :)

Triss från sjukbädd

Monsterförkylning - om än på klar tillbakagång - hindrar fotoutflykt ens till mina egna uthusdörrar. Därför blir det nån sorts bottenskrap i arkivet. Så att det inte blir som vid förra utmaningen - bilder klara, men de hann liksom aldrig upp innan jag och alla mina sinnen försvann i feberdimman.

Fototrisstema denna vecka är alltså dörrar. Trogna bloggföljare har nog sett dem förut, eller åtminstone något liknande.

Gammal,,,




...äldre...



...äldst.


Här är jag säker på att det finns massor av intressanta dörrar att titta på! 

måndag 2 november 2015

Uppdatering

För några dagar sedan - på de tomma pallarna ska värmeloggs placeras. Bra att få upp dem lite, för i snösmältningen hinner ofta inte allt rinna undan kvickt nog. Känns rasande bra och bekvämt att ha loggsen så nära.

För att inte loggspallarna ska halka av trucken backar föraren - den här gången ända uppifrån bommen.  Här kommer han med den tredje och sista pallen, som placeras framför de båda andra. Tänk, ett helt års värme levererade han.


"Gröna rummet" är också till glädje. Fortfarande är dörren dit öppen dygnet om. Känns fint. 





Tomatplantorna är bytta mot inflyttad rosmarin, litet citronträd och ett nästan lika litet apelsinträd. Dessutom, till min förvåning bougainvillea, som liksom gick en ny vår tillmötes i september. Jag trodde den skulle dö, men icke. Se bara! Och den fortsätter att växa.



Någon kanske undrar hur det gått med nya köksmaskinen, om jag provat den än. Joodå. Och - klart resultatet blev misslyckat... Örtbaguetter skulle jag baka. Följde receptet noga. Hehehe...
Men eftersom det smakade gott så... snart är det uppätet. Plattaste baguetterna ever. :) Nästa gång ska jag bearbeta degen - .jag liksom glömde det... Men skam den som ger sig!

Halloween firas inte i det här huset, men ett besök på kyrkogården Allhelgonadagen blev det förstås. Utan kamera. Besökte yngsta dottern och där brann massvis av ljus, både ute och inne. För oss, och för kära bortgångna.
Hemma igen tände jag de här, de brann bredvid datorn, en stund före läggdags. Dvs den tid då de flesta redan sovit ganska länge...


Kasper har träffat Grynet (tillsammans med bl.a. vidhängande mattar), Bilen går som en klocka, jag har just bäddat rent i sängen och det nästan sista av förra årets loggsleverans brinner i kaminen. :)

Myse vill inte gå ut, så han får väl stanna inne då, i natt. Vilket betyder att han kommer att väcka mig när jag bara sovit i tre-fyra timmar.För då är det enligt honom dags att ge sig ut på äventyr. Eller uppsöka en annan sovplats, t.ex. på en värmedyna* i vedboden. Det är så dom är, mina katter.


Och Kasper tycker definitivt att det är dags nu, att för det där nattisgodiset. :) 

Och i morgon, dvs senare under det här dygnet väntar ännu en helt vanlig dag. :) Natti!

* Jag menar egentligen inte värmedyna, 
jag menar liggunderlägg. 
Såna där värmeåterkastande som 
vintertältande personer använder. :)