Nikons sista suck...

Matteria, Kasperia
Visserligen gick väl storkameran i graven med flaggan i topp, men ändå så trist. Jag har verkligen tyckt om min Nikon system, även om den känts bånglig att ha med på "vardagspromenaderna".
Tur att jag i alla fall hann ta de här bilderna innan mekaniken totalstrejkade.

Barnbarnsbarnet Wincent är ganska rädd för Kasper, men vänjer sig som vanligt efter en stund.
Tryggast i alla fall hos mamma.


Och till häst kan man ju känna sig säker.

Att Wincents mormors tomt direkt blir en skog, det är ju jättespännande. Små berg att bestiga, jobbigt när man bara är två år. Man har all rätt att känna sig jättestolt över att ha lyckats!

 

 

Fast det är klart att man vill ha med mamma på promenad. Men i strumplästen funkar det ju inte för mamma, bäst att hjälpa henne. :)

Mot åkern!

 

- Mot åkern. sa jag ju!!

 

Och dit var det inte många steg. :)
Inte ens för den som bara är två år.

 

Precis här tackade alltså min hittills så trogna, långnästa Nikon för sig.

Fickvänliga lillkameran finns kvar, men den behöver sällskap.

 

Efter moget övervägande - nåja, ett par timmars i alla fall - bestämde jag mig. Dock inte för en Nikon. Efter först objektivhaveri och nu kamerahuskrasch övergår jag till en som jag hoppas riktigt bra kompaktkamera.
Nikon COOLPIX P600  föll på mållinjen, trots den enorma zoomen. Den hanterar inte RAW-format.
Vad det i stället blev visar jag när den anlänt. :)

Du och jag, Grynet...

Kasperia
Matte är usel på att blogga, tycker jag. Hon är usel på att fotografera också. Till och med när hon har med sig en kamera. För då glömmer hon oftast att använda den.

Som när jag träffade Grynet häromdagen. Hemma hos "kattmamman B". Efter bara tre bilder glömde matte kameran totalt. Efter bara de här tre, där vi menar att det verkligen är dags för kattmamma B att göra i ordning den lunch som vi vet att vi alltid får av henne.

 

Men som sagt, lunchen finns inte på bild. (Bara mattes egen, i inlägget nedanför).

 

Fast vi hade skoj, Grynet var åter den där glada tjejen som matte sa att hon inte alls var förra gången de sågs, när inte jag fick vara med. Tror det är det som är skillnaden, att nu VAR jag ju med. Tillsammans passade vi kattmamma B:s tomt jättebra. Började inte jag skälla så började Grynet. Hihi, matte tyckte det var ganska roligt (fast det sa hon inte till dom andra tanterna, bara till mej och Grynet.)

 

Matte tog också ett par pauser från allt tantprat och busade loss ordentligt med oss. Och så åstadkom hon leversnittsregn över hela kattmamma B:s gräsmatta. Där hade jag och Grynet göra länge. :)

 

Hoppas matte åtminstone kommer ihåg att både ta med sig och använda kameran bättre i morgon. Dvs i dag.

Vänskap som utvecklar

Matteria
Det är lustigt hur samtal ibland kan engagera så mycket att helt plötsligt sex timmar gått, i stället för de på sin höjd fyra man tänkt sig.

Vi var under många år åtta kvinnor modell äldre som träffades regelbundet var tredje-fjärde vecka. Vi var (och är) så olika, och vi hade (och har) så olika bakgrund. Stimulerande!
Nu är vi fem. Två har avlidit, en har flyttat. Vi känner varandra så väl. Ändå lyckas vi fortfarande överraska.

Gårdagens ämne – vi försöker ha olika teman att samtala kring – var ”auktoritet” i vid bemärkelse. Det förde långt!
 Auktoritet är lika med makt, konstaterade någon (en f.d. byråchef).
Två helt olika kvaliteter, menade någon annan (jag).
Makt tar man, auktoritet får man, uttryckte sig psykologen.
Jag har framförallt velat ha makt över karlar, sa läraren.
Vad tycker ni egentligen om att vi krigar i Afghanistan, frågade den femte som avskyr dagis.

Hehe, som ni märker kan även ett temasamtal utveckla sig i varierande riktningar. Och det gjorde det, som sagt under sex timmar ...  fundamentalism, fred, konsumtion, miljöförstöring, callcenters och en hel del annat. T.ex. vänskap, arbetslöshet, pensionärsliv.  Förtroende, medborgarlön, grupptryck. Men allt som kan synas vara utvikelser är inte det.

Skvaller är däremot bannlyst. Det är i princip partipolitik också.

Tror ni vi har trevligt? – Det har vi!
Tror ni vi skrattar mycket? – Det gör vi. Också.
Tror ni vi äter gott? Joodå, även det gör vi. Vegetariskt, av hänsyn till mig. Gulliga är de.

 

 Vi hade den här gången tänkt tala om maktens motpol, underkastelse, också. Men vi hann liksom inte dit.  :)

Vi fortsätter på samma tema nästa gång vi allihop ses, säkert även då med en hel del utvikelser.

En av oss är närmast shopoholic, en annan handlar enbart second hand och övervägar varje inköp noga. Själv är jag inte lik någon av dem. Tre av oss älskar djur, någon är både rädd för och tycker illa om t.ex. hundar. (Hon har det lite knepigt hemma hos mig, hemma hos Grynets matte och hemma hos ”kattmamman B” som bara är glad när både Kasper och Grynet dyker upp hos henne.) Så ni kan förstå att diskussionerna kan bli både heta och engagerade ibland. Och roliga och spännande.

De här sammankomsterna ger upphov till väldigt många tankar. Ger mycket att fundera över. Jag är så glad att just de här kvinnorna är mina vänner.  :) Och över att vi är så olika, att vi hjälper varandra att tänka i nya och annorlunda banor, att vi ges tillfälle att både  klargöra och prova hållfastheten hos våra egna föreställningar och värderingar.

En påskdagsutflykt

Jag och matte har sett tranor, de gick och betade på en äng. Matte blev glad, de första hon sett i år.

Jag gillade de här lammen bättre, men jag fick inte gå ur bilen och hälsa på dem!

 

Gissa vad jag tyckte om det!!

- Jag vill också ut och hälsa på dom!!!

- Matte, det här är inte rättvist - jag vill ju också...

- Släpp ut mig, säger jag!!!

 

 

Det hjälpte inte, jag fick inte hälsa på lammen. Vi for vidare, och här är i alla fall några som jag FICK hälsa på! Den där stora vita är en samojed, men han tyckte visst att jag var för liten för att han skulle värdigas bry sig om mig...

 

Fast den andra killen och jag hade skoj, vi fick vara lösa båda två. :)

 

Sen gick vi åt varsitt håll.

 

 

Genom Vagnhärad rinner Trosaån, och där har man anlagt en riktigt fin vattenpark. Klicka!

 

 

Fina stolar finns lite här och var - i en av de här vilade sig matte en stund.

 

I ett par andra låg det här paret och myste i solen.

 

Jag träffade ännu en kompis.

 

 

Och så fanns där en massa änder, men dem struntade jag i. Lika bra, för de verkade faktiskt lite rädda för mig. Men inte för den här tjejen som matade dem.

 

 

 

Klart jaga doppade tassarna i Trosaån, jag till och med drullade i en gång!!

 



 

 

 

 

Jag sniffade på blommor...

 

 

... och så småningom hamnade jag vid "havet", dvs Östersjön. :)

Bakom ryggen blommar det

 

Matteria

När jag dricker morgonkaffet i "gröna rummet" sitter jag med ryggen mot de små citronerna och rosmarinbusken som blommar vackert.

I stolen på andra sidan bordet ligger Myse.

 När jag fikat färdigt byter jag stol, så att jag ser både rosmarinen och Myse. :)

När man äter upp godiset...

.. det där godiset som man köpt åt dom små påskkäringarna som hälsar på i morgon - då tycker jag att man själv är en riktig käring!

Våran matte har ätit upp precis alltihop, kvar finns bara lite bilar, till och med dom har hon ätit upp nästan allihop! Fast hon egentligen inte gillar dom! Ni ser själva, i glasskålen vid datorn!

Det blir alltså att fara iväg i morgon och köpa mer! Undrar om hon kommer att sätta i sig det också! Bäst att påskkäringarna skyndar sig hit. På vägen mot Blåkulla. Om dom ska hinna få nån färdkost härifrån.
/Kasper och alla katterna