Det var faktiskt inte Grynet som var mest spännande när jag häromdagen hälsade på hemma hos henne. Inte alla tanterna heller. Inte ens sjön!
Det var så här att när alla ätit och börjat prata på allvar, då blev jag så trött på allt att jag tvingade med mig matte ut! Joodå, det gjorde jag! För jag ville ner dom där futtiga metrarna till sjön, och jag ville inte gå ensam. Ånej, matte bara SKULLE med!!
Riktigt spännande var det när jag och matte kom tillbaks in i huset - då hade det kommit ännu ett besök. En ensam hund hade plötsligt travat in genom den öppna dörren!
- Nämen hej! Vem är du, och var kom du ifrån?? Sa´ jag. |
Det tyckte inte jag, och inte matte heller, Vi tre slog oss samman och hade ett intressant samtal. Matte bjöd oss båda på lite godis (från sin ficka). Grynet hade hoppat upp i soffan.
- Jo du förstår, jag såg en öppen dörr och tyckte det såg intressant ut här. Och det är det ju, du var mig en trevlig prick! Sa´ han. |
- Jamen du är ju hur trevlig som helst du också! Sa´ jag. Nu ber vi min matte bjuda oss på godis. (Det gjorde hon.) |
Grynet hade som sagt hoppat upp i soffan.
Matte såg förstås att min nyaste kompis hade en antenn på sig, och såg en radiosändare i halsbandet. Ett telefonnummer också.
Någon kommer nog snart och hämtar din kompis, sa hon till mig. Men hon ringde inte för vi hade ju så trevligt.
Tio minuter senare klev mycket riktigt nyaste kompisens husse också in genom den öppna dörren!
Min nyaste kompis var ute för att öva sig inför jaktsäsongen, och hade släppts ganska långt bort.
Vi kommer nog aldrig att ses igen, men trevlig var han. (Matte säger att hon gillade hunden mycket bättre än hussen, och det gjorde jag också.)
Det var som vanligt spännande på Grynets tomt, och sjön fanns också där, precis som vanligt.
Klart jag umgicks med Grynet också. Här letar vi godis tillsammans, sånt som matte hade spritt ut över köksgolvet. :)
Vi hittade ganska mycket, men Grynet var inte riktigt nöjd ändå.
- Men snälla Kaspermatten - SÄG inte att det redan är slut!! |
Men slut var det och så småningom åkte vi hem.
Om några månader ska Grynetmatten bo utomlands ganska många veckor, och Grynet ska inte följa med. Kanske, kanske kanske ska hon bo hos mig då! Hoppas, hoppas, hoppas...